Hejdå 2012

Vi har fortfarande några timmar kvar av det hemska året 2012. Det känns skönt att vinka hejdå till ett av mina värsta år. Jag vet inte ens hur jag skulle kunna sammanfatta det. Kanske som eufori blandat med ett rent helvete. Jag tror aldrig att jag svängt som jag gjort det här året. Jag har gjort stora förluster. Jag har nog varit en förlorare. Däremot försöker jag ordna upp saker och ting. Hitta det som passar mig. Hitta hem. Jag har lärt mig mycket, och trots att livet suger så är det viktigaste att man lär sig av saker som händer. Jag ska inte vara enbart negativ heller. Det kanske var meningen att vissa saker skulle gå dåligt. Allt händer av en anledning, right? Jag kanske har förlorat mer än vad jag har vunnit det här året, men jag får inte glömma allt det bra heller och snart har jag ett nytt år där det blir nya tag. Jag har inte funderat ut något speciellt löfte, men mitt löfte kanske är att fortsätta kämpa och aldrig ge upp? Börjat äta nyttigare, börjat träna, minskat mitt alkoholintag har jag redan gjort de senaste månaderna. Nå, vet ni vad, jag ska ta med mig allt bra från det här skitåret och försöka få ett bra 2013. Vi alla förtjänar att må bra! GOTT NYTT JÄVLA ÅR PÅ ER och till alla er drägg, sup lugnt. Puss
 

Jag blev en tant redan vid 17

Jag är bara 17 år, dessutom tänker jag ofta att jag är 15. Jag vet inte varför, men jag tycker att 15 på något sätt låter lite bättre än 17. Vem fan vill vara 17 egentligen? Till och med 16 är bättre på något sätt. 17 känns så töntigt på något sätt. Min första riktiga dag i Uppsala för denna gången har iallafall spenderats med buffélunch, ett oändligt letande efter en pulsklocka och lite annan shopping. Mellandagsrea. Ja, herregud vad många fynd man ska hitta alltså. Men inte jag. Nej, jag blev nog tant det här året. Året jag fyllde 17. Jag tycker att det är jobbigt att shoppa. Går omkring med någon typ känsla av ett inte-så-jätte-jobbigt-blocksockerfall och stör mig på att jag inte kan hitta de sakerna jag egentligen vill ha. Jag gick i typ alla Uppsalas (för att överdriva) sportbutiker och hittade knappt pulsklockan jag ville ha. Tillsist hittade jag den iallafall och då var jag ganska less. Personalen på intersport i Uppsala var inte alls lika trevlig som han på stadium i Piteå, då jag köpte en pulsklocka till min syster. Han pekade inte bara på den där grejen och sa ''där är dom'' utan stod i ungefär ett halvår och förklarade och så vidare. Vad fan, om jag frågar efter pulsklockorna vill jag väl ha hjälp och inte bara kolla på dom. Även fast det kanske syns att jag är en bondläpp så har jag faktiskt ett jobb och tjänar egna pengar och vill kanske köpa grejer. Eller vad fan tror vissa människor? Nåja, ska inte gnälla allt för mycket. Själv skulle jag inte vilja jobba på en butik under mellandagsrean. Tänk vad många dryga människor det finns överallt då. Och jag ska ju inte klaga heller ,eftersom jag kom hem med en röd pulsklocka till sist. Om den nu är revolutionerande bra och rolig väntar att se. Annars köpte jag inte speciellt mycket. En BH för 39;- (den var dock felmärkt) och världens bästa vantar. Svarta och skinn. 300 spänn. Jag kommer kunna ha dom tills jag är typ 95 år gammal. Helt underbart. Jag börjar inse att jag verkligen håller på att bli en riktig tant. Shopping och massvis med saker är ingenting som glädjer mig längre. Med massvis med saker menar jag framförallt kläder som jag aldrig någonsin skulle använda. Jag skulle vilja ha en vanlig svart basklänning som man kan ha till vardags. Till typ, stickade strumpbyxor. Mina skor kommer från Ecco. Jag vill köpa saker jag kan ha länge. Jag vet inte om jag på allvar håller på att bli en tant eller om jag är inne i någon slags ful-period där jag inte vill köpa saker och är missnöjd med allt jag provar på. Hedvig får nog ta över min ''jag-gillar-fina-och-tjejiga-saker''. Hon tog på sig min rosa mössa flera gånger. Sedan rotade hon fram min paljettkjol. Ja, åh vilken tjejig tjej det kommer bli. Mosters lilla rosa tjej.
 
Nu ska jag tydligen agera frisör. Spännande!

Jag vet att du är trött på den där ständiga känslan, av att sitta fast - att känna sig fängslad

Idag lämnar jag äckliga lilla Arjeplog för i år. Jag vet inte varför jag alltid känner ett behov av att lägga något nedlåtande ord framför Arjeplog. Kanske för att jag mestadels av dagarna inte gillar det speciellt mycket. Många av de som flyttat härifrån och som ''skaffat ett liv'' på annan ort vill knappt komma tillbaka, för de gillar inte Arjeplog. Jag önskar att jag vore en av dom som inte satt fast här. Ändå får jag skylla mig själv, för det var jag som valde att gå gymnasiet här. Det känns iallafall skönt att komma bort. Jag tror att jag behöver det och har behövt det väldigt länge. Dessutom är det ju inte bara till någon halvbra plats utan till min kära syster och Uppsala för att fira nyår där (mellandagsrean är ju heller inte att glömma). Jag hoppas bara att jag klarar av flyget. Jag får alltid ett nervöst sammanbrott då jag ska åka annat än buss och det är inte det att jag är flygrädd eller så, men jag har (förutom de senaste gångerna) oftast åkt med tillexempel Pernilla och låtit henne hålla koll på allt och så vidare. Sommaren 2010 virrade jag bort mig på Stockholm C när jag skulle åka till Åmål och när jag varit i Uppsala på sportlovet i år och skulle åka hem klev jag av på fel terminal, så ni kanske förstår varför jag inte litar på mig själv när det gäller sådant där. Mitt bondesinne skiner igenom.
 
Hoppas ni får en jävligt skojig fredag och önska mig lycka till eller åtminstone överlevnad.
Puss
 
Förresten saknar jag min systemkamera en smula när jag tittar på gamla bilder...

Under ytan

Mina två normala dagar har gått bra hittils. Det är faktiskt helt otroligt hur mycket bättre man mår när man inte trycker i sig en massa skit, så varför gör man det överhuvudtaget? Jag kan erkänna en synd idag. Till middag åt jag köttbullar. Efter att ha sett filmerna food matters och hungry for change så kändes det faktiskt inte alldeles för bra att sitta och knapra på några stackars köttbullar. Filmerna var på engelska utan text vilket betyder att lilla jag som inte är engelskans drottning inte kan följa med till fullo. Dock fastnade jag för en sak. Ofta tänker man ju såhär: ''Jag vill äta det, men jag får/kan inte.'' istället borde man tänka ''Jag får/kan äta det, men jag vill inte. ''. Jag vet inte om det där riktigt är korrekt svenska, men ni förstår hur jag menar? Man borde tänka om.
 
Jag har även gjort något nygammalt idag. Utöver min standard. Jag följde med Sandra till badhuset och inte för att simma, utan för att bara bada. Det var leksaker överallt. Jag tycker lite synd om de stackars själarna som faktiskt försökte simma. Jag skulle bara få ett sinnesutbrott av att ens försöka. Jag och Sandra underhöll oss med att använda min kamera under vattnet. Eftersom man ska bjuda på sig själv BJUDER jag på några bilder. Haha.. Beauty ♥

Ramlösa, popcorn & new girl

Är det juldagen idag? Jag har iallafall levt som om det vore självaste julafton. I matväg. Imorgon är det dock dags att gå tillbaka till det normala livet. Mitt samvete har sagt ifrån och om jag känner mig själv rätt så är det bäst att lyssna på det. Idag har jag både hunnit träffa Annica och Lada, men annars har jag faktiskt inte gjort ett skit och jag tror att det är det som gör mig så seg. Jag hatar att få mina rutiner kraschade. Finns det något som känns äckligare än att vakna måånga timmar för sent och äta frukost när man egentligen skulle ätit middag om bara en liten stund?  Att jag inte somnar i tid kanske inte gör så himla mycket under lovet egentligen, men att ligga flera timmar i sängen innan man somnar känns inte bra. Tillsist får jag panik. Jag vill bara kunna sova som en normalt. Tack. Såhär på kvällskvisten underhåller jag mig med popcorn, ramlösa rött päron och new girl. Jag har insett att cola light inte längre äger mitt hjärta utan att det är alla olika typer av ramlösa och loka som finns. Och new girl, den serien borde ni se. Den är så pinsam. Pernilla sa att jag är som hon i serien, en sådan man borde säga åt att inte vara sig själv. Dessutom kallar Lada mig awkward. Det kanske på något konstigt sätt är positivt att jag är ganska blyg och tillbakadragen bland folk jag inte känner? Eller?

All I want for christmas is you

Idag är det julafton, men jag antar att det inte är någon nyhet. Skrytet på facebook har redan börjat. Tänk så mycket avundsjuka och missnöje det måste vecka. Jag har aldrig varit en sådan som fått svindyra julklappar. När jag var yngre kanske jag tyckte det var lite trist att inte alltid få de coolaste, nyaste sakerna men i dagsläget bryr jag mig inte speciellt. Jag har insett att jag fick något otroligt mycket finare - vita jular. Som barn måste en jul full med massa sprit och drägg vara hemsk. Jag har haft turen att slippa det och det hoppas jag de andra barnen gör också. Om man som vuxen vill dricka trots att man firar jul med barn tycker jag åtminstone att man kan göra det med måtta - för barnens skull. Julen är ju barnens högtid, där man ska vara tillsammans och ha det bra.
 
Hur som haver har jag även överlevt julen 2012 och i år på ett väldigt annorlunda sätt. När jag var yngre var julafton en dag fylld med glädje och en dag då hela familjen samlades. Jag har dock förlorat den största delen av min familj på egentligen rätt kort tid, så jag började min julafton med en sväng på kyrkogården för att tända ljus hos de som förut förgyllde mina jular och även många andra dagar på året. Något som jag inte trodde och som jag är imponerad över är att jag inte alls varit ledsen eller deppad överhuvudtaget idag. Det har jag varit de senaste jularna, just för att det är den dagen som påminner mest om alla mina nära och kära som lämnat.
 
Julafton firades i Laisvall. Hur många gånger har jag inte sagt det? Det var iallafall trevligt att göra något nytt, maten var god och jag är nöjd med mina julklappar. Jag fick en onepiece kamouflage (precis som jag ville ha), pengar, tofflor, ett tennhalsband, två ljuslyktor och en chokladask (som jag å andra sidan öppnade för några dagar sedan). Såhär i skrivande stund måste jag också tala om att man aldrig kan tycka illa om Irmas stickade julklappar. Hon har liksom förståelse för min storlek. För några år sedan fick jag ett par röda och svarta vantar som var i perfekt storlek. Jag har fått höra rätt många gånger att jag har små händer, men när det gäller stickade vantar och så, så är det sällan folk som förstår det - men Irma förstår alltid! Just nu sitter jag och myser i min onepiece och i mina tofflor. Sjukt bekvämt.
 
Hoppas alla haft en fin jul. Puss
 
Pysslade ihop min jul till ett bildkollage:

Dan före dopparedan

Förut var den 23e december förmodligen en av de mest förväntansfulla dagarna på året. Den gick allting så sakta och man väntade bara på att det skulle bli jul. För tillfället väntar jag på att mamma ska komma tillbaka till lägenheten. Hon är ute på en liten shoppingrunda och inhandlar det sista inför morgondagen. Jag ser faktiskt lite framemot morgondagen. Kanske för att det är en av de få dagarna jag har något inplanerat på mitt lov, inte vet jag. Mamma har iallafall gjort så att jag har något annat än rött läppstift som inte passar mig att ha på mig, så det känns bra. Vet inte varför jag börjat stressa över något att ha på mig nu eftersom jag tänkt att det inte behövdes tidigare. Vi ska ju ändå inte vara speciellt många och det är ju inget speciellt folk som jag behöver klä upp mig för, men jag antar att man ändå vill vara lite fin på speciella dagar.
 
Mamma skröt just över en julklapp hon fått och sedan gav hon bort en del av den till mig. Förstår inte hur man kan äta chokladtomtar egentligen? Dom är ju så fina och så det känns ju rent elakt att förstöra dom. Eller? Söt är den ju iallafall och eftersom jag sällan har något att lägga upp bilder på så var jag tvungen att visa upp den.

I like that boom boom pow

Jag började den här lördagen med att glo på pearl harbor. Grinade inte lika mycket som de tidigare gångerna jag tittat på den. Jag har blivit så blödig när jag ser på filmer. Förut brukade jag inte gråta till filmer. Nu gör jag det jämt. Typ som när jag tittade på lejon kungen första gången i mitt liv förra veckan... När jag piggnat till lite gjorde jag frukost. Vi har köpt en liten stekpanna och tro mig, det underlättar min pankakstillverkning sjukt mycket! Den här gången blev den nästan fin. Sedan fortsatte jag min dag med att träna två timmar istället för en. Det känns som att det kan vara nödvändigt nu under det här lovet. Det dyker upp så mycket onyttigheter den här tiden. Onyttigheter som jag egentligen inte tillåter mig själv att äta. Men visst har jag lite dubbelmoral också? Efter jag tränat käkade jag lite korv och köttbullar.
 
''Det är bara jul en gång om året'' är kanske en ursäkt till alla onyttigheter. Ursäkter funkar egentligen inte. Motivation är så lätt att tappa. Det känns som att det ska vara allt eller inget. Men visst får man väl äta lite onyttigt ibland, i måttlig mängd. Min hjärna har dock fått för sig att det ska vara allt eller inget. Min syster  dumförklarade mig lite och jämförde det med telefoner. Om man tappar telefonen en gång är det en sak, bara för att man tappat den behöver man ju inte kasta sönder den helt och hållet.
 
Jag antar att jag får försöka hitta någon balans den här julen då, unna mig(eftersom det är vad man kallar det) endel men inte för mycket och försöka behålla min motivation. Jag vet ju att jag inte vill känna mig som en levande falukorv längre. Jag vet ju att jag mår bättre om jag tränar och äter vettigt. Slutar jag med det kommer jag alltid tillbaka till samma skit igen. Det är liksom ett kretslopp som går runt runt.

Det är en sak att sluta med alla onyttigheter och börja träna. Att acceptera att det är okej att unna sig något gott ibland och inte alltid bry sig så himla mycket är en helt annan sak. En svårare grej. För visst är det väl så att man ska kunna vara nöjd med sig själv? Jag är inte nöjd nu, men jag kämpar för att kunna bli nöjd. Att ge upp skulle bara vara så sjukt dumt. Dock är det inte det lättaste alla dagar.
 
Tidigare gick jag ned kanske inte fullt 10 kilo. Var inte riktigt i mål men åtiminstone på god väg. Gav upp. Fick börja om. Det kommer bli samma sak igen om jag ger upp. Men hur fan hittar man den där balansen och hur mycket ska man begränsa sig?
 
 
Ni får tycka att det är fjantigt. Jag vet att jag inte bär på 50 kilos övervikt, men det betyder inte att jag är nöjd. Är man inte nöjd får man antingen acceptera sig som man är eller göra en förändring.
 
 

Röd

Under min första lovdag har jag åtminstone hunnit med något. Klev upp relativt tidigt, powerwalkade(heter det ens ''powerwalkade?'')och så vidare innan det bar av ut i skogen för att fixa till ryggen. Det känns bra att ha gjort det. Mindre trevligt känns det eftersom jag känner på mig att jag kommer bli sne igen. Jag har faktiskt tänkt mig lite för hur jag står och sådär. Tillexempelt är det ju dåligt att lägga all vikt på ett ben och så vidare.. Nåja. Tillbaka i samhället kom jag på att jag skulle inhandla min julklädsel i form av rött läppstift och ett rött nagellack. Och om det blev bra? Nä. Rött läppstift är absolut inte något som klär mig. Lite småsur på mig själv att jag inte inhandlat något fint som jag kan ha på mig nu på jul. Inte för att man måste vara extremt speciellt jävla fin utan för att jag typ inte har några fina kläder. Det har man ju aldrig. Spelar ingen roll om man skulle köpa fina kläder. Så fort de hamnar i garderoben blir de liksom fula.
 
Btw vill min dipdye aldrig försvinna. Har försökt tvätta ur den ett par veckor och ni ser ju själva på bilden hur det ser ut. Och jag som bara använde en färgbomb istället för riktig färg för att den skulle vara lätt att få bort sen...

Sömnlösa nätter

Mina sömnproblem förvånar mig om och om igen. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att inte kunna sova efter en dag med löpning, simning och en lång promenad? Igår la jag mig vid cirka tolv tiden och jag somnade inte förens halv fem. Två och en halv timmas sömn blev det för min del och tro mig, det känns kropp och i mina ögon. Som tur var hade jag bara en lektion som jag skulle gå på och då fick jag bara veta mitt resultat på matteprovet jag skrev i tisdags så det var inte speciellt tungt. Jag är faktiskt rätt nöjd för jag har inte fått så bra resultat som jag fick på det på något matteprov på gymnasiet! Tänk om Hena får tillbaka sin mattehjärna? Det skulle kännas grymt!
 
Förövrigt känner jag inte för att göra någonting alls idag. Skippar all form av träning. Orkar verkligen inte. Är sjukt trött och seg och jag orkar inte bli arg när min telefon och musiken krånglar. Imorgon ska jag fixa till ryggen igen och sen tänker jag vara back on track. Jag har inte tid för att lata mig någon längre stund. Är så rädd att göra samma misstag som jag gjorde tidigare i år igen. Jag vet ju att det bara skulle bli samma sak igen och att jag skulle få börja om på noll igen.
 
Firar iallafall att jag fått jullov med att vara sjukt onyttig och käka godis till middag. Har bjussat Bixi på en hel del. Antar att hon hamnat i sockerkoma. Hon verkar trött. Stackars lilla gumman. Så går det när man äter godis.
 
Hoppas ni haft en fin torsdag och att ni åtminstone fått sova mer än mig under natten. Puss

Det går i vågor

Även denna dagen fick innehålla en del ilska. Hade dock inte sönder min telefon något mer, men fyfan hur man kan koka över så ''små'' saker egentligen. Dessutom blir det inte bättre när mamma frågar om jag inte kan springa utan musik. Det är ju i princip omöjligt. För det första så vill jag inte höra hur min kropp bankar sönder löpbandet och jag absolut inte höra mina egna flåsningar. Det vore ju bara hemskt. Och hemskt är det när telefonen eller headsetet jävlas. Var iallafall ledig fram till 13.30 idag, så jag hann ta sovmorgon samt träna innan jag gick till skolan för att stanna där i två timmar. Väldigt skönt. Det känns verkligen att det snart är lov. Inget är speciellt seriöst längre. Det enda jag har att göra klart nu är min samhällsuppgift och det har jag tänkt göra ikväll. Om jag gör den klar så tjänar jag in en sovmorgon till. Inte för att någon enstaka sovmorgon spelar så stor roll när vi ändå får lov imorgon. Men ni förstår, jag håller mig helst borta från skolan så mycket jag kan! Planen för kvällen är att fara och simma med Sandra. Bortsett från att det innebär badkläder så känns det helt okej. En helt okej onsdag antar jag.

Ovärt

Idag har jag både blivit positivt överraskad och så sjukt förbannad att jag inte vet när senast jag överhuvudtaget var arg. Tydligen så gick inte mitt svenskatal så himla dåligt som jag trott att det gjorde. Men visst är det ofta så, när man tror att det verkligen gått åt helvete med något så har det faktiskt gått riktigt bra? Iallafall när det gäller skola. Som grädde på moset har jag för första gången på gymnasie känt mig nöjd med ett matteprov jag gjort. Resultatet vet jag ju inte än dock, men man får väl hoppas på det bästa. Och till all min ilska(om det nu är rätt ord): om vi säger såhär, har inte jag och min telefon varit bästa vänner idag. Under min morgonspromenad så glappade headsetet så att musiken pausades var femte sekund. Det gjorde den där jag skulle springa också och tro mig, att kunna springa går inte speciellt bra när telefonen håller på och krånglar och jag kan inte springa utan musik. Bet iallafall sönder displayen på min telefon. Väldigt nödvändigt kan jag ju säga såhär i efterhand. Jag som tänkt ha min fula gamla telefon hela livet. Nu stör jag mig faktiskt på den. Nu är den verkligen ful. Dock vill jag inte lägga mina pengar på en telefonjävel när man kan köpa roligare grejer. Typ ett par kängor, ni vet såna fina, senapsgula... Riktiga vinterskor skulle inte sitta fel. Efterklok som vanligt.
 
Äh vad fan, för ovanlighetens skull bjuder jag på en bild från kvällen:
Jag sa åt Lisa att suga fast ett glas runt munnen så skulle jag instagramma henne. Men då sa hon att nej, då kunde minnsann vi båda vara med på bilden. Ni ser ju resultatet. Tänkte att nej, den här instagrammar jag tamig fan inte. Förutom att inget var speciellt vackert från början så ser jag ut som att jag bajsar på mig eller något. Så säger Lisa att man kan göra den snygg med instagram. Ah, fast ne. Toppen av fulhet! Lisa var ju dock rätt snygg? ;)

7 days left

Sista skolveckan innan jul är äntligen igång! Äntligen för att det snart är lov, annars så känner jag mig rätt stressad. Har dock fått mitt svenska tal bortgjort. Gick inte speciellt bra. Ska man hålla tal så är det inte sådär jätte bra att ha en text framför sig utan det är nog faktiskt som lärarna säger - bättre med stödord. Nåja, oförberedd som jag var hade jag väl inte kunnat förvänta mig så mycket mer. Äntligen är det bortgjort iallafall. Efter engelska lektionen gick jag hem, tränade, duschade, åt och sedan iväg mot jobbet. Så för min del har det varit full rulle den här måndagen. Men jag antar att det är bra att hålla sig sysselsatt. Har även hunnit med en liten klippning såhär på kvällskvisten. Kan även tillägga att nu är det tamigfan över ett år sedan jag klippte mig hos en frisör och konstigt nog är mitt hår inte fulare än vad det är. Vintern gör fan inte gott för håret. Mitt blir tjorvigt, tungt, elektriskt och torrt. Blä. Ibland har jag tänkt tanken av att bara raka bort håret. Förstår ni hur skönt det skulle vara, att knappt ha något hår? Har dock en känsla av att jag inte skulle klä i snagg så jag antar att det aldrig kommer bli av.
 
Förresten är det 7 dagar kvar till julafton. Undra om jag ska börja lyssna på julmusik eller något? Har liksom ingen julkänsla. Har inte haft det på flera år. Jag brukar få det i början av året. När det är sånt där vitt mysväder. Ni vet, inte för varmt, inte för kallt och inte för mörkt. Sånt väder som det är perfekt att vandra runt i. Började tänka på julklappar alldeles nyss. Undra om jag får några? Och isåfall vill jag veta vad det är. Men nja, så spänd är jag faktiskt inte. Men på tal om julkänsla så tänkte jag faktiskt se rudolf med röda mulen ikväll. Så helt o-julig är jag nog inte.
 
Kan ju tala om för de själar som kollar på min blogg att jag vet att jag är otroligt tråkig. Förut hade jag skrivit att jag hade bloggtorka förmodligen. Jag vet inte vad man ska skriva om här? Det känns tråkigt att sitta och skriva om skolan och vad jag gjort sen för det är oftast samma sak. Omotiverad och oinspirerad - yes!
 
Hoppas ni haft en fin måndag. Hejsan svejsan.
 

Innan-jul-stress

Jag hatar denna stress inför julen. För min del handlar det inte om julklappar och sådana saker. Jag har liksom inget stort sällskap att fira med. I år kommer julen bli annorlunda eftersom nästan hela mitt gamla sällskap dött ut. Förut, på den gamla goda tiden, brukade vi vara rätt många. Vissa år var det farmor och farfar, mormor och morfar, mamma och pappa, jag och Pernilla (ibland även Kerstin) och sist men inte minst John. Nu mera är det inte riktigt så. Mormor, morfar, farmor och pappa har dött, Kerstin har blivit gammal och skaffat familj, Pernilla ska fira med sin pojkvän och så vidare. De senaste åren har julen varit lite av en deppdag för mig, en dag då man verkligen blir påmind om de personer som lämnat oss. Egentligen tycker jag att julen är rätt fin, en dag då man ska umgås med familjen, men när man inte riktigt har någon kvar? Nja, ingen hit faktiskt. I år kommer julen firas på ett helt nytt sätt. Vi har alltid firat hemma hos oss (i jutis, på renbergsgatan, daghemsvägen 10D och daghemsvägen 8A) men i år blir det hos farfar i Laisvall. Känns på något sätt lite lustigt men nytänk är nog bra för sådana i min sits. Det skulle väl vara onödigt att deppa bort julen helt och hållet, eller tänker jag fel?
 
Hur som helst är inte julfirande mitt problem för tillfället. Jag tänker inte på att den kommer snart, julen är ju som sagt inte något jag tänker så mycket på längre, däremot kan jag inte glömma allt skolarbete som ska in innan vi får gå på lov! Matteprov, prov i företagsekonomi, en rapport om alkoholism, den där stora uppgiften i engelskan, svenska talet, källkritik till kommunikationen och så vidare, bokrecension på både svenska och engelska. Jag vill spy! Det ska bli så sjukt skönt med lov när allt är klart. Behöver verkligen komma bort från skolan några veckor. Jag hoppas verkligen att vårterminen går lättare. (Ska väl inte överdriva egentligen, mitt skolarbete går inte sämre än någon gång förut, men jag vill bara spy på det just nu). Äh. Jag tänkte lägga mig och titta på lejonkungen eftersom jag inte sett den, vad jag vet. Har även fått reda på att man är onormal om man inte sett den och att det hör till allmänbildning. Men jag vet inte, rudolf med röda mulen kanske är skojigare? Passar väl fint såhär just innan jul också. ;)
 
Hoppas ni har haft eller fortfarande har en fin lördag. Puss

Wooops

Ja, idag var det torsdag i Helenas värld. Jag måste verkligen ha varit trött när jag uppdaterade här igår. Märkte inte ens att jag hade skrivit ''Onsdag'' som rubrik. Visst att man lätt blir dagavild när man inte går skola eller så, men jag har ju verkligen inget att ursäkta min förvirrning med. Förvirrad har jag faktiskt blivit. Idag när SA2 skulle gå mot idrotten, så finns det ett ställe där det sticker ut en grej från väggen (vet inte riktigt hur jag ska förklara) och jag går alltså rakt in i den. Hårt också. Så jag blev röd och fick ont. Jag förstår inte hur jag lyckas eller varför jag har blivit såhär. Kasta om ord har jag börjat göra en hel del också. Ni vet typ ''min säng är skön'' och istället blir det ''min skön är säng''. Det kanske har med min dåliga sömn att göra? Lite irriterande är det faktiskt, men man får försöka se komiken i det hela. Helena har blivit korkad. ;)

Onsdag

Vad irriterad jag blir! Jag hade skrivit ett inlägg imorse innan jag lämnade Arjeplogs samhälle men tydligen har det inte kommit upp. Å andra sidan spelar det ju inegn större roll att det inte kommit upp eftersom det inte gått speciellt bra för mig och jag var trött. Ni vet, morgonhumör och sedan att det inte går bra? Skitig kombination. Jag är ändå nöjd med dagen på något sätt, fast den har varit slitsam. Eftersom jag inte sover bra blir allt mycket jobbigare än vad det annars skulle ha varit och eftersom jag och mamma skulle till Luleå idag tränade jag så fort jag klivit upp eftersom jag inte visst vilken tid jag skulle vara hemma. Det gick inte speciellt bra att springa. Först råkade jag dra i den här ''stopp''grejen som finns på löpbandet så allt bara försvann och jag fick starta om och i slutspurten så gick mina skosnören upp. Tänk er det på ett morgonhumör? Inte bra... Jag har iallafall inhandlat lite julklappar i Luleå och så mycket som ett torrschampo, en mascara, babyolja, en yogamatta (nej jag tänker inte göra yoga på den) och sist men inte minst en sjukt mysig fleecetröja från Ica Maxi. Jag förstår inte vad som har hänt med mig? Jag är verkligen inte för att schoppa längre. Speciellt inte saker som jag anser är onödigt. Jag menar hur troligt är det att Helena shoppar fleecetröjor på ica maxi egentligen? Alltså va..
 
Förövrigt borde jag spendera kvällen till att plugga men jag är så sjukt trött! Jag hatar det här med att det är massa uppgifter som ska vara inlämnade innan jul. BLÄ! Funderar på att försöka sova. Det hade vart skönt.

Sockerfritt men inte osötat

Efter gårdagens försök till att baka nyttigt och inte bara sockerfritt utan även osötat bestämde jag mig för att sötningsmedel kanske ÄR nödvändigt trots allt. Gårdagens chokladmuffins var inte ens okej. De luktade som riktiga chokladmuffins men smakade mer som någon typ av (äckligt)bröd. Nyttigt skulle jag baka och så onyttigt kan det faktiskt inte ha varit. Idag lyckades jag bättre med mina rosa jordgubbsmuffins. Låt mig säga att de inte smakar som riktiga muffins, men med några små sjusteringar ska det säkert gå att få till några bra muffins. Jag menar, att hitta på egna recept är ju inte direkt det enklaste men något jag föredrar att göra. Jag vägde varenda ingrediens, räknade och höll på, mixade och knäckte ägg. Det är faktiskt ganska roligt att baka och exprimentera. Speciellt nu när jag inte bakar ''vanliga'' saker eller vad man ska säga. För det första, så är det väldigt svårt att veta hur min bakning kommer sluta eftersom jag inte har några recept och inte heller använder mig av de vanliga grunderna. Ni vet; vispa ägg och socker tills det blir vitt, smält smör och blanda i mjöl. Jag har ju varken socker, smör eller mjöl i mina grejer..
 
Nästa gång blir det nog äpple, kanel och russinmuffins. Eller ska jag kanske försöka mig på något annat? Höhö.
 

Sovmorgon ♥

Igår glömde jag att stänga av mitt alarm så det ringde ändå vid sex tiden. Men tänk er att ligga kvar i tre timmar utan att få panik när man vaknar av sig själv? Underbart! Här sitter jag och äter frukost i lugn och ro och hoppas att ni har det roligt i skolan. Det känns väldigt bra att inte vara där. Tyvärr har jag ändå massa skolarbeten som måste göras så snart blir det att packa upp helvetesdatorn. SNART JULLOV! ♥

Ät en pepparkaka så blir du snäll

Tisdag, tisdag, tisdag... Imorse skulle vi ha en vikarie och det kom ingen. Vi skulle alltså ha haft en låång sovmorgon om vi visste att det inte skulle komma någon vikarie. Vi skulle gjort diskussionsövningar på lektionen men det blev en rätt livlig diskussion i trappen utanför sal 34 ändå. Ingen kan väl ha missat det här pepparkakstjaffset på facebook? Ska jag vara ärlig tycker jag att hela grejen är töntig. För det första att en 10-årig pojke inte får vara pepparkaka i luciatåget (låt ungarna klä ut sig till vad fan de vill så länge de är glada), men framförallt hur alla lackar. Vuxna människor whinar på facebook typ såhär: ''Inte för att jag är rasist, men ska vi svenskar inte få äta pepparkakor längre, sjunga våran nationalsång eller ha skolavslutningar i kyrkan?''
 
Och nu pratar vi om vuxna människor.. Jag kan väl förstå de i min ålder, de vet väl bara inte bättre. Men vuxna människor? Ska man skratta eller gråta eller överhuvudtaget ta de bilderna som folk skickar runt, med aggressiva texter på mongo-svenska seriöst? Jag menar, man borde väl veta att det inte kommit några nya lagar som förbjudit vår nationalsång, pepparkakor och så vidare. Min systerdotter ska vara pepparkaka på torsdag och jag tror knappast att det kommer bli något liv över det, alla borde få klä ut sig till vad dom vill så länge det inte är något DIREKT stötande. Det blir sällan ett sådant jävla liv som folk påstår att det blir. Det enda liv jag faktiskt märker av är trångsynta jävlar som tjurar över att de inte får sjunga nationalsången och allt annat, påstår att man inte får vara svensk utan att vara rasist.
 
Herregud! Om man så gärna vill sjunga nationalsången tycker jag att man kan göra det hur mycket man vill. Svensk folkdräkt kan man ju också ta på sig om man känner för det. Hissa den svenska flaggan vetja. Klä ut er till pepparkakor. Gör vad fan ni vill, Sverige är fortfarande ett fritt land. Jag tycker det är löjligt. Det är just sånt här som skapar rasism, att man ska ta bort saker som alltid funnits och leta efter saker som denna någon kanske skulle bli kränkt av. Efter det här livet kommer väl pepparkakor snart förbjudas eller bli precis som allt annat, något som ska visa hur sjukt svenska vi är och hur sjukt dåliga alla andra är. Kan man inte bara chilla lite?
Räknas jag och Jennifer som mångkulturella eftersom vi bakade både bruna och vita pepparkakor? ;) lol

Kortfattad

Suddade just ut all text jag skrivit och börjar om här och nu. Idag skrev jag nästan klart mitt argumenterande tal på svenskan. Min lärare sa att jag är kortfattad. Jag vet inte vad det betyder egentligen. Att jag skriver dåligt? Kanske. Jag skrev inte dåligt förut. Att skriva var alltid en av mina starka sidor förut, dessutom tyckte jag om det väldigt mycket. Jag tyckte om att tänka, filosofera, fantisera och skriva. Jag tyckte om att skriva allt möjligt, berättelser, texter och så vidare. Men nu? Det känns som att den delen av min hjärna bara fallit bort eller gått och dött. Jag kan verkligen inte formulera texter bra längre, även fast jag vill och tänker ut något som verkar bra så blir det bara ren skit. Ni vet sånt där platt, utan personlighet och utan något som är intressant? Jag gillade verkligen mina promenader där jag gick och funderade på allt och kom fram till saker, kallade det för självterapi för på något underligt sätt var det vad som höll mig vid liv och fortfarande höll mig uppe. Att sedan skriva lite om mina tankar gjorde det hela lite roligare också. Den delen av min hjärna har också dött, det finns knappt kvar. Jag tänker inte alls på samma sätt längre. Faktiskt, så tänker jag inte mycket alls. Det är som att samma grej står stilla hela tiden. Jag har varken inspiration eller motivation. Vart försvann lilla jag egentligen?
 
Hur som helst, tillbaka till vardagen, så är det måndag idag. Jag var riktigt rädd för att jag skulle bli sjuk. Idag känner jag mig lite mer levande men å andra sidan halvdöd. Jag är rätt lik en gris idag. Svullen och röd är jag och det känns som att jag inte kan öppna ögonen ordentligt. En positiv överraskning imorse var att jag inte kände ett enda ben i min kropp där jag hade ont. Lite senare fick dock magen ta stryk men den känns helt okej nu. Att sluta tre timmar tidigare än vad jag ska göra på måndagar gör det hela lite bättre. Nu har jag tid att göra allt som jag inte kunde göra igår pågrund av den där jävla febern, så alldeles strax ska jag börja städa mitt rum, sedan ska jag träna, plugga och sist men inte minst jobba. Vi får se hur det går med plugget, det brukar alltid vara det som går segt men jag skyller på skoldatorn.
 
PS. har kommit på att min blogg har lite för lite bilder vilken gör den lite för tråkig så idag slänger jag upp en bild på min lunch (vad annars har jag att ta kort på liksom?) bestående av en typ av pannkaka, om den nu får kallas för det. Jag förstår inte varför jag alltid misslyckas med mina pannkakor, hur svårt kan det vara? Den består iallafall av 2 ägg, 1 dl havregryn, 1 dl vatten och lite salt. Hade i ca. 2 teskedar kakao också för att få chokladsmak. Mycket enkelt, gott och mättande. Hade även banan och turkiskyogurt dränkt i honung på min (om det var något man missade).
 
Tack och hej/gnälliga-tråkiga-kock-Helena
 

Spännande söndag

Min söndag har väl minst sagt varit väldigt spännande. Sängliggande har jag varit och det är jag inte ofta. Känns som ett stort skämt med alla sådana ''skönt att inte vakna bakis'' på facebook. För bakis, det har jag inte varit och febrig - det är jag inte heller speciellt ofta. Världens huvudvärk har jag iallafall fått stå ut. Kan tillägga att jag har kräks och kört på det här med att det inte finns några regler när man är sjuk. Köpte en FET godispåse men inte mycket av den fick stanna i min mage heller. Hjälp sessong 3 är snart slut och nu på kvällen mår jag faktiskt helt okej. Bara jag inte blir sjuk så lovar jag att jag ska försöka vara glad imorgon. Att bli sjuk just innan lovet passar sig inte. Massvis med arbeten ska lämnas in. Det vanliga alltså. Hoppas ni haft en bättre söndag än vad jag haft, bakis eller inte bakis!

I feel so high, I come alive

Helg. Lördag. Rastlös. Gnällig. Helena. Jag har fått ännu en sak att klaga på, fastän jag sagt att jag haft ont tidigare (säkert i varje inlägg). Jag skriver bara massa skit här utan att tänka på att det kanske finns någon jävel där ute som läser vad jag skriver. På något sätt tycker jag lite synd om er. Undra vilken uppfattning ni egentligen ska få av mig. Ha-ha. Men det borde väl vara mig det är synd om då? Som sitter här och whinar och skämmer ut mig. Imorse när jag vaknade ville jag inte kliva ur sängen. Jag har så sjukt ont i hela bröstkorgen och det är inte träningsvärk. Jag har liksom ont i skellettet och jag kan inte komma på vad jag har gjort som ska ha orsakat den här smärtan. Som om mitt hjärta skulle slagit för hårt liksom? Jag kan inte sluta tänka på det hela tiden. Andas jag för djupt så känns det. Går jag, så känner jag av det och så vidare. Måste även tala om att ibland får man ursäkta klagomål med saker. Jag har mensvärk idag och då är det okej att gnälla. Att vara en riktig jävla bitch är okej om man har mensvärk. Punkt.

Oh, how we lost our minds

Jag kommer ihåg att jag flera gånger funderat när fan det skulle dyka upp något nytt från Ke$ha på spotify och nu blir jag påmind om varför jag funderade över det. Bästa

Smoothie-whore

Idag borde jag fira att jag för första gången på hur länge som helst sovit utan att vakna mitt i allting. Att jag somnade sent är dock en annan femma. Jag funderade faktiskt på att stanna hemma från skolan och fortsätta sova. Jag borde verkligen ta vara på de stunder jag faktiskt kan sova. Jag klev upp ändå och gick till skolan. Slutade till min stora glädje två timmar tidigare än vad schemat säger. Jag har inte gjort mycket alls idag. Käkat smoothies. Kostaterat att jag fortfarande har träningsvärk. Oroat mig över att jag kommer få en benhinneinflamation. Suckat över att hjälp sessong 2 inte är nerladdat. Ja, ni vet, livet.
 
Förresten blev ju det här inlägget inte alls vad rubriken säger. Jag tänkte ju säga att smoothies är min nya grej. Gjorde en med chili igår. Gott. Har varit mätt på min middag (som var en smoothie) som bestod av banan, yogurt, spenat, jordnötssmör och kakao i väldigt många timmar nu. Bra grejer!

LÄGG AV!

Kommer ni ihåg serien hjälp? Tydligen gick den 2007, trodde att den var äldre. Jag skrattade åt den då. Iallafall en del, men det var mycket jag inte förstod. Nu tycker jag dock den var sjukt rolig. Speciellt denne Örjan i klippet ovan. Han är så klockren, ska jag vara ärlig tror jag nog att vi alla har en liten Örjan inom oss. Ni vet en sån där som bara hatar hela världen och vill skrika på allt och alla men kanske inte gör det ändå? Nja, jag tror min PMS börjar komma nu kanske.. Dags att natta. Inte för att jag tror att jag kommer somna, men man kan ju alltid ge det ett försök. Jag håller på att bli en zombie. Idag klarade jag inte av att träna. Det blev inget mer än den där PWn på hålet. Jag har så sjukt ont. Jag får se om jag kan vara med på idrotten imorgon. Känns som ''the typical Helena'' att klaga på träningsvärk varje fredag, enda dagen när vi har idrott. Lol. Vet inte heller varför jag har börjat skriva lol hela tiden. Känns som att jag använder den som ett ironiskt skratt. Ett lol. Ett skratt som inte betyder ett skratt egentligen men ändå vill man bara skratta fast man vill inte? Godnatt.

Jag gråter inombords

Jag känner att det har börjat bli alldeles för mycket gnäll här. Jag har en hel del att gnälla på faktiskt. Det passar sig inte alls för dagen eftersom kommunikations-gruppen ska sprida positivenergi idag. Det har jag inte gjort överhuvudtaget. För det första så somnade jag inte förens kanske halv 2 i natt. Vaknade sedan vid halv fyra. Ska jag vara ärlig förstår jag inte ens hur det är möjligt att man inte kan sova efter en dag med löpning, andra övningar, simning och bastu? För jag var så jävla trött men ändå så gick det inte och ändå så vaknade jag då jag äntligen somnat. Jag har inte ens ord för hur less jag är. Det enda jag vet är att jag är förvånad hur jag överhuvudtaget orkar prestera. Det är nästan imponerande. Vi fick veta våra betyg på Obama-artikeln idag. Det gick bättre än väntat. Ändå är det ingen bra dag idag. Jag har ont i hela kroppen, känns som jag har gått omkring med träningsvärk i en hel vecka eller något. Börjar bli rädd för att jag snart ska dra på mig en benhinneinflamation. Kanske får lugna ner mig en stund. Men det är svårt, jag har ägnat mig åt en liten powerwalk nu på hålet, men jag känner någon form av skuld. Jag borde sprungit. Jag borde gjort bättre ifrån mig. Positiv energi var det..

5 December

Jag började min dag med att vakna 03.39 (om jag inte minns fel) av en mardröm. Den drömmen fick mig och att börja fundera om jag är knäpp. Egentligen var det inte någon dröm man ska vakna och kippa efter andan av, men tydligen så gjorde jag det ändå. På tal om annat som kan låta trist - idag hade vi som går kommunikation en uppgift att sprida negativ energi på skolan. Det gick inte så himla bra. När vi gick mot första lektionen var jag taggad på att vara tjurig. Sedan dök läraren inte upp och då blev jag lite tjurig på riktigt eftersom de inte meddelat oss. På nästa lektion blev det inget surande alls, mitt enda försök var att gnälla om att vi borde få sluta tidigare. Mhm, fick frågan om jag var hungrig och svarade att ja, det var jag. Vi fick sluta tidigare. Inget mer om det. Sist men inte minst så hade vi företagsekonomi, försökte vara lite gnällig men jag började skratta istället... Det är faktiskt svårt att vara negativ om man inte känner för att gnälla på riktigt. Jag börjar bara skratta. Skådespel är väl inte min grej helt enkelt. Jag måste bara skryta lite om att jag gjort något nytt idag! Jag tror att jag för första gången i 9an, användt en bikini och badat i den. När jag sprang på mitt tre timmars långa hål kom jag och tänka på att jag kanske visst ville följa Sara och simma, så det gjorde jag också. Jag funderar faktiskt på att börja simma 2 gånger i veckan eller något. Men jag vet inte riktigt, det väntar att se. Isåfall bör jag köpa en baddräkt, för någon bikini som är bra att simma i och som faktiskt passar har inte jag. Nåja, nu ska jag fortsätta med min onsdag. Hur fan jag ska spendera resten av timmarna innan det är dags att sova var en jävligt bra fråga. Jag har ju redan tränat (två gånger dessutom), ätit och skoldatorn orkar jag faktiskt inte ens ta upp. Tycker inte om skoldatorn överhuvudtaget, jobbig är den.

Nej, du kan inte vända så fort vägen blivit brant

Middagen idag blev en kycklingsallad med lite mormorstuk. Varje midsommar brukade hon göra kycklingsallad. Några saker jag kommer ihåg att hon alltid hade i är gröna ärtor, majs, paprika och ägg. Det hade jag i min idag. Jag har jobbat och tro mig, att gå dit var inte supertrevligt. Jag var rätt lik Rudolf med röda mulen när jag kom fram faktiskt. Jag antar att dagen har gått bra, jag har tagit mig igenom den utan något större hinder. Jag försöker att bara tänka framåt. Att det snart är lov. Att jag kommer slippa skolan. Ett tag. Sedan får jag bita ihop. Tänka att det snart är över. Att jag är fri. Att jag får lämna Arjeplog. Förgott om jag vill. Att det inte finns några måsten här längre. Men så blir det bara om jag klarar av att bita ihop tillräckligt hårt. Det bästa vore dock om jag slapp bita ihop. Om jag bara fick vara.

Tjugo minus

Det är iskallt ute. Jag borde redan varit ute på en promenad med lilla Bixi, men icket. Jag vet faktiskt inte om jag kommer vilja gå till jobbet ens. Och hur passar det no cheat week? I veckan ska jag ju vara duktigare än vanligt, men vi får se. Jag har ju inte vant mig vid någon vinterkyla än. Förra året var vintern också konstigt, det tog länge innan den kom. Samma sak i år, men nu tror jag faktiskt att den kommit. Istället har jag ägnat min morgon åt att kika på klänningar och sånt. Hittar faktiskt ingenting som faller mig i smaken riktigt. Visst, det finns jätte många fina klänningar? Men på mig? En liten korv? Skulle inte tro det va. De flesta är gjorda för de som är längre och smala. Får se hur det blir, jag ska ju till Piteå nästa vecka så då kan jag kika lite där, annars hittade jag en blå för 79;- som kanske kan duga till nyår? Nyår är det enda som jag faktiskt ser framemot just nu. Då kommer jag vara i Uppsala, Sveriges finaste stad. Tänka sig att jag varit kär i den staden sedan jag var på sjukhuset där, det var ju då jag kom på att jag skulle plugga där och så vidare. Eller, det var väl andra som sa att jag skulle kunna plugga där när jag blev äldre, fattade väl inte alls vad de menade, men nu är det ju faktiskt det jag vill också.
Paljetter och massa färg hade ju känts roligare, fast jag är inte så sugen att lägga ut massa pengar på en nyårsklänning som inte kommer komma till så mycket mer användning än just då.

No cheat week

En ny vecka har alltså börjat och för min del betyder det no cheat week. Hur jag ska kunna ta den riktigt seriöst vet jag inte, för jag utmanar inte någon person. Men jag får se det som en utmaning för mig själv. I mitt fall betyder det att jag inte får fuska något alls med maten eller träningen under den här veckan (alltså ingen dag då jag får ''unna'' mig). Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli något större problem. Det är bara under vissa dagar jag blir sötsugen men det händer inte alldeles för ofta, så det ska nog gå fint. Än en gång önskar jag att jag bodde tillsammans med min syster, så hade vi kunnat göra det tillsammnans. Det är så många saker som är så mycket enklare om man är fler än en. Ni vet, dela idéer och sånt.
 
Just nu är det svenska på schemat och jag sitter och skriver på mitt tal. Tillsist har jag valt vad jag ska argumentera om och det blev rökning. Det finns så jävla många argument mot, men det som får mig att vilja avstå det mest av allt är nog stanken. Så vidrigt. Nej, jag kan inte säga att jag aldrig rökt och att jag aldrig någonsin kommer göra det igen men något som fick mig att tänka till för ett par veckor sedan var min farmor. Hon är en person som jag tror det hade varit väldigt roligt att lära känna, men hon dog för 7 år sedan i lungcancer som följd av hennes rökning. Det är så synd att en sådan skitsak får ta så många liv. Fina liv dessutom. Undra hur många fler år hon hade kunnat fylla om hon inte rökt?
 
Nu ska jag gå vidare mot nästa lektion. Ha en fin måndag.

Som ett litet asplöv

Jag darrar som ett litet asplöv och känner mig inte alls så himla tuff. 45 minuter löpning och lite andra grejer är avklarade för dagen. Löpningen hade sina motgångar. För det första så tror jag inte alls att den luften vi har i lägenheten är avsedd för att någon ska springa här inne. Det bara stack i halsen och var inte alls speciellt kul men det gick över efter ett tag. Istället för att det skulle vara lugnt fick jag sådär ont i axeln. Jag kanske måste fixa ryggen igen? Jag får prata med mamma. Sist men inte minst fick jag sjukt ont i huvudet. Men jag är nöjd eftersom jag inte stannade löpbandet utan tvingade mig själv igenom alla minuter. Jag borde plugga nu, men det går inte alls bra. Jag sitter fast. Att göra en powerpoint på tyska är inte det enklaste. Det enda positiva är väl att vi får välja vad våran powerpoint ska handla om. Jag valde Jutis, tänkte att det skulle vara enkelt men Jutis hemsida är ju inte den bästa. Jag kan tänka mig att den inte är speciellt väluppdaterad och sen är informationen inte så värst omfattande. Nåja, jag får försöka ta mig igenom uppgiften hur som helst. Jag blir lite stressad när jag tänker på att det inte är så långt kvar till jullovet och att det är en hel del uppgifter som ska vara klara. Nå, bara att sluta blogga och börja plugga. Tschüss!

Twilight

Som den twilighter jag en gång varit, så var det ju nästan obligatoriskt för mig att se filmen på bio om den dessutom gick i Arjeplog. Jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket folk där, men det var det faktiskt inte. Kan tänka mig att det är fler som går idag - bakisbio förmodligen eftersom vi befinner oss i alkohlist-Arjeplog. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om filmen. Någonstans gillar jag ju twilight. Det jag undrar är varför man ska göra såna sjukt fula filmer av så otroligt bra böcker? Nej, Bella är inte sexig när hon ska jaga och det går inte heller att ta seriöst. Jag har dessutom svårt att förstå hur jag kunde hålla mig för skratt förut när de flög omkring som de gjorde. Och när de sliter sönder varandra? Alltså, nej, vad i helvete? Men på tal om inget var introt sjukt coolt.

och så viskar den där ångesten att det aldrig någonsin kommer att bli bra

Mina helger ska ju numera oftast bestå av massa vettiga saker. Min hemska träningsvärk har hållit i sig tills idag, men jag tvingade mig på löpbandet iallafall. Efter det duschade jag och la mig på spikmattan. Tanken efter det var att plugga effektivare än aldrig förr (precis som igår) men jag har än inte fått en enda mening skriven. Jag hatar det här, när varken hjärnan eller kroppen vill. Jag har varken motivation eller inspiration. Jag vill inte vara vaken men jag vill inte heller sova. Jag vill inte vara ensam men jag vill heller inte träffa någon. Jag vill ingenting. Jag hatar den här rastlösheten. Jag hatar den här ångesten. Jag vill bara kunna ha en lugn dag, en normal dag. En sån där dag som inte måste vara otroligt lycklig eller händelsefull. Den får faktiskt vara precis som den här dagen, en dag där det inte händer speciellt mycket. Bara den här ångesten kunde låta mig vara.
 

RSS 2.0
Bloggare