Samma gamla kretslopp eller början på något stort

Jag hade ett väldigt intressant samtal med min syster alldeles nyss. Dock på msn, men det är väl bättre än ingenting, right? Jag kom iallafall på att jag borde åka till Luleå snart och hälsa på mina kära vänner som bor i den staden. Och vad är inte bättre än att komma bort från detta surhål som jag faktiskt är väldigt, väldigt less på just nu. Tur att det ''bara'' är 2,5 år som jag faktiskt måste bo kvar här. Men eftersom jag är feg och lätt fastnar i saker så kommer jag säkert stanna här tills jag dör i min ensamhet i samma gamla lägenhet om nu huset inte fallit ihop. För det är jag. Jag fastar i tiden och sitter liksom bara fast i den sen. Tänk om jag var spontan och flexibel? Men jag antar att det är det jag ska försöka göra nu eftersom jag har planen att förändra mig.

Det är sorgligt då man kan göra nästan vad som helst för sina vänner. Så länge det innebär att prata med dem om det uppstått något problem fastän de väckte en och man känner stor stress gällande sömn och då det inte heller är något som händer enstaka gånger utan då det är en standard. Då man på sätt och vis sliter för sina vänner bara för att man värderar de högre än vad man värderar sig själv, eller för att man helt enkelt har svårt för att se sina egna problem. Men frågan är ju vad folk verkligen inkluderar i utrycket ''jag finns där''. För mig är det faktiskt inte bara när ett sådan helvetes stort problem har uppstått att det till och med skulle förändra världen. Ja, ni vet när någon inser att den inte kan få den personen som den är så himla kär i, när den bråkat med sina föräldrar eller kommer på att den är skitful. När personen ärligt och uppriktigt säger till en att den vill dö. Är det bara då man ska lyssna, eller borde det inte vara nästan vad som helst, som att någon vill ha sällskap till något värdelöst som inte spelar någon roll (när man ska gå och handla tillexempel). Måste man må dåligt för att kunna få sina vänner att lyssna?

Förra veckan, eller för två veckor sen insåg jag iallafall att jag borde skaffa ett liv. Jag tror faktiskt inte att jag har någon vän som skulle orka offra sig på samma sätt som jag offrar mig för dem, eftersom ingen hittils har visat sig göra det. Men jag klagar inte, det är faktiskt bra att folk värderar sig själva högre än andra - vilket man borde göra. Ingen annans liv spelar ju egentligen någon roll för en själv. Men till själva saken så kom långt nere i besvikelsen på att jag skulle kunna göra något åt det jag har. Mitt kök är alltid grisigt och mitt rum ser ut som.. Jag vet inte vad, och det skulle iallafall vara omöjligt att säga. Istället för att sitta och göra ingenting kan jag hålla rent efter mig, vilket egentligen är en självklarhet att man borde göra. Sen kan jag ju också ta och bli fin och offra min tid på det, inte för att det är alldeles för viktigt, men det är ju inte heller dåligt. Så, jag ska vara aktsam med vad jag äter och röra på fläsket. Tänk om jag skulle bli sådär fin som jag faktiskt vill. Det skulle ju vara alldeles awesome!

Så jag antar att det är dags att börja skriva upp delmål och så vidare. Iallafall blev jag glad idag, mamma sa att det syntes att jag gått ner i vikt! Wiho! Jag måste bara hålla ut och den här gången ska jag faktiskt försöka tro på mig själv, vilket är det minsta jag kan göra.

Förutom att bli fit for fight och ha världens finaste hem så ska jag försöka släppa taget om Arjeplog minst en gång i månaden. Hallå, jag har ju faktsikt vänner att besöka och jag är alldeles för feg, jag åker nästan aldrig bort för att det är dyrt och jobbigt och så vidare. Jag har nog kommit på miljoner ursäkter sedan förra året då jag hade vänner som flyttade bort. Sen så är det ju inte illa om jag lär mig att man faktiskt måste gå ut. Jag ligger i riskzonen och det händer nog lätt att jag skulle totalisolera mig vilket är något jag bör försöka arbeta bort om jag kan.

Vad kan man säga? Hela jag är nog gjord av ironi och jag är rätt patetisk, men jag lyckas ganska bra iallafall. Och konstigt nog så känns det här faktiskt som varje gång man får tankar som denna - så jävla annorlunda. Skulle det vara så att jag skulle misslyckas igen så bryr jag mig inte allt för mycket. Tråkigt är det enda jag har att säga då.

Hej!

Hej, hej, hej, hej och återigen hej!
Idag har jag skrivit litegrann på min berättelse om emigrationen till Amerika. Ja, jag valde att redovisa det i en berättelse. Fråga inte varför, för nu har jag kört fast. Och sure thing att jag älskar att skriva och allt annat skit som jag kan hitta på, men jag måste ha tappat en hel del av det. Jag kom ihåg förut, för ett eller två eller kanske tre år sen då jag kunde sitta i timmar och bara skriva. Det kanske är faktat som begränsar det hela. Jag och fakta är inte precis två olika saker som går hand i hand. Fakta gör allt så jävla tråkigt.. Och begränsat. Men värst utav allt - man måste anstränga sin såkallade hjärna. Vi hade också matte och det går fortfarande mycket bra för mig. Så det är ju just precis vad jag skrev, mycket bra. Vi hann också ha en jobbig samhällslektion. Konflikten i jugoslavien kan ta sig någonstans. Det är mycket värre än matte. Mycket, mycket värre. I matte finns det ju iallafall någon slags logik som man måste förstå, men Jugoslavien är tamigfan bara massa tjaffs. Nåväl. Dagen gick bra trots min korta lunch med äcklig mat som jag inte ens smakade på. Och på tal om mat så ska jag nog gå och ta mig något att äta. Jag blev nämligen väldigt hungrig av att lukta på mitt nya sköljmedel som mamma köpt. ;) Dock inte pizza sallad då min har blivit alldeles förstörd. :( Fuck. Jag måste verkligen organisera min mat på något sätt.

Awesome


Hahaha...

Back on track


Jag har varit utan internet i 5 jävla dagar. Jag är jävligt imponerad att jag ens klarat mig, det känns verkligen som hela livet kretsar runt internet. Kanske inte riktigt, men det är ju något man åtminstone alltid går emellan. Man har musik där, facebook, msn, skype och så vidare.. Iallafall så kanske ni tror att jag har skaffat ett liv nu. Men det har jag inte. Istället spelar jag mobilspel. Så om det är någon där ute som spelar Bakery Story så kan ni ju lägga till mig som granne. Jag kan inte skriva på era väggar att adda mig, eftersom jag döpte mig till henispenis vilket man egentligen inte får heta. Så för att jag har penis i mitt namn kan jag inte säga vad jag heter. Skitspel alltså. Men iallafall. Adda mig. Nu ska jag klä på mig. Ha det bäst! Och nä, mitt internet funkar faktiskt inte nu heller, däremot kom mamma hem i natt så jag är inne på hennes.

idxghlgsjep

Mitt internet funkade inte igårmorse, men jag trodde ju självklart att det skulle funka senare. Ibland kan det ju vara knäppt. Men vet ni vad, det funkar inte idag heller, så jag hatar mitt liv just nu. Det är sjukt hur beroende man kan vara av dator och internet. Jag skaffade iallafall mobilsurf igår och använde upp hälften av mitt internet för denna månad! Härligt! Och den där tröjan jag skrev om igår är slutsåld idag. Det går fan i mig inte bra för mig. Och tyskalektionen är inte ens verkligt inställd. Vi ska ändå göra några uppgifter. Och jag vill bara gå hem och tycka synd om mig själv. Pinsamt. Det finns ju faktiskt dom med riktiga problem.

Sovmorgon!


Jag och Emma körde på en 2009 style eftersom det är en tid man saknar. Eller inte, man inser verkligen att det gamla goa uttrycket att allt var bättre förr inte stämmer i alla lägen. Jag och Emma var iallafall klara i god tid imorse, vilket det inte fanns någon mening med eftersom vi ändå hade sovmorgon då svenskan var inställd. Så här har jag suttit, och glott på kläder, blivit lite småkär i en röd blus och då jag ska beställa hem den så funkar det inte, så då får jag vänta till senare. Och då kommer den säkert vara slut, bara för att jag har min vanliga tur. Nåväl, lite tur har jag ju eftersom jag bara har 2 lektioner idag. Och om jag någonsin haft det i skolan tidigare vettefan. Jag tror inte det. Awesome.

Det var inte bättre förr!

Det är hormonerna som spökar

Thindra måste ha gett mig det bästa svaret någonsin idag. När jag kom hem från skolan var jag glad och skrattade hela tiden. Sen blev jag helt plötsligt världens bitterfitta. Om ens det är rätt ord. För då tänker man sig en suris. Ledsen, kanske jag ska säga. Bara ledsen. Hur kan man gå från att vara överdrivet glad och skratta till att bara vara ledsen, då det inte ens hänt något? Det är som att man glömmer bort vilket babyface man egentligen är. Det är ju hormonerna som spökar. Och efter det svaret så var jag back on track på mitt glada spår.

Jag kom ju på att jag skulle starta ett nytt liv för några dagar sen. Ja, hälften skämt och hundra procent ironi, men jag ska faktiskt försöka ta tag i det lilla liv som jag har. Men det är svårt, speciellt när man har sådana humörsvägningar. Igår skippade jag disken efter att jag gjort palt. Ajabaja, jag förtjänar ju nästan pisk. Inte heller gick jag lika många kilometrar som jag kommit överens med mig själv om. Jag la inte in tvätten i garderoben som dessutom behöver en rensning. Jag gjorde tamigfan ingenting. Jag skulle ju göra situps också. Och träna armarna med mina coola hantlar. Men nej. Igår var en riktigt failad dag.

Frågan är ju om jag ska säga att idag är det en ny dag och nya tag eftersom jag alldeles nyss har diskat. Kanske borde jag då fortsätta att vara duktig. Liksom, lägga in tvätten i garderoben, sedan tömma ut det i sängen och rensa bort allt skit som jag faktiskt inte vill ha? Gå 4 km till med hunden. Göra lite småträning så att jag är alldeles slut då jag tillsist får gå och lägga mig. Ska jag göra det? Eller ska jag bara strunta i det och tänka som man alltid gör ''Jag gör det sen.'' eller ''Jag kommer ändå inte lyckas.''?

Godmorgon! :)


Min katt har inte kissat i tvätten!


Idag, har varit en hemsk men helt okej dag. Tisdagar är hemska, det märker man direkt man kollar på mitt schema, men eftersom samhällskunskapen var inställd så var den ändå helt okej. Jag gick iallafall lös, skulle fixa till ögonbrynen och failade lite. Och visst, ögonbryn, ja skitsamma, men istället för att vara manisk gällande mitt hår så har det gått över till mina ögonbryn. Men okej då, jag bryr mig faktiskt inte. Kanske lite. Ibland, när jag kollar mig i spegeln, men eftersom jag har påbörjat ett nytt liv så känns det inte så himla viktigt. Men tillbaka till det där med hårmanin, jag vet iallafall med säkerhet att den är borta. För idag klippte jag mig själv - och JA, det blev fult, hackigt och så vidare. Dock vet jag inte om det syns mycket överhuvudtaget. Vad spelar det för roll om håret är hackigt eller bara nött? Båda delarna är ju fula.

Och just det. Rubriken. Jag kommer ju aldrig till saken med den. Men eftersom jag skrev sådär så kädnes det meningslöst att säga det.. Fuck.. Också typiskt mig.

Så rent att man inte ens känner igen sig.



Ikväll har jag gjort något som är väldigt ovanligt för min del. Jag har städat mitt rum. Och med städat - ja - då menar jag verkligen städat. Jag har för det första, plockat upp allt skräp som låg på golvet. För det andra, så har jag lagt in mina kläder i garderoben. Och när jag gjort allt det där, som var så sjukt jobbigt, så har jag självklart dammsugat och skurat. Putsa speglarna har jag också hunnit med. Om man är som mig och aldrig städa, blir det världens projekt när man väl ska städa. Men jag är stolt, för jag gjorde det. Och det är inte det enda! Jag har även städat köket. Mitt kök brukade vara väääldigt grisigt. Sen, har jag även tvättat. Och åhåh, vad jag känner mig duktig. Förresten så får ni ju inte missa att jag hängt upp gardiner. Fast å andra sidan, om ni inte brukar vara hos mig, hur ska ni då veta att jag inte brukar ha gardiner..?

Jag har bara varit sjukt driven. Fick en otrolig motivation, för jag höll på att sjunka ner igen. Jag har varit så deppig ända sen fredagen, och det gillar jag inte. Jag blev så avskräckt, att bli en sån där gnällspik som sitter och skriver hur synd det är om mig på både facebook och bloggen. Det känns som jag 2009 eller tidigare, inte längre. Så då bestämde jag mig, att nu får jag tamefan ta tag i mitt liv och göra något av det, och då lät städa som en bra idé. Så det är det första jag har gjort. Om min motivation sitter kvar till imorgon, så ska jag nog rensa garderoben också. Men nu ska jag däremot springa ut i tvättstugan och starta torktumlaren igen så att mina kläder med säkerhet är torra när jag ska hämta dem. Sen blir det promenad med vovven.

Lycka


Jag ska tvätta med en glädje som jag aldrig tvättat med framöver. Tack mami! ♥

Tupplur vs. promenad

Igår var jag riktigt tragisk, så jag tänkte göra sådär som alla andra gör och tröstäta lite och samtidigt lyssna på deprimerande musik. Dock är mitt matutbud väldigt tråkigt, så det fick bli grönt te och knäckebröd. Vafan, det borde väl inte ens få klassas som att tröstäta? Så sjukt tråkigt säger jag bara, men nu är det ny dag, nya tag och jag är glad.. Men jag är duktig på att leva snålt när det gäller mat, tro mig, jag skulle kunna lära er ett och annat. Iallafall så har jag världens längsta lunch nu och jag har kokat någon form av palt. Det blev självklart för gott och jag åt alldeles för mycket så matkoman börjar smyga sig på här. Men, jag har ju faktiskt nästan 1 och en halv timma kvar av min lunch, så jag kanske får ta mig en liten tupplur, eller kanske en liten promenad?

Och förresten, något som jag inte kan sluta tänka på, dagens vill ha:

Jag måste erkänna både för er och mig själv, att jag platsar riktigt bra som en hemmafru. För jag menar, jag bor här ensam med både hund och katt. Tvättar, lagar mat, sköter hunden, handlar och så vidare HELT SJÄLV!!! Något som jag är mindre bra på är ju städningen i mitt rum. Men det kommer, jag lovar! Jag ska bli bäst på att sköta hushåll! ;) Om ni har tillgång till det där sköljmedlet tycker jag att ni borde köpa det, luktade i den rosa flaskan, och det luktar verkligen sjukt gott. Jag vet, är man 16 år från Arjeplog borde man inte ens tänka tanken att kolla på fucking sköljmedel när man för en gångsskull kommer till stan. Men, jag var bara tvungen. Flaskan är ju så söt också.

Men ändå inte

Du är ju allt det där. Stark för att du gått igenom mycket och inte leker offer för det. Du står på dig, vad folk än säger. Du säger exakt vad du tycker och du är cool för att du är dig själv. Spontan, gör saker andra inte vågar för att det skulle kunna vara för pinsamt. Du är inte som de som hela tiden söker uppmärksamhet. Du söker knappt uppmärksamhet. Du kan ju inte heller ses som ett offer eftersom du inte ser svag ut. Du står ju upp för dig själv istället för att sitta där och tycka synd om dig själv. Du gör ju något åt livet. Du är långt ifrån lik andra människor. Folk bara klagar och klagar jämt. Du gör ju något, du har alltid bra svar och argument på det mesta. Du bryr dig inte om ifall någon tycker illa om dig, du låter inte en annan människa trycka ner dig. Jag har lärt mig mycket från dig, det har jag verkligen. Jag tror att många andra skulle kunna göra det också. Dom är inte starka som de säger, för varje dag så sitter de där och tycker så synd om sig själv, säger att de inte har några vänner när de faktiskt har det vilket resulterar i att de förlorar de få vänner de har. De borde lära sig från dig! Och man kan aldrig vara för pålitlig. Jag tror att de är för att de ser dig som stark och såna saker, och därför känner de att de kan lita på dig.

Jag bjuder på dessa emoinlägg. Fan vad generös jag blivit.

Drar ner byxorna för att få det bekräftat

Ett konstaterande från helgen (som jag dock kommit på för längesen): Förut, så trodde jag att jag tyckte att kläder och shopping och allt sådant var himla roligt, men nu vet jag med säkerhet att shopping inte är min grej. Hur irriterande är det inte att gå med någon på stan, som ska in i varenda affär och testa 120 plagg som människan inte ens ska köpa sen!? Det är bara drygt, att gå runt med en fet jacka i en klädaffär och leka intresserad. Något som är mycket bättre är affärer som har både kläder och smink. Smink är ganska kul att kolla på, det kan man ju liksom peta och kleta med. Men kläder, ja, sure, man kan känna på tyget, men så fan heller att man orkar testa massa saker som man inte ens har i baktanken att köpa. Men jag vet inte, jag är ju en tjej, inte en pojkflicka. Kanske en otroligt barnslig flicka som vill kleta på med saker?

Bussresan idag var faktiskt helt okej, jag höll mig från att ta upp datorn eftersom jag vet att det bara hade gjort mig ledsen och irriterad. Jag kom hem vid tretiden och sen dess har mamma hunnit bjuda mig på glass, så jag känner mig som en kossa just nu. Ska bara öva lite på lätet. Jag har även hunnit göra ny pizza sallad och ta ut 2 av mina bunkar med soppa ur frysen. Så, jag tror att jag har mat för hela kommande veckan. Nu ska jag nog däremot dra på mig några kläder och göra något åt livet. Möjligtvis gå ut och gå. Annars dega här.

Desert flower


Egentligen så ser jag inte riktigt meningen med att jag lägger upp detta, eftersom jag förmodar att alla redan har sett den här filmen. (Jag är ju sjukt efter och ser varken tv eller film) men eftersom det är lördag och jag är i Skellefteå och jag och Amanda inte visste vad vi skulle göra så drog vi på hemmakväll och köpte godis och hyrde en film. Eller, rättare sagt, Amanda payade för kalaset. Hon ska få pengar av mig. Men till filmen, eftersom jag skulle skriva om den - så kan jag säga såhär - att jag har glömt bort allt jag skulle skriva om den. Men den är väldigt fin och rörande. Sen är den också rolig. Så den rekomenderar jag starkt, om ni nu inte redan har sett den.

Dagens shopping ;)


Jag vet inte varför jag har något för lypsyl och läppglans, för det blir alltid så att jag köper onödigt dyra. Jaja, 100 kronor hit och dit, men iallafall. Jag hittade en ny kärlek idag, ett vanilj coca cola läppglans. Fanns även vanlig cola och körsbärscola! Nam nam. 95 kronor om jag ska vara exakt.

Köpte en kräm till ansiktet, en mascara och en foundation också på kicks. Vet inte riktigt vad det kostade. Ansåg iallafall att det var väldigt nödvändigt.

På H&M köpte jag en ny eyeliner och en ny ögonfransböjare. Jag hoppas innerligt på att den här inte kommer skära av mina ögonfransar, för då svär jag på att jag också kommer skära mig. Amanda lyckades också tvinga på mig en ögonbryns penna med denna typen av replik ''Helena, du borde köpa en ögonbrynspenna. Då kommer du bli jätte fin. Titta, jag använder ju det!'' Plockade på mig ett vitt linne också, men det var otroligt ointressant och inte värt att ta kort på (vilket allt annat också var för den delen, men jag behöver något att fördriva tiden med då Amanda gick och tog sig en tupplur).

Igår då jag kom till Skellefteå var en av de första sakerna Amanda sa när hon kollade på mig: MEN GUD! Dina bröst. Dom är ju som ärtor. Ja, något i den stilen. Nog för att jag är medveten om det. Har ju liksom aldrig varit tuttfia utan bara fläskfia, men eftersom jag gått ner lite i vikt är dom verkligen obefintliga. Så jag tänkte tipsa alla er andra som har icke-existerande boobies att köpa en sån BH som jag köpte som har överdrivet mycket push-up. Fast egentligen så är det inget tips, det ser rätt sjukt ut bara. Ser inte särskilt äkta ut. Så det är väl bara att bita ihop och acceptera att det som ska vara bröst är någon typ av ärtor istället. Men om en bh kostar 50;- och är helt okej, då måste man ju bara köpa den!

Köpte även ett par jeans och en spets t-shirt på Gina. Det som var roligt med jeansen var att jag köpte exakt likadana i 8an, men en större storlek, och då satt dom alldeles perfekt. Nu köpte jag en mindre storlek, och de är förstora i vaderna. Jag menar, visst, det händer typ alltid att byxor är för stora i vaderna, men det är så roligt när man märker skillnad!

Ett sånt där onödigt inlägg som ingen läser


Idag, eller igår, skit samma. Fredag pratar jag om iallafall. Vi fick sluta tidigare, för att samhällsläraren var sjuk och minerna som uppstod i klassen var oslagbara. En sådan otrolig glädje är ingenting man ser ofta. Vi kan likna det med att en infertilperson som väldigt gärna vill ha barn helt plötsligt får reda på att den är gravid, och då kanske ni fattar? Så det blev ett tidigt slut idag, efter en jobbig basketmatch. Emma gjorde iallafall den basketmatchen till världens bästa då hon ställde sig och tjöt ''JAAA, finally fick jag bollen!'' och vänder sig bort från alla, kastar ut bollen baklänges och en i mitt lag (vi var alltså inte på samma lag) tog den. För det första är det Emma i ett nötskal. HUR DUM FÅR MAN VARA EGENTLIGEN????? Det är en sån sak man borde filmat, lagt upp på youtube och blivit världskänd för att senare bli miljonär och så vidare.. Jag dog ungefär 400 gånger, sen gick jag hem och duschade, packade, fixade och donade för att åka till Skellefteå med kvart över 4 bussen. I Skellefteå har vi ätit mat. Och gått en lång promenad. Punkt.

En upprepande saga


Precis som en manipulativ vän, som du vet är dålig för dig och som andra ber dig lämna. Som förstör dig men som håller dig om ryggen då andra skulle gått sin väg. Som du vill ha och som du inte vill ha. Som ger dig ångest vilket val du än tar. Som får hatet till dig själv att bli det vackraste du vet fastän du sa: jag ska aldrig någonsin falla dit.

Jag ska på begravning.

När man börjar tvätta sin egna tvätt inser man snabbt vilken färg man har mest av. Jag har mest svart. Jag skojar inte, den svarta högen är dubbelt så stor som den med blandade färger i. Sen har jag ju rätt mycket vitt också, men inte alls lika mycket som det svarta om man säger så. Jag klär mig fan bara i svart! Idag ser jag ut som att jag ska på begravning, vilket jag å andra sidan gör nästan alla andra dagar. Så när det bär av till skellefteå ska jag åtminstone kika på tröjorna där uppe. Om ni inte ser dom, så är det en i spets och en med en kissemisse på. Hur som helst så borde jag inte klä mig som att jag ska på begravning idag, för idag är en bra dag. Jag har endast tre lektioner, jag slutar klockan 12. Wow. Då ska jag nog fixa och dona här hemma, så att jag kan komma hem till ett fräscht place på söndag. Nåja, nu ska jag bortse från alla stora problem som de ovannämnda och fundera på om jag ska äta pasta och pastasås eller müsli till frukost...

Jag känner mig duktig.

Jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig duktig som hållt migg godislöfte trots att det var så otroligt svårt, istället måste jag säga till mig själv att sluta köpa godis. För vet ni vad, jag får inte den här otroliga ''wow-känslan'' som man alltid fick förut. Jag. Kan. Inte. Äta. Godis. Det är inte som förut, att tog man en måste man ta allt. Jag känner inte heller samma tvång att äta upp hela godispåsen. Jag har liksom likgiltiga känslor inför den. Hur kan det komma sig? Godiset brukade ju vara allt, men nu är det inget längre.. Ska jag vara heartbroken eller glad? Undra när jag kommer få tillbaka mina känslor för godiset? Vart är tjejen som köpte godis för över 50;- varenda helg?

Jag skojar till viss del så klart. Men det är sant, jag känner inte för att äta godis längre. Jag har inget sug och känner inte ens att det är något när jag äter det. Och visst är det trist, när det var längesen man åt det och tror att det ska vara extra gott och så inser man att det hade varit mer nödvändigt att köpa havregryn. Förresten börjar det gå bra för mitt lag, jag måste typ ha bälte på mina byxor nu, för jag får häng i dem hur fort som helst! Jag måste bara börja träna, så kanske jag lyckas för en gång skull!

Annars, så känner jag mig faktiskt duktig. Idag har jag till och med gjort min tyskaläxa. Jag brukar inte gå på tyskalektioner på utbildningsverkstan. Men jag gjorde det nu, och det gick bra. Sen har jag nästan gjort klart den där samhällsuppgiften, men jag höll på att antända och brinna upp. Jag tål verkligen ingenting längre. Jag måste ha någon evig pms, eller så är jag bara aggressiv av mig.

Nåväl, tillsist, så har jag lagat mat. Klimp och broccoli soppa samt pasta a´la Helena, för att frysa in. Vill du gå ner i vikt? Titta då på dessa bilder. Det ser inte speciellt fresh ut.


Ärligt talat så ser det inte alls lika äckligt ut i verkligheten..

Piggar upp en vilken trött dag som helst




Men trots att jag använder hur mycket ''iiiiiiiiiiih'' som helst när jag pratar med Bixi, så är hon rädd för mig. Vad fan gör jag för fel? :( Hon brukar gömma sig under sängen när jag ropar på henne..

Hur stavas dreggel?

Ni vet den där känslan, då man bara känner sig så himla dregglig? Inte dräggig, utan dregglig. Det har jag gjort idag. Jag vet inte om det beror på att man egentligen är trött, eller att man har brist på något specifikt eller om man helt enkelt bara är dregglig. Men anyway. Det känns ganska .. skumt. Efter skolan hann jag inte ha många vakna timmar innan jag la mig i min sköna, varma, mjuka säng och bara sov lite. Otrevligt för mor min, som kom hit idag, att jag bara lägger mig och sover. När jag vaknade tänkte jag iallafall ta och äta något gott, så mamma skjutsade mig till konsum så att jag kunde köpa mina absoluta favoritflingor. Chockerade mig själv, det som är så dyrt. Ja, jag är verkligen extremt snål nu för tiden. Till och med snålare än vad jag egentligen behöver vara. Justnu funderar jag på att gegga in lite ricinolja i håret, sedan ta en låång dusch och sen bara lägga mig i sängen och dö litegrann. Och på tal om ricinolja, funkar det ens? Jag har fått liite ont i hårbotten sen jag började med det, eftersom man måste massera hårbotten så himla mycket, så jag ser det som ett bra tecken - att jag fått igång blodcirkulationen lite alltså. Men annars, själva oljan? Spelar den ens någon roll? :S Jag tror faktiskt inte det.

Nåväl, bortsett från det så har jag ramlat idag. Och ja, det gjorde väldigt ont. Tappade andan och trodde att jag skulle dö en stund.. Men så gjorde jag inte det :pPppPppPpppp Vill bara säga ''FUCK YOU!!!!!'' till mina uggs. Från och med nu hatar jag dom på riktigt och ska nästan aldrig mer sätta på mig dom igen (bara då jag ska gå på den vägen som jag faktiskt halkade på, vilket är jävligt dumt, men jag bara vet att det kommer bli så).

Kan verkligen inte komma på en rubrik

Idag har jag insett att jag borde ta fram mina gamla vanor och stiga upp 05.30 varje morgon. Det gjorde jag imorse, kanske 10-20 minuter senare men därikring och jag var inte alls lika trött som jag brukar vara på morgonen. Numera måste jag verkligen tvinga mig upp, men då, då klev jag bara upp. Igår, när vi hade sovmorgon hann jag ju gå 2 km med Bixi och det hann jag idag också. En morgonpromenad skadar väl aldrig? Men det var kallt, och jag hade en inte-så-ordentlig-jacka, en som jag hade i 7an. Tunn, liten och allt som en jacka inte ska vara. Min röda är ju som ett tält.. Hur som helst, så är det tisdag idag, för er som inte är medvetna om det. Och tisdagar är på mitt schema den allra värsta dagen. Etnicitet och kulturmöten, svenska, matte, tyska, samhälls och engelska. Fyck my life. Och på den bara 20 minuters lunch. Men har man överlevt förr, så kan man göra det igen. Nu ska jag iallafall ta mig i kragen och göra det som ska göras. Tschüss!

Kom och titta, kom och titta



Min födelsedagspresent och julklapp från Jennifer, som varit borta såå länge och äntligen kommit tillbaka. :) Hihi

Något värt att beundra


Det här är en bild på jag och min vän Lada. Hon flyttade från Ryssland till Sverige när sjuan började. Förhoppningsvis kom hon hit med massvis av förväntningar som förmodligen var motsatsen till vad hon fick möta här. Hon blev inte välbemött av klassen skulle man väl kort sagt kunna säga och jag kan inte säga att jag var bättre själv. Med tiden lärde vi känna varandra, framförallt för att vi gick i samma tyska grupp. Hon lärde sig svenska jävligt snabbt, speciellt med tanke på hur olika språk ryska och svenska faktiskt är. Men det är inte bara hennes förmåga att lära sig som jag beundrar, utan hur hon faktiskt stod upp för sig själv under de tre åren vi gick skola tillsammans. Hon tog aldrig på sig rollen som offer, utan hon kämpade sig igenom allting och det är något som är värt att beundra. Jag och hon har dessutom fått bättre kontakt sen hon flyttade till Luleå och det är helt awesome. För den här tjejen har något i sig! Sen kan jag ju inte neka att det är grymt coolt att hon bortsett från lite brytning kan prata svenska nästan lika bra som jag. ;) Känns som att det blev massa skräp av det här inlägget bara, men, det ska du veta Lada - att jag beundrar dig, för att du aldrig någonsin tagit på dig rollen som offer och därför inte varit något heller. Man har alltid ett val, man väljer själv om man vill vara offer eller inte.


Och btw, kolla så duktig hon är!

Gråt inte över spilld mjölk


Idag tyckte jag nästan lite synd om min lilla Emma, hon skulle överraska mig så hon hade bett hennes moder köpa lätta och mjölk (ja, det var ju lite fail redan från början eftersom jag redan hunnit handla) och det första hon gör är att tappa den i golvet så att det rann ut en massa. Men här gråter vi inte över spilld mjölk! Man kan ju inte genomgå en dag utan lite fail? Eller hur? Ett till fail var att jag inte hade något sköljmedel till tvätten vilket jag upptäckte just då jag kommit hem från konsum och skulle gå ut och tvätta. Nu har jag iallafall satt tvätten i maskinen, så nu väntar jag på den. Man kan ju faktiskt tvätta utan sköljmedel. Kanske får börja göra det, det blir ju billigare då? Jag har ju faktiskt Racksund i blodet också, och ni vet ju vad man säger om racksundare? ;) För er som inte vet så kallar man dem för snålracksundare. Tack och hej!

En bra måndag?

Hur ofta händer det att en måndag är bra? Eller ens okej överhuvudtaget? Den här är det iallafall. För det första så hade vi en timmas sovmorgon och jag vaknade pigg och utvilad, hann gå en promenad med Bixi, äta frukost utan att stressa och allt innan det var dags att gå till skolan. För det andra så gick det jätte bra på matten. För det tredje lyckades jag hänga med på hela historia lektionen. För det fjärde har jag två timmars lunch (egentligen drygt, men ändå helt okej) och för det femte var idrottslektionen inställd så det betyder att jag endast har tre lektioner idag. Senare ska jag tvätta, möjligtvis städa mitt rum och inhandla alla nödvändigheter. Känner mig pepp på livet, inte illa! Om det inte vore för att min cam är för gammal för att ta bilder med på denna dator skulle jag ha lagt upp en bild med världens största smajl nu.. Eller inte, jag är inte bra på sånt. Men man kan ju alltid låtsas att det vore så bara för att det inte är möjligt. ;)

Sadface




Detta var verkligen mer tragiskt än jag trodde, alla andra bilder är över 600 px men den sista var tydligen bara 500 px? Den största frågan är väl vad jag egentligen vill åstadkomma med dom där. Ingenting, nä just det, ingenting. Den sista var iallafall lite cool, ser ju nästan ut som norrsken. ;) Ja, jag har bara icke-vettiga saker att säga så man kan ju undra varför jag överhuvudtaget skriver det här. Det är mycket man kan ta och undra över, ORKA. :( Usch.

Avundsjuk tjej

Åh, herregud. Jag blir bara så otroligt avundsjuk av att läsa andras bloggar, dom har så fina bilder och så verkar dom hålla på och resa så mycket. Jag vill också resa, och ta massa fina bilder. Så i framtiden måste jag bli rik så att jag kan köpa en ny helt awesome systemkamera och så att jag kan resa 29 gånger per år. Senast jag reste var när jag, mamma, pappa och Pernilla var i Turkiet 2004, haha. Men eftersom ingen någonsin tyckt att jag är negativ *host* så måste jag ju leva upp till det också, man får helt enkelt se vardagssakerna positivt. Till helgen ska jag åka och hälsa på Amanda i Skellefteå, vilket betyder massa bus och shopping. Jennifer kommer också hem i veckan, så det blir kul, det bli bra och det blir säkert till och med awesome.

Uh, tänk att man till och med kan sakna hösten som har gått litegrann, och jag tyckte inte alls att den var så speciell.

Tyck synd om mig


Glömde bort att ta kort på mitt fika innan jag börjat äta, fail va? :PpPpPpPpPp

Jag trodde att jag förfrös mina fingrar då jag gick in i samhället, men som tur så gjorde jag inte det. Det kan dock inte ha varit långt ifrån det. Usch, kommer ihåg förra året då jag förfrös örat. Det var riktigt vidrigt. Fikat var iallafall gott. Men jag har ont i tänderna, nacken och armen. Idag är jag deprimerad, jag tycker synd om mig själv och vill bara sätta mig ner och gråta. Ingen rolig är inloggad på varken facebook, msn eller skype heller. Så typiskt. Tror jag ska gå och skära mig eller något. Fyfan alltså, stackars, stackars mig. Finns nog ingen som har ett värre liv. Pusshej. Förresten är mitt internet skit segt också.

Du ser ut som en kossa


Tja. Tänkte passa på att lägga upp en väldigt intressant bild, för visst är den intressant? Inte. Nåväl, vad ska man säga? Jag hade riktigt trevligt igår iallafall, sen hade jag översovarkompis och ni kan förmodligen anta vem det är. Om inte Emma, vem skulle det då vara liksom? Just nu sitter jag och dunkar markoolio, nostalgi. ♥ Om några få minuter ska jag dessutom bege mig in mot samhället och fika på Nellys med Sandra. Det blir bra. Och wow? Jag lyckades göra ett sånt sjukt häftigt inlägg igen. Vill slå till mig själv.

Den kvinnligaste kvinnan.


Aaaaaaaah, ni vet det här med könsroller också! Jag har verkligen märkt vem som är min kvinnligaste vän och det är Emmispemmisgirl, hon har hjälpt mig att diska. Haha, hjälpt. Not. Hon har väl i pricinip gjort allt, jag använde cilitbang på spisen, hängde upp gardiner och la ut min sönderbrända vaxduk. Hon diskade och damsög hela lägenheten. Inte illa pinkat alltså. What a lady. Det var iallafall roligt att se resultatet, speciellt det som cilit bang gjorde, både jag och Emma var helt exhalterade. Så vi kom på en sak - cilit bang gör städningen roligare. Gjorde en änglabild av Emma, tyckte det passade bra. Hade förmodligen aldrig blivit av med disken eller ens börjat städa om det inte vore för henne! ;)

Fredag den trettonde

IDag är det fredag den trettonde och jag sov alldeles för länge. Jag och Emma skulle leta efter Inga-lena(skolsköterskan) men misslyckades.. Hmfp.. Det går inte alldeles för bra för mig. Imorse halkade jag i mitt rum då jag klev upp (hahaha) och krossade min feta hårklämma. Det gjorde ont och jag blev arg. Nåväl, jag hann iallafall allt man ska hinna och jag var duktig på matten så det går ju knappast såå dåligt, fast jag vill mest bara att den här dagen ska försvinna! Tschüss!

Kvinna eller kvinna eller fel kön?

Igår kväll försökte jag leva fullt ut till min könsroll som kvinna och ägnade lite av min värdefulla tid i köket. Jag diskade och lagade mat och insåg att jag är en misslyckad kvinna. Jag lämnade hälften av disken. Sen så borde jag ju även städat och gjort allt det där perfekt för att kunna erkännas som en äkta kvinna. Jag ska nog göra göre ett könsbyte, kanske passar bättre som man. Fast jag är nog alldeles för svag för att kunna vara en man också. Jag borde kanske vara något djur istället. Jag var iallafall trött imorse, fastän jag sov länge. Länge för att vara jag, länge för att vara en skoldag menar jag då. Imorse insåg jag även att jag förmodligen har den kortaste skoldagen sen trean när vi slutade efter lunch på fredagar. Jag slutar klockan 12, när vi får lunch alltså. Så då har jag tänkt göra ett försök till att leva som en riktig kvinna igen, ta mig i kragen och diska färdigt och städa, för det behövs. Nu ska jag däremot låtsats att jag är en duktig och flitig elev och fortsätta på min samhällsuppgift.


Hur hanterar man sina känslor?

Många gånger funderar jag om jag ska bli glad eller bli irriterad, jag har inte kommit fram till något vettigt ännu. Jag fick iallafall mina jeans och min blus idag, som jag hade beställt. Jag kan erkänna att jag var orolig över jeansen först, jag har redan ett par exakt likadana men en större storlek än vad jag beställt nu, jag trodde att de skulle vara för små alltså. Men gissa vad? I helvete heller. Dom var för stora! Ska jag vara ärlig så tror jag att det bara var för stora för att jag alltid lyckas beställa för stora kläder, det verkar vara mitt öde. Men hur ska man hantera känslor som dessa? Detta är liksom jag just nu:

Försovning

I natt fick jag mycket sömn, till och med mer än tänkt. Jag försov mig, och den här gången försov jag mig inte till 7 eller något sånt skit som jag förut ansåg var försovning, utan jag sov till 10 över 8. Förvånad var jag också att Emma inte hade kommit till mig, eftersom hon alltid kommer till mig kvart i 8. Hon hade också försovit sig. Grattis! Jag kom iallafall inte försent, men jag hann inte äta någon frukost. Det kan ni anteckna om ni har lust. Idag är det Onsdag vilket innebär utbildningsverkstad och eftersom skolan nyss har börjat så finns det i stort sett ingenting att göra, åtminstone väldigt lite så det är chill här. Fan, varför skriver man ens sådana jävla intressanta inlägg som jag gör nu? Hejdå.


Så klockrent.


Jag dör, så jäkla klockren. Detta träffar verkligen spiken med hammaren och beskriver hur man ständigt känner.

Såna tankar som dyker upp när jag varit utan sömn 36 timmar.

Något eller någon måste krossa dig för att du sedan ska kunna bygga upp dig igen, starkare än någonsin. För när du är sådär nere som du bara kan bli, vad gör du då inte för att försöka ta dig upp igen? Många kör på att visa svagheten fullt ut, så att de kanske får några fina ord sagda om hur bra dom är och så vidare. Jag säger inte att den typen av stöd är fel på något sätt, men ärligt talat: när någon bara ser mörker och hemskheter hela tiden, vill man verkligen säga såna saker till dem? Och menar man alltid det man säger fullt ut? Jag tror inte att det är en stor procent av dom som håller på på det sättet som faktiskt tar åt sig och blir stärkta av sånt, för stärka och laga det kan vi bara göra själva. Det är bara vi själva som vet hur allting egentligen är och hur det ska lagas på bästa sätt.

Det kanske inte är något man gör på några minuter eller på en dag. Det kanske till och med tar år. Men när man väl har vaknat upp från det mörkret är det förmodligen nästan omöjligt att falla tillbaka. När du får höra att någon sagt något negativt om dig, vad tänker du då? Tycker du då att dom har rätt och funderar ut hur du ska göra för att kunna göra dem nöjda? Eller är du tillräckligt stark för att kunna säga att dom har fel? Eller vet du kanske att dom har rätt, men anser att om dom inte kan ta den bristen hos dig så är du inte rätt för dem?

Men hur gör man då, för att kunna laga sig själv? Ja, jag vet inte egentligen och jag kan inte tala för en hel massa. Men ställ dig frågor. Vem vill du vara egentligen och hur vill du att omvärlden ska se på dig? Vi tar ett typiskt exempel, du känner dig ful och vill vara snygg och ska gå ner i vikt. När du tränar tänker du att allt äckel från din kropp åker av(ja, träning är även bra för ens inre, det vet jag, men det är tankesättet jag menar). Eller så kanske du svälter dig, whatever. Och visst är det sant, att det du vill bli av med åker bort. Vad vill du bli sedd som? Snyggast? Ja, den bittra sanningen är att du aldrig kommer bli snyggast och att perfektion inte heller existerar. Men att perfektion inte finns är ju ingen nyhet. Och varför finns det inte då? Jo, för att vi är olika. Ännu en självklarhet. Det som någon anser är vackert och bra tycker någon annan är fult.

Men till själva saken... Varför vill alla vara snygga? Visst, det är inget illa att ha ett vackert yttre, men varför prioriterar folk det före en vettig insida? Ytligheten räcker inte långt alls och  sådant tröttnar man på. Eller vissa kanske bara vill stå där och vara någon slags staty som andra ska glo på, jag vet inte. Men jag tror inte att det finns en jävel som innerst inne bryr sig huruvida du är snygg eller inte om du har en tom insida. Utstrålning betyder helt klart dubbelt så mycket som den faktiska utsidan. En så kallad ful person, vad det än är, kan bli hur fin som helst så länge den har den rätta insidan.

Jag tycker att det är vackert med folk som kan stå på sig själv och som inte bara ser mörker i saker och ting, som ser lite längre än bara ytan. Jag både tror och hoppas att det är något vi alla egentligen kan göra, bara vi vaknar upp från det här. Självklart har även uppvaket nackdelar, precis som allt annat. Många blir skeptiska och upplever inte lika mycket av dessa fina känslor och överskott av glädje, men det man upplever blir så mycket riktigare än vad det annars hade varit.

Men, det är hit jag ville komma med allt: För helvete, prioritera att laga ditt inre före ditt yttre. Då jävlar kommer du ta dig långt.

Sista lektionen första dagen.

Jag tror att den här terminen kommer gå riktigt fort, för det gjorde ju hösterminen. Det var rätt lustigt när jag och Emma tillsist gick mot skolan, för vi båda var väldigt positiva till det. Haha, det känns bara inte rätt. Ingenting negativt med det, absolut inte. Stämningen drogs ju dock ner senare, såklart. Vad skulle man annars kunna vänta sig? Nu är det iallafall engelska som gäller och jag blev ihjälskrämd alldeles nyss av läraren. Jag lyssnade på musik, skrev här (vilket jag inte ska göra) och märkte inte alls av att hon stod bakom mig, så jag hoppade till då hon petade på mig. Inte okej att skrämmas på det sättet alltså. Nåja, jag kanske ska återgå till mitt hårda arbete och ta upp kontakten med min vän googletranslate igen.

Om man bara tror..


Hej. Jag tänkte berätta hur mycket jag älskar mina coffeintabletter som jag inte ens rört på några dagar. Eller? Jag tog kanske någon imorse. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag låtsats att jag tycker att dom är skit bra fastän jag inte vet om dom egentligen är det. Egentligen vet jag inte mycket alls. Men jag tror att om man tror på något så är det bra. Så om jag tror på mina coffeinpiller och ger dom mycket kärlek kanske jag kommer hålla mig pigg hela dagen. Den som lever får se helt enkelt..

Tappad i stengolvet + förlorat hjärnan.

Jag vet faktiskt inte om det bara är jag som reagerat på att det tydligen blivit coolt att ha tillexempel ha ''Misshandlad och rånad'' som bloggtitel. Känns ganska wierd. Och sjukt. Att folk söker uppmärksamhet på så sätt. Man vill väl hellre bli sedd för den man är än för det man varit med för? Nåja, det verkade kul iaf. Byter namn på min blogg ett tag, den har ju trots allt hetat ''HELENAWJ'' sen jag gjorde den, så varför inte ''Tappad i stengolvet'' ett tag framöver? Det känns som att vissa utnyttjar saker de genomlidit för att få uppmärksamhet. Egentligen så borde det inte förvåna alls eftersom vissa gör vad som helst för uppmärksamhet. Men just såna saker tycker jag är himla sorgligt.

Och nej, jag tänker inte byta bloggtitel på riktigt. Jag skojade bara. Hallå.

''Vad skönt att det är varmt igen.''

Hejsanhoppsan. Jag hoppas att alla har sovit lika gott som jag, det vill säga ingenting alls. Jag låg från klockan 1 till halv 4 och försökte sova, men jag misslyckades och fick ett väldigt intressant samtal från Annica som innehöll fejkade snarkningar och fniss. Inte mig emot, det fick mig åtminstone att skratta innan jag klev upp och var sådär lagomt irriterad. Detta är enda gången jag blivit sur över att jag glömt bort vad dygnsrytm är, men det kommer förmodligen att ordna sig. Allt ordnar sig förr eller senare. Jag såg det från den ljusa sidan iallafall, jag skulle ju hinna med så mycket grejer och det har jag också gjort. För det första så har jag tvättat(jag upptäckte ju att min katt som jag önskar vore död pissat i mina kläder, detta är 3dje gången inom en månad), gått en promenad med Bixi, duschat och än har jag massa tid kvar att döda! Egentligen borde jag diska men...det tar jag sen. Någon annan gång. Någon annan dag. Någon annan vecka. Någon annan månad. Något annat år. Sedan är det skola som gäller, ni vet, sitta uppkopplad på internet hela dagarna och nöta massa värdelösa facebook-spel. Lära sig hur man på bästa sätt fejkar att man arbetar och sådär. Ärligt talat så känner jag ingen som helst ångest över skolan. Det värsta som kan hända är ju att det går dåligt i något spel men eftersom jag är så jävla grym så händer det sällan. Hoppas ni tycker att skolan är lika rolig som jag gör, nu ska jag klä på mig. Tschüss! (<- Ser ni, jag har inte glömt allt från skolan trots allt. Hihi.)

Typiskt mig att skriva något som jag tänkte skriva som rubrik, och sen när jag börjar skriva inlägget kommer jag aldrig till det så ingen förstår rubriken. Fan. Och nu förstörde jag det hela med att skriva såhär också. Jävla skit.

Grattis älskling!


950109 föddes en brud vid namn Amanda Lindgren, alltså den 9 januari 1995. Det betyder att hon fyller 17 år idag. Vet ni vem hon är då? Det är min bästa vän, som jag haft riktigt roligt med framför allt 2011. Varför jag tog med hennes personnummer i början är för att vi har samma siffror i våra, och det tycker jag är riktigt fränt. Hur ska jag börja det här inlägget då..? Kanske med ''vet du, jag kom på något riktigt smart'' eller något. Eller ska jag bara skriva sånt där tråkigt som alla andra skriver till varandra när någon fyller år? Okej, jag kör på den.

Grattis Amanda, hoppas att du får en fin dag med mycket tårta och mycket presenter. Jag kommer ihåg ditt tårtkalas förra året när du fick massa sms där folket frågade dig om dom fick komma förbi och fika tårta och du svarade att du inte hade något, fast du ljög. För du hade tårta, men jag var den enda som var bjuden och så åt vi upp hela tårtan själv. Mums. ;) Synd att det inte är så i år också, för då skulle jag vara proppmätt nu, men snart tänker jag komma till dig i skellefteå och då kan vi äta pizza och jag kan betala. Du är bäst och jag älskar dig, glöm aldrig det! Om du hade vart här och sovit kanske jag hade pussat dig och sagt godnatt utan att du vaknat. Du kanske hade grymtat. Sen hade jag gått hem. Eller så hade vi kanske gått efter kyrkholmen och pratat om våra otroliga idéer. Eller, så kanske vi skulle farit och ätit pizza fastän du inte fick för din mamma, och så hade du varit riktigt arg. Hahaha...

Nu börjas det igen

Alltid är det igår jag börjar att skriva om, det är så jävla typiskt mig. Jag berättade aldrig att jag varit med Malin, och det kanske inte är jätte intressant egentligen. För det är verkligen inte kul att läsa om folk som var med den och den och gjorde det och det och sen kan dom inte ens skriva? Vi tog iallafall en promenad i den riktiga norrländska kylan, sen drack vi varmchoklad. Det är lika kallt idag, och jag drömde en riktigt störd dröm i natt. Jag skulle bära en kudde eller något och när jag gjorde det var det som att jag hade en riktig pangfylla så jag kunde inte gå. Sen började jag bara snurra och kunde inte sluta, och så kom en gammal klasskompis som jag inte ens pratar med och stoppade det hela. Wtf? Sen, vet jag inte om mamma ringde mig eller om hon bara kom och sa att hon hade köpt en lax till mig. Vem fan köper lax till sina barn sådär liksom? Och det var ett jävla tjat om den där laxen, för när hon kom hem så var det ungefär såhär ''Hej!!! Jag har köpt lax till dig! Hallå, kliv upp så kan vi äta lax!!'' och 15 minuter senare ''Jag har köpt lax, kliv upp så kan vi äta, så hinner vi träffas innan jag åker.'' 5 minuter senare.. ''KLIV UPP FÖR HELVETE, JAG HAR KÖPT LAX, VI SKA ÄTA LAX!!!!'' Och lax blev det, den var god. Sen sov jag igen, till nu. Fan, fail på mig. Undra hur det ska gå imorgon när jag ska upp till skolan? Man kanske ska utnyttja sin kropp inatt, att det trots allt är väldigt lätt att dygna, eller? ;)

Juhtas föralltid i mitt hjärta



Ja, vart ska jag börja egentligen? Jag är iallafall hemkommen, för många timmar sen. Men vadå hemkommen? Vart är nu mitt så kallade hem egentligen? Det borde vara Jutis, det är där jag är skriven. Men om det nu är mitt hem, varför är jag bara där några enstaka gånger per år? Det kanske beror på att det bara är sjukt sorgligt att vandra runt i ett hus där året fortfarande är 2004. I mitt rum(förstår inte hur jag kan kalla det mitt rum när det egentligen är mammas och pappas gamla sovrum som ska bli mitt rum) där uppe ligger allt kvar nästan som det gjorde förut. På pappas sängbord ligger hans gamla saker. Mammas bord har jag faktiskt ingen aning om vart det egentligen är. Det hemska är inte bara att pappas gamla saker ligger där, utan bara att tiden stått stilla. I mitt och Pernillas gamla lekrum har jag en anslagstavla där jag har massa gamla teckningar på och så. Det måste städas ordentligt. Fast någon störd del av mig vill inte städa bort det, utan förvara det föralltid, så att Jutis föralltid är Jutis. Nej, nu ska jag sluta vara djup. Jag hade en rolig kväll med min Emma. Förmodligen gick vi båda varandra på nerverna. Jag skrämde henne en massa, vi friterade kyckling och senare åt vi ost och kex. Kort sagt, jag hade roligt. Nu ska jag ta ut hunden. Puss på er.

Jag hatar mitt liv

Usch, jag kan inte ens finna ord för hur dåligt jag mådde igår. Jag undrar om kom ångor från hårfärgen eller något, för jag började må riktigt, riktigt illa så jag la mig tidigt. Självklart kunde jag inte sova, så istället låg jag och grinade som ett litet barn. Jag brukar inte grina. Knappt gråta. Men absolut inte grina som ett litet barn. Så det var konstigt, det tyckte till och med jag så mellan varven började jag asgarva i min ensamhet. Några timmar senare somnade jag iallafall, men sedan vaknade jag igen och var svinhungrig. Jag blev sugen på friterad kyckling och då menar jag inte sådär lagomt sugen utan sjukt sugen. Men mitt i natten i Arjeplog kan man inte få tag på det, så jag fick ligga där och vara ledsen att jag inte kunde få tag på det. Jag vågade inte heller gå och hämta något annat eftersom jag var så rädd för att spy. Det var det jag menade, jag mådde så vidrigt illa. Sen hade jag ont i benet också, och det kliade i mitt ansikte. Det var inte den roligaste natten jag haft. Idag tänkte jag att jag skulle göra något åt mina tunga känslor, så mamma ska snart hämta mig och så ska vi fara till Jutis. Kanske far jag till Emma också. Kanske, kanske. Så idag får jag vara lycklig, behöver inte grina som ett barn eller vara sugen på friterad kyckling. Idag är det min dag, bortsett från att jag måste diska nu. Men idag är allt bra. Så alla som känner som jag gjorde igår vet ju att det blir bra sen. ;) Hehe, och om ni skulle grina som en liten unge så tycker jag inte att ni ska berätta det för någon. Det är sjukt konstigt bara.

Fredag

Tack och lov att man har en telefon så att man kan hålla reda på vilken dag det är, för jag känner mig helt lost. Alltså, klart att jag egentligen visste att det var fredag, men jag var ändå tvungen att tänka till. Jag är imponerad, att jag är uppe nu och att jag faktiskt varit uppe rätt länge. Lika imponerad blev jag inte imorse när jag höll på att ramla ur sängen, och det var inte sådär att jag rullade ur den utan att jag på något konstigt sätt inte fattade att jag låg i min säng. Jag drömde. Och det var stört, riktigt stört. Själva grejen som jag fick panik över var ju inte att jag höll på att falla utan att jag hade skoldatorn på en pall brevid sängen, och det känns onödigt att ha sönder den. Mamma och Pernilla drog till Jutis, så det kändes onödigt att vara uppe den här tiden. Sen hoppas jag bara att mamma hjälper mig att göra pizza sallad, blir sugen på konstiga saker nu mera. Fast nu har jag ett riktigt hemskt lakrissug. Jag ska ju inte äta godis! Det är så dyrt och onödigt. Nä, det är tur att jag är lat och anyway inte orkar gå in till samhället. Senare funderar jag faktiskt på att färga håret.. Men, är det värt det? Vågar jag verkligen?

Det är dock detta jag är rädd för. Kanske inte färgen, men slitaget. Nä, fyfan. Kanske låter mitt hår ha lika konstig färg som det har nu trots allt..

Varför mina telefoner går sönder

Jag tror att jag har kommit på varför mina telefoner går sönder hela tiden så att jag måste köpa nya. Jag tar sönder dom med flit, undermedvetet. Jag sitter nämligen väldigt ofta på netonnet och dreglar över nya telefoner, söker på dom och läser tester om dom och sådär. Om jag gör det för att mina telefoner går sönder och för att jag vant mig eller om det är därför mina telefoner går sönder vet jag inte riktigt. Men det skulle inte vara SÅ dumt att testa en Nokia N9, eller HTC sensation XE eller en Samsung N7000. Fast annars duger min mobil gott och väl ett bra tag till hoppas jag.

Woho, jag är bakis!


Håller med Annica till 100 % att den här låten bara är förjävligt ful, tyckte den var bra innan men nu kan jag inte lyssna på den utan att skratta inombords. Vad i helvete är det han sjunger? ''Jag blev bakis, woho!'' ''Jag har druckit för mycket!'' ''Jag ska dricka tills jag kräks!'' Och så vidare.. VAD I HELVETE? WOOOOHO? Så jävla roligt! När man är bakis är det ju inte precis så man tänker och när man börjar dricka är det ju inte baksmällan man ser framemot, men tydligen gör ju vissa det. Vi alla är ju olika...

Mitt hjärta är trasigt och jag kan knappt andas


</3

Dagens upptäckt: När jag grävde i min tvättsäck (lägger sällan in kläderna i garderoben utan låter dem ligga i en påse typ ett halvår) för att jag skulle leta efter ett vanligt vitt linne. Jag hittade inget vitt linne, men däremot hittade jag mina favoritvantar som jag fick i julklapp av Irma förra året. Varför jag gillade dom så jävla mycket var för att dom var relativt tunna, men mest för att dom var små. Dom var inte för små för mig, dom var perfekta. Det är sällan folk fattar att jag har små händer(om dom nu inte fortfarande tror att jag är 11 år) och att jag faktiskt är liten trots att jag är tjock. Folk tror väl att bara för att man är tjock har man världens största skellet(stavning?) men så är det inte. Jaja, nu får dom vantarna vila i frid iallafall, jag blev glad igen sen iallafall, för jag fick en julklapp som mamma glömt bort (tjocksockarna). Jag ville ha nya stuckesockar, det är så jävla nice. Snart ska vi äta pizza hos Gun, det gör mig också glad. Tröstäta i mitt hjärta. Annars så har jag bara sovit bort dagen, gått en promenad med Bixi och knaprat koffeintabletter. Men nu ska vi dra oss från Daghemsvägen, så ni får ha det bättre än bäst!

Spotifytest

The Spotify Test!

Du gör såhär: Ta listan som du tycker är allra bäst, Den måste ha över 24 låtar och tryck på "shuffle" alltså slumpa, sen trycker du på next och skriver in låtnamnen!

Hur mår du idag?

- Weightless

Kommer du komma långt i livet?

- It Will Rain

Hur är skolan för dig?
- Sju Sorger

Vilken är ditt livs themesong?

- Good Feeling

Vilken är din livshistoria?
- Wonderland

Hur ser din framtid ut?

- Coming Home

Hur blir din morgondag?

- We Found Love

Vad är det bästa med dina vänner?

- We R Who We R

Vilken sång beskriver dig bäst?
- Young, Wild And Free

Hur ser ditt liv ut just nu?

- I Knew I Couldn't Trust You

Vilken låt kommer spelas på din begravning?
- Party Rock Anthem

Hur var du som barn?
- Magic

Hur ser världen på dig?
- You're Gonna Go Far Kid

Vad tycker dina vänner om dig?
- Doesn't Mean Anything

Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?

- Flickan Och Kråkan

Vilken låt beskriver den du är attraherad av?

- Out Of Time

Hur blir du igenkänd av folk?

-
Invincible

Vilken är din livsfilosofi?
- Break Your Heart

Vad tycker dina föräldrar om dig?

- Loca People

Tycker andra att du är attraktiv?

- Sparks Fly

Vad kommer du säga när du gör slut med någon?
- Set You Free

Babybixi♥


(Bixi imitten) Känns stört att hon bara varit en liten skit. Första gången jag såg henne så var hon nog lika stor som ett marsvin ungefär. Nu är hon som en vedklabb. :( Hon är nästan lika söt ändå, men när hon var valp var hon iallafall inte lika störd (hon gjorde inte saker som att gömma mat i sängarna och hon sprang inte heller och gömde sig när man ropade på henne).

Vi lekte frisör


Ikväll har jag varit med Amanda. Vi lekte frisör, jag fick klippa henne och det blev sidecut såklart. Nej, det blev inte någon direkt förändring, bara lite lite fräschare toppar kanske. Är imponerad att hon tillät mig att använda en sax i hennes hår. Känns inte som att det är något som händer mig särskilt ofta - att jag skulle få klippa någon. Sen så stack hon från mig, och jag blev ensam kvar med min onda mage. Hittade iallafall min näspiercing, den låg under sängen. Det är verkligen ett under när man hittar borttappade piercingar igen. Förlorat brukar verkligen vara förlorat. Och jag glömde bort vad jag skulle skriva nu, så det är bäst att jag slutar för jag känner att det som jag knappar in nu är allt annat än vettigt eller intressant. Inte för att det brukar vara intressant, men iallafall.

Misslyckad dygning och försvunnen piercing

Tjena tjabba hallå. Jag har verkligen rubbat min dygnsrytm och av någon anledning har jag fått för mig att jag endast behöver sova varannan dag, vilket egentligen är sant. Jag skulle klara det, men i natt var jag så puckad att jag la mig i sängen. Det som däremot bekymrade mig när jag vaknade hade inte alls med sömnen att göra, utan att jag tappat min enda näspiercing. Jag vet egentligen inte varför jag bryr mig, men jag tror det har med mig snålhet att göra. Det var ju liksom dyrt att skjuta igenom den där saken genom näsan, och det är som att man sitter ihop med sina piercingar då man har dom. Men tungan är ju mycket, mycket bättre. Och på tal om piercingar så fick jag värsta piercing suget igår, jag vill pierca mig! Och vet ni hur? Det är fan pinsamt egentligen. Antingen angelbites, eller en imitten där uppe, alltså i snorrännan.. Hallå, vad händer med mig? Tyckte det var fult innan. Men skulle inte vilja ha där nere, det är för vanligt och.. för emo. Jag är inget emo och det är inte det att jag är rädd för att bli kallad emo, vem fan bryr sig liksom, men jag vill bara ha en piercing där uppe. Nåväl, det kommer inte hända. Känns inte riktigt nödvändigt att förstöra mina *host* fina *host* tänder ännu mer, har ju redan en piercing i munnen och det får räcka. Samt att läppiercing skadar tänderna mer än tungpiercing. Äh, vad fan tjabblar jag om? Tack och hej, leverpastej. Nu ska jag hjälpa Pernilla med maten. :)

Min nästa tungpiercing, lätt!

Omegle ♥


♥♥♥♥♥

Självmordstankar eller bara ren frustration?


Jag gjorde ett självportätt som blev väldigt likt. Som ni kanske vet så har jag spindelben och två meter långt hår och så vidare. Men det ni ska lägga uppmärksamhet på mest är det sura ansiktet. Har ni gjort det så har jag lite hopp för er iallafall. Nu ska jag inte vara alldeles för negativ, för där ute så är det perfekt väder för att promera vilket jag gjorde för bara ett tag sen. Klockan är 1 men det är ändå ljust och när det är så brukar det vara perfekt kvällsluft. Kvällsluften får en att tänka bra (om man nu kan göra det överhuvudtaget vill säga), och när man tänker så genomgår man självterapi (vilket jag ändå inte tror att speciellt många kan). Jag har iallafall insett att min plats borde vara i en mörk skrubb där jag aldrig kan komma ut och när jag insåg det insåg jag även att det är lika bra att dö. Mänskligheten överhuvudtaget är tragiskt. Natten efter julafton satt jag och kollade i unicefs gåvoshop och insåg att det är sjukt billigt och att det är stört att man inte lägger ner något på det. Men å samtidigt skulle jag känna mig som en otroligt snäll människa om jag tillexempel köpte vaccin till fattiga barn istället för ett nytt lanza-serum. Så istället för att köpa vaccin blir jag jätte arg. Världen borde inte vara såhär, man borde inte känna sig som en otroligt människa för att man lägger ner egentligen jätte lite pengar på att hjälpa någon annan. De borde inte ens behöva vår hjälp, vi alla borde ha det lika bra. Jag undrar vad det från början och i den riktiga grunden egentligen var som förstörde. För det är så jävla tragiskt. Och visst är det bra att det finns såna organisationer som tillexempel UNICEF, men det borde inte behövas. Men sen så är vi ju alla människor vilket måste vara jordens mest egoistiska skapelse. Jag skulle inte kunna tänka mig att halvera hälften av det jag har för att hjälpa de andra, möjligtvis om alla andra gjorde det men jag har svårt att tro att det kommer att hända. Världen styrs av osäkerhet och strävan efter mer och så länge vi strävas så kommer det här dåliga kretsloppet bara att fortsätta. Jag blir så arg, att det inte bara kan förändras och jag blir så arg på mig själv för att det är såhär, och för att jag är så vidrig och inte kan göra något heller, eller att jag överhuvudtaget inte försöker. Det är också såhär att om man vill bli omtyckt så ska man vara en vit och tom själ, man ska inte ha särskilt starka åsikter och de åsikter man har ska man helst av allt ändra på beroende på vad ens omgivning tycker är rätt. Men först om främst så ska du överhuvudtaget undvika att säga vad du tycker. Du ska vara osäker helt enkel. Något mer som gör mig så arg är att folk tror att de självsäkra är dom osäkraste, alltså dom som tror att dom är störst bäst och vackrast, men ändå snackar en massa skit. Snackar man en massa skit är det faktiskt ett bevis på att man inte är så cool. Är man nöjd med sig själv behöver man inte det. Att vara nöjd är väl inte heller så jävla bra när man tänker efter. Dom som är nöjda är ofta smarta, men syns inte eftersom dom inte känner det där behovet av uppmärksamhet. Det är väl lätt att bli likgiltig och helt enkelt inte bry sig om nått ifall man är nöjd. Vem vill du vara egentligen? Ha flest vänner? Snyggast? Smalast? Ha mest pengar? Vara bäst på att sjunga eller spela något instrument? Måla extremt fina bilder? Men till punkten, vad ska man egentligen med allt till? Varför inte bara gå och dö och få slut på denna stora irritation? Jag stör mig på mänskligheten och inte på någon enskild individ. Men satan vad det går att brusa upp sig alltså. Tack och lov för kvällsluften, det måste vara det bästa som finns. Speciellt när det är snö. Att bara gå med musik i öronen för att slukas upp av sina egna tankar. Det måste vara toppen av vardagen, men när det väl kommer till punkten, vad fan ska det ge? Vad ska något överhuvdtaget ge? Varför finns vi? Vad är meningen med allt? Vad är egentligen säkerhet?

Jag skulle vilja vara korkad, inte ha några åsikter och inte heller kunna argumentera för dem (varför i helvete vill jag vara så när det är såna människor som stör mig?). Visserligen skulle jag säkert vara ledsen då. Men jag skulle inte vara så kall, jag skulle känna sorg. Känner man mycket sorg måste det ju finnas mycket glädje bakom det. Allt har ju sin motsats. Men vad är motsatsen till min likgiltighet egentligen? Förstå det inte fel. Jag gillar mitt liv, det gör jag faktiskt. Men mitt synsätt på saker och ting kan göra allting jävligt irriterande(?). Jag vet ju att jag inte är dum, men det måste ju också vara det som får mig att känna mig så helvetes dum. Om man nu är smart, varför gör man som man gör? Men vem är jag egentligen att veta? Vem är det som bestämmer vad som är rätt? Vad är det som säger att någon har mer rätt än någon annan? Har någon något vettigt att säga så får ni göra det, för nu ska jag skratta tills jag gråter över hur tragiskt allting är.

Fast som en kompis också sa till mig: Hur kan du ha rätt när du reagerar på sakerna ingen annan reagerar på?
Bra fråga, men jag är inte annorlunda. Jag är precis som alla andra.

Lev som om du skulle dö imorgon.

Det finns massvis med korkade ordspråk här i världen, men jag tror nog att det jag reagerat mest på och stör mig mest på är ''lev som om du skulle dö imorgon'' eller ''lev varje dag som om det vore din sista''. Riktigt otroligt helvetes jävla korkat är det faktiskt. Skulle man leva varje dag som om det vore den sista skulle man strunta i alla nödvändigheter och göra allt fanskap man bara skulle kunna komma på, och vad skulle det resultera i? Jo, förmodligen fattigdom, ingen utbildning och en väldigt förstörd kropp. Och vad är man då? Otroligt misslyckad. Sen så förstår jag inte varför så många nappar på det ordspråket, när de flesta kritiserar dom som lever så, tycker att dom är dumma och så vidare. Visst, tanken bakom ordspråket kanske är bra, eftersom det står för att man inte ska skjuta upp allting. Men hade den som kom på det från början varit smart hade den nog formulerat det på ett annat sätt så att det hade låtit bra. För det där är tamefan en av dom dummaste sakerna jag har hört. Usch.

Beställt.


Skickade just iväg en liten beställning från Ellos, alltså det här och ett par svarta gardiner till mitt rum. Det där mecenat-kortet man fick med posten var verkligen inte dumt. På bodystore fick man 10 % på allt, och på ellos fick man 50 % rabatt på den dyraste varan samt det blev fraktfritt. Eftersom det är nytt år behövs det ju lite nytt i garderoben, och jag måste göra en seriös rensning som jag inte ser framemot. Nej usch, har alldeles för mycket kläder som aldrig används.

Klockan jagade oss

Hej! För er som tror att dygning är en effektiv metod för att ställa tillbaka dygnet kan jag ju tala om för er att det är fel. Igår låg jag och halvsov vid 8 tiden, men gick upp sen igen. Kunde inte riktigt sova. Läste lite ur en bok som jag haft alldeles för länge och snart kommer jag väl få böter också för att jag inte lämnat tillbaka den. Men det blev bara så, jag skulle läsa den för en skoluppgift och den uppgiften är klar för längesen. I samanfattningen fick jag hitta på ett slags slut eller låtsats som att jag inte ville säga det (man kan ju inte avslöja slut liksom). Men jag läste den igår iallafall, den var mycket bättre nu än vad den var tidigare. Det kanske är så man ska göra med böcker, lämna dom för att mogna alltså? Sen läste jag lite i UNICEF-bloggen och kikade på videos där samtidigt som jag glodde på kläder. Äcklades faktiskt lite av mig själv. Det är så orättvist. Och vi är korkade. Människor är dumma i huvudet. Men...tillbaka till varför det är dumt att dygna. Jag sov bort halva dagen idag också. Vaknade vid ett tiden och såg att jag fått en sms-avi. Så jag har hämtat ut ett paket också (ricinolja och koffeintabletter) så nu har jag det kletet i håret och ska snart gå och ta mig en lång och var dusch. Just det, jag fick även med mig en tandborste, en hårinpackning och en deo från samhället. Tydligen hade jag tänkt bli fräsch. Haha. Men vi ser väl. Och nu känner jag att jag måste ta en kaka innan jag dör! Ha det bäst. Och läs unicef-bloggen. Det är intressantare än man tror.

Jag släcker lampan när jag ska plugga

Woah! Jag är i extas. Eller något liknande. Var nyss ute på världens snöigaste promenad. Tycker synd om mig själv och hunden, men har man det att man måste ut och gå så måste man bara. Förstår ni? Jag tänker ju bäst i mörker säger jag, under mina promenader såklart. Den här gången tänkte jag mest på vilket helvete det var och sen frågade jag mig själv varför jag ger mig in på såna här saker. Att jag tänkte på att det var ett rent helvete var en lögn, jag ville bara låta cool. Jag brydde mig inte så hårt. Men det var ju inte det mysigaste jag varit med om, om jag säger så. Men iallafall, jag kom att tänka på det där att jag tänker bäst i mörker. Jag slår av lampan när jag ska plugga, get it? Iallafall, så funderar jag på att släcka lampan, vara kreativ och skriva något. Förmodligen lär det bli som allt annat jag skrev förut (under tiden då jag fortfarande skrev vill säga), allt som jag bara lät bli halvfärdigt. Nåja, då har jag åtminstone något att fördriva tiden. Så nu släcker jag lampan. Vi får väl se om jag bara somnar istället eftersom det är över 30 timmar sedan jag sov.

Dygnat..


Idag har jag och Annica återigen gjort något som verkar väldigt smart från början, men som senare visar sig vara motsatsen - dygnat. Jag fick ett sms av Emma vid 8 tiden och hon var nog ganska förvånad över att jag svarade. Nåja, det var tur för henne att jag dygnade, för hon hade helt tagit fel på sin jobbtid så hon var i Arjeplog rätt många timmar innan hon egentligen hade behövt det. Det var längesen vi träffades, så hon var extremt jobbig och skulle hålla på och peta på mig när jag var sådär trött och sur.. Haha. Nu sitter jag här, några timmar senare och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ute snöar det och är kallt. Funderar på att sova ett tag. Men då lär jag inte ta mig upp sen. Jag har till och med köpt energidryck och druckit det. Och jag hatar det. Det är surt och dyrt men det allra värsta är att jag får så förbannat ont i mina tänder. Huvva. Varför plåga sig själv? Brb, lägger mig i sängen en stund.

2011 Juni-December

Juni:




Också en väldigt fin månad! Sista tiden på kyrkholmsskolan var ju i juni, så klassen hittade på en hel del roliga saker. Vi var i nåtti och badade och blev bjudna på fika av Maggan och Madde. Jennifer körde till Luleå så jag, Annica och Sandra(och Jennifer såklart) shoppade jävel där och åt världens godaste mat (thaibuffé). Skolan slutade och vi hade nästan för mycket tur med vädret. Det var kokett i kyrkan och det blev inte mycket bättre av alla plastsaker man fick hängda på sig. Men det var roligt. Jag jobbade de 5 första veckorna av sommarlovet och jag brände mig riktigt illa som ni ser på den sista bilden...
Juli:



När Emma jobbade så var hon i Arjeplog, och då satt vi mer eller mindre ihop. Vi köpte glass, satt i solen och åt och bara njöt. Juli består av många långa promenader och kvällsluft. Jasmin började också jobba på kyrkogården så jag fick mer sällskap. En dag fick vi för oss att göra något väldigt stört eftersom vi var så less. Det både regnade och åskade, så jag doppade huvudet i tunnan där man hämtar vatten till vattenkannorna och hon fyllde vattenkannor och hällde över sig. Och om vi lyckades med vårat mål(att sluta tidigare)? Nej. Im sexy and i know it! Jag får ju inte glömma Skellefteå trippen med Emma och Amanda. Det var awesome. Vi såg Kapten Röd, Tove Styrke och några fler? Eller någon iallafall? Jag vet inte. Det roligaste med det hela var ändå buskarna. Om vi räknar bort alla brännässlor. Jag träffade även min äldsta syster och hennes dotter (Kerstin och Hevid alltså).
Augusti:
Alla bilder är borta. Fan vad ont det där gjorde alltså. Men jag åkte iallafall till Norge med Kusin Sandra, där hon skulle köpa färg. Det var roligt. Jag umgicks med Emma en massa även i Augusti och skolan började igen.
September:



Regn och rusk. Busade med Jennifer. Vi bakade pizza en dag, och så käkade vi den. Sedan gick vi ut med min kamera och tog en massa bilder. Annars så var det nog inte många speciella saker som hände i September. En vanlig höstmånad helt enkelt, som var bra bortsett från att man aldrig kunde ha fint hår.. regnet förstörde det. :( Jag åkte gratisbuss till piteå med Emma där vi åt på Max med Sandra och Hans. Träffade många andra i Piteå också!
Oktober:



Hade en väldigt galen marknad (bilden är ett skämt om ni inte förstod det). Jag hade tårtkalas, så vi firade min 16 års dag. Väldigt rolig helg. Jag åkte till Uppsala i Oktober och hälsade på Kerstin, Olle och Hedvig. Väldig trevligt också, fann kärleken där (icelatte) och shoppade en hel del. Vi tände ljus för pappa i domkyrkan då det var 4 år sen han dog. Sen var det bara att åka tillbaka till plogen där livet fortsatte som vanligt.
November:



Väntade förjäves på snön som aldrig verkade komma, men som iallafall kom tillsist. Käkade många goda middagar med Emma. Åkte till tingsrätten med skolan där dom hade värdels bästa kaffeautomat (5 kr koppen)! Åkte på julmarknad i mellanström med Emma och Jennifer. :)
December:




Årets sista månad, en hel del inlämningar i skolan som bara gick bra. Bakade VITA pepparkakor med Jennifer och första satsen blev inte vit direkt. Slöade dom sista veckorna i skolan, fick lov sen och rubbade min dygnsrytm totalt. Umgicks med Annica på lovet. Firade jul med samma gamla vanliga folk. Hade en trevligt nyårsafton. Ja, så såg December ut.

Förresten så knåpade jag och Annica ihop en lista med låtar som spelats mycket under 2011! :D

Och så var det januari..




Jag hann inte skriva igår, det blev väldigt stressigt och inte alls sådär perfekt som det skulle vara. Allt kaosade ihop sig,  vi skulle ju duka så fint till middagen och så vidare.. Amanda kunde inte ens vara med oss och äta, men vi hade trevligt iallafall. Åt världens godaste lax med världens godaste potatis. Jag skojar inte, det var sjukt lyckat. Sen hackade vi frukt och så. Effterrätten, som skulle vara jordgubbsmousse blev bara någon sås som vi drack med sugrör sen. Haha, fult ja. Vad mer ska jag säga? Jag hade en fin kväll med fint sällskap. Några nyårslöften har jag inte riktigt kommit på. Tänker inte skriva ut sådana fjantiga löften som förra året (wohooo, jag ska gå ner i vikt bla bla bla). Nä, vet ni vad? Jag lyckades inte med något av mina löften då, som var att gå ner i vikt, skaffa långt fint hår, lära mig spela ukulele, bli mer social, få bättre sovvanor och så vidare. Jag kämpade inte alls för det. Okej, jag kanske inte är lika blyg fortfarande. Gått ner i vikt har jag gjort senaste tiden tror jag, men inte alls mycket så det har jag förmodligen gått upp igen. I våras klippte jag av mitt hår, och det är inte så långt nu heller. Ukulelen gav jag upp innan jag ens börjat. Jag vet inte ens om jag hade dåliga sovvanor innan. I år ska jag börja städa hade jag tänkt, och det måste jag göra alldeles snart för köket är grisigare än grisigast och jag mår dåligt av att bara kolla på det. Sen har jag några fler löften, men dom skriver jag inte här. För dom är så jävla hemliga. Puss på er, och lycka till i 2012. Hoppas att året blir grymt. Har inget hopp för att det inte kommer vara några problem. Och jag menar, om det verkligen aldrig uppstod något problem skulle man ju inte kunna se ljuset i det hela. 2011 har varit fyllt med både upp och nedgångar, men man måste se helheten - och jag gillar det. Jag kanske inte är lyckligast i världen, men jag mår bra. Puss på er alla! Och gott nytt år för fan!

RSS 2.0
Bloggare