29 augusti 2013

Why oh why, vart är min tur? Vad har jag gjort för att förtjäna alla dessa irriterande sakerna när jag är ute på vägen. Idag var det inte med bil men cykel. Kedjan hoppade. Igen. Dock behöver jag inte gnälla för händiga Helena fixade det fort som attan. Nu då? Just tagit en sängfösare och nu blir det läsning. 500 sidor om snabbmat. Tror ni jag kommer vara sugen på sådan skit efteråt? Det tror inte jag. Hoppas och önskar att boken är intressant, annars kommer det bli kämpigt att ta sig igenom den. Nåja, vi hörs. Önska mig lycka till, med allt, att bli frisk, ha tur på vägen och med boken. Natti!

Everything that kills me makes feel alive

Alltså dagarna bara försvinner utan att jag ens hinner märka det. Jag är fortfarande sjuk och de stunder spenderar hemma, spenderar jag helst i sängen. Jag är så trött, så lat och jag vill bara inte. Vill nog ingenting. Skolan är rätt lugn än så länge fastän det är mycket som drar igång. Tillexempel UF och gymnasiearbete. Jag och Malin håller på och planerar och grejar, så vi får se när vi är igång. Jag håller alla tummar och tår och hoppas att det går bra. Det får framtiden avgöra. Framtiden får också avgöra om jag någonsin kommer ha ett körkort i min hand. Både idag och igår har jag övningskört. Det var några veckor sedan sist och det känns. Det känns också att jag började ett halvår innan jag blir myndig. Hur ska detta gå? Ärligt talat, så känns det helt okej. Idag gick det dock litegrann åt helvete. För det första fick jag motorstopp i korsningen mitt i samhället fleeera gånger och sedan gjorde jag en riktigt dålig parkering. Men man lär av sina misstag? I vilket fall ger övning färdighet och jag är än så länge nybörjare. Men ser ni? Grymt. Inte.
Nu blir det lite mer slötid framför datorn, en shot cocilana och sedan tack och godnatt! Puss på er
 
 
 

Hundliv

Att få fina bilder på Bixi har aldrig varit lätt. Hon kan vara hur fin som helst, men så fort det dyker upp en kamera och man försöker få en bild på hennes fina sidor så går det bara inte. Hon vill inte. Turbo är däremot en riktig modell. Jag och Lisa åkte upp på Galtis igår och fotade hundarna lite. Det har varit superfint hela helgen. På Galtis brukar det alltid blåsa alldeles för mycket för att man faktiskt ska kunna tänka på hur fint det är, men igår var det perfekt.
 

Slagsmål

Morötter. Ingefära. Vitlök. Färska örter. Ett stooort glas juice. Allt för att boosta imunförsvaret. Jag vet inte om det går bra eller dåligt. Det bryter ju aldrig ut och det är så irriterande. Ont som fan på morgonen, bra på dagen, ont på kvällen och så fortsätter det. Jag vill inte glida ur mina gamla vanor. Det vore så himla onödigt, men vi alla har ju våran lilla djävul i oss som är lat. Och den vill jag inte vara. Jag känner mig inte som mig själv när jag är sjuk. Hoppas att det går över snart!
 
För att inte sluta gnälla alldeles för tidigt kan jag upplysa er alla att jag har nackspärr från min nyktra gårdag på fest där vi som inte drack alls var mest party.. Det är guld värt utan huvudvärk. Att aldrig mer röra alkohol vore som en mycket god idé. Men ni vet ju själva hur det är, vad man alltid säger och att man aldrig gör som man säger.
 
Jag ska äta upp soppan och dricka upp juicen, sedan hoppa in i duschen och försöka likna en människa. Efter det blir det eventuellt en utflykt med hundarna. Bixi och Turbo alltså. Min vovve och Lisa och Annas vovve. Hoppas att ni har kul och för att inte låta elak och alldeles för skadeglad hoppas jag att ni inte är tokbakis. Det är ju bara jobbigt... Ha det bäst!

Hej

Kom på att jag inte skrivit här på några dagar, fastän jag borde ha sååå mycket att berätta. Det tredje året har dragit igång (nä, skojar du?) och... Så är det bara. Nu är slutet här och för tillfället känns det segt, men jag tror att det kommer gå snabbt. Man brukar ju alltid bli så förvånad på skolavslutningar och fundera vart fan tiden egentligen tog vägen. Den här gången kommer det vara avslutning på riktigt och jag ser framemot att lämna Arjeplog och påbörja något nytt. Men, ingen glädje i förskott, först gäller det att ta sig igenom alla kurser. Det här året känns som att det kommer bli lätt, mest för att jag inte läser någon matte längre. Den biten är äntligen över med godkända betyg.
 
Varför skriver jag det här egentligen? Vet inte. Jag tror att min hjärna torkat ut lite samtidigt som skolstarten. Dessutom håller den där förkylningen jag tjatat om i år och dar på att bryta ut, men den gör det aldrig riktigt. Jag vill springa arslet av mig. Alltså, att duscha utan att vara blöt i svett känns lite fel. Var det inte något sånt du sa Sandra? Att det kändes fel att duscha om man inte gjort något. ;) Duschat har jag gjort iallafall, och håret är som en liten tova. Blond eller inte blond? Mörkare eller ljusare? Det är svårt. Jag saknar faktiskt att ha lite längre hår men samtidigt så bryr jag mig inte så jäkla mycket. Om jag trodde att jag inte skulle se ut som en idiot om jag rakade av det skulle jag vilja testa. Men mitt ansikte som redan är lite babyface bör jag ju inte förstärka. Jag skulle nog vara sjukt obekväm utan hår. Och varför skrev jag det där då? Det vet jag inte heller. Sovmorgon till 11.40 idag, men jag har varit uppe sedan 07.30 för att jag inte kunde sova. Promenad nu? Vi får se.
 
 

Slut på sommarlov

Tjabba tjena hallå!
Idag känner jag mig sjukt svag och trött. Jag hade förmodligen kunnat sova hela dagen, men det gjorde jag inte. Jag försökte även springa lite på bandet och göra lite andra övningar men det gick också segt. Så istället för att fullfölja alla sådana där bra grejer man kan göra bjöd jag Anna och Lisa på mat och efter det så har jag hängt med dom tills nu. Det är härligt att saker är lite mer som vanligt igen, men däremot är jag inte supertaggad på att börja skolan imorgon. Jag tror inte att jag kommer vara speciellt mycket piggare då än vad jag var imorse. Men vad fan, man har ju lyckats alla andra år så det får väl gå för den här gången också. Sista året. Nu kör vi. Tydligen.
 

Kasslerdöden

Nu dör jag. Matdöden, eller kanske rättare sagt kasslerdöden. Det var flera år sedan jag åt kassler och tyckte att det var såhär gott. Kanske för att de flesta gångerna då kassler serveras så är det bara några tunna köttbitar i massa flott. Idag inspirerades jag av mamma. Förut brukade hon laga kassler i ugnen i sås med chili och med konserverade päron på. Jag gjorde en ny variant på det. Jag skar kassler och äpplen i bitar och stekte det i en sås med mjölk och grädde med lite sambal, tomatpuré, lökpulver och lite vitlökspulver. Lätt godaste maten på hela veckan. Så nu kan jag dö matdöden.
 
Bixi tyckte också att kassler smakade bra. Det är inte bra att jag ger henne så mycket godsaker. Men de där valpögonen när hon tigger är verkligen svåra att motstå. Jag måste skärpa mig innan hon blir så fet att hon inte längre orkar gå. Det vore ju inte bra alls.
 
Nu ska jag vila innan jobbet börjar om. Det ska bli skönt att ta helg. Jag är inte alls pigg. Sov knappt något alls i natt och det känns. Halsen gör sig också märkt. Jag vill inte bli sjuk. Åh. :(
 

Saxen gick lite snett

Vad är det man brukar säga?
1. Alltså det hände en grej.
2. Det är ju bara hår...
 

Så himla bra!

Alltså den här låten går typ på replay hos mig. Så himla bra. Kan inte heller fatta att Birdy bara är 96a.
 
Om några minuter måste jag cykla iväg till jobbet. Jag tog mig upp idag. Såg lite på nyheterna. Åt upp min frukost. Osäker på om jag somnade eller inte, men det sista av nyhetsmorgon uppfattade jag inte, så jag måste somnat en liten stund. Jag och Annica for och tränade vid 11 men det kändes segt. Halsen var jobbig imorse också. Kanske är det en förkylning ändå.. Håller tummarna för att jag har fel, och håller tummarna för att jag snart får paket på posten! Solen skiner idag och jag behöver knappast någon halsduk. Härlig dag!

Vi ses någon annan gång

Min kropp strejkar. Helt plötsligt. Från att ha varit morgonpigg och haft vanor som flytit på så säger jag stopp! Att kliva upp på morgonen går inte längre lätt som en plätt och trots att jag tar mig upp så är jag bara sååå trött. Igår klev jag upp, gjorde frukost och satte mig vid TV:n för att äta den. Nyheterna var det. Det är bra att se nyheter, så hänger man med lite i vad som händer i världen och så plockar man några vuxenpoäng. Jo tjena. Sisådär två timmar senare vaknade jag, halva frukosten var kvar och tv-shop rullade timma efter timma på vår tjocktv. Trots de där två timmarna extra sömn vad jag inte någonstans i närheten av pigg. Så jag la mig i min säng och bara låg där. Dessutom hade jag inget speciellt jag behövde göra heller. Så jag kunde bara vara ett slusk. Strunta i att klä på mig och bara ligga där hela dagen. Typ. Jag tog mig upp tillsist. Blev pigg, tillsist, men det var ingen enkel match.
 
Idag började jag jobba klockan 8. Hade det inte varit för att min mamma kommit in i mitt rum och frågat när jag började så hade jag förmodligen kommit försent. Jag vill inte. Vill bara sova. Orkar inte. Dessutom känner jag på mig att en förkylning kanske vill mig illa. På morgonen känner jag mig inte helt okej. Men jag tillåter inte att bli sjuk. Vem fan vill vara sjuk egentligen? Jag får helt enkelt skärpa mig. Det tredje, sista året i skolan börjar snart och det är bara att köra hårt! Vad som händer sen vet ingen. Det är spännande. För visst känns det ändå som att livet kanske börjar på riktigt efter gymnasiet?
Lite nya intryck. Så kall morgon att halsduk passade sig och ett hemskt otrevligt horoskop.
 
 

11 Augusti 2013

Gårdagens mensvärk tog uppenbarligen kol på mig. Jag sov till klockan 10, utan att ens vakna någon gång tidigare på morgonen! Även om jag sover lite längre brukar jag alltid vakna vid 6-7-8-tiden, men inte idag. Jag har alldeles just tränat och ätit lunch, eller är det kanske middag vid den här tiden? Mina läppar är blå, jag har gåshud och fryser som om det vore vinter. Man skulle kunna tro att jag inte har igång någon värme i lägenheten. En varm dusch kommer sitta riktigt fint nu.
 
Resten av dagen vet jag faktiskt inte vad jag ska sysselsätta mig med. Jag har läst ut boken jag arbetade på nu. Borde jag börja på en ny? Jag har några böcker som jag inte har läst. The hunger games ligger i min garderob. Jag älskar filmen men har inte läst boken fastän jag hade den innan filmen kom ut. Vet inte varför. Jag började på den för några år sedan men kom aldrig vidare. Jag tycker att det är  svårt att hitta böcker med en så bra början att man orkar fortsätta.
 
Har inte mycket mer att säga. Lekte lite med min kamera igår. Bjuder på detta istället:
 

Kokospanerad kyckling

Ikväll stod jag för middagen. Kokos panerad kyckling med jasminris och sallad stod på menyn. Det är första gången jag panerar något. Varför har jag en känsla av att typ alla förutom jag gjort det på hemkunskapen? Hur som helst var det inte mer avancerat än att skära kyckling i bitar, vända i mjöl, sedan ägg och sist kokos innan stekning. Resultatet blev över förvänan och att panera i kokos var inte alls dumt, det borde ni prova! Jag lät kycklingen ligga i soja och tabasco innan för att den skulle få lite smak. Kocken fick godkänt av middagsgästen och själv blev jag också nöjd. Minst sagt en okej lördagsmiddag!
 
Vet inte om jag ska skriva instruktioner, eller om ni förstår?
Nåja, jag har gott om tid och lite att göra:
1. Skär kycklingen i bitar. Om man vill kan man salta/krydda. Salta är iallafall att rekomendera.
2. Ta fram fat till mjöl, ägg och panering.
3. Vänd kycklingen i mjöl.
4. Vänd kycklingen i ägg.
5. Vänd kycklingen i paneringen.
6. Stek. För god smak rekomenderar jag att inte bränna maten!
7. Servera!
 
Fina Latiffa!
 

Someone told me I'm out my mind

Det är fredagkväll och jag ifrågasätter än en gång hur mycket jag har till liv. Trots att jag för några timmar sedan sprang/gick nästan två mil känner jag mig rastlös och vill göra något. Vill göra något, men vet inte vad. Känner inte för att ligga i sängen och glo i taket som jag gjort en stor del av dagen. Jag håller på att läsa en bok som jag fick i sjuttonårs present av min syster. Har inte tagit mig för att läsa den tidigare, jag läser sällan böcker. Men den är rätt bra och att läsa böcker är ett bra tidsfördriv och dessutom är böcker oftast bättre än film. Ändå läser jag nästan aldrig, men ofta tänker jag att jag börjar läsa. Det sägs väl att det är bra att läsa. Att man blir smart och så vidare. Det stämmer säkert. Åtminstone får man ju bättre ordförråd och lär sig att formulera sig bättre. Ändå gör jag det så sällan.
 
Jag känner mig ofta som en sån där som inte tar tag i saker. Det gör väl alla, för alltid finns det något man borde ta tag i men som man helt enkelt inte gör. Undra om det är någon som känner sig fri från det där? Isådanafall borde man väl känna sig fulländad. Är man fulländad borde man ju vara redo för att dö. Så lycklig och klar med allting att man kan avsluta här och nu. Fast det är ju knäppt. Är man så lycklig borde man väl se någon slags fortsättning. På något sätt känns det ju som att det är alla saker som kan fixas till som gör att man fortsätter. Men inte vet jag, jag kanske bara svamlar.
 
För några år sedan trivdes jag med att vara ensam och bara tänka ibland. Nu känns det som den där tänkande delen av mig bara dött ut. Jag tror faktiskt att den kommer tillbaka litegrann då jag läser böcker. Så boken får vara min ursäkt till att svamla nu. Det var himla praktiskt att kunna ha långa utläggningar och diskussioner i huvudet bara. Nu känner jag mig bara grå, ensam och sällskapsjuk. Jag hade nog hellre snackat skit med någon annan just nu än att bara kunna få svar från mig själv. Både snacka skit och ensam lät som väldigt tragiska beskrivningar. Men ni kanske förstår, jag är uttråkad. Rastlös. Måste ta tag i mitt liv.
 
Jag kommer ihåg en kväll för några år sedan då jag och en vän gick och kikade på kyrkogården. Jag tyckte att krykogården var fridfull och hon tyckte att det var en hemsk plats. Vi diskuterade liv och död och allt däremellan. Jag vet inte om vi kom fram till något vettigt egentligen, men tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och umgås litegrann. Det går inte. Då hade vi några meters avstånd från varandra och nu är det många, många mil. Nåja, totalt negativ ska jag inte vara. Fastän vi inte kan springa över till varandra när vi känner det så har vi varandra ändå. Vi är vänner och det är värdefullt.
 
Vilken fredagkväll!
 
 

7 Augusti 2013

Jag gjorde ett stort misstag på konsum igår. När jag skulle köpa fil ställde jag tillbaka lättfilet som jag plockat ner från hyllan och bytte ut det mot långfil. Jag har aldrig tidigare ätit långfil, men mamma sa att det var som kräm. Krämig yoghurt tänkte jag då. Men nä, det var verkligen kräm och det tyckte jag inte om. Idag fick det bli min frukost, men i framtiden låter jag bli det. Idag hade jag förmodligen också kunnat sova hur länge som helst. Ändå klev jag upp vid åtta tiden. Jag vet att jag skulle bli besviken på mig själv om jag sov bort dagen, dessutom finns det ju saker som måste göras, så efter två koffeintabletter kom hjärnan igång litegrann iallafall. Vid tiotiden ställde jag mig på löpbandet och försökte få igång kroppen också. Jag har länge funderat om jag är missbildad på något sätt, för det känns som att jag hela tiden haft lite problem med fötterna, eller är det sådant som alla har? Ofta när jag springer lyckas jag knäcka den ena foten på något vis, så att jag haltar en liten stund och så släpper det. Någon som vet varför det blir så? Jag har även en teori om att mina fötter är alldeles för små för min bredd. Men å andra sidan ska man väl inte överdriva. Så himla bred är jag väl inte, och skostorlek 36 är väl inte så himla liten?
 
Vädret suger och jag har inte fått några paket idag. Jag väntar kläder, plattång och epilator. Snart ska jag göra ytterligare beställningar och lite senare blir det väl en tattoo också. Folk brukar kalla mig snål. Jag brukar kalla mig ekonomisk. Ibland tvekar jag på att det stämmer, men jag brukar komma fram till att jag handlar mycket i perioder. Till hösten så får man ladda upp inför skolstart.
 
Jag tänkte länka en video till alla girls som vill ha lite sminkinspiration till skolstarten. ;) Skämt åsido. Jag tyckte att videon var ganska rolig att titta på. Vet inte varför egentligen, den är ju lite hemsk på något sätt,  antar att hon inte är speciellt gammal. (och jag är förmodligen alldeles för gammal för att kolla på den. Jag måste ha alldeles för mycket fritid. Herregud, detta är ju pinsamt. Ha. Ha.) Enligt mig alldeles för ung för att göra en 'no makeup' makeup. Och enligt mig var det ju inte så himla no makeup heller. Å andra sidan kommer jag ihåg när jag själv upptäckte smink. Well hello there foundationface. Tänk om man hade förstått hur bra babyhyn man hade då egentligen var? Suck. Varför är vi alltid så efterkloka?

Storstäd!

Idag, mina kära, har jag gjort vad jag tjatat om hela sommaren. Jag tog mig i kragen och städade mitt rum. Ett rent rum med ordning i känns jävligt bra. Jag vet inte varför jag är så lat och städar så sällan. Ofta när jag städar måste jag verkligen storstäda. Tänk om man bara lärde sig att hålla efter dagligen, då skulle det inte bli lika jobbigt. Gillar ni min hello kitty affish? Har haft den ett par år. Några eller någon av mina kompisar hade också en. Tror jag är den enda som har kvar den. Haha. Jag är rätt barnslig. Kan inte sluta gilla rosa, söta och lite barnsliga saker..

Mindre bra överraskningar

Vissa dagar kan man verkligen tro att man har en förbannelse över sig! Imorse när jag cyklade till jobbet hoppade kedjan på cykeln då jag kommit halvvägs. Stressad och arg fick jag leda cykeln resten av vägen. Som tur var så gjorde den lilla förseningen som blev inte så mycket förutom att jag hann bli skapligt irriterad. Jag lekte cykelreparatör när det närmade sig rastdags och jag kunde cykla hem på lunchen. När jag kom hem hittade jag dock en överraskning i mitt rum. Jag skrek som en galning (mina grannar måste ju tro att jag är ett freak), ringde till mamma och skrek ''DET ÄR EN FÅÅÅGEL I LÄGENHETEN!!!!!!!!!''. Vad skulle jag göra, om inte ringa mamma, fastän hon inte kunde göra något åt saken? Trots att jag öppnade både fönster och ballkongdörr så tog det ett bra tag innan den flög ut igen. Jag försökte även ta fast den så att jag skulle kunna släppa ut den. Det var inte lätt, för det första var jag rädd för den och den var absolut inte mindre rädd för mig. Stackarn. Jag började skära upp kyckling som jag skulle ha till lunch, tänkte att den flyger väl ut någon gång, men när den satte sig på kniven brevid kycklingen fick jag nog och lyckades äntligen jaga ut den genom ballkongdörren.
 
Nu har jag slutat för ett tag sedan. Borde ta tag i disken. Borde ta tag i mitt rum. Men hur kommer man igång egentligen? Förmodligen genom att lyfta fetarslet från stolen men aaah, just nu känner jag nog inte för någonting alls. Fantiserar om tatueringar och en prickig tröja. Men vad hjälper det mig nu? Ingenting. Nä, nu får det bli disk så jag slipper mötas av onda blickar från skitiga tallrikar varje gång jag går in i köket.
 
Hoppas ni sluppit fåglar inomhus och har fungerande cyklar. Och självklart andra sådanadär jobbiga vardagsproblem. Blä! Ha en fin kväll!

Ni kan kalla mig ballongen

Den andra augusti i Arjeplog har inneburit solsken, värme och sommar - men inte för mig. De två senaste dagarna har jag gjort precis som jag brukar, klivit upp, ätit frukost, väntat, sprungit, ätit och då fått världens jävla magont och illamåede. Idag har jag i princip bara legat i sängen med vetevärmaren på magen och tyckt synd om mig själv. Eftersom jag sprungit två dagar i rad nu, utan att det blivit något problem med foten efteråt har jag beslutat att lägga ner pronaxen några dagar tidigare än vad läkaren sagt. Jag antar och hoppas att det är pågrund av medicinen jag haft ont och mått illa, annars är det något annat och då blir jag riktigt ledsen, för isådanafall antar jag att det kanske kan vara laktosen som ställer till det. Jag ska dock inte ta ut några sorger i förväg och se hur det går utan tabletterna. Förhoppningsvis kommer det vara bra inom några dagar! För att iallafall göra dagen lite god köpte jag en burk ben&jerry's. Finns det något godare? Dock är det lite farligt att ha det hemma, hehe.
 
Det är fredag men för mig blir det inte helg och vila utan jobb, men inte gråter jag över det (ok, om jag har ont i magen kommer jag gråta men inte annars). Jag hoppas att vädret håller i sig så även jag kan få uppleva det innan sommaren är förbi. Fattar ni att vi kanske har snö i Arjeplog om två-tre månader?... Tiden går så fort.

Världens sämsta matte & världens bästa hund

Den sista sommarmånaden är nu här och gårdagens höstkänslor märks inte av. Solen skiner och det är riktigt fint idag. Om en halvtimma börjar jag jobba, men jag tycker ändå att jag lyckats ta väl vara på dagens lediga tid. Jag har påbörjat min müsliverkstad igen, så nu börjar jag inte längre dagen med rabarberkräm. Dock blev inte min kanel granola så god som jag tänkt så något recept på den tänker jag inte lägga upp. Som tur är så finns det bara en portion kvar och när den är uppäten ska jag försöka göra en som jag gjode i våras som var sjukt god.
 
Förutom att ha ätit frukost har jag även hunnit springa en mil, duschat och klätt på mig. Efter duschen tog jag Bixi under armen för att gå ut och leka lite. Skämt åsido. Undra om  Bixi tycker om mig lika mycket som jag tycker om henne? Jag älskar att bära runt på henne som en liten bäbis. Som en papegoja på axeln funkar också bra. Däremot tyckte hon att det var roligt att komma ut och hämta lite pinnar både på land och i vatten. Det är roligt att se hennes frustration när hon ska hämta pinnar i vattnet. Första gången puttade jag faktiskt i henne. Hon stod på en sten och gnällde och tvekade hela tiden på om hon skulle hoppa i. Tillsist puttade jag henne. Vilken elak matte jag är... Men inte verkade hon sur för det! Tillsist kom hon igång och hämtade pinnarna hon tidigare inte vågat. När vi kom in igen satte hon sig vid dörren och viftade på svansen för att hon ville ut igen. Jag tyckte inte att jag hade tid för mer hundlek utan prioriterade att chilla de sista minuterna innan jobbet. Man ska ju trots allt sluta när det är som roligast. ;)
 
Jag hoppas att ni också tar vara på dagen, det kan ju faktiskt vara en av de få resterande sommardagarna på året. Tshüss!
 

RSS 2.0
Bloggare