Hemmagjord nutella/nötkräm

När min burk nutella/hasselnötskräm tog slut beslutade jag mig för att det fick vara slut på det roliga, tyvärr. Idag testade jag på att göra en egen, bättre (nyttigare) verison av det hela och den blev absolut inte otrevlig.
 
1 dl kokosflingor
1 dl hasselnötter
1 dl mandel
2 msk stevia
2 msk kakao
1 skopa proteinpulver
1 dl mjölk
lite salt
 
Jag började med att rosta nötterna lite lätt i grytan, sedan hällde jag på stevia, kakao och ½ dl mjölk och blandade ihop det. Jag tog bort grytan från spisen så att mjölken inte skulle brännas. Sedan hällde jag i en skopa proteinpulver och ytterligare ½ dl mjölk, blandade allt så att det inte fanns några klumpar av kakao/proteinpulver. När jag blandat allt tog jag fram stavmixern och mixade det tills jag var nöjd.
 
Skitlätt och skitgott, det tog nog inte alls 10 minuter. Detta är ett hitta-på recept av mig, så det är förmodligen väldigt lätt att ändra och anpassa efter smak och vad man har hemma. Vill man ha den lösare är det bara att hälla dit mer vätska och tvärtom, ta bort vätska (denna är dock ganska tjock så jag skulle inte föredra mindre vätska).
 
Tänk dock på att det inte är riktigt nutella/nötkräm, den håller inte lika länge.
 

Sista juni

Är det redan söndag? Är söndag redan slut? Är jobbhelgen redan slut? Uppenbarligen! Idag har vi haft sol i Arjeplog, jag har varken ätit falukorv eller palt och jag har kört bil för första gången i mitt liv under långlunchen. Det var läskigt och jag är övertygad om att jag aldrig någonsin kommer lära mig det där med bilkörning. Samtidgt var det lite småkul, men läskigt. Det mest fascinerande i det hela var att jag och mamma faktiskt inte blev ovänner. Mamma sa att jag var duktig som bara fick motorstopp en gång innan jag fick bilen att rulla. Nåja, det var ju inte en enda dag för tidigt iallafall, 101 dagar kvar tills jag fyller 18.
 
Imorse kom jag på idén att använda runkeepern när jag cyklade till och från jobbet för att se hur långt det blev totalt. Jag cyklar fram och tillbaka ganska många gånger, så tillsist blir det ändå en del. Den totala kilometersumman på cyklingen skulle blivit längre ifall jag inte beslutade mig för att ta en promenad runt spångarna. Som jag sa, så har vi haft sol idag och jag har varit fullt påklädd hela dagen, så jag tog på mig kanske världens fulaste kläder för att få lite sol på armar och ben. Kvällssol dock, men bättre än ingenting alls. Förlåt för den töntiga bilden, men jag pallade inte fejset i kombination med kläderna. Det blev bara för mycket..
 
Nu ska jag dricka te, sen ta en dusch. Fastän jag inte börjar jobba tidigt imogron så ska jag upp tidigt. Behandling för axeln, weho.

 Hoppas ni haft en fin helg. Cya
 
 
 

Lördag

Och så var det lördag. Igen. Jag känner på mig hur det här sommarlovet kommer rinna ur mina händer innan jag ens hinner inse att det är mitt sista sommarlov. Så tokigt. Jag har iallafall långlunch nu, har alldeles just ätit lite potatismos och falukorv från gårdagen som jag micrade (usch) och nu väntar jag på att min tekopp ska kallna lite. Sedan ska jag titta på matlagningsprogram. Eftersom jag har långlunch borde jag egentligen ägna tiden åt något vettigt, som att städa lite i mitt rum. Jag vet ju att det går fort om man bara börjar, men vart fan börjar man egentligen? Dessutom känns sängen mer frestande trots att alla grejer som ligger överallt irriterar mig hela tiden jag vistas här inne. Fan, varför är människor så dumma och varför är jag en människa?
 
Vi får se vad jag hittar på under min lunchrast. Jag kanske kombinerar ''vad blir det för mat'' med städning. Jepp!

28 juni 2013

Vet ni vad som glädjer mig? Jag har en barbour jacka påväg hem till mig nu! Så nu håller jag tummarna för att färgen är lika fin som jag förväntar mig och att storleken blev rätt. Vet ni vad som är mindre roligt? Min axel gör ont och likaså mina benhinnor. Axeln är dock värst. Vet ni vad lösningen på detta är? Voltarengel och förmodligen behandling till veckan, men fram tills dess ska jag vara försiktig med att ens röra en enda fena. Å andra sidan har jag inte tid att träna i helgen eftersom jag jobbar från morgon till kväll. Men ändå, det är ju tråkigt att ha ont. Jag är ung och känner helst inte av specifika kroppsdelar på grund av smärta. Hur jag lyckats med detta är en annan fråga, men jag ska iallafall undvika att förvärra det hela. Jag brukar vara proffs på att göra dåliga saker värre, riva upp sår och peta sönder sådant som bara var lite trasigt. 
 
Jepp, helg är det men inte för min del. Jag kom ur duschen för en liten stund sedan och är i stort sett på väg till sängen. Imorgon börjar jag jobba klockan 9 och det är till och med tidigt för mig. Jag har ett alarm som ringer 08.30 varje dag, men jag kliver oftast inte upp innan 9.
 
Strunt samma. Det är bra att jag har något att fördriva min tid med i helgen. Pernilla är ändå i Jutis och fullt upptagen med att göra hamburgare till hennes pojkvän som är på besök i helgen. Däremot har jag pratat ganska mycket med Pernilla idag. Kul att ha henne här i lägenheten ibland liksom. Trots att hon har mer dåligt inflytande på mig fastän jag trott motsatsen om henne. Igår kväll fick hon mig att följa till shell och köpa godis... Idag köpte jag ännu mer godis. Känner mig som en ballong. Inte bara för godiset utan för att jag tydligen fått för mig att äta som en tok. Mamma kokade blodpalt igår och hur skulle man kunna hålla sig undan det?
 
Okej. Det hade varit konstigt om jag matvägrat eftersom jag beställde just palt. Men ni fattar. Jag bara äter och äter. Vart är du Anna? Kan vi inte äta godis tillsammans och prata om fitness? Det känns på en bra nivå då.
 
 

Jag är van

När jag cyklade förbi vauka gården (ålderdomshem som mamma jobbar på) hörde jag hur en bil skrek och tänkte att det måste väl vara mamma. Mycket riktigt, för en halv minut senare rullade mammas Toyota ut på vägen och jag stannade. Det gjorde inte mamma förens några meter ifrån mig. Så kliver hon ut och bara "jag tyckte väl att det var något bekant med dig!!"
 
No shit, det var "bara" din dotter..? Vem känner igen sina barn direkt liksom?

Jordnötsmuffins

Idag letade jag upp ett gammalt block som jag skrev recept i förut. På den tiden kunde jag de recepten utantill. Muffins, kladdkaka, kakor och så vidare. Idag testade jag en ny, nyttigare variant på de gamla goda muffinsarna. Det var ett tag sedan jag bakade muffins, men kan ni gissa vad? De innehåller bönor!
 
2 ägg
2 dl stevia
(Vispas pösigt)
 
2 dl sojabönor
½ dl psylliumfrön
1 dl dinkelmjöl fullkorn
1 dl mjölk
2 msk jordnötssmör
2 msk smör
2-3 tsk vaniljsocker
½ tsk Salt
1-2 tsk potatismjöl
2 tsk bakpulver
 
Jag kokade ihop sojabönorna med mjölk, smör och jordnötssmör lite lätt i en gryta, sedan mixade jag det så att det blev en lite grövre smet innan jag hällde i psylliumfrönen i grytan. Efter det hällde jag i det med sockret och äggen + mjölet, vaniljsocker, salt och lite potatismjöl (kanske 1-2 tsk) och blandade ihop det. Sist men inte minst blandade jag i bakpulvret och hällde smeten i formar. Jag använde stora muffinsformar så det blev 6 stycken muffins istället för 12.
 
Resultatet då? Konsistensen blev jätte fin. Mamma tyckte att konsistensen på dessa till och med var bättre än på vanliga muffins och jag måste faktiskt hålla med om detta. Jag själv kan tycka att det var lite väl mycket psyllium i dom, så man kanske borde ta någon annan typ av frön eller blanda olika frön. Gillar ni att baka så testa baka med bönor. Det funkar skitbra och blir saftigt!
 

Beslutsångest

Idag kom lönen in på kontot och det känns skönt med en liten påfyllning där. Frågan är hur länge pengarna stannar. Jag har äntligen hittat en sida där jag kan beställa den röda barbour jackan till Sverige för 163 pund. Det finns två sidor som är nästan exakt lika och jag måste ha tagit fel på någon av dem, för jag hittade en sida där man kunde beställa till Sverige (trodde det var barbours officiella) och sedan när jag gick in på den igen så gick det inte alls. Men nu har jag hittat den rätta sidan och beslutsångest har jag.
 
Vad det än gäller så har jag beslutsångest, men jag vet inte, när det handlar om att spendera pengar vill jag alltid att det ska vara nödvändigt. Att det ska vara värt pengarna, alltså. Å andra sidan så tror jag på kvalitet, framförallt när det gäller skor och jackor för hittar jag något jag gillar vill jag kunna ha det länge. Hittils har jag lyckats med mina köp. Förra veckan var jag tvungen att ta på mig min tunna dunjacka bara för att känna hur den kändes, som en bekräftelse på att  jag fortfarande är nöjd. Samma kväll smörjde jag in både mina vita skinn sneakers och mina stövletter. De blev som helt nya, så underbart. När det är så, då vet man att man gjort ett bra köp. Men vad tror ni? Vad tror jag? Blir den röda jackan ett bra köp? GAAAAAAAAAAAAAAAAH. 
 
När Pernilla slutat jobbet ska jag diskutera lite med henne. Jag slår vad om att hon kommer bli irriterad. En gång skrev hon till mig att hon ville åka till london och shoppa men att hon inte visste med vem hon skulle åka. Då sa jag ''jag'' men då sa hon att jag var så krånglig och omständig när jag ska shoppa. Ha-ha, hon har fel, man vill ju bara vara säker på att det blir rätt.
 

En dag i mitt liv

Med några få bilder kan jag avspegla en dag i mitt liv, under sommarlovet, väldigt bra. Igår kväll somnade jag till ''vad blir det för mat''. Det är jätte bra. Jag älskar matprogram, men när jag hittade det på Pernillas hårddisk skrattade jag först och undrade varför hon hade ett jävla matprogram nedladdat, tänkte att det måste väl vara ett misstag. Jag menar, alla har väl laddat ner något och sedan upptäckt att det inte alls var vad en trodde från början. Jag tar tillbaka mitt hån till min syster, för det är riktigt bra och det har jag kikat på de senaste dagarna. Dock har jag svårt att förstå hur Per Morberg inte kan vara ett enda stort berg med tanke på allt smör och all grädde han har i maten. Tyvärr har jag också fått för mig att smör och grädde är riktigt trevliga produkter och att ALLT blir godare med lite smör på.
 
Så, en dag i mitt liv under sommarlovet alltså. Jag vaknade, åt frukost, såg på ''vad blir det för mat'', satte på mig träningskläder, tränade i ungefär två timmar i mitt vardagsrum, gick till köket, lagade mat, duschade och nu sitter jag här. Idag sprang jag i ungefär en timma och det var riktigt härligt. När jag sedan gjort andra övningar ett tag fick jag för mig att kolla hur länge jag egentligen hållt på och när jag såg tiden så kunde jag inte låta bli att ytterligare en gång konstatera att nej, jag har faktiskt inget liv. Under sommarlovet blir jag otroligt isolerad och gör inte speciellt mycket förutom att träna, äta, sova och jobba.
 
Maten idag, som jag självklart var tvungen att fotografera fick bli kyckling, broccoli, pasta, pesto och några stackars körsbärstomater. Det var sjukt gott, älskar pasta av hela mitt hjärta så hur hemskt dåligt det än är och hur fet jag än kommer bli är det tveksamt att jag kommer ställa den åt sidan. Jag testade coops tagliatelle idag och jag måste bara säga till er alla att den var förbannat mycket bättre än barillas. Förmodligen någon krona billigare också, jag måste skämmas och säga att jag inte tittade på prislappen utan bara koktiden. Lol. Pesto är också gott, fast jag tycker det ser ut som spya. Vad tycker ni?
 
Nu ska jag klä på mig, dricka lite vatten och vänta tills jag ska laga middag. Så kul har jag. Det är tur att jag älskar mat iallafall, annars hade dessa dagar kunnat ta död på vem som helst.
 

25 Juni 2013

Godmorgon och goddag.
Just nu spenderar jag de flesta av mina rastlösa minuter med att fota totalt onödiga saker från alla möjliga vinklar. Det börjades redan igår när batteriet var laddat och än så länge kan jag bara säga att jag är supernöjd. För en okunnig inom foto så känns det som en mycket lättare systemkamera (trots att klumparna har sin egen charm).
 
Eftersom det inte händer mycket intressant i mitt liv och lägenheten ser ut som en svinstia har det varit svårt att kunna ta testbilder för att visa här, så ni kan se hur jäkla bra min kamera är. Som ni förmodligen ser, så fick det bli mat, en bild tagen från ballkongen och en bild tagen i vardagsrummet mot ballkongdörren.
 
Idag kunde jag inte springa. Jag hade ont i benen, i båda dessutom och jag håller verkligen tummarna för att det inte är benhinnorna igen. De har varit bra rätt länge nu och jag tycker verkligen att de kan fortsätta så. Jag är himla omotiverad idag. Alltså, jag hade tänkt rusha på och sedan träna magen men sedan blev det så att jag fick gå och då kändes det inte alls lika kul att stå i plankan på golvet. Blä.
 
Till lunch testade jag nya grejer. Igår fick jag för mig att jag ville köpa korv och jag hittade en med relativt hög köttprocent (85 % om jag inte minns fel), som fick representera lunch idag. Till det gjorde jag sötpotatismos. Jag har aldrig smakat sötpotatis tidigare, och jag förstår verkligen varför den har namnet sötpotatis, fastän det inte är en potatis egentligen. Det smakar verkligen SÖT potatis. Korven var blä, sötpotatisen var sådär. Jag vet inte om det bara är jag eller om de flesta får en slags beläggning på tänderna av rabarber? Jag fick samma av sötpotatisen. Jag har alltid trott att beläggningen från rabarbern är på grund av att den är så sur, men jag börjar fundera på om det har något med att det är en ört att göra? Nåja. Min slutsats är att aldrig mer köpa den där jäkla lammkorven igen (vart finns falukorv med hög köttprocent? HALLÅ?), men att jag lätt kan variera vanlig potatis med sötpotatis(fastän den skulle passa bättre i efterrätter).
 
Nu ska jag gå ut en stund i solen innan jag ska cykla iväg mot jobbet. Tschüss!
 
 
 

Det måste va på liv och död

Vi kan säga att det har hänt mycket sedan sist. Då skrev jag att det regnade, men samma dag kikade solen fram i Arjeplog. Bara för det gick jag typ flera mil med Bixi i bara linne och shorts, som ett tappert försök till att jobba på någon typ av bränna. Jag tvivlar på att jag fick något resultat, men det skadar ju aldrig att försöka.
 
Även idag vaknade jag med huvudvärk och jag hann inte göra speciellt mycket här hemma innan det bar av till Piteå stad. Jag var tvungen att fota min pizza för att mmsa den till Pernilla. Bara för att vi pratat om att vi ska tänka efter lite nogare om vad vi stoppar i munnen har det blivit sjukt kul att skoja om allt onyttigt man äter. Lite fjantigt, men ändå lite kul. Så länge man inte mår dåligt över att man gör motsatsen till vad man säger att man ska göra är det ju helt okej. Jag menar, jag sitter ju inte och gråter för att jag åt pizza tidigare idag trots att jag är stoooor som en ballong för tillfället (okej, min mage iallafall).
 
Trots att Piteå är en rätt liten stad må jag säga att det verkar mycket roligare än Arjeplog. Jag älskar att strosa runt i mataffärer som är lite större, hur konstigt det än låter. Jag älskar att ha miljontals valmöjligheter. Det är så det ska vara och det är inte så i Arjeplog. Jag fick iallafall med mig hem både kikärtor, röda och gröna linser som ska tillagas. Kikärtorna är jag mest inne på. Någon dag har jag tänkt försöka mig på att göra falafel. Jag vet inte om jag tidigare beskrivit min otroliga kökskärlek. Ibland har jag blivit kallad manlig, men jag måste verkligen påpeka att det är så fel för jag verkligen ÄLSKAR köket. Jag älskar att laga mat och göra det mesta själv. Jag skulle nog passa bra som hemmafru för jag har till och med börjat diska regelbundet. Nu återstår det bara att se hur det går med städningen, det är där det brister.
 
Förresten så har min kamera kommit, så förbered er på att jag snart kommer spamma med jävligt onödiga bilder men som förmodligen har bra kvalitet. Hejdå mobilbilder. WOHO. Btw, visst är den fin?!

Lite vardagsmissnöje

För mig är det den där veckan då jag önskar att jag vore kille. Det mesta känns upp och ned nu. På natten vaknar jag typ var femte minut och är precis lika kissnödig varje gång trots att jag inte halsade litervis med vatten innan jag gick och la mig. Resultatet av detta är att jag vaknar med huvudvärk. Plus mensvärk. Med flottigt hår (jag måste ju typ ha feber under nätterna). Dessutom ser jag ut som en salami, fast tvärt om, inte röd med massa vita prickar utan vit med röda prickar.
 
Sådana dagar man vaknar och bara känner sig såhär, så borde jag nog vara glad över att jag inte har något liv. Jag behöver inte ens försöka göra mig fin eller fräsch. När jag ändå passar på att klaga på allting här, så måste jag även passa på att klaga på dessa såkallade presenter man alltid får i tidigningar. Jag köper väldigt sällan tidningar men varenda gång jag gör det, så är det något jävla läppglans eller annat på köpet. Jag köpte en SOLO tidning i veckan och fick tre läppglans. Allvarligt. Tre jävla läppglans. Det pinsammaste är att jag faktiskt inte ens tagit mig orken till att kasta bort dom än. Ska de skicka med massa skrot så kan de ju skicka med något vettigt. Jag tror att de flesta köpet ett läppglans om de vill ha ett. Ett bra dessutom, istället för något med kvalitet som är sämre än dollarstores. Herregud, vad less man kan bli.
 
Nä, nu ska jag försöka vara positiv och hoppa i duschen, det känns lite onödigt av mig att låtsats vara så jävla arg när jag egentligen inte är det... Jag har faktiskt gjort något vettigt idag, förmodligen det enda vettiga jag kommer göra också, men jag har iallafall bränt 800 kalorier. Så mycket som jag svettades idag har jag nog aldrig svettats i hela mitt liv.
 
Egentligen skulle jag kunna ta dagen till ära och lägga mig stinkandes och äcklig i sängen men jag tror att jag måste rycka upp mig så gott det går. Jag ska duscha, ta på mig min onepiece, lägga mig i sängen och kolla på alla avsnitt av New girl som Pernilla har på sin hårddisk. Häääääärligt.

Jaha, nu då?

Jag vet aldrig om familjen WJ varit några midsommarfantaster. Jag kommer bara ihåg några få midsommarstänger/majstänger(?) och bara en stod på våran gård. Nåja, lilla stugan (farmor och farfars stuga), men det är i princip samma sak. Sedan brukade mormor göra kycklingsallad till lunch varje midsommar, men annars så. Förra året var jag i Uppsala med Kerstin&co i torpet och det var härligt. Man kände att det var något speciellt men det var ändå inte sådär att ''Jaha, nu är det något sånt där som vi ska fira så vad ska vi göra nu???''.
 
Öh, ídag har jag gjort så lite att jag knappt kan komma på vad jag gjort. Jag började min dag med att gå en lång promenad och sedan satte jag och mamma igång med att greja på i köket. Stormiddag skulle det bli och så blev det. Det blev baconlindade älgfärsbiffar, grönsparris, majskolvar, färskpotatis och svampsås. Dessutom bakade jag en rabarberkaka. Vi som ''firade''? Jag. Mamma. Mammas kompis. Och nu då? Nä, ingenting alls faktiskt. Mamma jobbar, Pernilla åkte till Luleå och här sitter jag och undrar hur min chipspåse egentligen kan vara slut.
 
Jag funderar på att gå ytterligare en promenad men jag tvekar. Jag skräms lite över att min egna lathet börjar visa sig allt oftare. I flera år har jag uppskattat promenader med Bixi, men även utan. Promenader var åtminstone förut det ultimata sättet att samla tankar på och nu känns det jobbigt. Rörelse överhuvudtaget känns jobbigt just nu och jag börjar verkligen bli rädd för att jag ska bli lat. Igår när jag gick och la mig var jag inställd på att jag skulle kliva upp, käka frukost, vänta en stund och sedan hoppa på löpbandet men oj så omotiverad jag var. Jag vet att jag tidigare skrivit att det vore bra om jag hade Pernilla under samma tak som mig själv, så att hon kunde peppa mig, men nu vet jag inte. För det första, så är jag osäker på om hon är så mycket tuffare och duktigare än mig som jag tidigare trodde och för det andra är jag ytterst skeptisk till att någon annan än mig jag kan rädda just mig.
 
Nej, jag har ingen bild på mig med någon midsommarkrans och inte heller på någon mat. Kransen har jag inte och maten glömde jag fota (vilket var lika bra eftersom jag börjat matbomba stället). Istället lägger jag upp en stulen  bild som förmodligen är gjord för att motivera folk att gå mer:
Funkar tydligen på mig, för nu måste Bixi ut. Tschüss
 

Rabarber i all ära

Vid åldern 10-12, eller därikring blir allt plötsligt så tråkigt. Man får varken julkänslor eller sommarkänslor som man fick när man var barn. Idag måste jag dock skryta litegrann, för jag lyckades väcka ett par sådana barnsliga sommarkänslor genom att koka rabarberkräm. Det känns som att det för min del kommer bli ett riktigt ''rabarber-år''. Inte nog med att jag kokade kräm och att den blev god, jag insåg hur himla bra det egentligen är. Det är superenkelt att göra ifall man har rabarber hemma och dessutom innehåller rabarber bara 19 kcal/100 g. Använder man sig av stevia eller steviasocker istället för socker så blir sockermängden nästan löjligt liten. Sist men inte minst, så är det fruktansvärt gott. Gissa om jag kommer göra detta fler gånger! Receptet hittade jag i vår kok bok.
 

Lilla paketet

Idag fick jag och Pernilla vårt lilla paket från fitnessguru. 10 kilo vägde det, varav 3 var mina och 7 hennes. Jag tror aldrig attt jag gjort en beställning där paketet blivit så stort, men å andra sidan är det väl inte så konstigt med tanke på burkarnas storlek. Hur mycket vanlig mat det blir framöver blir ju intressant att se. I början tycker jag alltid att shaksen är så jävla goda, sedan lessnar jag och vill inte veta av de. Mest spännande ska bli att testa cookie dough. Hur nödvändigt sånt här egentligen är tåls väl att diskutera. Att såga mig och säga att jag inte alls behöver sånt här är slöseri med tid eftersom jag redan vet om det. Tillräckligt med protein är inte speciellt svårt att få i sig genom kosten heller, om man nu inte verkligen BEHÖVER tillskott, vilket jag inte tror att så fruktansvärt många behöver. Jag kan egentligen inte uttala mig så mycket om sånt här då jag inte är speciellt påläst. Däremot ser jag inget fel i proteinpulver om man tycker att det är gott och smidigt. Den goda effekten jag tror dessa kommer ha på mig är att jag förmodligen inte kommer äta så mycket övriga sötsaker då de här smakar milkshake. Hejdå nutella typ, men bra är det! Jag vet inte heller varför, men jag blir typ träningstaggad av att köpa kosttillskott. Haha.

Frökakor

Att tristess kan göra en fet, det har jag full förståelse för. Idag ville jag bara äta, inte för att jag var hungrig - utan för att jag hade tråkigt. Och jävlar, sötsuget som jag inte brukar ha egentligen, det retade mig hela tiden. Att baka kakor inte bränner fett, det är jag medveten om. Att äta kakor absolut inte kommer hjälpa mitt magfett att försvinna, det försöker jag förtränga. Däremot försöker jag ofta hitta bättre alternativ till de dåliga, så fastän vi hade både bullar och chokladbollar i frysen bakade jag egna kakor som åtminstone är lite bättre än de i frysen. Jag tycker de blev goda färdiga också, de var inte för söta men ändå inte för osöta. Gillar man sesamfrön som jag, borde man gilla dessa också. Men jag måste varna er, struntar ni helt och håller i vad ni stoppar i er så är dessa inte att rekomendera, för till smaken är de inte som marabou cookies!

För ovanlighetensskull skriver jag receptet på mitt påfund fastän de inte såg så smickrande ut på bilden. Men snart, snart kan jag ta fina bilder! Tyvärr har jag fått för mig att smör gör livet bättre och vill ha smör i allt. En liten ovana att arbeta bort. ;)
 
Grädda på 200 grader celcius mellan 15-20 minuter.
 
½ dl linfrön
1 dl sesamfrön
½ dl kokosflingor
1 dl dinkelmjöl fullkorn
3 dl havregryn
1 dl Steviasocker
4 msk kakao
1 tsk salt
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
2 ägg
1 dl vatten
50-75 g smör (kan förmodligen tas bort eller bytas ut)
 
Jag tror det blev ungefär 15 stycken. Jag tog en sked och rullade sedan små bollar som jag plattade till litegrann.
 

Skräck

Det känns som att jag lätt blir tjatig här. Jag kan inte låta bli att upprepa mina i-landsproblem varje gång jag känner av de, så jag tänkte istället börja detta inlägg med att berätta att jag inte haft problem med mina benhinnor på väldigt länge, voltarengel måste ha gjort underverk. Men, det sägs ju att när en dörr stängs så öppnas två nya och med allt tjat om hur jävla skönt det är med träningsvärk måste jag säga att det känns väldigt olustigt att ha ben stela som två pålar i tre dagar. I söndags sprang jag OCH tränade benen. I SÖNDAGS. Sedan blev det massor med cyklande på jobbet i måndags och så sprang jag igår också, utan att träna benen på något annat sätt och idag har jag fortfarande träningsvärk. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka detta, men jag får en obehaglig känsla av att jag måste vara rätt klen i mig. Å andra sidan, vad gör det?
 
Det mesta jag rört mig idag var en promenad upp till hatten och sedan spångarna med Lada. Det var ingen powerwalk direkt, i snabb takt rörde vi oss bara när vi såg trollsländor. Fast det fanns hur många som helst runt spångarna, till och med en död som låg på en planka. Vi stod stilla ett tag och funderade på vad fan vi skulle göra. Tillsist kom vi fram till att vi skulle springa förbi den eftersom den vägrade att röra på sig. Den var ju kanske död. ''Du först'' sa jag till Lada. Hon tjöt och sprang förbi den. Sedan var det min tur. Jag hade hoppats på att den skulle flyga iväg när Lada sprang så jag slapp handskas med rädslan, men icket. Min puls steg säkert till 300 men sprang gjorde jag och ett kilo lättare kände jag mig efteråt, vänder mig om och ser att jag tappat mobilen på en av broarna. Den var ungefär 3 centimeter ifrån att ramla i. Den här insektsskräcken kan verkligen ställa till det. Hade jag tappat mobilen i strömmen hade jag nog beslutat mig för att sluta vara rädd för allt som flyger.
 
Trots mitt egna meseri har jag känt mig som en riktig tuffing idag. Alltså Lada, vad ska jag säga? Så fort jag rycker till för något eller piper till om en fluga så gör hon värsta dansen samtidigt som hon skriker. Folk brukar tycka att jag är fjantig som börjar hyperventilera för flugor men kom igen - Jag är svenne och så vitt jag vet är svennar tråkiga, mesiga och sådär lagom. Lada däremot, hon är ryss och inte för att jag vet så fruktansvärt mycket om ryssar eller Ryssland så tänker jag iallafall att dom är stora och farliga, sådana som man blir lite rädd för och inte sådana som är rädda för det minsta lilla. Nåja, vi båda förtjänar pris som gick runt spångarna trots alla hemska sländor och ett återseende är ju aldrig fel. Det är många från grundskolan som man inte längre träffar nu på gymnasiet. Inte för att detta var första gången vi sågs sedan vi gått ut 9an, men ni förstår.
Fy fan vad soligt det var då.
 
 

Hjälp!!!

Jag vet inte varför jag ropar på hjälp här, då jag tvekar på att någon själ som tittar på detta kan ge mig något svar, men jag börjar bli desperat. Jag letar för fullt efter en mörkröd barbour jacka, det spelar egentligen ingen roll om den är quiltad eller inte, bara färgen är rätt, men bäst vore om jag hittade den släta någonstans. Asos har den jackan. Asos som skickar fraktfritt över hela världen. I vanliga fall kostar den runt 3000 kronor men just nu är den på rea och kostar runt två. Men vet ni vad? ASOS SKICKAR INTE DEN VARAN TILL SVERIGE.
 
Att den ska vara så svår att få tag på gör bara att jag vill ha den ännu mer. Jag har fått ett slags jackberoende. Jag trodde liksom att det skulle vara nog när jag äntligen fick tag i min tunna dunjacka (den var faktiskt inte heller helt lättåtkomlig eftersom den sålde slut hela tiden) men neeej. Jackor kan man uppenbarligen inte få nog av. Mamma skrattade åt mitt otroligt kloka uttalande idag: ''Alltså, det känns som att jag tjänar på att köpa dyra jackor''. Jag vet att man inte tjänar på att shoppa, men tänk om man köper fina jackor av högkvalitet och så kan man ha dem föralltid och sedan låta sina barnbarn ärva dem. Typ som min blå fjällräven som mormor hade när hon var ung. Någon kommer alltså tjäna på mina jackor.
 
Okej. Det jag önskar nu är att någon vet vart en sån här finns, som jag kan köpa i Sverige eller skicka till Sverige. Tack ♥
 

18 Juni 2013

Efter tre dagar jobb så har jag äntligen en ledig dag som jag egentligen inte borde kalla för ledig dag. Även de dagar då jag känner mig mer levande än vad jag gör för tillfället brukar jag inte ta tag i så många saker på samma dag som jag gjort idag. Det ni. Belöningen för mitt intensiva arbete till att gre upp allt? Knäckemacka med nutella och körsbär! ♥
 
Jag började dagen som alla andra dagar med en liten frukost, väntade ett tag och hoppade sedan på löpbandet och svettades på. Jag vet inte om jag kan säga att jag gjorde något annat än konditionsträningen bra. Ärligt talat, jag hatar att träna magen. Rättare sagt kan jag typ inte träna magen utan jag bryter bara nacken av mig själv. Jag tror faktiskt att jag vet varför jag ägnar mig åt hemmaträning och inte gör sådana saker bland folk för ärligt talat - jag suger på typ allt som har med hälsa att göra egentligen. Undra om jag verkligen är menad att leva så som jag försöker?
 
Efter jag tränat lagade jag mat, skrev en shoppinglista och pratade med mamma om allt vad vi skulle fixa. Vi skulle handla, gå in på banken, fara förbi körskolan, skicka tillbaka mitt Kandee linne och så vidare. Det mesta är faktiskt gjort nu. Jag har till och med tagit tummen ur röven och beställt kameran! Så nu taggar jag 3 kg protein och en superfin kamera. Sedan får vi se hur det blir med min resa till sveriges lite roligare delar. Idag har jag hunnit svära x-antal gånger över arjeplogs geografiska läge, att ta sig någonstans är ju för fan ett projekt och tydligen svindyrt nu också.
Min sommar kanske löser sig trots allt.

Pessimist

Det här känns fruktansvärt otrevligt. Det är måndag idag och på måndagar börjar allt om. Jag kämpar och kämpar med att bli av med negativiteten men har hittils inte lyckats. Det är som att allt runt om kring mig bara äcklar mig och gör mig lättretlig, arg, ledsen och massa andra otrevliga saker. Jag försöker göra saker och tänka att gud vad roligt och gud vad bra detta går men nej, det går inte. Blä. Usch. Blä. BLÄÄÄÄ.
 
Om någon är duktig på att stressa av eller vad ni nu kallar det kan ni hjälpa mig. Jag är så himla fast vid att jag måste ha kontroll och att allt bara ska flyta på att jag spyr över saker som kan gå dåligt i framtiden. Jag tar ut så jävla mycket ångest och oro i förtid och det är så sjukt jobbigt. Jag kan inte heller låta bli med det. Ibland flyter allt på så bra, allt är så positivt att man inte ens behöver låtsats vara positivt men nu är det verkligen inte så.
 
Egentligen borde jag typ skryta över köttfärsbiffarna jag gjorde, kycklingen jag marinerat, hur bortskämd jag blev till middagen av mamma eller något annat. Men nä. Det enda jag känner är att jag är less, stressad, mitt rum är äckligt och jag har ingen lust att göra något. Imorgon är jag ledig och då ska jag nog grovstäda mitt rum, plockade iordning tidigare men har inte skurat eller dammsugit. Det sägs ju att miljön har stor inverkan på en.
 
Nä, nu säger jag godnatt och så hoppas jag att ni är lite positivare än mig.

Allt måste börja om på en måndag

Om sisådär 20 minuter ska jag hoppa på gröna faran och bege mig mot jobbet, ofräsch som få. Jag har lite svårt att hitta motivation till att hoppa i duschen och tvätta håret ifall jag inte tränat. Det känns så himla onödigt och igår hittade jag absolut ingen ork till att trampa på löpbandet. Vid sextiden somnade jag som ett riktigt slusk i sängen, bara sådär, och i vanliga fall är jag inte någon som sover på dagen. Jag orkade inte ens laga ordentlig middag utan jag åt pasta med pesto och inget mer (förutom godis då).
 
Tanken är iallafall att komma igång igen eftersom jag inte har något annat liv i Arjeplog stad. Min syster ska komma igång och då kan jag också göra det. Hon ska tydligen skärpa till sin kost eftersom hon vet att hon hade kunnat se vältränad ut om det inte vore för att hon gillade att äta skräpmat så mycket. Igår beställde vi, eller framförallt hon, massa kosttilskott och så pratade vi om att vi skulle gå ner i vikt - samtidigt som vi vräkte chips. Hon ville inte bjuda mig på sin chipspåse men däremot kunde hon köpa en egen till mig. Jag tror inte att både påsen med hjärtan och pringles röret tog slut men det var nog inte långt ifrån. Och känner jag mig fräsch?
 
Nej. Ska jag förhindra att bli som förra sommaren så får jag faktiskt vara lite sträng mot mig själv. Jag vet att jag inte mår bra av att inte bry mig, trycka i mig skit och somna mitt på dagarna och därför får jag se till att inte göra det. Jag har marinerat 4 kycklingfiléer eller något i en egen marinad så jag ska testa den första och se om den blev bra. Behöver förövrigt matinspo så om någon klok själ som inte heller gillar att äta ren skit har några bra idéer kan ni slänga iväg en kommentar.
Bildfattig som jag är så... När mamma kommer till läggan tror jag fan det är dags att slå hårt på kameran.

-

Okej. Efter ett par dagars frånvaro vet jag inte vart jag ska börja. Jag tänker inte skriva hur lycklig jag är över att sommarlovet äntligen är här, för det är jag inte. Jag är totalt förvirrad och ska jag vara ärlig, blir jag till och med lite rädd på min egna hjärna som verkar spöka. I vanliga fall har jag bra koll, glömmer aldrig bort tider och är aldrig försenad. Nu känns det som att jag måste tvinga mig själv till att ta vartenda litet steg jag gör och som att timmar bara kan falla bort utan att jag vet vad som egentligen händer. Jag känner inte för att göra något annat än att ligga i sängen och att kliva upp, äta frukost och klä på sig, det kan man ju bara glömma.
 
Jag borde skriva något roligt nu, typ hur roligt jag ska ha i sommar, allt jag planerat och så vidare men allt det känns också totalt bortblåst. Jag hoppas att den här känslan bara är en tillfällighet och att det försvinner imorgon eller helst idag. Fastän jag oroat mig inför sommarlovet trodde jag inte att det skulle bli såhär. Jag trodde liksom att jag kunde bättre nu, att jag blivit starkare, mognare och att jag skule kunna hantera allt det här. Jag trodde att jag funnit ro eftersom jag blivit så annorlunda, att jag gjort om och gjort rätt men tydligen kan en enda sak få en att bli ett år yngre.
 
Att jag vaknade mitt i natten och insåg att ''jag ska ju jobba imorgon'' var en jävla tur. Annars hade jag nog legat kvar i sängen föralltid. Jobb blir det två dagar framöver också och sedan får vi se. Nä, detta leder ingen vart och blev inte bra. Ha ett fint sommarlov nu allihopa.
 

Tröttast

Godmorgon.
Här sitter jag, vid mitt grisiga skrivbord med en kopp te. Fan vad trött jag är. Fan vilken träningsvärk jag har. Jag ville verkligen inte stiga upp ur sängen men när klockan började närma sig 10 så hade jag inget annat val. Jag tycker inte om att sova bort hela dagar fastän det känns riktigt frestande ibland, som idag tillexempel. Jag hade ju verkligen spikat att jag skulle ägna den här dagen till vettiga saker och det har jag fortfarande tänkt göra. Frågan är bara hur jag ska orka sådana saker när mina ben knappt vill bära mig? Jag vet, man brukar säga att man älskar träningsvärk men idag gör jag verkligen inte det. Jag måste verkligen börja ta tag i mitt rum nu men jag vet inte vart jag ska börja och min hjärna strejkar. Blää

Mitt eländiga liv

Alltså, det pratas och skrivs ofta om hur folk förskönar sina liv på internet, hur alla spelar så lyckliga och perfekta. Folk lägger upp bilder på sina fina hem, talar om hur duktiga de varit idag och oj oj oj vad det går bra. Vad livet är bra, vad lyckliga de är, så jävla bra de är. Skryta? Inte jag, inte idag.
 
Jag vet att jag borde skämmas över mitt rum eftersom det är mitt egna fel hur eländigt det ser ut hemma hos mig. Jag skäms faktiskt så varför jag delar med mig av dessa skräckbilder är ju en bra fråga. Kanske för att ni ska förstå att jag inte ljugit de senaste månaderna då jag skrivit att jag borde städa. Varför är det så svårt att bara ta tag i saker och ting? Idag hade jag hunnit städa eftersom kommunikationen slutade cirka 9.30 och jag inte hade någon annan lektion förens klockan två. Istället för att göra något vettigt hittade jag någon bok som mamma hade med ordspråk och kloka tankar. Jag blev inte speciellt klok av det eftersom jag bara sköt upp snusket i mitt rum ytterligare.
 
Imorgon är jag ledig och då SKA jag städa. Egentligen är jag inte alls ledig, utan jag ska tydligen ha engelska, men det vill inte jag så som det badass jag är tar jag mig friheten och skiter fullstädigt i det. Ta det inte fel nu, för jag tycker att det är korkat att strunta i skolan men jag ser absolut ingen anledning att ha en engelska lektion som inte leder till något, alla uppgifter är inlämnade och dagen då det är två dagar kvar till avslut så börjar man inte med något nytt. Slöseri med tid är också dumt.
 
På tal om slöseri med tid känns det som att det är vad jag håller på med nu. Samma gäller er om ni tog er tid att titta på min katastrof och läsa om att jag måste städa mitt rum. Haha. Det är så lustigt och människor är så dumma. Jag gillar inte när det är stökigt men ändå städar jag inte. Hela tiden tänker jag att jag ska göra ditt och datt och gud vad bra det skulle vara men vad gör jag? Inte ett skit. Dödar massa timmar genom att göra ingenting. Det sorgligaste är att jag knappast är ensam.

9 Juni 2013

Jag är back on track och får inte längre leva i en dröm med studentkalas och massvis med gosaker. Just nu sitter jag i min otroligt grisiga lägenhet som jag ännu inte städat. Jag har nyss bränt ungefär 800 kalorier och känner mig rätt slö. Till lunch, middag eller vad fan det är för måltid som gäller vid den här tiden blev det kyckling, broccoli och bulgur. Jag har noll matinspiration och försökte komma på något kreativt. Jag har väldigt lätt för att haka upp mig på en viss grej och äta samma sak hela tiden, vilket jag försöker undvika, för jag tror att det är bäst att äta varierat. Bulgur äter jag i princip aldrig men det blev rätt gott. Jag blandade i citron, spenat, svarta bönor, kidneybönor, persilja och så salt och lite olja såklart.
 
Jag är på språng mot duschen nu och sedan måste jag fortsätta att göra något vettigt av dagen. Tillexempel städa, plugga eller promenera. Solen skiner ute och jag har knappt tittat ut på balkongen. Vilken skam! Jag vaknade sent idag och Bixi är i Jutis, så att gå ut är egentligen inget tvång idag men att jobba lite på färgen hade absolut inte skadat min grisrosa hy. Imorgon ska mina sista skoluppgifter för år 2 på gymnasiet vara färdiga och jag och Åsa ska ses någon gång under dagen och jobba vidare på ''framtidens Arjeplog''.
 
Jag är absolut inte taggad på mer skola men ett sommarlov i Arjeplog skrämmer mig också. Jag vet inte vad jag vill men jag vet också hur jag aldrig mer vill känna. Nåja, jag antar att det inte är speciellt hälsosamt att stressa i förväg heller. Jag får se hur det går och hur det blir när Pernilla är i Arjeplog. Om hon vill leka med lillasyster eller inte.
 
Nu ropar duschen på mig så jag säger tack och hej innan detta ballar ur. Tschüss

För Pernilla har tagit studenten


Notera att Pernilla varit utomlands för typ en vecka sen. ;)
Det var mycket folk men jag lyckades ändå ta mig längst fram för att fota de utspringandes studenterna. När minuterna närmade sig blev jag faktiskt nervös över själva grejen bara. Själva grejen gjorde mig uppspelt, inombords alltså. Gråta ville jag också göra. Det kändes som en sådan tillställning då några lyckotårar hade suttit fint. Som en överraskning hade våran äldsta syster tagit flyget till Luleå för att överraska mig och det ville bara få mig att gråta. Där inne står Pernilla och tänker att hon ska springa ut, leta åt mamma, lillasyster och pojkvän men så är Kerstin, som sällan är i de norrländska delarna vi håller hus i, där och väntar. Hela grejen att vi tre systrar för en gångsskull träffas då det händer något roligt, det var fint och ovanligt.
 
Om studenten är en big deal eller inte har vi väl alla olika åsikter om. Jag har aldrig tänkt på det som någon jätte grej men jag ville ändå bara springa upp på scenen där de stod och kasta mig på henne. Eh... Jag är rätt impulsiv av mig, i tankarna iallafall. Studenten firade vi hos Tinas familj och det var riktigt bra ordnat med massor av god mat, tårta och champagne.
 
Något annat ståhej än det var jag inte med på utan det fick studenterna sköta om själva. Jag var bara den avundsjuka lillasystern som också, gärna hade tagit studenten den 7 juni 2013 istället för om ett år. Men det var fint och nu är det över. Grattis till studenten och välkommen till arbetslösheten som man brukar säga.
 
Älskade yngsta storasyster!
 

Nationaldag

Sveriges nationaldag hann jag glömma bort redan igår. Att det var torsdag idag, det tänkte jag inte heller på. Dagen man slutar skolan är ju alltid fredag, så idag hade jag egentligen lördag. När jag var ute och sprang upptäckte jag dock att det var lite väl mycket svenska flaggor uppe. Så ja, vad säger man? Gratulerar man sitt namn och sina svenskar eller vad? Jag har ingen aning. Nationaldagsfirande har inte varit något jag sysslat speciellt mycket med, förutom att vi drack förra året. Men det hade väl inte med nationaldagen att göra utan snarare att vi var lediga från skolan och helt tappade i huvudet. Åh, Jennifer, åh, Sara - Varför är ni så gamla?
 
När jag kom hem från min lilla runda överraskade mamma mig med ett paket från kandeeshop. Jag blev imponerad över att grejerna kom så fort. Det var i söndags-måndags någon gång jag beställde och det måste ha kommit igår. Tummen upp för det. Riktigt fina var dom också så jag är nöjd.
Nu ska jag krafsa ihop lite saker som ska med till Luleå. Hoppas ni har en fin dag.
 
 

Poängsamlande

Idag, eller rättare sagt igår, om vi ska gå efter vad klockan säger oss har jag samlat X antal vuxenpoäng. Hela SABET2 och Malin har faktiskt lekt vuxen idag. En stor skillnad mellan högstadiet och gymnasiet är att man får göra fler roliga grejer på gymnasiet. Det var kommunikationsprojekt för högstadiet som stod på schemat. Jag och Emma diskuterade bland annat ask och ställde halvt lustiga ja/nej frågor som de fick svara på med ögonbildlar genom att göra tummen upp för ja och tummen ner för nej.
 
Natten innan detta sovde jag inte bra. Jag drömde mardrömar om hur mycket vi skulle skämma ut oss och hur pinsamt det skulle bli. I efterhand känns det mycket bättre än vad det gjorde innan. Vi fick åtminstone positiv kritik från skolanspersonal och så länge någon är nöjd har vi åtminstone lyckats till viss del. Det här är första gången jag varit med och hållt i något sånt här och jag antar att jag inte var den enda av oss i kommunikationsgruppen. Som amatörer tycker jag absolut att vi lyckades helt okej bra.
 
Efter att ha lekt vuxen en hel dag med elever som bara är ett par år yngre var det jobb som gällde. Ärligt talat, hur många vuxenpoäng förtjänar jag inte nu?! Skämt åsido. Är det något jag förtjänar känns det snarare som tråkig-poäng eller ett diplom för att ha blivit lillgammal. När jag sitter vid datorn 00.38 och vill ge mig själv en lätt bitchlap över att jag är uppe så sent undrar jag vad som hände. Vart försvann ungdomen?
 
Andra bullar blir det imorgon. Jag har redan planerat min dag lite halvt. Jag ska gå upp, äta frukost, utföra någon form av fysisk aktivitet, städa mitt rum (nej, jag har inte gjort det än), chilla och sedan åka till Luleå. Student. Varför är jag den yngre systern? Tänk om det var JAG som var klar, fri, gammal på riktigt. Men icket. Jag erbjöd mig iallafall att låna Pernillas kamera vid utspringet och fota då. Jag vill ha en kamera. Jag funderar ärligt på att bli gamla Helena till den grad att jag har en fin kamera som jag använder vid endel tillfällen. Jag vet inte varför, och jag känner mig lite töntig när jag säger det, men jag är liksom sugen på att städa upp den här bloggen och göra den till något bättre. Jag gillar ju att skriva, så varför inte? Varför inte skriva lite mer än ''Hej, idag var jag i skolan..'' Jag vet inte, men det är en tanke. Och då kommer jag ha ett tidsfördriv, precis som förr. Då går jag inte bara runt och fjantar mig när jag säger att jag tror att jag fortfarande är 14. Då ÄR jag som när jag var 14. Frågan är ju bara vad jag ska skriva om, ifall jag får för mig att leka ''seriös bloggare''.
 
Haha, nej. Nu tjänade jag fan 10 tönt-poäng också. Godnatt på er!

You weren't smart enough to keep your stupid mouth shut

Bättre och sämre dagar, det kommer vi alltid ha. Att min dag inte skulle bli supercool visade sig redan imorse. Eftersom jag är klar med engelskan, behöver jag självklart inte ha det mer. Svenskan är jag klar med, men lektionen var i vilket fall inställd. Tyskan var också inställd, men det visste inte jag när jag släpade mig upp vid sju och bara ville dö. Jag var så förbannat trött att jag övervägde att bara lägga mig och stanna där. Vilket jag kunde gjort. OM JAG VETAT ATT JAG VAR LEDIG IDAG. Åsa var också ledig men släpade sig ändå till skolan vid 10 tiden för att vi bestämt pluggträff. Jag tvingade Åsa att komma relativt tidigt till skolan för att jag ändå var uppe. Gud, jag förstörde inte bara min egna dag genom att inte veta utan även stackars Åsa.
 
På något vänster kom energin under dagen ändå. Jag vet inte vad det är med mig eller varför jag blir hyper stundvis. Eftersom jag blev hyper och bara ville springa och fjanta på trodde jag att träningen skulle gå bra idag men det gjorde den inte. Jag vet att man tydligen inte kan ha håll i nyckelbenen men jag har det iallafall. Det känns iallafall som det. Och magen gjorde också ont. När jag skulle träna extra mycket slutade det med att jag inte ens kunde springa utan fick powerwalka istället. Bättre än ingenting, men inte vad jag ville idag.
 
Hur jag ska fortsätta dagen vet jag inte. Jag borde städa, det borde jag gjort för länge sedan. Snart måste jag sluta skriva att jag ska städa. Jag undrar när jag skrev det första gången? Bli fräsch för fan Helena!
 
Så, nu väntar duschen. PUSS

En dag i surpite

Vid åttatiden lämnade jag Arjeplog med världens längsta shoppinglista i handen. Jag hade spanat in massor med kläder på internet som jag skulle kunna köpa i Piteå. Idag stank Piteå mer än vanligt och inte heller hittade jag något av plaggen jag ville ha. Endel av grejerna fanns inte alls eller så var de i fel storlekar. Som vanligt. Så, eftersom jag inte brände pengar på det jag skulle så gick jag in på bodyshop. För min del är det väldigt farligt att gå in där. Jag brukar alltid tänka att jag inte ska köpa något och så blir det ändå inte så. De hade ett erbjudande så jag kunde inte låta bli, man fick en bodybutter, scrub och duschcreme för 400 kronor. Dessutom fick man en vattenflaska på köpet. ;)
 
Jag har alltid gillar Luleå mest och det gör jag fortfarande. Piteå är egentligen rätt mysigt bortsett från skitlukten men för litet enligt arjeplogaren herself. En islatte han jag hälla i mig, samt naturgodis och jag har konstaterat att jag måste lägga ned detta sockret. När jag kom hem och skulle träna var jag så sjukt slö och jag min magkänsla säger att det var kostens fel.
 
Det kommer bli mycket flängandes i veckan, för slutet av veckan kommer spenderas i en finare del av norrbotten. Pernilla tar studenten på fredag. Tiden går så himla fort. Det känns som att 94orna nyss gick 9an och jag gick 8an. Positivt är dock att hon kommer till Arjeplog i sommar. Då får jag en träningskompis och kanske till och med en kompis. Tyvärr är det ofta så att jag hellre umgås med henne än vad hon umgås med mig. Ni med syskon förstår, de är hemskt jobbiga ibland och jag är ofta hemskt jobbig med henne bara för att hon tycker att jag är störd. Tur är ändå att vi förstår varandra och har ett gemensamt intresse. Men stora syster Westerlund Johansson är något lugnare än den andra halvan...
På bilden ser hon iallafall ut att tycka att hon har världens goaste syrra!

Söndag

Igår var jag sådär lillgammal igen och drog hem och la mig tidigt. Anna och Lisa har fått lägenhet, vilket innebär att de inte bara kommer lämna mig ensam på daghemsvägen under sommarlovet utan för all tid de är kvar i Arjeplog. Det var iallafall en härlig lägenhet med kanske världens skönaste soffa och mycket ljus. Bixi verkar också gilla den. Jag och älsklings Bixi började våran dag med en promenad och jag gjorde en felbedömning när jag valde kläder. Tightsen och linnet var okej, men när jag drog på mig klasströjan tänkte jag fel. Det känns som att det är rötmånad. Så fort man rör sig utanför dörren blir man så inåt helvete kladdig. Usch.
 
Just nu sitter jag och sköjer ner lunchen med världens bästa loka. Det är synd att dessa loka likes oldshool bara kommer finnas under en viss period. De är kanske bland det bästa som hänt mig. Förutom min nygamla upptäckt - potatis. Speciellt potatismos. Finns det något godare i matväg? Jag fattar inte varför jag lagar potatis så sällan, det är ju sjukt gott och dessutom snorbilligt. Herregud vilken matgris jag är, jag älskar mat.
 
Mamma bakade tydligen bullar i Jutis idag och min stora fråga är, varför bakar hon bullar när jag inte är där? Tänk er nybakta bullar och mjölk, nästan, men bara nästan värt att dö för. Nä, egentligen borde jag lugna ner mig med onyttigheterna. Snart blir mitt nya namn godisgris eller tjockis.
 
Nu ska jag försöka ta mig i kragen och städa litegrann. Känner jag mig själv rätt blir det inte av, men det är verkligen på tiden. Jag förstår mig inte på mig själv, jag äcklas av att jag har så stökigt och skitigt och gör ändå inte något åt det.. Det tar 21 dagar att skapa en ny vana...
 

Början på 1 juni

Efter gårdagens festligheter började jag dagen med att svettas ut lite av onyttigheterna. Annicas 18-års kalas var ett sjukt bra ordnat med roliga lekar och massa godsaker. Fester blir ofta roligare med lekar, men ofta så är lekarna som folk hittat på inte så himla roliga. Igår hade den som fixat allting gjort det riktigt bra. Något som gör mig riktigt förbannat är hur oinbjudet folk kan klampa in på en fest och bara bråka. Så sjukt tråkigt att sådant ska hända och oftast gör det när någon planerat något. Jag blir så arg när folk inte kan visa respekt. Usch och blä. Jag hoppas iallafall att Annica fick en bra kväll trots allting för det förtjänar hon.
 
Jag däremot är sjukt nöjd med att vakna pigg och fräsch. Dagens tränings gick dock inte riktigt som tänkt, så istället får jag vara glad över träningsvärken i magen från gårdagen. Det känns som att jag idiotförklarar mig själv då jag skriver om att det var jobbigt att springa på grund av mitt onda ben. Jag menar, det folk säger åt en att göra när man har ont är att ta det lugnt. Jag har missbrukat linnex, ormsalva och nu ska jag ge voltarengel ett försök. Jag börjar på allvar fundera om det är något mer fel än en benhinneinflammation. Sååå drygt när man vill men ändå inte pågrund av att det gör ont. Och stillasittande tänker jag absolut inte vara. Det är alldeles för lätt att tappa diciplinen om man slappar för mycket.
 
Min lunch var god. Lite udda. Inget jag brukar göra precis. För er som undrar, och kanske tycker att det ser ofräscht ut så är det äggwok. Typ, äggröra, wokgrönsaker och äggnudlar. Jag älskar kinesiska äggnudlar. Visserligen är de kanske inte så nyttiga, jag har ingen aning faktiskt, men sjuukt goda. Nu ska jag klä på mig och fortsätta min dag.

RSS 2.0
Bloggare