Det är roligt att skratta

Mamma har pratat om någon som varit med i lyxfällan som köpt diverse olika köksapparater (eller vad det nu heter) som hon knappt använde och i samma stund konstaterat att hennes minst använda grej måste vara hennes raclette.
 
...Hennes vadå?
 
Alltså, ja, jag kan hålla med henne om att det måste vara hennes onödigaste inköp till köket eftersom jag inte kan komma ihåg att jag någon gång under min uppväxt - förens nu - använt denna faktiskt rätt trevliga uppfinning. Till middag blev det typ fyra olika sorters kött, potatis, grön sparris (min favorit) och lite annat småplock. Minst sagt trevligt och återigen lite spårat. Men jag gillar dessa spårade middagar. Allt kan bli så roligt om det är med roligt folk. Man mår bra av att skratta, det är roligt att skratta.
 
Ett annat projekt jag både börjat och slutfört idag var ett kattbad. Först och främst måste jag säga att jag har världens snällaste katt. Hur många lyckas bada sin katt med bara några få klösmärken som varit för att katten förjäves försökt ta sig upp ur badet? Nu är hon iallafall ren och fin och tycker fortfarande om mig konstigt nog.
(Dokumentation by Latiffa, obs. det är inte pubishår i badet)

Hemlighetsfull

Igår träffade jag Latiffa för första gången på inte alls så länge om jag ska räkna bort den gångn vi träffades på sportlovet men ingen av oss minns vart det var. (Jag tror att det var på skolan, men är inte helt säkert). Det är trevligt att träffa de tappra själar som flyttat från Arjeplogs inte-så-tuffa-samhälle, speciellt om det är en energiknippe som Latiffa.
 
Jag kan knappast tro att jag skrattat så mycket som jag gjorde vid middagen igår sedan typ år 2001. Det är konstigt att mina lungor är fullt fungerande idag. Att fyra personer kan vända och vrida på en händelse så mycket som jag, Latiffa, Pernilla och Alexander gjorde igår är ett under.Trots att jag själv är Arjeplogare har jag många gånger tänkt att folk som kommer från denna inavels-håla är dumma i huvudet: och konstaterat att det stämmer in på väldigt många, men även tänkt att folk utifrån typ tror att de som är något eller åtminstone lite normala tycker att de som är totalt körda i huvudet är fräna.
 
Varför jag skriver om det här är ju en annan fråga, då jag vet att det inte lämpar sig att utveckla så speciellt mycket på en sida som är öppen för alla som har lusten att klicka på den länk som dyker upp på facebook: Men vad fan. Ju mer jag tänker efter hur jag ska få fram min mening inser jag att det inte går.
 
Men de som var med igår: Ni vet vad jag menar. Nu verkar ju detta vara ett försök till att vara mystisk. Ha-ha.

Efter månader av beslutsångest

Om beslutsångest var en person, skulle det förmodligen vara jag. Sedan december eller möjligtvis i början av detta år har jag tänkt köpa en ny telefon, velat mellan Samsung, Xperia och Iphone men i slutändan tänkt att min ''fina'' telefon kanske kan hålla tills den fyller två år. Men alltså, nej, det är inte charmigt eller roligt att ha en telefon som är tejpad och som inte har något lagringsutrymme för nya appar och som inte vill funka när jag ska ansluta den till det internet som vi har hemma.
 
Så, igår tog jag steget och beställde hem en ny telefon. Det blev varken en Samsung S3, Iphone 5 eller Xperia V som jag funderat på utan en Xperia Z. Det ska bli spännande att se hur länge jag kan ha den utan att krossa den. Eller om jag kommer kunna använda den överhuvudtaget. Det är ju lite skillnad på en 3,3 tums skärm som jag har nu och en 5 tums skärm som denna Z har.
 
Det ska bli kul även fast det sved i min stackars plånbok. Sjukt kul. Typ såhär kul.

En dag som påbörjades alldeles för tidigt

Friluftsdagen och shoppingen klarades galant igår, för med oss till Jutis hade vi inte bara lite mat och godsaker. Till kvällsfika serverade mamma våfflor och jag fick mig ett gott skratt då Pernilla tog grädde på sin våffla.
 
Pernillas pojkvän: MEN LUGNA DIG!
Pernilla: Vadå?
 
Sedan var det hans tur att göra iordning sin våffla, så när han öser på grädde kämmer Pernilla ur sig samma sak ''Men lugna dig!''
Pernillas pojkvän: Men jag är ju smal.
 
Så, att äta med gott samvete i vårat hus ska tydligen inte vara lätt. Men vem förväntar sig en nyttig påsk? Inte då jag iallafall. 04:38 vaknade jag, trodde att klockan var mer och tänkte gå till nedervåningen, käka frukost och sen dra på en promenad. Men icket! Det var tjugo minusgrader (och dessutom alldeles för tidigt på morgonen) och jag tror att det fortfarande är rätt kallt.
 
Morgonen har spenderats med att kolla i gamla album och då även utrett vart min begåvning kommer från. Titta bara på min ömma moder som försöker åka skidor på grus. Dessutom har jag ärvt lite guld (ett stjärntecken) som vi får se hur länge jag håller reda på. När jag fick morfars förlovningsring hade jag den en helg eller något sådant. Pinsamt och lite sorgligt egentligen, men så går det när Helena provar gå omkring med alldeles för stora ringar.
 
Vad händer härnäst? Jag har ingen aning, inte förens senare mot kvällen då det är paltmiddag. Åh, varför kunde jag inte vaknat om några timmar istället? :(

Glad påsk

Påsken: Den tid jag tror det är mest folk i Arjeplog. Smockfullt på affärerna, alla sängplatser upptagna i de flesta hus i Jutis. Själv har jag väl inte någon bamsesläkt som ska komma på besök, men huset är istället fyllt med massvis av saker. Imorgon är det paltmiddag i byastugan, som varje år. Påsken är riktigt fin. Jag saknar den där tiden då vi fortfarande hakade på någon av storsläkterna och följde med ut på skoterutflykt. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, men påsken kan nog bli mysig iallafall.
 
Imorse vaknade jag också klockan fem. Lyckades fortsätta halvsova till klockan sju. Gick upp. Kokade gröt. Och visst tog det väl emot i magen? Huvva. Jag fick iallafall mina provsvar skickade och till min förvåning så såg inte allt så bra ut som det brukar göra.
 
Nåja, jag får väl bara vara glad över att jag inte är dödligt sjuk även om det kan kännas så då det gör riktigt ont. Jag har inte fått lov riktigt än, men det enda som är kvar är en friluftsdag. Jag tänkte anstänga mig så mycket att jag går till gäddviken där man typ inte behövde göra något och som bara är fem minuter bort. Klockan två får jag dock lov och då får jag se om det passar sig med en skidtur. Vädret ser inte ut att svika idag.
 
Glad påsk på er, om det är idag man säger det. ;)

Ladda om

Klockan fem vaknade jag av mig själv. Inte pigg, utan sjukt trött, lite äcklad och rädd. Jag hatar sådana skumma drömmar som är alldeles för konstiga för att få kallas för mardröm men som ändå gör att man inte kan somna om igen. Det kändes som ett skämt och jag lyckades väl slumra till några gånger tills klockan blev ungefär sju. Klockan sju var det upp och hoppa, på med kläderna, packa badgrejor och sedan gå iväg till simhallen och simma lite. Det suger rätt hårt att jag börjat drömma konstigt och sova dåligt igen. Why oh why?
 
Jag tror inte att en endaste själ kan förstå hur sjukt trött jag är nu. Jag är så trött att jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir så frustrerad. Herregud, varför kan allt inte bara vara som en dans på rosor? Idag tog jag mitt sista bruna piller som ska göra att jag slipper mina magsmärtor. Eftersom det var en sådan medicin som bara dolde symptomen vet jag inte om det är borta, men jag hoppas det.
 
Just nu vill jag bara ta det lugnt faktiskt. Jag tror att det är dags för mig att ta en paus från allt mitt nojande. Ett citat som min kära äldsta syster skickade till mig fick mig faktiskt att tänka till. ''Livet är för kort för att ständigt vara i krig med sig själv.'' Så, den kommande eller de kommande veckorna ska jag chilla. Sluta noja. Sluta vara arg på mig själv för att jag inte kämpar. Jag menar, även om jag inte råpluggar och inte får A på exakt allt i skolan så har jag inga betyg som sviktar eller som ens egentligen borde få räknas som dåliga. Och vad skadar det egentligen om jag inte ger allt då jag springer, åker skidor eller tränar på annat vis? Det är ju inte precis så att jag ska tävla i något och det är ju knappast ohälsosamt eller dåligt på något sätt (om jag bortser från min stackars benhinneinflammation). Efter påsk däremot tror jag att jag ska damma av köksvågen och börja räkna lite kalorier och försöka lite mer så att jag kan bli av med kanske sisådär 5 kg. Under lovet får jag helt enkelt se till att ladda upp med inspiration, motivation och ny energi.
 
Lycka borde väl vara att acceptera sig själv men ändra på det man inte gillar och se till att aldrig ge upp.
 

Blondiner har roligare

Hejsan hoppsan!
Helena och tekoppen här igen. Det är jag och en kopp te rätt ofta nu. Igår hittade jag grönt te med smak av citrus. Jag älskade liptons citruste förut, för flera år sedan, när det fortfarande hände att vi åkte till Bukt på sommaren. Jag kommer ihåg att vi hade sånt te där och hur sjukt gott det var. Mamma ifrågasatte dock att jag ville köpa ytterligare ett paket med te, men jag tycker faktiskt inte att jag har så många, däremot har jag köpt två nya kartonger i veckan.
 
Förresten, är jag helt fel ute eller kan man bleka håret med kamomillte? För tillfället orkar jag inte ta upp en ny flik och googla det.  Jag fick ett ryck häromdagen och kapade av 5 centimeter (eller något sånt) från mitt groteskt slitna hår. Jag känner dessutom att det är liiite för tråkigt och att jag är liiite less på att vara tråkig. Är det inte så att blondiner både är finare och har roligare än andra? ;) Jag vet inte varför, men efter mina 15 blekningar i 8an har jag, fastän jag inte alls hade fint hår, alltid velat ha fint blont hår. Enligt mig är nog blond den finaste färgen, om det är fint alltså, annars kan det nog vara den värsta också. Av egna erfarenheter kan jag ju säga att ett blont hår är svårare att sköta än ett brunt. Jag menar, det är inte svårt att hälla i lite brun färg och det sliter verkligen inte som blekningar. Det är så sorgligt när de som har fint naturligt blont hår färgar bort det, men jag antar att jag bara är avundsjuk.
 
Eh, det jag ville komma fram till med all denna skit var att jag funderar på att bli blondie. Jag ångrar lite att jag färgade bort den färgen jag hade på håret när jag hade min dipdye. Den hade ju nästan potential. Bjuder på ett par fina bilder där jag var blond. Tänka sig att vissa stunder hade jag sjukt ful vit risbuske och andra stunder nästan fint hår.
 
Nä, jag tror fan jag ska joina det blonda laget, för det är lite finare och bättre.

No excuses

Jag tror att jag har förstått innerbörden av ''no excuses''. Jag hade väldigt tur idag, med tanke på vädret alltså, att mamma kom till Arjeplog och kunde skjutsa mig till djuptjärn. På mitt andra varv fick jag dock en väldigt jobbig känsla. Bland det som kan störa ens koncentrationsförmåga allra mest.. Jag blev så fruktansvärt kissnödig, ni vet sådär att man får panik och tror att man kommer dö? Ja, typ. Men idag gjorde jag inte mig själv besviken och tog 15 kilometer som jag tänkt de två senaste gångerna. Det var riktigt härligt, vädret är inte alls att klaga på. Ska jag vara ärlig tror jag faktiskt att det var lycka jag kände i spåret, men att solen och ljus påverkar oss är väl ingen nyhet? Lite tjurig blev jag dock när jag kom hem och såg att en stav gått sönder. Nää, jag gillar inte när saker går sönder, speciellt inte om de inte blivit använda speciellt mycket.
 
Just nu sitter jag har med en kopp kamomillte och när den tagit slut har jag tänkt dejta John Blund. Det är så skönt att vara trött när man går och lägger sig och dessutom känns det bra att veta att jag lyckats trötta ut mig själv idag. Nä, jag är alldeles för trött för att komma på något att skriva.
 
Hoppas ni haft en bra start på veckan. Lol.

Råfylla

Min mamma tycker av någon underlig anledning att det är jätte roligt att skämta om att hon ska dra en riktig jävla fylla på någon fest. Ikväll gick hon på fest. En timma senare får jag ett samtal från mammas telefon och inte är det hon som har ringt.
 
''Du borde nog komma hit.''
''Varför det?''
''Du borde hjälpa mamma hem..''
''Vad har hon gjort?''
 
Sedan är det mamma som mumlar.
 
''Mmm...''
''Alltså sluta, det är inte roligt.''
''mmmmhhh...''
''Jag vet att du bara driver.''
 
Och så tror min moder att hon lagt på telefonen och jag hör hur de skrattar i bakgrunden.
 
''HAHAHAHA''
''La hon på? hahaha''
''Nej, jag la på.''
''HAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAH''
 
Nej, du la inte alls på. Sorry mamma, men du borde lära dig hur en telefon med touch fungerar liiite bättre tills nästa gång. Men bra försökt.

Jag var ful som barn.

Hur ofta hör man inte folk säga ''Jag var ful som barn''? Jag kan tänka mig att det inte alls är ovanligt, speciellt inte bland tjejer. Jag och Lisa har haft en liten fulhetsbattle idag. Jag tror inte att vi avgjort den ännu men jag tycker verkligen att jag förtjänar priset. Min familj (läs systrar) kan intyga att jag inte alls hade någon känsla för hur man matchar kläder eller olika färger. Mina föräldrar störde sig också väldigt mycket på min långa lugg som hängde i ansiktet och tvingade mig ett par gånger att klippa av den och det hatade jag. Mitt sätt att dölja pannluggen på var inte vackert, gulligt eller något annat med en bra innerbörd eftersom jag satte ett hårband i pannan för att inte visa luggen. Ja, herregud, inte var man då ett vackert barn.
 
Min dag har gått åt att iallafall till viss del kika på bilder som fanns på mammas externa hårdisk och nog skrattade jag ett par gånger åt min egna fulhet. Inte måttligt alltså. Jag kan också bli så besviken på mig själv att jag sällan fotar. Det är så roligt att ha bilder, det får en att tänka tillbaka och komma ihåg saker man egentligen glömt. Någon gång ska jag skaffa mig en fin kamera och ta mycket bilder. Någon annan gång.
 
I Jutis händer det förövrigt inte mycket. Lisa ligger på en madrass med sin dator och jag ligger i en säng med min. Vi har ätit förmodligen den godaste middagen i hela Arjeplogs kommun den här lördagen. Vi gjorde potatis i ugnen och älgköttfärsbiffar inlindade i bacon. Mamma hade lyckats sjukt bra med kryddan i köttfärsen så jag tog mig friheten att äta lite rått. Är det nu jag berättar lite för mycket? Det låter inte alls speciellt fräscht att äta rått kött. Euw. Men jag antar att det här inte är min vecka på något plan alls.
 
Jag har bara varit så himla arg, ledsen, grinig och besviken på mig själv. Allt jag gjort har jag tänkt att jag borde kunnat göra bättre - vilket jag också kunnat. Jag har verkligen funderat men inte kunnat dra någon positiv slutsats. Jag har vaknat på nätterna av både mardrömmar och dåligt samvete. Små saker har gjort mig sjukt förbannad och större saker har gjort mig otroligt ledsen. Varför gör jag som jag gör, och inte som jag borde göra? Varför lär jag mig inte att vara en bra människa? Är det så svårt?
 
Puss och kram från humörsvängarn #1, ha en trevlig lördag gott folk. :)

Hjälp!

Ja, jag har en pulsklocka fastän jag inte kan något alls om just det - puls. Idag körde jag en repris på förra fredagen och åkte samma sträcka som då - alltså en mil, men ser ni skillnaden på pulsen? Jag förstår inte hur jag ska tolka det. Om någon förstår, så snälla förklara för mig. Anledningen till att jag skaffade pulsklockan var väl mest för att se hur länge jag tränat och hur mycket jag förbränt, haha, men nu börjar jag undra vad detta är.
 
Kan inte säga att jag är helnöjd med mitt åk eftersom jag precis som förra fredagen hade i huvudet när jag började åka att ta 1,5 mil. På mitt tredje varv blev jag sjukt hungrig och ville bara hem, hem, hem, så jag smsade mamma att jag skulle starta på mitt sista varv. På det sista varvet gick det dock bättre och jag ångrar att jag inte tog fem kilometer till. Helt ärligt talat känns det lite förgäves, som om jag inte gjort något alls. Hur som helst fick jag iallafall beröm av en något snabb skidåkare som sa att han blev så nöjd över att se någon under 45 år i spåret. ;)
 
Nu ska jag dra på mig lite kläder och sedan dra iväg mot jobbet. Fullspäckad fredag jao.
 
Tschüss

UF-mässa

Idag var det ingen vanlig skoldag. På morgonen hade man kunnat tro att det var julafton, värsta goodiebagen fick vi. Den innehöll ett nyckelband och en penna, och så den där jävla uppgiften förstås. Med den vackra hornavanskolan-reklam-påsen drog vi på värsta resan hela vägen till Arvidsjaur för att gå på UF-mässan. I början var det helt okej och fastän jag bestämt mig för att inte spendera några pengar blev det så att jag spenderade hela 15 kronor på en cupcake... Den var inte bara fin utan även sjukt god, jag menar verkligen sjukt god. Alltså, först tyckte jag att det var lite dyrt med 15 spänn för en liten cupcake och 25 för en stor, men det var sjukt värt det. Ska man gotta sig tycker jag att man kan äta saker som är goda och som har någon slags kvalitet och det hade verkligen den där. Oj, oj, ska sluta predika om den där jäkla muffinsen nu.. Jag kan bara bli så avundsjuk på folk som har ett intresse och som faktiskt är bra på det. Jag har sysslat med lite allt möjligt i olika perioder men jag tror tamig fan inte att det finns någon som jag är riktigt bra på.
 
Vi var i Arvidsjaur i fyra timmar och på slutet var det bara så drygt. Det var trångt och varmt. Jag var törstig och surast i hela världen, fråga bara Lisa om ni vill veta. Hem kom vi till sist och då tvingade skolan på oss matlådor. Jag sa aldrig att jag ens ville ha en och helt plötsligt skulle jag ha två. Får dåligt samvete om jag bara skulle kasta bort den sådär, men vad ska man göra? Får se om min mamma kan tänka sig att äta en kycklingsallad från skolan då hon kommer till Arjeplog. ;)

Kul..

Jag har kommit in i det tillstånd då jag inte vet något. Jag håller knappt reda på dagarna, vad jag har gjort och vad jag ska göra. Allt är ett enda grummel. Jag bara funderar på varför jag gör saker och varför jag inte gör saker bättre. Jag sitter fast i någon skit tror jag. Det är frustrerande men jag är så tankspridd att jag inte riktigt vet hur jag ska lösa det hellre. Jag antar att jag får vänta tills min hjärna klarnat till, så jag kan bli samma gamla ljushuvud jag en gång var, eller något liknande.
 
Jag tror inte att jag har så mycket mer att tala om än att det inte finns något att tala om. Idag har jag varit säker på att det varit onsdag fastän jag faktiskt vetat att det är tisdag. Dessutom tror jag typ att vi får påsklov denna vecka. Att vara Helena är inte lätt alla dagar.
 
Nu när jag ändå skriver får jag passa på att tala om att min kära, yngsta, storasyster fyller 19 år idag. Imorse, när jag kom på att hon fyller år idag, fick jag lite panik över det där med födelsedagspresent. Det brukar ju alltid vara lite sisådär från mitt håll. Ni kan inte ana hur lättad jag blev när jag kom på att jag redan pröjsat för en ny plånbok till henne. Åhåhåh.
 
Nåja. Fick mig iallafall ett gott skratt, kanske dagens första riktiga leende nyss.
Kul ens..
Min plan är dessutom att kliva upp tidigt tidigt imorgon och simma.
 
Önska mig lycka. Hoppas ni är klarare i hjärnan än vad jag är. Tack och hej.

Jag blev full på min coca cola

Såhär på en lördagskväll sitter det riktigt fint med gamla goda youtube-klipp som var hur roliga som helst en gång i tiden. Just denna låt, om man får kalla den det, passar ju riktigt bra. Förutom att varken jag, Sandra eller Emma blev speciellt fulla av cola. Johans 18-årskalas var iallafall helt okej och tårtan ännu mer än okej! Jag tror dock att jag gjorde rätt val som valde att gå hem innan colan slått alldeles för hårt. ;)
 
Får hoppas att de andra har så trevligt, för jag funderar på om jag ska välkomna en supertrevlig sömn om en liten stund. Det skulle nästan sitta lika fint som tårtan gjorde, men bara nästan.

Att ge tillbaka

Igår, när jag var ute och åkte skidor, så kom ett sms som jag väntat på hela veckan; en avi. Min plan för skidturen från början var att åka 1,5 mil, men det blev bara en mil. Jag var så himla slut på det sista varvet så jag bad mamma hämta mig för att hämta ut paketet. Jag är inte besviken. Det är nog den skönaste jackan jag haft. Den är så lätt så att det knappt känns som att man har någon jacka på sig. Att jag inte upptäckt dunjackor tidigare!
 
Mina planer för dagen blev väl inte direkt genomförda på det sättet som det var meningen då jag både tänkt springa som aldrig förr samt städa mitt rum. Jag har varken gjort det ena eller det andra. Jag började dagen med en promenad i solen men det slutade inte riktigt bara som en promenad då jag hälsade på Sara en stund och sedan fastnade vid påskgodiset på konsum. Jag fick med mig en rejäl påse hem och efter att jag tryckt i mig lite choklad blev jag besviken. Påskgodis ska ju vara sjuuukt gott men det var inte så gott. Annica som var på besök en stund sa också att jag inte hade något gott godis och jag håller fan i mig med. Tur som jag har, så är mamma @ mitt place för tillfället och hon verkar tycka att mitt godis är okej.
 
Jag köpte massa dragéägg som jag trodde var goda. Redan när jag stippade det första ägget i munnen insåg jag att inte gillar sådana ägg. Jag tyckte inte ens om dom när jag var liten. Mamma gjorde iallafall klart för mig att hon tycker om dom jätte mycket, sedan kommer hon när jag står och lagar mat och säger ''Oj, nu tog jag ett annat ägg.'' Mina chokladägg. I princip det enda jag gillade i påsen. ''Neeej, dom där ville ju jag ha!!'' gnäller jag. Så ser jag hur hon, nästan, tänker spotta ut det i handen och ge det till mig.
 
Jag vet väl inte precis om godis är som med kläder. Jag menar, ska man låna kläder av någon och tar något som de själva vill ha tar man ju av sig det/den och lämnar över den. Inte med godis, nej.

Gör om, gör rätt

Hejsan hoppsan.
Idag skulle jag ju ta prover för att se om det är något fel på mig men väl där inser jag att jag inte haft någon emlakräm i armvecket och att jag är stickrädd som bara den. Mamma påstod sig stötta mig genom att säga ''Jag är också stickrädd. Jag skulle då aldrig ta prover i DEN stolen!'' Hur som helst så verkade personalen på sjukan ha fullt upp så jag fick med mig två emla-grejer och en ny tid på måndagen (SKÖNT!). Om ett tag ska jag iväg till sporthallen och simma med Malla-balla och kanske Lisa, eftersom hon skulle försöka simma. ;) Jag hoppas bara att magen slutar göra ont. Jag vet inte om min curry-räk-wok var så snäll som jag tänkte mig att den skulle vara. Aj, aj, aj.
 
Förövrigt har dagen varit lugn. Första lektionen på schemat var idrott och tydligen så måste vi bada isvak på tisdag. Jag gjorde det aldrig på högstadiet och inte heller i ettan. Har ingen som helst lust men jag överväger faktiskt att göra det. Fastän det kommer ila i huvudet som bara den så känns det som ett tillfälle där man kan få en liten kick(hehe). Liksom utmana sig själv. Göra saker man absolut inte trodde att man skulle göra. Jag blev även astaggad på sommar idag, framförallt på att plocka fram mina kära cykel och göra en favorit i repris och cykla till Jutis.
 
Jag var ju inte lite dum i huvudet förra året. Låt mig säga att jag hade noll kondis och var nyvaken då jag kom på idén att jag skulle cykla till Jutis, 4 mil ifrån samhället. Så, jag behöll tröjan jag sovit i på, hade varken ätit eller druckit, drog på mig ett par mjukisbyxor och mina prickiga gummistövlar och drog i väg på cykeln. 4 mil. Det gjorde ont, åh så ont, och jag trodde att jag skulle svimma flera gånger. Kan till och med erkänna att jag bara cyklade 3 mil, så fick mamma komma och hämta mig med bilen.
 
Till sommaren ska jag göra om det, men en sak som är säker är att jag ska ha ätit och druckit innan, samt ha lite bättre kläder och det jag saknade allra mest: en vattenflaska.
Två bilder av mig och min älskling som Cool-Sandra tog i somras.Tyvärr blev inte bilderna som tänkt. Meningen var att Sandra skulle få med en cykelsladd på ett foto, så jag cyklade runt, runt som ett fån på medanparkeringen och inte fan blev det någon fin sladd-bild. Tur att jag gillar både Sandra och gröna faran ändå. ♥

Kallt, kallare, kallast

Godmorgon på er.
Jag ville inte alls kliva ur sängen imorse och ärligt talat blir jag bara tröttare ju längre jag ligger kvar i sängen. Jag hoppas att jackan jag beställt kommer idag och att den tar med sig värme till Arjeplog, så jag får vara glad idag. Det är svinkallt ute. När mamma kom hem från jobbet svor hon över det. 24 minus. En klen tröst är väl att mars brukar vara den sista kalla månaden, men de där plusgraderna som var här för 2 veckor(?) sedan gjorde åtminstone mig alldeles bortskämd. Jag vill ha vår nu, den där då solen skiner så att man får ont i huvudet och då Arjeplog ser ut som en enda sandstrand för att snön smält bort och all sand som de använt för att minska halkrisken kommit fram. Det brukar ju se ut så i April, efter slasken, så det ser jag verkligen framemot nu. Herregud, nu fick jag massa påskkänslor. Kanske bra att vara lite glad sådär innan idrotten? Jag hoppas verkligen inte att vi ska spela någon bollsport. Då kommer jag få massa kramper för att jag måste krypa ihop och skydda mig från alla jäkla bollar som flyger omkring överallt.
 
Det var väl allt för mig. Ha en fin dag.

I need you to be here

Onsdag med ont ben och ond mage. Vecka 11 där det är synd om mig. Vad jag vet är vi rätt många det är synd om också, jag har en känsla av att många haft ont i huvudet, men vad vet jag egentligen. Idag var jag taggad på att simma men lyckades inte få något sällskap dit så jag beslutade mig för att skjuta upp det till imorgon och nöja mig med en promenad idag, vilket betyder att mina ben typ får vila två dagar. Just nu brinner det på grund av liniment, ja herregud vad drygt det är.
 
Jag följde tre tappra tjejor som skulle läsa på tyska för dagisbarnen till dagis idag. De är verkligen tappra. När man är barn vet man ju inte riktigt vad vara tyst och visa hänsyn är alla gånger. Jag hejdade mig iallafall från att säga åt dem. Jag är inte alltid jätte duktig på att hålla inne min irritation och faktiskt, så är de ju bara barn.
 
Mitt rum behöver en rejäl omgång. Det flyger hundhår överallt och jag tror att både mitt ben och min mage gör snäppet ondare då jag vistas bland all skit. Jag ska fortsätta lyssna på dagens låt också, alltså den i videon. Herregud vilket hår och vilka tuttar den bruden har alltså. Nicki Minaj style men inte riktigt lika bra? Vet inte. Låten är iallafall bra, videon sämre.

It’s like acid rain in a hurricane

Även idag kan jag peka ut min mage som min värsta fiende. Jag känner mig fortfarande som en ballong och skulle gärna vilja veta vad det är för fel på mig. På torsdag ska jag ta prover, men som alla andra gånger då jag haft något problem så antar jag att proverna kommer säga att allt är bra.
 
Jag tvingade mig iallafall till skolan idag eftersom planen var att redigera EU-filmen men det blev inte gjort. För det första, så var det jag och Sara ur gruppen som var i skolan och varken hon eller jag förstod något av den där jävla macdatorn. Vet inte varför jag svär över en skoluppgift här då endast de jag läser samhällskunskap med förstår hur pissigt detta är (haha).
 
Det som jag lyckats åstadkomma hittils, som jag är nöjd med, är nog min baconsallad. Jag tyckte att den blev så fin så jag var bara tvungen att lägga upp den här. Den första bilden säger väl hur fräscht allt såg ut i början. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli ett så bra resultat, men den blev både god och fin. ;) Jag har hört att man kan göra bacon lite bättre (kanske inte direkt bra, men lite bättre) om man blötlägger dom ett tag innan man ska tillaga dom. Blev helt okej. Kanske inte lika goda som dom supersalta superflottiga baconen som är lika knapriga som chips, men helt okej.
 
Duschen kallar på mig eftersom mitt hår är svettigare än svettigast. Jag önskar att min envishet fanns där även när jag ska springa men det är inte riktigt så enkelt. Jag avundas alla er som har motivation att springa 30 minuter eller längre utan att sakta ner eller stanna en enda gång, ni förtjänar ett pris. Just nu kanske jag, eller mitt ben, ska vara tacksam över att jag inte har den viljestyrkan.
 
Just det, duschen var det.
Hoppas ni har en fin tisdag.

Jag tror mitt hjärta blöder

Man tar väl mer eller mindre gärna massa mediciner, men den stora från är vem som vill ta ett piller som ser ut sådär?! Jag har iallafall bestämt mig för att svälja min stolthet och bara ta dom. Det var tre veckor sedan jag fick den andra medicinen och nu är det bara värre. Hur blir man av med magkatarr på riktigt? Vad jag vet så döljer medicinen bara symptomen. Jag vill inte ha ont mer. Jag tycker riktigt synd om mig själv. Jag gjorde ett dåligt försök till att träna idag också, det flöt verkligen inte på något vidare då både mage och benhinna gör ont.
 
Stackars lilla jag..

Världens bästa födelsedagspresent

Det första jag vill säga om min helg i Luleå är att jag absolut inte ångrar att jag missade Arjeplogs vintermarknad. Den största skillnaden på en fest i Luleå och en fest i Arjeplog är förmodligen att det är lite bättre i Luleå. Här var det minnsann inget dräggpartaj där folk inte kunde gå. Vi hade iallafall sjukt kul med beerpong (även fast vi tjejer förlorade alla gånger och jag fick dricka 50% av gångerna) och det bästa: Tinas födelsedagspresent (som förmodligen är en av de värsta man kan få). Hennes min när strippan kom är oslagbar. Nästa gång det här härliga gänget drar ihop något får jag minnsann se till att vara på plats! ;)
 
Skolan börjar idag. Min mage brinner och jag är inte alls taggad. Är det vanligt att man blir svullen av magkattarr? Jag ser ut som en ballong... :(

Now you're just somebody that I used to know

Jag hatar att vara besviken. Det måste vara bland de värsta känslorna som finns. Hur hanterar man en besvikelse? Jag vill bara sjunka ner genom jorden en dag eller två, försvinna för en liten stund, men jag vet ju att det inte hjälper. Det som känns allra värst är när man verkligen trott bra om en människa, till och med litat på, och sedan får man höra saker som totalt går emot den bild man haft. Varför gör man så? Och hur ska man kunna lita på den människan senare?
 
Jag kommer verkligen inte lämna Arjeplog med någon sorg alltså. Detta påminner mig om varför det här stället får mig att bli så sjukt omotiverad på att ens försöka bygga upp något.
 
Ha en trevlig fredag och marknadshelg alla vänliga själar. Ni andra onda människor hoppas jag får en mindre trevlig kväll. GLHF

Hungry for change

Eftersom jag klev upp klockan åtta imorse och inte har något att göra för tillfället tänkte jag passa på att tipsa om dessa två dokumentärer. Jag vet inte riktigt om jag kan sätta fingret på en viss punkt och säga att ''det här handlar dom om'', men jag kan ju iallafall säga att de handlar om kost och hälsa framförallt. De pekar inte på någon viss diet eller bantning och fick iallafall mig att tänka på saker jag inte tänkt på tidigare.
 
Om jag äter något onyttigt så kan jag ofta inte sluta, som choklad tillexempel, har jag tagit en bit har jag förmodligen, inom fem minuter ätit upp halva kakan. Jag kan se mig själv som grymt överviktig i framtiden om jag inte tänker mig för. Vissa säger att man inte behöver tänka så mycket på det när man är ung, men jag tror att det är bra om man lägger en grund. Jag tycker att mycket av den mat vi konsumerar bör räknas som en drog som många har mer eller mindre lätt att falla för.
 
Inte bara för min egna del, eftersom jag är en riktig tjockis i mitt sinne och inte har någon gräns, tycker jag att detta är väldigt intressant. Att det finns anledningar till att man inte vill sluta äta gör det iallafall enklare för mig att tänka mig för vissa gånger. För några dagar sedan kikade jag på en föreläsning också. Den är inte alls lika skoj att titta på som dokumentärerna men om någon skulle vilja se så hittar ni den här.

Sommar och sol ♥

För första gången på detta lov kan jag säga att min dag började bra. Solen sken, jag tog mina skidor och pallrade mig till spåret. Att Arjeplog är vackert är väl ingen nyhet, men det är ju inget man går runt och tänker på varenda dag. Dessutom börjar ju inte mitt favoritställe i landet på A och inte heller slutar det på rjeplog, så att jag tänker på dess skönhet är inte alls vanligt. De dagar då det är soligt och bra temperatur tycker jag faktiskt riktigt mycket om vårvintern. Hade vi detta väder varje dag så skulle nog skidåkning eller andra utomhusaktiviteter vara mitt liv.
 
Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska gå. Klockan sex börjar jag jobba och än har jag inte bestämt mig ifall jag ska vara så lat att jag ber mamma om skjuts. Min skidåkning var inte bara guld och gröna skogar utan den lämnade efter sig två väldigt onda skavsår. Å andra sidan får jag väl skylla mig till viss del då jag tror att jag knöt pjäxorna för löst så att det kom in snö...
 
Angående skidor och fint väder vet jag inte riktigt vad mer jag har att säga. Det är fortfarande rätt ljust ute och jag blir (nästan) lycklig av detta.

Vart är du när jag behöver dig?

Just nu är klockan 23:10, jag har tråkigt och tänkte därför passa på att uppdatera bloggen lite. Till att börja med vill jag tillägna min käraste som inte är här nu ett litet meddelande: Markoolio är inte alls lika rolig utan dig.
 
Det mest uttjatade uttrycket i Sverige måste väl vara ''Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge'' men ikväll tror jag att jag väntar ihjäl mig. Just nu vill jag ha någon att byta lite tankar med. Framförallt sådana tankar som inte alls spelar så stor roll egentligen men som är totalt nödvändigt för stunden och jag vet att det skulle skapa en diskussion. Vad ska jag ha på mig i helgen? Vad ska du ha på dig i helgen? Och så vidare...
 
Fastän det går skit för min egentliga plan inför lovet tänker jag vara en riktig hycklare och åka till Luleå fastän jag inte lyckats med mitt mål. Jag tror att jag har ett behov att komma bort för en stund, se något annat än Arjeplog, träffa lite annat folk, skratta och ha roligt. Något jag faktiskt får lite kalla fötter av är att standarden i städer är mycket högre än Arjeplog. Jag frågade Pernilla vad hon skulle festa i. Det var ju inte precis en vanlig trikåtröja eller bara ett par jeans. I städer är man typ fin som i fin. I Arjeplog händer det väl att någon är fin. Någon gång. Kanske.
 
Ni som antingen varit Arjeplog eller som befinner er här just den här stunden förstår nog vad jag menar. Jag menar väl inte att det egentligen är något fel med att inte vara #highfashiongirlboynr1, det är rätt skönt faktiskt, men att man kommer till en annan plats och klär upp sig som man skulle gjort hemma och sedan känner sig totalt missplacerad när man kommer till festen(eller vad det än är) är inget ovanligt.
 
Nu har jag delat med mig av lite känslosamma fjortistankar som Sara egentligen skulle haft ensamrätt på. Vad har ni själva på hjärtat?
Exempel på festoutfits för oss Arjeplogare (och Sara)

Vänner sökes!

Hej allihopa!
Vi är två tjejer som är i behov av vänner, en från norr och en från söder. Idag har vi haft väldigt tråkigt och för varje minut som går kryper rastlösheten ytterligare i benen. Idag har vi även diskuterat alterntivet att bli normal, men insåg att normal är ett väldigt fult ord och inte heller något man vill vara. Vi har försökt underhålla oss med diverse aktiviteter men det blir inte riktigt bra ändå. Bland annat har vi lyssnat på gamla godingar(om godingar är vad man ska kalla dom) och sprattlat loss här inne i rummet.
 
Min stora fråga är egentligen hur man kan ''ta det lugnt'' en dag utan att bli totalt rastlös och galen av det? Ni vet, kliva upp ur sängen vid lunchtid eller ännu senare, knappt klä på sig, bara ligga i sängen, kanske se på någon film osv... Visst är jag ägare av en mycket härlig onepiece men mjukiskläder är inte något jag gärna springer omkring i. Har jag på mig mjukiskläder en hel dag känner jag mig sjuk. Jag vill göra något men vet inte vad jag vill göra. Sara ska dessutom dra iväg till hennes toppjobb om en liten stund och då blir jag ensam som aldrig förr.
 
För min del blir det nog en liten promenad. Jag har både ett rum och ett kök som inte skulle må dåligt av lite städning men jag känner mig inte speciellt sugen på det. Jag är lite besviken för att jag inte sprang idag men tänker jag på mina stackars ben ska jag nog bara tacka mig själv för det.
 
Åh, snälla nån, låt mig stänga av en stund så jag slipper den här rastlösheten. Nyttigt att ha tråkigt? Pfft...

Positiv energi

Dessa tre bilder skulle nog beskriva min dag rätt bra hittils. Bilden på Sara kan ni ta som ett tecken på att vi inte gör något vettigt alls. Det enda vettiga jag åstadkommit idag var min laxsallad, men idag känner jag inte riktigt för någonting. För det första så hade jag tänkt kliva upp på vettiga tider under lovet och faktiskt äta havregrynsgröt till frukost, inte frukost/lunch mitt på dagen. Jag är inte en sådan människa som trivs med att inte bry mig. Jag mår faktiskt bara dåligt av att inte bry mig och med det kan jag bara konstatera att jag känner mig som ett riktigt vider idag. Min rygg värker men jag tror att det är träningsvärk, så jag antar att det är okej. Mindre okej känns det i min vänstra vad som återigen gör ont. Istället för att tvinga mig att springa på mitt band tänkte jag att jag och Sara kunde gå iväg till simhallen. Tyvärr har de inte öppet annorlunda tider nu under lovet och motionssim är bara sent på kvällen, ungefär den tiden som Sara börjar jobba. Jag tycker faktiskt att det är ganska dåligt av kommunen att de inte har öppet andra tider under lovet då det faktiskt finns de som vill fara och bada eller göra annat på sporthallen och under lovet är det ju inte uppbokat av skolan.
 
Vädret är inte heller något att hurra över, det snöade tidigare men har lugnat ner sig nu. Jag som ville dra ut på skidorna nu på lovet. Jag känner mig bara så sjukt otaggad. Jag hade tänkt mycket bättre om det här lovet än vad det har börjat. Märks det att jag har en dålig dag? Om inte så är det konstigt.
 
Undra om jag ska ta mig i kragen, skärpa till mig och försöka göra något vettigt av den femte mars 2013 ändå?

Fetisch eller vuxenpoäng

Ibland önskar jag att jag var ett sådant barn som bara kunde peka på en sak för att få den. Så är det tyvärr inte för mig del och jag är väldigt sugen på en ny jacka. Att min förälskelse dessutom ska kosta 2200;- gör inte saken så mycket enklare. De dagarna plusgraderna var på besök i Arjeplog var min tjocka dunjacka inte alls så trevlig, så jag funderar verkligen att slå till på en tunnare dunjacka. Dunjackor måste ju vara de härligaste jackorna som finns på denna jord. Jag vet inget lite billigare märke som har tunna dunjackor men jag funderar på att kika efter det när jag är i stan, annars har jag egentligen ingenting emot att lägga ut pengar på en jacka ifall det innebär att jag kan ha den länge. Som fjällräven tillexempel, jag kan inte uttala mig om de nya sakerna men min blåa vår/sommar/höstjacka skulle jag gissa är från 80-talet och ser riktigt fin ut än idag. Peak Performance vet jag ingenting om, men ofta är det ju så att man får vad man betalar för och vad jag vet så är många dunjackor långlivade.
 
Ett par nya skor skulle inte heller sitta fel. Och vad kikar jag på då, förutom palladium? Jo, ecco såklart. Alla gamlingar har ecco och gamlingar jagar komfort och kvalitet. Jag tror att jag fått någon slags kvalitetsfetisch. Lada sa dock att det inte är en fetisch, att man har blivit lite vuxnare ifall man vill handla långsiktigt och inte bara massa billiga saker. Så har jag fått frågan ''Men vad är det för fel på converse då?''. Det är inget fel på converse. Dom är helt okej och jag gillar de (dock lite tråkiga för att alla har dom). Dock är de ju inte speciellt sköna eller speciellt hållbara. Kommer ihåg de blåa jag hade som gick sönder efter en vecka. Fick väl egentligen skylla mig själv eftersom jag trodde att jag hade större fötter än vad jag hade och köpte lite för stora och fick dra åt dom så hårt så att dom sprack. Vet inte heller om jag tycker att det gjorde så mycket. Hade inte funderat över färgvalet direkt (de var knallblåa).
 
Fan vad jag babblar på. Vet inte vart jag vill komma. Kanske till den punk där ni förstår att pengar gör mig stressad (och att jag vill ha ett par nya skor och en ny jacka) och att det skulle vara väldigt snällt om ni sponsrade mig, eller åtminstone visade lite förståelse för mitt stora i-landsproblem.
 
Ps. Det här var inte alls för att pika dig mamma, men jag skulle ju inte bli ledsen heller om du valde att gå in som sponsor. He-he.

Ospårat

När jag bestämde mig för att stanna i Arjeplog på lovet så bestämde jag mig även för att göra det så vettigt som möjligt, att jag skulle fixa superduper rutiner, se om jag fick jobba någon dag, träna, äta vettigt och försöka tappa något kilo. Idag när jag vaknade kände jag mig inte alls taggad. Jag lagade pasta sallad till lunch (frukost för Saras del) och det var inte något att hänga i julgranen då Sara ogillar vinäger. Hur kan man ogilla vinäger i sallad? Det är ju vinägern, eller vinegretten som är det där lilla extra. Senare försökte springa lite på mitt rosa band men det var som om en djävul levde i mitt huvud och sa åt mig att jag inte orkade och att det inte var någon idé. Lite senare under dagen såg jag att temperaturen var okej och att solen sken som aldrig förr, så jag bad min kära moder om skjuts till skidspåret. Jag tänkte att nu kunde jag ta igen mitt fail på bandet, men spåret var inte uppkört så jag fick bli besviken igen. Jag vet inte om den här söndagen bara är till för att jag ska misslyckas.
 
Jag hoppas iallafall att jag har tillräckligt mycket med motivation de kommande dagarna i veckan. Till helgen vankas det fest i Luleå och har jag inte gjort mig själv nöjd vette det väl fan om jag borde tillåta mig själv att åka. Jag antar att jag kan låta rätt störd, och att dricka alkohol när man har en plan på att minska i vikt må väl vara bland det mest idiotiska man kan göra, men alla säger ju att man måste unna sig något, någon gång. Men vad betyder egentligen det där ''att unna sig''? Borde man verkligen unna sig saker ifall man inte förtjänat det? Dessutom tycker jag det där med att unna sig är sjukt svårt överhuvudtaget, för om man unnat sig något, ska man väl njuta av det och inte känna sig smutsig när kakan/godiset/chipsen/läsken eller vad det nu var är slut?
 
Jag vet att viktsnack irriterar väldigt många, att många tycker att man inte ska bry sig överhuvudtaget och så vidare. Jag ser dock inget fel i att man bryr sig. Är man missnöjd med sin kropp eller vikt som den är, är det väl bra att man tänker att man kan förändra det så att man blir nöjd? Dessutom tycker jag det är fräscht med människor som bryr sig om vad de stoppar i sig och att röra på sig. Att man är villig att ta hand om sig själv är enligt mig en bra egenskap. Sen vet jag väl att man inte måste vara smal som en sticka för att vara fin och bla bla bla. Allt handlar ju inte om att vara just SMAL. Det är ju skillnad på smal och smal dessutom. Men att vilja vara en bättre version av sig själv, varför skulle det vara så fel? Låt mig även tillägga att jag anser att de som kan äta vad som helst och varken går upp eller ner i vikt inte borde klaga när någon annan vill ändra på sig själv. Jag förstår väl att vissa som har vänner som vikthetsar(om jag nu får kalla det så) kan bli oroliga, men låt mig bara säga såhär: Att håna en människa är det sämsta sättet att visa att man ''bryr sig''.

There's a party at a rich dude's house

Stress. Fredag. Helg. Sportlov. Skönt.
Den där helvetesjävlasatans EU-filmen är äntligen färdig filmad och jag hoppas på ett bra resultat. Det må vara den sämsta skoluppgiften i världshistorien. Efter skolan har jag hunnit umgås med Lisa hennes sista timma på elevhemmet innan lovet. Jag bjöd henne på godis men kan ändå inte påstå att jag var världens trevligaste sällskap. Jag har blivit ett äckel. Jag vet inte om det beror på min magkattarr eller vad det är som gör att jag går omkring och rapar hela tiden. Och det är liksom inga trevliga (om det nu finns trevliga rapar) rapar, utan riktiga avgrundsrapar, om ni tillåter mig att överdriva en hel del.
 
Jag och Sara har iallafall sysselsatt oss med att göra oss fina inför Malins födelsedagsfest, så här sitter jag i ett vitt skjortlinne eller vad man nu ska kalla det som jag aldrig använt tidigare. Jag tycker att såna tröjor är jätte fina men jag är allt annat än bekväm i den. Varför skrev jag det där egentligen? Varför skriver jag det här inlägget överhuvudtaget? Varför slutade jag inte redan när jag börjat prata om mina jävla rapar? Jag har lagt ner alldeles för mycket tid på att bete mig som en fjortis den här veckan. I onsdags tillexempel, eller tisdags (eller när det nu var), så funderade jag på att stanna hemma från skolan för att jag var så ful, haha. Tur att jag inte tänkt ha mens igen på tre månader, den gör mig på tok för mogen. ;)
 
Bjuder på det här inlägget där jag bara skämmer ut mig totalt. Ni får ha en skön kväll och ett trevligt lov, det är nog dags för mig att sluta skriva här just denna sekund.
 
Tschüss

RSS 2.0
Bloggare