Hm?

 
Inte för att man borde förvånas egentligen, men jag har aldrig tänkt på att det skulle finnas kvinnliga sexturister. Vet inte vad man ska säga förutom ''wtf'' och att det är sjukt snuskigt att man kan köpa någon på det där sättet och att vissa inte har något annnat val än att sälja sig själva för att tjäna pengar. Visst har man sett vissa klipp där de intervjuat kvinnliga prostituerade, men nu när det gäller kvinnor som köper män verkar det vara mycket fredligare och mer okej? Nej, usch, jag tycker iallafall inte att det är okej. Jag förstår inte ens hur man kan vilja syssla med sånt från något av hållen. Det är ju synd om alla inblandade. Synd om de som är tvunga att sälja sig själv och synd om de som har moralen att köpa någon annan sådär. Äckligt.

Sega söndag

Okej. Jag antar att jag skaffat mig en ny hobby som kanske inte är den allra bästa för mitt eget bästa. Idag sörjde jag det stulna brödet från gårdagen så jag var tvungen att exprimentera igen. Den här gången blev det någon typ av bananbröd, innehållande två små bananer, 1 dl svarta bönor, 1/2 dl solroskärnor, 1/2 dl pumpakärnor, 1 dl linfrön, 3 katrinplommon, 1 msk brödsirap, 2 och 1/2 dl dinkelmjöl, 1/2 dl dinkelflingor, 1 dl rådflingor, 1 krm salt, 2 ägg och 3 tsk bakpulver. (Jag tror det var allt). Det blev helt okej, men det som Bixi stal var ändå bättre.
 
Nåja, ett litet bröd är väl ett i-landsproblem. Min dag har verkligen varit i-landsproblematisk. Jag har noll inspiration för matlagning och noll motivation för träning. Jag försökte färdigställa det jag inte färdigställde igår, och visst, det gick bättre idag men fortfarande inte bra. Till lunch stekte jag fisk, zuccini (stavning?) och haricoverts med massa dijonsenap men jag åt inte ens upp allt. Mamma är tillbaka i plogen och med sig hade hon en brieost? Tror ni jag kunde hålla fingrarna i styr? Icket. Så idag blev det ytterligare en dag utan räkning men inte vet jag väl om fusket var riktigt värt. Jag får hoppas att det går bättre efter helgen, då det är tillbaka i vardagen. Förutom helgen så har jag skött mig riktigt bra i veckan. Nåja, jag vet inte. Jag vet bara att jag sugit idag och det är inte bra.
 
Jag känner mig inte bra. Jag känner mig typ som att jag inte ens klivit upp ur sängen än. Jag är otillåtet seg med tanke på att jag inte druckit en enda droppe i helgen. Det är illa. Nåja, dags för duschen! Hoppas ni är piggare och fräschare än mig och framförallt att ni är bättre på att ta er samman och inte ha massor med skitproblem. Tschüss

Tjuv

Alltså, jag kärleksförklarade ju Bixi tidigare,,, Jag hade helt och hållet förträngt att hon har fler nackdelar än att hon skäller ut folk som kommer in till lägenheten/huset... När jag kom hem från min och Lisas cykeltur såg hon sjukt skyldig ut och det såkallade brödet jag bakade igår är spårlöst försvunnet. Bixi är nämligen sådan att hon stjäl mat och gömmer den, hon äter sällan upp det. Jag har letat i både min och mammas säng, soffan, under min säng och på några andra ställen utan resultat. Jag antar att jag kommer hitta en väldigt illaluktande och möglig klump om ett tag.
Tur att hon är så söt även när hon är olydig.

We used to be the cool kids

Idag tog jag sovmorgon, för att vara jag. Klockan 10.30 klev jag upp, gjorde frukost och ett tag efter var det dags för träning. Det gick typ lika dåligt som skidturen då jag missade svängen. Dock missade jag ju ingen sväng på min rosa skönhet utan var bara grymt omotiverad, så det blev inte mycket av det, tur att jag tog en bild då jag står på bandet iallafall, då kan jag ju låtsats att det blev något av det. Shortsen och skorna matchar ju iallafall skit bra med mina ben som är vitare än snö. Ha. Ha.  Idag har jag tagit ledigt från kaloriräkningen och lyxat till det med blodpudding. Skojar, inte mycket till lyx skulle jag säga, men jag har upptäckt att blodpudding är helt okej. Någon gång efter jul kom jag ju på att jag skulle lära mig att äta det men jag har inte tagit tag i det förens nu. Ibland får jag för mig att jag måste lära mig att äta saker jag inte brukar äta eller inte tycker om. Mamma har dock inte peppat mig till detta med blodpuddingen, jag antar att hon inte gillar det och så tycker hon att hon lika gärna kan göra blodpalt till mig om jag nu ska käka blod. Blodpalt är dessutom mycket godare. Ska jag börja på uni är det ju inte så smidigt med blodpalt om jag befinner mig i söder och hon här i norr. Tydligen så kunde jag ju äta blodpudding vilket innebär att jag kommer klara mitt framtida urfattiga liv utmärkt: bönor, blodpudding och rotfrukter. Euw, nu blev jag nästan äcklad själv. Kokta rödbetor...
 
Jag är nyss inkommen från en liten promenad med min kära hund. Hon är så grym. Hon jagar aldrig upp mig på morgonen utan är tapper och väntar tills jag är redo att gå ut. Idag tycker jag faktiskt lite synd om henne för hennes morgonkissning blev lite väl sen, men bättre sent än aldrig. En till sak jag älskar med Bixi är att hon sällan skäller när vi är ute. Enda gången hon skriker och har sig är när folk kommer hem till mig och ibland när hon blir ensam hemma. En riktig superhund med tanke på att vi bara uppfostrat henne själva. Hon är ju världens lydigaste jämfört med våran förra hund iallafall.
 
Om ett tag ska jag springa över till Lisfisen och sedan ska vi dra ut med cyklarna. Jag måste in till samhället och titta hur det ligger till på kontot. Det var ju löningsfredag igår. Mitt förra inlägg är lite fail eftersom jag är helt övertygad om att jag kommer bli en lyckligare människa om jag beställer hem alla saker jag behöver. Löparskor, skor, parfym, nya kläder och så vidare. Och så vill jag göra fler tatueringar, förstås. Om någon fotspecialist läser detta kan ju denna tala om för mig vilka slags träningsskor som är bra att ha ute ifall man pronerar, för jag har ingen aning.
 
Nä, stackars er som läste detta. Det var ju inte alls kul. Tror jag går till Lisa istället, det är nog bättre.

Skit

Då jag aldrig varit någon stor TV-tittare har jag aldrig tänkt egenom vilka budskap reklamerna egentligen ger oss. Den senaste tiden måste vara den då jag tittat mest på TV och även tänkt på hur jävla störd reklam det finns. Tv-shop måste vara det tydligaste exemplet. Nästan alla produkter de marknadsför handlar om att vi på något sätt ska förbättra vårat utseende eller liknande. Det är helt stört, för i de flesta finns det verkligen ingen logik. Den produkt som stört mig allra mest är dessa byxor som ska göra en smal. Jag kan inte säga att de inte funkar då jag inte känner någon som testat dom eller testat dom själv, men det är ju ta mig fan helt jävla sjukt, men jag antar att de säljer. De säljer säkert asmycket. Hur härligt vore det inte att bara kunna ta på sig ett par byxor och på så sätt komma i sitt livs form?
 
Sedan har vi ju den där mixern som ska vara så himla speciell och använder man den kan man minnsann gå ner  typ 25 % av sin kroppsvikt också. Jag vet inte om den mixern (eller vad det nu är) är bättre än gamla hederliga, men kanske är det så, men jag tycker att det är skrämmande. All denna reklam som handlar om hur man på så enkla sätt som möjligt ska kunna bli världens snyggaste och bästa (LYCKLIGASTE FRAMFÖRALLT) skrämmer mig. Jag kan knappast tro att en enstaka produkt som egentligen inte innebär någon större förändring i ett livsstil skulle ändra på allt vad man vill. Jag tror inte att det är någon riktig lösning.
 
För allvarligt, det som räknas är ju helheten och sättet vi behandlar oss själva på sätter sig på utseendet. Äter man nyttigt och rör på sig mår man bättre - man blir friskare. Jag tror även att de allra flesta mår bättre psykiskt om de är friska fysiskt och jag tror inte att en enda produkt kommer förändra hela skiten som det verkar i många reklamer. För de flesta är nog inte de där brallorna någon lösning överhuvudtaget och det är ju hemskt, det känns som att de flesta bara vill ha en enkel utväg på sina problem (fastän de kanske inte ens har problem).
 
Man får leva sitt liv som man vill och varje dag gör man val. Har man valt en viss livsstil så sätter det sig på kroppen och vill man ändra på det får man ändra på livsstilen. Mycket kommer inifrån. ''Äkta skönhet kommer inifrån'' och all skit reklam gör mig så jäkla less. Fan dö tv-shop dö, men en sån där grej man snabbt kan hacka massa grönsaker med vill jag gärna ha. Den verkar smidig.

Deep shit

Det var som att jag vaknade upp ur graven idag. Faktumet att det inte alls är länge kvar till sommarlovet och att jag efter det bara ett år kvar här kom som ett slag i huvudet. Men vadå bara ett år? Jag vet inte om jag ska känna lättnad över att det inte är så länge kvar eller om jag ska gråta för att jag måste stå ut ytterligare ett år på det här stället. Jag försöker se på det hela positivt och tänka att jag snart kan dra vart fan jag vill, men det är svårt. Det kändes som att något återigen dog inom mig när jag tänkte på det där hela långa året. Jag ska inte ljuga: såhär i slutet av klass två känns det som att året har gått väldigt fort, och jag måste säga, med lite ironi, att det nästan är lite otroligt hur mina omdömen ser ut med tanke på omständigheterna. Känslorna jag hade i höstas har jag aldrig tidigare haft, jag var säker på att jag inte skulle kunna ta mig igenom skolan och absolut inte med de betygen jag egentligen uppnår rätt lätt. Det här året har varit helt åt helvete och fått mig att tappa all motivation till att leva i Arjeplog.
 
Men hur lite jag än vill eller ens tror jag kan är jag så illa tvungen att fördriva ytterligare ett år till här. Några minuter senare efter tanken på gymnasiets tredje år började jag fundera: Vad gör mig glad egentligen? Jag måste hitta något som gör mig glad, något som jag tycker är kul och något som får dagarna att flyta förbi. Hur mycket jag än vill så kan jag inte fly från Arjeplog och när jag väl lämnar stället vore det väl sjukt trevligt om det inte kändes som en flykt?
 
Jag vet aldrig om jag varit en sån där person som verkligen brunnit för något och varit sjukt jävla bra på det. Hade någon frågat mig vad jag gillar att göra för några år sedan hade jag kanske sagt att jag gillar att skriva eller fotografera. Fotograf-Helena dog ut rätt snabbt, jag antar att själva grejen inte passade mig bara. När det gäller skrivandet kan jag ju inte säga att det inte är något jag inte gör. Det gör jag ju nästan varje dag, både här och i skolan och visst - jag gillar det, men jag utvecklas förmodligen inte. Att skriva har jag tyckt om sedan jag var liten. När jag var liten gjorde jag mycket små böcker (ofta om hönor) och idag fick jag mig ett gott skratt då mamma mmsade en bild på en dikt (om man nu får kalla det så) som jag skrivit när jag var 7-8 år gammal.
 
Men trots att jag alltid gillat att skriva och fortfarande gör det så är det ingen lösning på min tid i Arjeplog. Jag måste få tiden att gå på något annat sätt, något roligare sätt, ni vet, ett sådant sätt som inte känns som att fly från vardagen. Det bästa jag vet nu för tiden, när man blir sådär grå, vit och tyst inombords är att åka någonstans. Under själva resan känns det så okej och då spelar det ingen roll om det är mellan Jutis och Arjeplog eller mellan Luleå och Arlanda.
 
Nej. Jag har inte kommit fram till något vettigt än och jag har funderat nästan hela dagen. Passar jag bäst som en hönstjej, var jag mer levande då eller har jag alltid varit halvdöd?
Sjukt djup.

Härliga vår

När man är ute tänker man typ ''YES, ÄNTLIGEN HAR VÅREN KOMMIT HIT OCKSÅ!!!''. Eller så inte. Efter att Lisa drog iväg för att spinna hade jag lite att göra så jag tog på mig mina slitna easytones för en liten promenad. Innan jag gick ut tittade jag ut genom fönstret och såg att det var grått och tråkigt men gick iallafall ut. Så börjar det renga efter ett tag... Men ni vet, det finns ju en liten regel som säger att om man gått ut måste man ta den planerade rundan eller längre, vänder man om är det bortkastat, så för tillfället ser jag ut som en blöt katt.
Jag gick in på kyrkogården en sväng för att se hur det såg ut och det såg inte alls ut som en trevlig plats. För att komma fram till mormors grav fick jag gå genom en lersjö, pappas var dock fortfarande täckt av snö. Jag gillar att kika in på kyrkogården då och då, dels för att besöka mina nära och så tycker jag att det är en lugn och fridfull plats. I denna månad vet jag dock inte vad jag ska kalla det. Nåja, tiden kommer göra sitt. På sommaren lär den vara fin igen om det är lite grymma sommarjobbare som det varit tidigare (he-he).
 
Idag skulle man kunnat tro att det är höst, (om det inte vore för snön då). Jag och Lisa har iallafall gjort sådant som passar sig under mörka höstkvällar - nämligen bakat. Ja, jag vet, igen, men jag är fan inte bara grym på bakery story utan även på det här med bakning i verkliga livet! ;) Nädå. Jag skyller faktiskt på Lisa för detta. Hon kom och ville baka och så gjorde hon kladdkakemuffins men tyckte inte att det var nog, så då trängde jag mig på och lade mig i nästa bakverk som blev någon typ av hasselnöt och chokladmuffins. Smeten såg ut som hundbajs (vi mixade bönor och hasselnötter i) men resultatet blev okej. Dock föll de isär ganska lätt. Men annars så.
 

baka med hönan, baka med bönan.

Min hunger är tillbaka vilket innebär att jag förmodligen är fullständigt frisk och fräsch. Skoldagen gick fort (tack och lov) och nu måste jag efter träning och pågående bak komma på hur jag ska fördriva resten av kvällen. Mina muffins som just nu är i ugnen måste vara mina påhittigaste någonsin. De är rosa, men inte av bär eller karamellfärg utan av rödbetor. Senast jag smakade på smeten kändes den helt okej kryddad men jag får väl ändå vänta och se vad som blir av det hela, om det är back to bakery story eller om jag faktiskt duger i köket. Blir det bra kan jag ju typ göra en ny blogg, baka med hönan, baka med bönan.
 
Inte för att skryta, men jag har faktiskt lyckats få en enstaka person att prova på detta med bönorna, nämligen min syster, och hon tyckte inte alls att det var heldumt. Dock hade hon mixat bönorna och det provade jag att göra nu också. Fastän min syster är lite kräsnare än mig vad det gäller maten kan jag faktiskt ta en del inspiration av henne och jag måste ju även lyckats inspirera henne. Fastän hon inte alls blir lika glad av att se mig nu som första gången hon såg mig så tycker iallafall jag att hon är bra att ha ibland. Synd att jag har henne på flera mils avstånd och att det inte var aktuellt att byta skola och flytta då jag ville det mer än allt. Nåja, vi har ju allt facebook och telefoner.
 
By the way var det kanske otroligt fel av mig att få det att verka som att jag inte är så kräsen med maten. Om jag minns rätt läste jag att det är viltmästarskav till lunch på skolan imorgon och jag känner redan hur maten jag har i magen vill komma upp. På lågstadiet, iallafall i ettan, så äälskade jag viltmästarskav. Jag vräkte i mig det tills jag knappt kunde stå upp, fram tills den dagen då jag fick en sena i min portion. Senan såg ut som ett hjortron. Jag kommer ihåg paniken som uppstod ''VAD FAN VAR DET DÄR!?!?'' Jag hade aldrig någonsin sett en sena förut. Sen dess har jag inte ens smakat på viltmästarskavet. Ja, här hemma har jag varit otroligt bortskämd med fint kött...
 
Öh, just det, muffins i ugnen. Tschüss
 

Twitter

Varför har ingen god själ talat om för mig varför man ska använda twitter? Att missa SÅNT HÄR med cirka två månader är inte okej. Det gjorde min dag för fan. Så sjukt kul, gamla goda tiden när omklädningsrummen var skoj? ;)

Det här är jag idag

Idag känner jag mig ungefär som denna pangbrutta. Mina ben gör fruktansvärt ont och varje gång jag ska försöka mig på att gå säger mina knän ifrån. Låt mig även tillägga att mina visdomständer jävlas och oj vad det klias. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag antar att det blir något så underbart som att dö i sängen ett tag. Min hjärna är svart och vit, jag är sjukt tyst och jag har inte någon aptit heller. När min aptit försvinner bör man oroa sig. Jag älskar mat, både att laga och att äta. Dessutom är jag i princip jämt hungrig. Förutom de senaste dagarna, blir nästan rädd för mig själv.

Maybe we're a little different

Efter att ha suttit i skolan under ett två timmar långt hål kan man väl tycka att jag inte borde ha skolarbete som ska göras nu, men tyvärr är fallet så. Jag fick helt enkelt inget gjort i den såkallade röda hörnan. Jag har en i tyska att skriva, frågor i samhälls att besvara och en idrottsplanering att göra, men det får jag ta tag i imorgon. Det här är andra gången vi ska sätta upp ett mål i idrotten. Det är ganska svårt, speciellt om man inte riktigt vet vad man vill. Jag tänker göra det enkelt för mig och ta viktnedgång. Det blir enkelt för att jag redan håller på att räkna kalorier och då antar jag att en beskrivning av ShapeUp appen blir en bra grund. Ändå känns det tråkigt. Hade jag inte kunnat komma på något lite...roligare?
 
Min plan för stunden är att dricka en jävla massa vatten (SJUKT TÖRSTIG), sedan ta samhällspappret och kanske, men bara kanske starta skoldatorn. Jag gillar inte att plugga av den anledningen att jag hatar skoldatorn. När jag sitter vid en dator hemma vill jag ha min stationära. Punkt.
 
Annars vet jag inte. Jag antar att jag känner mig lika grå och tråkig som jag gör i vanliga fall. Jag kom just in från en ytterst liten promenad med Bixi. Vädret känns väldigt höstigt. Det har snöat så vägarna är fulla med slask. Konstigt nog tycker jag om den fuktiga luften. Hade jag och framförallt min lilla Bixi lust, hade jag nog kunnat vandra flera mil. Så som luften är nu, är sådan luft som rensar tankarna alldeles perfekt, men eftersom jag valde att inte gå längre än vad jag gjorde får vi hoppas att jag får sova gott och att sömnen gör sitt.
 
Alltså, jag undrar vilka som läser detta egentligen? Fast egentligen vill man kanske inte veta? Höh..

Kul

I och med att en gammal favrit fått titta ut ur garderoben nu när jag helst inte har tröjärmar som skaver mot armen kom jag att tänka på lite bilder från sommaren 2011, en 15 årig Helena alltså.
Jag har fanimig samma kläder på mig idag. Dock inte samma jeans, men jeans av samma modell. Jag har haft många jeans i samma modell, men de på de övre bilderna var mina första. Jag kommer ihåg hur jag kände mig den dagen och det var verkligen inte bra. Jeansen jag har på mig idag är tre storlekar mindre (dock måste det också vara något produktionsfel på jeansen, för de jag har på mig nu var för stora när jag fick hem dom..). Jag förstår faktiskt inte varför jag gör som jag gör och låter min vikt gå som en jojo. Jag ger liksom alltid upp och får sedan börja om igen. Dock har jag ju hållt mig i typ ett halvår nu och jag hoppas att det håller i sig! Det är roligare att titta på gamla bilder utan att tänka att det var bättre då. ;)
 

Typ en väldigt fyndig rubrik.

Söndagens ovana 2,5 timmar har satt sina spår. Redan igår kände jag att hela högra vaden gjorde riktigt ont, men som vanligt slutade jag inte stampa på den bara för det. Denna morgon har varit en riktig besvikelse. Jag får inte bada i klor på grund av tatueringen och idag är det onsdag, alltså dagen då jag kliver upp på morgonen och går till simhallen. Jag tänkte dock inte strunta i att träna på morgonen bara för det, så jag ställde mitt alarm klockan 6 för att kliva upp och springa. Tror ni att det gick bra idag? Nej, idag var det inte alls lika lätt att ignorera den onda vaden. Så jag har typ gått i 45 minuter istället för att springa. Visst, bättre än ingenting, men fortfarande. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
 
Om någon läste det första stycket förstår ni nog att det inte är min dag idag. Igår låg jag i sängen och vred på mig i cirka tre timmar innan jag somnade. Sova fick jag inte heller göra länge, utan hela natten har jag vaknat titt som tätt. Vid 3, 4, 5 och så vidare.. Jag fick inte ens sova ända fram till klockan sex, utan tjugo i gav jag upp och började min dag. Jag hatar att inte kunna sova. När man sover (eller är bajsigtfull för den delen, men det är ju inte så bra..) känns det som om man bara kopplar bort hjärnan och upphör att existera för en stund, vilket jag inte fick göra i natt, så nu är det bara vänta och se hur tankspridd jag kommer vara de kommande vakna timmarna.
 
Har iallafall just tryckt i mig värsta brakfrukosten bestående av gröt, banan, keso, mjölk, lite kokos och lite honung. Det konstigaste på min gröt är väl keson, men det är faktiskt riktigt gott. Förut hade jag alltid 1 dl mjölk till gröten men nu tar jag en halv och lite keso istället. Dessutom tycker jag att det är gott att blanda kakao i gröten. Men ja, jag är väl lite som jag är.
 
Med brinnande (liniment ni vet) ben ska jag iallafall försöka samla mig och försöka vara lite gladare idag, trots min misslyckade sömn och morgon. Om någon vill göra mig glad, var vänlig och skänk mig dessa: Så fulcoola, haha.

16 April 2013

Kan man bli mätt av mat som man tycker är äcklig? Jag har börjat tveka. Jag kokade morötter och en rödbeta till middagen, cirka 300g. Om jag får gissa lite vilt har det tagit mig nästan en timma att äta upp det och annars brukar jag inte äta så hemskt segt. Jag har intalat mig själv att jag är en allätare men idag har jag börjat tveka. Kokta morötter och rödbetor är uppenbarligen inte min grej. Iallafall inte i den mängden. Jag vet inte ens om jag är mätt efter min såkallade brakmiddag och det känns verkligen i halsen. Usch. Måste sluta tänka på det, blir hemskt äcklad. Får väl å andra sidan skylla mig själv, men jag är en envis jävel..
 
Efter att ha levt som en riktig jävla norrlänning genom att ha ätit blodpalt både i helgen och igår tänkte jag hylla vegetarisk mat (bönor såklart). Det är nästan så att jag funderar på att bli veggo. Det är så stor skillnad på att äta kött hela tiden och på att variera mellan kött och bönor. Jag tycker att vegetariskt känns lättare på något sätt, typ, snällare mot magen. Men det är väl olika från person till person. Till middag hade jag älgkött dessutom så... heh

Skoldagen började med en föreläsning av Tina Thörner. Det var helt okej, hon var ganska rolig. Eftermiddagen gillar jag inte alls lika mycket. Den enda uppgiften jag typ hade att jobba självständigt med tog en kvart att göra färdig och jag hade varken med mig matteboken eller någon bok att läsa. Vi skulle ha såkallad utbildningsverkstad i tre jävla timmar. Och jag var klar på en kvart. Förstå vad jag blir stressad av att sitta i ett knäpptyst klassrum utan något att göra. Så, jag gick hem. Har tänkt gottgöra detta lite ikväll genom att läsa den där jäkla boken på engelska.
 
Äh, ska vara lite positiv nu och tänka på vegetarisk mat. Tänk om jag inte firat nyår i Uppsala. Då hade jag nog inte blivit inspirerad till att äta mer vegetariskt. Jag har min kära största storasyster att tacka. ;)
Nu ska jag ta en mycket fruktad dusch. Känner på mig att tatueringen kommer svida.

Tattoo

Jag har testat något alldeles nytt idag! Istället för att bara gå hem och göra som alla andra dagar åkte jag iväg till Ida i Jutis och tatuerade mig. Jag var så jäkla nervös, jag hade förberett mig på döden. När det inte alls gjorde så ont som jag förväntat mig ville jag bara skratta. Inte för att låta konstig men det var nästan en lite behaglig smärta. Att pierca tungan gjorde mycket ondare och känns förmodligen mer längre. Själva piercandet av tungan gjorde inte ont, men det var jobbigt att äta ett par dagar efteråt. Mitt val av placering var väl inte heller det smärtsammaste, så jag överlevde detta.
 
Än så länge är jag sjukt nöjd och jag hoppas att det håller i sig. Vill helt klart göra fler tatueringar i framtiden. Tatueringar kan ju verkligen ofta vara förbannat snygga. En höna med rosett och pärlor kanske är ett annorlunda val, men jag tycker att det är väldigt mig med tanke på att hönor var livets mittpunkt i min barndom och så gillar jag rosetter, pärlor och så vidare. Tycker Ida gjorde den tjejiga hönan riktigt bra! :)

1000 kcal

Det här må vara en av de bästa söndagarna på länge trots att jag är lite sliten såhär senare på kvällen. ;) 2,5 h morgongympa är inte illa pinkat, speciellt inte för att vara mig. Oftast tränar jag cirka 1 timma och förbränner mellan 300-450 kcal. Det är en helt sjuk känsla när man blir nöjd över vad man åstadkommit. Vilken eufori. Något som faktiskt gav mig lite dåligt samvete var en sån där ''days until''-grej på min gamla telefon. Den säger att jag ska ha en midja på 60 centimeter om 48 dagar, den 1 Juni, om jag inte minns fel. Ska jag vara ärlig är jag väldigt dålig på att nå mina mål, någonstans i mitten ger jag oftast upp. Att jag tränat någotsånär regelbundet sedan i oktober är jäkligt otroligt för att vara mig, förmodligen den längsta perioden i mitt liv där jag tränat regelbundet. Inte för att jag tänkt ge upp nu. Men herregud, någonstans tar det stopp i min hjärna. Jag kan typ inte se en Helena som inte är lite lönnfet. Hehe. Jag kanske ska ge mig fan på den där tunna midjan ändå? Fyfan vad glad jag skulle bli den dagen måttbandet visar de där siffrorna. Sexanolla. 60 cm.

Chokladvatten

Tjabba tjena hallå coolingar.
För tillfället sitter jag och lyssnar på lite deprimerande musik och förbereder mig för en mycket händelserik söndag *host*. Jag har hunnit stiga upp och usch vad ont jag hade i halsen. Jag förstår inte varför jag ibland vaknar med så förbannat ont i halsen, precis som när man är sjuk, utan att vara sjuk. Igår har jag för första gången i mitt liv frivilligt sett på hockey. Tyvärr vann inte Luleå, som jag hoppades på. Nåja, får hoppas på att det går bättre för dom sen.

Istället för att fundera på någon hockey som jag aldrig brytt mig om tänkte jag dra på mig träningskläder och försöka döda lite kalorier. Om man lever fullt ut när man förtär vad fan som helst så kan jag säga att det är det jag har gjort i helgen. Till hockeyn hade jag en väldigt fin godispåse och loka. Den här gången var det loka med chokladsmak som gällde och jag vet inte alltså. Enligt mig var den inte äcklig men kanske inte något jag kommer köpa varenda dag i framtiden. Jordgubbsglassen var helt enkelt myycket godare.
 
Nä, nu ska jag klä på mig och bege mig till mitt vardagsrum.

Frysta bär och loka

Idag fick jag verkligen kämpa mig igenom skoldagen. Mitt huvud, åh, vart ska jag börja? Jag tror att jag håller på eller kanske redan är sjuk. Att det sedan skrivs massor om att frysta bär ska kunna sprida hepatit-a gör inte att det känns mycket bättre då jag i stort sett äter det varenda eviga dag. Jag kan inte ha sett fräsch ut heller då jag under en fredags förmiddag får frågan ''Är du bakis?'' av två stycken oberoende personer.. Nåja, efter skolan gick jag, Lisa och Emelie in till samhället för att inskaffa lite behövligheter till kvällen. Måste erkänna att jag köpte en Japp Hazelnut också och den gjorde mer underverk mot min huvudvärk än vad alvedonbrus gjort (tog två utan resultat). Fick även, äntligen, smaka på en av de nya lokorna(?). Supergod. Jag älskar konstiga smaker på mineralvatten och jag måste säga att denna var bättre än mashups(?) jordgubb och lakris. MUMMA! Nu ska jag socialisera mig med Annica och ladda upp för kvällen.
 
Hoppas ni har en fin fredag. Tschüss

Hårt arbete

Om man skulle räkna ut hur många lektioner som faller bort i veckan på Hornavanskolan skulle det nog vara ett par stycken. Igår hade jag totalt en riktigt lektion. En två timmars engelska lektion blev till typ en kvart då jag var klar med uppgiften vi skulle göra och två timmars svenska var inställt. Idag är det två timmars företagsekonomi som faller bort. Alltså, jag skulle minst sagt kunna kalla skolgången chill. Dock gör det iallafall mig lite bortskämd, numera tycker jag att dagar som räcker till halv fyra är sjukt långa och dryga.
 
Igår gick jag en långpromenad med Malin och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag sa även till henne att jag kunde lägga upp hennes annons till loppisen hon ska anordna i maj. Är det någon som inte sett annonsen än så får ni se den nu och så vill jag säga till er alla som kanske är lite lik min moder och har sjukt mycket skrot att det är ett utmärkt tillfälle att bli av med en del. ;) Att lägga på sig är aldrig trevligt då man inser hur eländigt det är. Jag menar, går man upp 3 kilo på ett år och fortsätter så i 10 år blir det tillsist 30 kilo. Samma sak är det med materiella ting, handlar man mer än vad man gör sig av med blir det tillsist sjuuukt mycket saker.
 
Idag ska jag jobba 18.00-20.30. Annars vet jag inte riktigt. Jag och Emma var galna och simmade imorse (klockan sju). Hon var sjukt snabb eller så var det jag som var sjukt seg. Jag hoppas på det första, det vore ju lyckligast för oss båda, då skulle hon kunna bli elitsimmare.
 
Ehm, ja, det var allt för mig. Nu ska jag socialisera mig med mami innan jag ska laga mat. Och så annonsen + en bild på två skönheter förstås:

This town kills you when you're young

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här egentligen. Min hjärna har nog blivit förstenad eller något. Mina tankar står för det mesta stilla och när det väl rör sig är det inte speciellt positivt. Det är tråkigt. Jag vill inte bara skriva här när jag ska gnälla. Jag vill ju inte vara en gnällspik. Från att ha varit helt okej på dagen kan det bara bli så jäkla tyst på kvällen. Sådär otroligt tyst. Som att vara inlåst i ett litet, litet rum utan fönster och dörrar. Jag vill inte vara såhär men jag vet inte heller hur jag ska ändra på det. Ibland känns det som att mitt liv går ut på att räkna dagar, tänka på hur det var då och hur det ska bli i framtiden.
 
Om tio dagar är det ett år sedan jag fick det mest hjärnskärande sms jag någonsin fått. Men det skar liksom inte till så mycket som det borde gjort. Smset kom ungefär samtidigt som mitt alarm ringde. Jag vaknade med den där snuskiga huvudvärken som man får skylla sig själv för, även om det var vardag. Men det var ju så, att vissa vardagar var lite festligare än andra. Trots att jag borde legat och gråtit högt i min säng, väntat på mamma som var påväg hem och sedan kramat om henne gick jag till skolan med bara en liten klump i halsen. Hade någon frågat mig hur jag mådde hade jag kanske ryckt på axlarna och sagt att ''jag vet inte''. Jag intalade mig själv att jag inte kunde vara ledsen, att jag inte kunde känna sorg. Jag var tom.
 
Jag visste inte vad jag skulle säga eller vad jag skulle göra. Jag var trött, lite bakis och bara tom. Efter en eller två lektioner plockade jag upp telefonen och läste smset igen. ''Nu är mormors kamp över. Hon somnade in lugnt och stilla 3.30 när jag satt och höll hennes hand. Kram, ring om/när du vill. Mamma'' Det var inte roligt att låtsats som ingenting längre. Jag gick hem, utan att bryta ihop. Jag visst fortfarande inte hur jag skulle reagera, allt var så tyst och stelt. På begravningen satt jag också tyst, trots att resterande av familjen var förkrossade. Jag fällde någon enstaka tår, men var aldrig riktigt ledsen. Jag kunde inte förstå det som hänt, det kändes inte som verklighet. För mig var det inte första gången jag förlorade någon som stod mig nära. Jag hade redan förlorat nära och kära, en av de allra närmsta. Spelar det någon roll hur många och hur nära man stått de man förlorat, kan man verkligen mäta sorg? Isådanafall, vad skulle man då mäta det i?
 
När jag nästan ett år senare tänker tillbaka på den här händelsen blir jag både ledsen och rädd, vem vill tas för att vara stel och känslokall? Vem vill ha känslor som inte kommer fram? Vem vill ha tankar som stelnat? Man vill väl leva i en verklighet med både glädje och sorger istället för en enda stor tystnad? Vissa dagar är okej, andra dagar är alldeles tysta. Jag kan inte sluta undra varför jag blivit som jag är eller sluta hoppas på att jag ska bli normal. Jag antar att idag är en sån dag då jag hoppas.
 
 

Nu är du lika med ihålig

Jag tycker om min blåa fjällrävenjacka väldigt mycket, fastän den bara lämpar sig när det inte är så satans kallt ute. Jag vet att jag gjorde fel imorse när jag tog på mig den, hann känna att jag vill kunna använda den nu, nu, nu och sedan lämnade den hemma. Jag bytte till dunjackan bara för att det var lite för många minusgrader ute. Det var början på en dålig dag (förutom att jag innan denna händelse konstaterat att jag verkligen borde boka tid hos en frisör och shoppa loss nya kläder)
 
Man kan väl tycka att det bara är tokerier att påstå att det inte gör något att skolan börjar om, att rutiner gör en gott och så vidare, men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så jobbigt att börja om. Tro mig, jag är en rutinmänniska, jag tycker om att stiga upp på morgonen och få saker gjorda under dagen (även fast jag alltid skjuter upp städningen), men idag var det otroligt svårt. Min sista lektion var matte och jag trodde att jag skulle somna fastän det inte ens var sent på dagen (14-15)... Sedan kom huvudvärken. Ni vet den där satans jävla huvudvärken man alltid får när man inte riktigt vant sig med massa solljus. Usch. Jag tog till och med alvedon fastän vi bara hade brus hemma.
 
Men allvarligt. Jag hade tänkt köra på som jag brukar göra efter skolan. Samma gamla rutiner. Springa lite på mitt rosa band och greja på. Det borde ha gått sjukt bra idag eftersom jag äntligen fått mina tights och de passade, men det gick inte. Det var något mer än huvudvärken som sa NEJ. Så omotiverad. Jag har inte städat eller gjort något vettigt överhuvudtaget. Jag tänkte inte baka men jag gjorde det iallafall. Det värsta av allt var att jag tänkte att det var okej bara för att jag hade en dålig dag.Seriöst, vad är det för fel på människor? Tur var väl ändå att jag kom på mig själv, så nej mina chokladmuffins var inte för att tröstäta. Då hade jag ätit upp allihopa och verkligen inte haft bönor i dom. Då hade jag gjort en kladdkakesmet, det är godare.
Jag råder er: Prova aldrig kläder i en kvart på morgonen för att sedan konstatera att enda lösningen vore att klippa sig och skaffa en ny garderob och för helvete, ta aldrig på dig en sommarjacka om du ändå bara ska dumpa den i sista minuten.
 
Vill ni tröstäta så gör det. Ni kommer ångra er. Gladast lär ni bli om ni ignorerar alla nej i hjärnan och typ städar era rum eller gör något vettigt.

Chokladmuffins

Att kräklinkande saker skulle kunna väcka lusten att utveckla gårdagens konstiga idé hade man inte kunnat tro. Uttråkad som man ofta är en söndagskväll kom jag på idén att jag skulle prova baka av den överblivna linssoppan. Som alltid, när jag till stor del hittar på egna recept, hade jag inte så stora förväntningar. Trots deras groteska look blev de faktiskt bra, absolut inte det godaste jag ätit, men perfekta att ha som mellanmål eller att ta med som någon slags frukost om man nu inte hinner äta det hemma.
 
Dagens hittapåmuffins var snäppet bättre, väldigt goda och mättande. Den goda smaken beror nog på att de innehåller både sötningsmedel och kakao. Jag utgick från ett gammalt välanvänt muffinsrecept som jag gjorde om rejält. Om någon skulle vara sugen på att prova så använde jag 2,5 dl bönor (kidney och kikärtor), 3 ägg, 2dl SteviaSocker (hälften stevia, hälften socker), 50 g smält smör (Vet dock inte om det är nödvändigt, men jag lyxade till det), 4 msk kakao, lite kanel, lite cayennepeppar, lite salt, 1 dl mjölk. 1 dl grahamsmjöl, 1 dl havregryn och 2,5 tsk bakpulver. Jag hällde i bönorna direkt efter jag vispat äggen och sockret för att få sönder dem lite, sedan hällde jag bara i allt (inte någon speciell ordning) och vispade ihop det till en gegga. Muffinsformarna var rätt stora och det blev totalt 7 stycken.
 
Helt klart en muffins man kan äta med godare samvete än vanliga trots att det knappt märks någon skillnad. Ge bönorna ett försök. ;)

Somliga går i trasiga skor

Jag antar att de flesta hundägare har som vana att promenera med hunden. Typ MINST 2 km 2 gånger om dagen. Om man ska gå behöver man bra skor. Jag älskarde mina easytones, så sjuuukt sköna (alla som går mycket borde ha såna), men efter ett tag blev det hål i den ena. Inte speciellt trevligt när det kommer in snö och sedan blir värsta bullen under skon. Det känns ungefär som om man smält in en sten under sulan. Jag behöver nya skor, det var det jag ville komma till. (Mamma, läser du det här?) Jag kan dock inte riktigt bestämma mig om jag ska köpa ett par nya easytone eller om jag ska köpa ett par löparskor som jag kan ha ute... Palladium ser ju dock sjukt fina ut också. Jag kände på ett par låga vita i Luleå. Helvete så fina. Undra om jag ska byta namn på min blogg till Helenas önskelista? Skriver ju typ alltid om saker jag vill ha eller behöver, inte som jag har.
 
Länge kvar till nästa lön. :(

Lovets sista dag

Idag är det söndag och även sista dagen på det här lovet. Jag sov ovanligt länge (typ till halv 10) med tanke på att jag klivit upp runt 7-8 de allra flesta dagarna det här lovet. Fastän jag sov ovanligt länge så har den här dagen sett ut som de flesta andra dagarna, alltså, kliva upp, koka gröt, äta gröt, vänta 1-2 timmar, träna, duscha, laga mat, äta maten, ut med hunden osv... Jag måste även tacka min kära, äldsta storasyster för att hon inspirerade mig till att börja äta bönor med en sjukt god bönsallad som jag åt hos henne för lite mer än ett år sedan. Idag har jag kokat sojabönor och det gick inte som en dans. De ska ju koka i typ två timmar, så när jag gick för att titta om de snart var klara luktade det kalaspuffar, hehe, i hela köket. Jag hade haft i för lite vatten så det hade kokat bort. De fick agera lunch iallafall och var helt okej. Men som sagt, de luktade kalaspuffar och smakade faktiskt litegrann som det också.
 
Nu har jag blötlagt lite linser till middagen. Det blir linssoppa. Bönor och sådant hela dagen verkar det som. Inte för att jag har något emot det, men att äta bönor flera gånger på en dag är inte precis en vana. Varför jag egentligen skriver massa skit om bönor är för att det är sjukt billigt och bra, alltså ultimat studentmat + att vegetariskt är bra för miljön. ;) Jag var inte något stort bön-fan förut, eller rättare sagt, hade jag typ aldrig ätit det ''på riktigt''. Första gången jag åt kikärtor var förra året, bara för att Jennifer sa att det var gott när vi var på konsum och jag funderade på vad jag skulle ha i soppan jag skulle koka till middag. Och så var det den där bönsalladen hos Kerstin också förstås, massa olika bönor, rödlök och quinoa.
 
Med allt det där tänkte jag avsluta min bönpredikan och gå till min rätta plats och diska undan innan mamma kommer hem. Så får vi se om jag tar tag i mitt liv och städar mitt rum. VARFÖR SKJUTER JAG UPP SAKER? VARFÖR STÄDAR JAG INTE? BLÄ!!!
 

Varierande ägare

Ibland är Bixi bara min hund, ibland är hon min, Pernillas och mammas. Ibland är hon BARA mammas:

Ny mobil och ny hårfärg

Jag hade helt och hållet glömt bort vilket vansinne en ny telefon kunde vara. Jag har dessutom bytt nummer efter att ha haft samma sedan 2005. Det känns väl sådär, drygt, typ. Att börja en telefon helt utan kontakter, appar och så vidare kändes också väldigt stressigt men hur som helst är jag hittils helt okej nöjd - jag behöver bara vänja mig. Lite sur blev jag dock när jag skulle börja räkna kalorier med ShapeUp appen idag och den inte ville funka. Det stod att min mail var upptagen och mycket möjligt är det nog så eftersom jag laddade ner den på min gamla telefon men aldrig använde den av någon anledning, så att den fick åka i soporna. Försökte även återställa lösenordet men då stod det att något var fel, så jag har skickat en felrapport och hoppas på att jag kan få igång den snart. Lol. Men å andra sidan kanske det var tur för mig att jag inte fick igång den idag, jordnötssmör och äpple är verkligen en fröjd för smaklökarna.
 
På mitt besök i Luleå skaffade jag mig även en ny hårfärg. Ganska olikt mig att färga håret två gånger på en vecka och dessutom ganska elakt mot håret eftersom det var blonderingar. Jag vågade prova på en sån där ombre och jag är faktiskt ganska nöjd. Trodde liksom aldrig att jag skulle kunna uppskatta lite gulaktigt hår, men tydligen. Dock kände jag mig inte alls lika nöjd när jag skulle få en bild av det. Alltså, att jag är sjukt ofotogenisk har jag konstaterat men när jag tog kort på hur håret såg ut när det låg på ryggen kändes det verkligen inte bra. Som tur är kommer det ju i princip aldrig ligga så.. Men men, det känns iallafall bra att ha gjort en förändring på håret. Jag har ju typ inte vågat göra det på hur länge som helst fastän färgen jag hade inte var så himla fin. Till och med min dipdye var ju en fegisgrej eftersom jag aldrig använde någon färg (fast jag gillade den ändå). Jag gillar nog lite udda men inte alldeles för udda hår ändå. Speciellt om det är lite blont i det. Synd bara att blekning inte bara gör håret ljusare utan sjukt nött också. :(
 

Jag vill ha

I denna stund tycker jag det som föll från himlen imorse var snö och inte pengar. Tänk om det skulle hända, bara en gång, så att det skulle vara något speciellt. Då skulle jag leta åt en fet skyffel och bli rik som ett troll. För dom pengarna skulle jag först och främst köpa ett par fina träningsskor som jag kan ha ute. Jag har inte bestämt mig för om jag ska använda mina fina vita/lysgula Nike ute och sedan köpa ett par nya till hösten, för att ha inne. Det blir dock inte lika skojigt om man kikar runt lite på skor. Speciellt inte på Nike. Varför måste de vara så snygga?
 
Dessutom är jag tattueringssugen som bara den. Faktiskt mer än förra gången jag fick för mig att jag vill ha en tattuering. Det är liksom lite verkligare nu, lite närmre. Men saken är ju den, vad gäller tattueringar, att man har dem föralltid. Jag vill inte hetsa allt för mycket så att jag ångrar mig senare. Jag har ju haft lite olika idéer och jag är rätt tacksam över att jag kom över att jag skulle vilja ha en klyschig text på armen eller någonstans. Inte för att jag tycker att det är fult eller så. Text ser ofta väldigt fint ut. Men hur coolt är det på en skala, när man närmar sig 40? Jag menar ''what doesn't kill you makes you stronger'' kanske inte känns ultimat då, utan snarare töntigt. Väldigt töntigt. Jag tror att det känns sjukt töntigt med klyschiga texter just för att alla gör såna. Eller, vad vet jag. Jag ska ju inte heller lova att jag aldrig kommer göra någon. Nåja, just nu är det ju ingen text som tar upp en stor del av mina tankar utan något helt annat... Fast vad det än blir finns det ju ingen garanti för att man inte skulle ångra sig.
 
Hur som helst får borde jag ge mig gott om tid på att fundera både gällande skor och tattueringar och allt annat som kostar pengar. Med en relativt ny jacka och i väntan på en mobil borde jag som fattig student kanske lugna mig. Hehe.
 

Köttigt

Godmorgon eller goddag.
 
Imorse var jag riktigt seg i hjärnan. Medvetenheten om att jag hade saker som jag borde göra gjorde bara hela tanken om att påbörja dagen så himla trist. Jag har ett väldigt stökigt och smutsigt rum som behöver eller till och med måste städas. På det så har jag en tvättid om en halvtimma och så var det ju också det där med att jag skulle hinna röra fläsket.
 
Nu är det dock gjort och det känns riktigt bra förutom att jag fortfarande har benhinneinflammation så det gör lite ont. Förövrigt var det bara skit på TV:n. Typ två olika typer av tv-shop. Det var som att den där skiten för följde mig. På den första pratade de om någon sak som skulle göra en hy sjuuuukt bra som vi kvinnor bara måååste ha oavsett ålder. Redan efter att ha lyssnar på det tjaffset i typ 10 minuter lessnade jag och bytte kanal. Först var det något med en liten bäbis som visade sig bara vara en snabb reklam om något annat program och sedan började nått jäkla babbel och några byxor som skulle göra en smal. Haha. Fast det kanske är det ultimata sättet att bli snygg på? ;)
 
Så, nu ska jag byta ämne till min bild, på köttet som jag bara var tvungen att visa upp. Det ser ju verkligen sjukt gott ut. Egentligen hade jag tänkt vara veggo idag. Igår kom mamma med en fet köttbit och kokta ägg från Jutis. Jag trodde att jag skulle kunna motstå köttet men det blev inte riktigt så. Jag kanske är lite lyckligt lottad som alltid haft någon förälder som jagat och fyllt frysen med älgkött. Det kanske är lyxigt att vara arjeplogare ändå, älgkött är ju mer en standard än undantag.
 
Äh, nu ska jag se om det är någon i tvättstugan eller om jag kan sätta igång med alla skitiga kläder redan nu. Ha det bäst!
 
Btw. Trodde mamma att min hemska skidkrasch var ett aprilskämt...

Young, wild and free

Jag älskar dagar som denna, då det är hälften glädje och hälften blod som rinner i mina ådror. Det är så sjukt jäkla underbart. Det är så förskräckligt härligt att känna sig så sjukt lycklig och oövervinnerlig att jag nästan blir lite rädd för mig själv. Solen skiner och om ungefär en halvtimma ska jag bege mig iväg för att jobba ett par timmar.
 
Jag började dagen med att kliva upp och koka gröt, sedan äta den såklart och efter det gå en liten promenad. Jag saknade min lilla Bixi men som tur är så kommer min lilla bäbis hit ikväll och då slipper jag både sova och promenera ensam. Påtal om att sova så var det obeskrivligt skönt att sova i min egna säng efter en dålig dag.
 
Om någon ville veta så avslutade jag min bajs-dag igår med att vara sjukt wild and crazy. Jag kunde inte tacka nej till Amandas förfrågan om att följa med och äta ute och efter en pasta alfredo spenderade jag ännu mer pengar på en hårfärg. Amanda köpte inte bara en hårfärg utan tre, hon skulle prova på en ombre men blekningen var för svag så det blev ingen skillnad alls förutom att hennes hår kändes som tuggummi. Däremot lät hon mig kapa hennes hår 1 dm. Så sjukt wild and crazy vi var. Dock är det inte så stor skillnad på min hårfärg, bara en smula ljusare, men ni vet, typiskt mig.

Kraschdelux

Mina skidor kom idag på att min skidlycka varat alldeles för länge och jag har insett att min skidpanik inte alls är borta. Med tårar i ögonen vill jag skriva av mig om dagens krasch. Fastän ingen såg det skäms jag sjukt mycket. Jag har aldrig ens sett ett litet barn åka så käpprätt åt helvete som jag gjorde för en halvtimma sen.
 
På allvar så åkte jag typ in i skogen och ner i djupsnön för att jag missade svängen. Inombords skrattar jag just nu, men i den stunden skulle jag gissa på att min puls steg till typ 1540... Det gjorde så ont i hjärtat då jag satt där med skidorna korsade och täckta av massor med snö. Jag lyckades iallafall knäppa av mig dom och krypa upp ur snön. Jag fick verkligen krypa och för att ta mig upp på spåret fick jag ta tag i kanten och dra mig upp.
 
Fastän det egentligen är sjukt roligt och fult hittar jag inte ord för att tala om hur misslyckad jag känner mig. Det är verkligen inte min dag idag. Så fort jag kom till Arjeplog bestämde jag mig för att träna lite här hemma men när jag satte igång med det kände jag mig så omotiverad, kanske pågrund av mitt dåliga samvete över gotthelgen som gått. Jag är smått olycklig över min sjukt misslyckade träning idag samt arg på mig själv för att jag tidigare bestämde mig för att jag skulle slappna av över påsk och inte bry mig.
 
Det har gått skit.
 
Det känns som att jag inte har någon kontroll. Jag är ju en sådan person som gärna har koll på vad som händer. Jag påminns om varför jag en gång i tiden hatade skidåkning och varför jag såg det som en slags utmaning. Jag hatar skidor för att jag inte har någon kontroll över dom. Hade jag sprungit runt elljusspåret är det ju inte som att jag rullat in i skogen för att jag missat en sväng. Lol.
 
Nåja, jag har iallafall lärt mig en sak idag: Man landar mjukt i djupsnö. Nu måste rycka upp mig, duscha och bli en människa igen (ett snöbad räcker tydligen inte)
 
Puss på er, hoppas ni är bättre än mig.

Kära någon, gör mig cool

Jag har ägnat min morgon åt att fantisera om att skaffa ett par näbbskor. Ibland får jag idéer om att köpa såkallade udda saker, och visst är väl näbbskor sjukt söta? De är riktigt fina men jag vet inte om det är något jag skulle sätta på mig. Vad det gäller kläder och liknande måste jag ju vara världens tråkigaste och sämsta. Man skulle väl kunna säga att jag har stiltorka eller helt enkelt inte bryr mig så mycket alls.
 
Det händer däremot ofta att jag tänker att saker/stilar är fina eller coola eller något annat men det händer aldrig att jag testar något nytt. Jag kan ju bara ta Pernillas intresse att färga och göra om kläder som ett aktuellt exempel då hon hållt på med såna saker hela påsken medans jag bara tittat på. När hon började med det så tyckte jag att det var coolt och ville pröva och så vidare... Men det blir inte av.
 
Jag börjar misstänka att jag är en sån där tråkig person som man helst inte vill vara, en sådan som vill mer än vad hon gör. Jag kanske ska börja göra istället för att drömma? Herregud vad exemplarisk man skulle kunna vara. Och så skulle jag kanske ha ett par söta näbbskor och kläder som jag färgat med massa coola färger..
Att jag blir sotis alltså: kreativiteten, orken, tålamodet och resultatet. Bilderna är snodde jag från min systers sida på etsy.


RSS 2.0
Bloggare