Oro, jordgubbar, shorts och sol

Oj vilken liten lyckobubbla jag verkat leva i de senaste dagarna. Idag var det andra bullar som gällde - totalt värdelös. Redan då jag steg upp på morgonen kände jag att det inte kommer bli någon bra dag. Betygsättningen gör mig stressad och orolig. Jag hade ungefär samma känsla som man har när man ska gå till skolan på en måndag efter att man skämt ut sig rejält under helgen. En sten i magen liksom. Det blev inte bättre senare under dagen. Både det ena och det andra gjorde mig sjukt frustrerad. Matte nationella gick inte som en dans och när jag kom hem ville jag bara lägga mig på golvet. Mamma fick höra min åsikt om årets skolgång som var väldigt annorlunda mot för vad den varit andra gånger jag tänkt på det. Då har det mer varit ''jag har ju lyckats rätt bra med tanke på omständigheterna''. Så var det inte idag.
 
Jag har förändrats så mycket. Jag var verkligen ingen betygsnojare förut utan gled genom skolan, brydde mig inte om jag fick G, VG eller MVG för oavsett hur lite eller mycket jag pluggade brukade jag ändå hamna på något av dom finare betygen. I höstas, när jag kom på att jag vill kunna ha någon nytta av mina betyg blev det helt annorlunda. En noja.
 
Hur som helst tog jag mig i kragen och svettades ur min sorg. Träningen gick inte heller speciellt bra. Mitt högra ben vill verkligen aldrig ge sig. Fastän jag köpt nya skor som ska vara bra för mig så har jag till och med ondare än förut. Jag vet inte vad jag ska göra, sitta stilla i ett halvår? Om det är benhinneinflammationen som sitter i känns det som den enda lösningen. Först när jag fick den trodde jag att den skulle ge sig om jag vilade i typ en vecka. Då sprang jag dessutom inte lika ofta som jag gör nu, den tiden varierade jag ju mellan skidor, simning och löpning. Sedan har jag ju varit sjuk och stilla, ändå har jag ont. Tråkigt om något.
 
Efter att jag duschat och slutat deppa kom Anna hit och pluggade. Vi satt och diskuterade hur tighta vi ska bli samtidigt som jag käkade choklad och jordgubbar och Anna choklad. Att äta onyttigt och prata om hur vältränad man ska bli känns riktigt bra, det är ett bevis på att man verkligen tänker efter på vad man gör. Jordgubbarna var fantastiska. Det finns inget som är så bra som färska jordgubbar. Jag blir hungrig bara av att tänka på dom. Jag har blivit så hungrig nu på senaste. Jag vill i princip bara äta och äta och jag är alltid hungrig. För mitt samvete är det tur att jag inte sysslar med någon kaloriräkning nu eller liknande. Då skulle jag ha ännu ondare i magen än vad jag hade idag. ;)
 
(Det ironiska är att om man bara tittar på det ''superfina'' mobil-bilds-collaget jag gjort skulle man kunnat tro att jag haft världens härligaste dag. Sol, shorts, jordgubbar. Men låt er inte luras.)
 
 

Morfar finns kvar ändå

Alltså, igår tjänade jag 500 kronor på att inte göra något. Sedan morfar dog har det vid några tillfällen hänt att någon viljat köpa något av hans gamla skrot (han hade en hel del). Bara några veckor eller månader efter hans död fick vi sålt båda bilarna utan annonsering, mamma hade räknat med att vi skulle få betala för att få bort de där två skrotmercorna från hans gård men icket. Nu har mamma sålt en gräsklippare utan annonsering och jag tjänade en hacka på det. Mamma har varit schysst när det gäller saker från våra döingar och låtit mig och Pernilla dela på pengarna från det. Jag tror morfar skulle gillat idéen också. En gång när jag var liten sa han till mig ''Att få barn är jätte roligt, men vänta bara tills barnbarnen kommer - det är det bästa som hänt!''
 
Jag är så sjukt sugen på att beställa något från Kandeeshop. Jag har svårt att förstå hur vissa kan vara så förbannat duktiga på att rita och dessutom ha fantasin att komma på riktigt coola tryck. Jag har typ velat ha något därifrån sedan hur länge som helst men aldrig tagit mig för då de kostar lite mer än ett skruttlinne från H&M. Jag kan dock tänka mig att de är lite bättre än H&Ms skrot. De har ju massa ekologi-märkningar och saker. Nu när jag dessutom tjänat pengar på ingenting borde jag använda ddom till något jag verkligen vill ha och behöver i sommarvärmen. Men jag kan ändå inte bestämma mig. Jag är ju sugen på en tattuering och min nästa kommer förmodligen bli något som ska vara en slagshyllning för männen i mitt liv och pengarna kommer ju faktiskt från en av dem, kanske borde jag spara?
 
Å andra sidan har jag inte tänkt tatuera mig på sommaren då det känns som att läkningen kan bli dryg, så man kanske ska välja det som passar för tillfället. ;)

Dags att köpa sommarkläder

Arjeplog är som det alltid varit. Lååånga vintrar och sedan, på en smäll kommer sommaren, men inte visste jag att sommaren skulle vara såhär jävla varm. Jag vet inte exakt gradantal, men det är alldeles för högt för mina långärmade tröjor och långa byxor. Jag tror jag vet någon som måste fylla på sin garderob väldigt, väldigt snabbt och det är jag. Jag har typ aldrig shoppat loss sommarkläder. Det har liksom inte behövts. Har jag köpt shorts, klänningar och liknande har de bara fått ligga. Dels för att jag otrivts i det mesta och för att de helt enkelt inte har behövts, det brukar funka att ha jeans på sig.
 
Vädret idag har varit helt otroligt men tyvärr har jag inte uppskattat det som jag borde pågrund av mina kläder. Ljuset i tunneln kommer närmare dag för dag. Idag blev engelskan klar, imorgon blir matten kvar, på fredag blir svenskan klar och så vidare...
 
Jag måste börja planera min sommar mer än att fantisera om tunikor, klänningar, shorts och så vidare och faktiskt se över vad jag ska göra. Jennifer ska jobba i Kiruna och då får jag se om jag tar mig dit. För det första måste jag säga att det typ skulle vara krångligare än att åka till Uppsala. En bussresa dit innebär för mig att åka genom och byta buss på ställen jag aldrig någonsin varit på tidigare. Men varför inte? Jag har inget bestämt jobb och måste verkligen fördriva tiden, helst på annan ort än Arjeplog. För att vara ärlig saknar jag Jennifer också. Jag kan inte förstå att det senast var i januari jag träffade henne en tväris på tågstationen i Uppsala. För ett år sedan så sprang vi fram och tillbaka mellan elevhemmet, spårade och raggade runt i hennes lilla ''jönsson-ligan bil''. Vi hade dåligt inflytande på varandra men ändå inte. Vi hade kul, jämt. Fan, varför ska saker ta slut hela tiden?
Bara för att årets nationaldag inte kommer se likadan ut.
 
Vet ni hur fruktansvärt partysugen jag blir när jag tänker på ett återseende med min kära Jennifer? Hon är överlägset farligast för mina 100 nyktra dagar.

Och så lite choklad förstås

Jösses.
Jag känner mig som världens upptagnaste människa. Idag har det verkligen varit full rulle. Jag började dagen med utvecklingssamtal och fortsatte sedan med två dubbeltimmar, både engelska och svenska. Jag har i princip gjort klart min sista engelska uppgift på gymnasiet och ni anar inte hur bra det känns. Svenskan är i stort sett också klart. Jag börjar se ljuset i tunneln, för varje dag som går känner jag lite mer hur gymnasietvåan snart är helt och hållet förbi.
 
Efter skolan svettades jag som aldrig förr utan att skoja. Skulle jag delta i någon typ av svett-tävling skulle jag lätt vinna. Det lustiga är att jag inte svettas speciellt mycket så länge jag inte aktiverar mig med något, eller tränar, som det heter på svenska. Jag har iallafall kört slut på mig själv idag med och oj så bra det känns. Jag sprang som en tok först och gjorde sedan lite andra övningar som jag knappt orkade med efter att jag sprungit. Haha...
 
Igår provade jag att baka något nytt, nämligen egna såkallade bars och enligt Lisa hade jag verkligen lyckats. Jag tror inte att hon säger så bara för att vara snäll, hon har typ ätit tusen stycken så idag när jag skulle färdigställa de som blev bra med att pensla på lite choklad var det inte speciellt många. Ett par stycken blev det iallafall och jag måste själv säga att jag tyckte att de blev riktigt bra, helt klart något jag kommer göra någon fler gång och då ska jag även skriva upp vad jag har i, så kan ni också testa. ;)
 
 

Cykeln med fyra växlar

När jag gick tvåan på lågstadiet fick jag en cykel. En cykel som jag tyckte var sjukt cool och snygg. Färgen var ju den allra finaste och så hade den ju inte tre, sju eller tjugoenväxlar utan fyra. Mamma och pappa köpte den till mig av en släkting för 800 kronor. Det enda negativa med den var den röda lejonkungen klockan som jag tyckte var sjukt pinsam. Vem fan ville ha något med lejonkungen på? Varför skulle jag som inte ens sett lejonkungen vilja ha det? På den tiden cyklade jag bara runt hemma i Jutis och ibland tog jag med den till Laisvik. Sedan köpte familjen hus i Arjeplog och även cykeln flyttade dit.
 
Åren gick, saker hände, mamma sålde huset och vi skaffade en lägenhet på daghemsvägen sommaren 2009. Jag använde inte den lilla rosa cykeln längre men fick ändå för mig att hämta den i slutet på sommaren. Den stod olåst utanför hyreshuset och samma helg som BST 93orna flyttade upp hit för att börja ettan försvann både min och Pernillas cykel. Pernillas cykel hittade vi lutad mot en lyktstolpe bara någon vecka senare men min såg jag aldrig till. Inte förens idag.
 
Det är så sjukt lustigt. Jag vill bara skratta. Jag skulle gå en kvällspromenad med Bixi och så såg jag en liten, rosa cykel lutad mot en lyktstolpe. Då det finns många liknande cyklar trodde jag först inte att det var min, men det vore ju dumt att inte titta iallafall. Jag tänkte att den kanske har fyra växlar, det kanske är min gamla cykel som jag hade då jag var liten 8 år. Det var det också. Men vad hände egentligen, vem har haft den all denna tid? Den har ju faktiskt varit borta tre och ett halvt år. Har någon adopterat den från något dike? Den kan ju knappast bara varit en rundgående cykel som folk använt när de behövt den? Isådanafall borde den inte varit så pass fräsch som den var.
 
Man brukar ju säga att guld som inte är stulet kommer tillbaka, men hittar man sin cykel som blev stulen för nästan fyra år sedan så kan tamig fan allt komma tillbaka. Nu väntar jag bara på mormors förlovningsring. Inget är omöjligt. ;) Det där gjorde min dag, efter katastrofen med silverfisken. Fastän jag inte tog hem den eller ens tänker göra det ska jag lägga mig med ett leende på läpparna. Vad är oddsen egentligen?

När två dörrar stängs öppnas en ny

Oj, snart har jag genomfört en av de sista skolmåndagar i tvåan. Det känns sjukt bra. För varje skoluppgift som påbörjas och blir klar känns det som att en sten faller av. Ett år kvar, ett år kvar. Jag slutade vid tre idag, gick hem och tränade. Det gick rätt så bra. Jag är lite hostig och slemmig i halsen, jag vet inte om jag håller på att bli sjuk igen eller om det är en tillfällighet men med tanke på det, och att jag sög på löpningen idag gick det helt okej. Fram tills slutet, då jag var taggad på att stå i planka genom en hel låt bara för att. Just då jag var taggad förstördes allt.
 
Jag har förmodligen skrivit om mina två stora fobier här tusentalsgånger, men det skadar inte att upprepa dom, för att påminna: skidåkning och fjärilar. Grejen är den att det inte riktigt är som förut. I vinter köpte åkte jag ju faktiskt längdskidor en del utan att dö. Där på slutet, bortsett från min sista tur, tyckte jag ju till och med att det var kul. Jag är inte heller lika rädd för fjärilar som jag var. Visst, jag kan ärligt och uppriktigt erkänna att jag verkligen inte tycker om de, men mitt hjärta stannar inte när jag ser en sån där orange, svart och hårig jävel. Det skuttar bara till. Jag dör inte.
 
Idag trodde jag däremot att jag skulle dö. Innan jag skulle ställa mig i plankan så skulle jag gå på toa och då ser jag något svart krypa i en klädhög jag hade på golvet. Jag lyfter upp en tröja och då ser jag något svart som springer som bara den och jag får panik. Precis som en liten unge skriker jag efter mamma trots att jag var ensam. Och jag slutar inte heller, börjar nästan gråta. Ynklig och jävlig fortsätter jag att ropa på mamma. Jag tog alla diverse föremål och försökte döda den där jäveln men icket. ''Var det en silverfisk?'' tänkte jag. Förra året, ungefär vid den här tiden hittade jag en sån i badrummet men då var den silverfärgad. Den där var svart. Plankan sög och jag gick istället till datorn för att se om silverfiskar kan vara svarta. Så fort jag googlade det och alla bilder kom upp kände jag den där rysningen längs ryggraden igen.
 
Jag kommer drömma mardrömmar och så fort något rör mig kommer jag anta att det är en mega silverfisk. Den förstörde min dag och den gick knappt att döda. Silverfiskar måste ju vara bland det vidrigaste som finns. Why oh whyyy, hoppas det inte kommer fler. Då kan ni förbereda er för min begravning.
 
 

So happy i could die

Det är bäst att jag uppdaterar när jag känner mig på humör, glad liksom. Det är så mycket lättare att leka klok och duktig då. Det senaste jag skrev var ju mitt töntiga hej-jag-har-prestations-ångest-fast-ändå-inte-inlägg, sedan har jag inte känt för att skriva även fast jag verkligen tycker om att skriva. Jag har ju inte ens berättat att mina skor kom i fredags och att jag är så jävla nöjd med dom. Inte heller har jag hunnit skriva att jag har insett att målade tånaglar, nästan, kan få fula fötter som mina att vara liiite fina.
 
76/100 nyktra dagar återstår och jag tror, helt ärligt, fastän alla andra säger att jag absolut inte kommer klara det att jag visst kommer göra det. Det känns som att jag borde prioritera annat nu. Det tjatas hela tiden om att man inte ska dricka alkohol om man inte mår bra och ibland borde man kanske tänka efter. Att man dricker sig i stupfylla måste visserligen inte betyda att man mår dåligt, men risken för att man snear, däckar, dräggar och så vidare känns typ fem gånger så stor om man mår dåligt än om man är okej. Igår var jag nykter på party och det var helt okej. Förutom när någon som likagärna hade kunnat vara min morfar kom in på festen. Det var enda gången jag verkligen kände såhär: ''GE MIG SPRIT FÖR I HELVETE!!!!''
 
Innan partyt började så var vi ett par stycken som grillade. Jag hittade 96 % korv och blev riktigt imponerad. Jag försöker ju att undvika halvfabrikat, typ korv, men den här kändes helt okej. DET kan man verkligen kalla riktig korv, inga jävla hotdogs som knappt innehåller kött. Det är så lustigt, på något sätt. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle få den synen jag har på hälsa och så vidare som jag har idag. Jag är verkligen inte samma person idag som när jag gick i 8an. När jag tänker tillbaka skulle jag vilja ge mig själv en bitchlap. Det har blivit viktigt för mig, att tänka efter, men samtidigt har det blivit lättare för mig att unna mig saker utan att lägga mig i sängen och gråta efteråt. Det är så härligt att se en utveckling!
 
Så, eftersom jag inte drack igår är jag alltså inte bakis idag. Istället har jag sprungit ca. 45 minuter och sedan stått i mitt vardagsrum och gjort diverse annan träning och svettats som en gris. När jag sprang och min puls var på 180 kände jag mig så himla glad. Det var inga negativa känslor som rann i blodet utan glädje, eufori. Jag hade nästan kunnat flyga. High on life, ni vet. Ibland känns det väl förjävla jobbigt att ens ta på sig träningskläderna och ibland blir det bara skit av det hela, men när det går bra - Det är så jävla värt! Tänk om jag legat bakis idag istället, nej, det hade inte känts bra. I den stunden oroar jag mig inte för något, jag kopplar bort och bara finns och det är så otroligt underbart.
 
Nu däremot, ska jag ta en dusch för jag är allt annat än fräsch, sedan ska jag fika med mamma. Det är ju trots allt morsdag. Så grattis mami och grattis till alla andra tappra mammor med dryga ungar!

Nu hamnar jag efter och kommer dö.

Just nu har mattenationella varit igång en timma. Själv sitter jag hemma. Jag har hunnit stiga upp, ätit min müsli till frukost och även börjat klä mig och smeta på mascara. Nu sitter jag här vid min dator, mer eller mindre grå i ansiktet och läser bloggar och tittar på skor. Frukosten finns inte heller kvar i magen och inte fan får jag det där nationella bortgjort. Jag får dåligt samvete för att jag är hemma, fastän jag mådde dåligt. Jag lever i en värld där det inte riktigt är okej att vara sjuk, där 100 % närvaro är ett måste när det gäller jobb eller skola. Det lustiga i det hela är att jag inte känner någon press att ha högsta betyget i precis alla ämnen, men stanna hemma och hamna efter, det är läskiga grejer för mig.
 
Det förflutna har gjort de personerna vi är idag, det är ju så man brukar resonera och jag kan visst tro att det stämmer. Om jag mådde dåligt förut, inte trivdes i skolan (som jag periodvis verkligen inte gjorde heller) så stannade jag hemma. Jag kom på alla möjliga ursäkter, men mest att jag hade ont i magen vilket delvis stämde. Vad den magsmärtan berodde på vet jag inte ens, men jag har ju gjort en bukoperation och åkt till Piteå, Sunderbyn och Uppsala X-antal gånger under några år.
 
Hur som helst så tror jag att min frånvaro från förut har fått mig att känna otroligt stor press. Jag klarade betygskriterierna även fast jag inte var speciellt deltagande då jag är väldigt lättlärd, men ändå. Jag hamnade ju efter. Det var inte kul att höra att saker bara var ''okej'' då jag vet att jag skulle kunna göra de helt jävla awesome. Jag har lärt mig att är man i skolan och deltar aktivt på lektionerna går det bra utan att man behöver plugga speciellt mycket på fritiden (nästan inget alls). Man blir ju en vinnare, skolarbete görs i skolan och fritiden blir fritid.
 
Men nu, nu missar jag nationella som pågår i typ tre timmar och när fan ska jag göra det, eftersom jag inte gjorde det idag? Förresten är jag hungrig eftersom jag spydde för ett tag sen. Jag måste kompensera detta idag och göra klart någon uppgift. Så jag kan somna med gott samvete. Typ.
Någon mer som är som mig och får dåligt samvete ifall ni är tvugna att vara hemma?
De där 55 minutrarna ogiltig ska sitta på giltig frånvaro egentligen, det var dagen jag gick hem för att jag spydde i skolan.
 

23 Maj 2013

''Nämen, vad bra att vi har idrott på morgonen, då kan jag träna på morgonen eftersom jag ska jobba efter skolan'' tänkte jag imorse. Jag var glad över att jag fick sällskap i bassängen, även fast man inte pratar med varandra då man simmar så är det ju tråkigt att vara själv. Pratade gjorde vi iallafall med varandra och det hela började med att någon frågade efter simglasögon. Om det var min, Lindas eller Åsas idé att vi skulle dyka genom de där förbannade ringarna precis som på mellanstadiet kommer jag inte riktigt ihåg. Förmodligen var det min, eftersom jag alltid beter mig så himla vuxet. Så, det var väl typ vad det blev av torsdagens träning. Jag känner att jag är riktigt seriös nu, helt perfekt inför sommaren alltså.
 
Nej. Det blev alltså inget och här sitter jag, mätt och nöjd efter tre älgfärsbiffar och frågar mig varför jag åt dem när jag inte behövde egentligen. Jag har ont i magen och någonstans inbillade jag mig att det kanske, kanske skulle bli bättre om jag åt något. Än så länge har biffarna inte gett något positivt resultat. Vi får se om det bara är lite smärta eller om kvällen även har en spya att bjuda på.
 
Blir jag sjuk igen så kommer jag gråta fram tills skolan börjar om i höst igen. Imorse kände jag mig lite krasslig i halsen och nu gör magen ont. Jag menar, jag var ju både förkyld och sedan spydde jag som en gris en dag, så tänk om? Så vitt jag vet ska man ju inte kunna få samma så kallade sjukdom två gånger, men vad fasen, det är mycket som inte ska vara möjligt som visar sig hända ändå.
 
Tråkigt för alla som är sjuka och för mig om jag nu blir sjuk. Imorgon har jag mattenationella och det vill jag inte missa. Helst av allt skulle jag ju bara vilja slippa undan det helt och hållet, men det funkar ju inte riktigt så med skolan. Jäkla matte. Jag tvivlar starkt på att jag kommer klara E-nivå ens eftersom vi knappt haft någon matte överhuvudtaget på senaste tiden och om jag känner resten av gruppen rätt så är de väldigt tveksamma också. Den som gått så bra i tvåan..
 
Jag känner att jag är tillbaka på nivå ett igen. Lol.
 
Ha en fin kväll.

-

Nedräkningen till sommarlovet kan börja på riktigt snart. Mindre glad för det är jag, fastän det borde vara olagligt. Jag kanske ofta klagar, skriver att jag vill bort och jo, så är det fortfarande. Jag vet att jag får skylla mig själv, att det var mitt egna val att stanna kvar och att det vore för krångligt att avbryta skolgången här och gå någon annanstans. Kanske så krångligt att det inte vore värt besväret, det är ju snart slut och då kan jag göra vad fan jag vill med mitt liv. Man vet aldrig vad som händer, men om jag tittar ett år bakåt så känns ett år länge. 
 
Tvåan har sprungit iväg fastän jag under några månaders tid trodde att allt bara skulle stanna och att ingenting skulle förändras. Det kanske är fel av mig att gnälla. Jag har ju haft kul, jag har ju skrattat, till och med varit onaturligt lyckig utan att veta varför. Besvikelsen över att det inte är som förr, alla de saker som man trodde stenhårt på som bara runnit ut i sanden: de där djupa tankarna om lera och pusselbitar. Varför dör de ut? Varför kunde inte åtminstone liite av det hoppet och den tron finnas kvar?
 
Jag tycker om att gå på kyrkogården, stanna upp och läsa på stenar och fundera på vilka personer det egentligen är som vilar där. I lördags tittade jag till mina kära och insåg att de är alldeles för många, för många av sådana jag skulle räknat med i vått och torrt. Alla som skulle hållt min rygg i vått och torrt, kommit på alla möjliga tillställningar. Sådana som skulle kunnat vara stolt över vad jag uppnått.
 
Men det är väl det vi måste lära oss. Vi lever inte föralltid. Vi bör inte fästa oss vid det förflutna utan glädjas över det lilla fina som finns i livet, hålla hopper vid liv och tro på att framtiden har bra saker att ge. Nu ska jag gå och snyta mig, ta en kalldusch, rycka upp mig och hoppas på att morgondagen blir bättre. Jag måste lära mig att ta en dag i taget istället för att ta ut sorger i förväg.
 
Jag får ursäkta mig, om någon nu läste igenom min spya.

Gamling vs. barn

Alltså. Müslin blev jätte bra. Jag kände mig som ett litet barn när jag smakade på den. Jag fick aldrig äta chokladflingor när jag var liten utan jag smakade det bara hos kompisar någon gång och enligt mig smakade min müsli typ samma sak fastän den faktiskt borde få klassas som åtminstone helt okej nyttig. Lisa tyckte dock inte att den var så jätte god och sa att barnflingorna är mycket sockrigare och det tror jag absolut. Procentuellt tror jag inte alls att den här müslin innehåller speciellt mycket socker/sötningsmedel alls. Är ni inga sockergrisar och känner av sötma lätt, vill ha en god och rätt nyttig frukost tycker jag absolut ni kan prova på Helenas hopkok. ;) Så, här kommer ingridienserna ytterligare en gång: : 5-7 dl olika gryner, ½ dl rapsolja, 2 dl kokosflingor, 1 dl linfrön, ½ dl psylliumfrön, ½ dl linser, ½ dl solroskärnor, 3-4 msk kakao, ½ dl stevia, 3 msk honung, 2-3 dl vatten (vilket blev för mycket), 1 ägg. Jag vet inte riktigt hur länge jag rostade den totalt men det var rätt länge. Började på 150 grader och sänkte eftersom. Lagar man mat får man hålla koll, men det vet väl alla redan. Jag vet att det ser ut som att det är köttfärs på bilden. Min kamera är inte den bästa. Det är bättre i verkligheten och i munnen.
 
Idag klickade jag hem ett par skor också. Det fick bli ett till par ecco. De svarta ''ridskorna'' jag haft i höst/vinter ser knappt använda ut. Skinn är helt otroligt, det blir ju som nytt när man smörjer in det. Jag vet inte om jag har fel, men ecco känns verkligen som ett ultimat val. Jag vet inte hur gamla era mor och-farföräldrar är men jag är säker på att de har ecco. 9/10 gamlingar kan inte ha fel. Gamlingar jagar dessutom komfort och kvalitet vilket är superbra för min del. Jag vill ha ett par vardagsskor som är sköna, håller länge och som ser okej ut.
 
Jag funderar ofta över om jag är lillgammal eller om jag är ett barn. Jag är liksom en kombination av sjukt gamlings-tråkig, en liten snorunge och en odräglig fjortis.

20 maj 2013

Oj. Jag är verkligen helt slut. Jag hade nästan glömt bort den känslan trots att det kändes igår att jag använt mina fötter mycket. Idag sprang jag cirka 45 minuter här hemma och gjorde lite annan skit. Jag tror det är två veckor sen sist och gud vad bra det känns! Jag tror absolut att jag kommer sova gott i natt, jag känner mig så sjukt avslappnad. Alla borde ta ut sig någon gång då och då, eller ett par gånger i veckan om lusten finns.
 
Just nu väntar jag på müsli som jag har i ugnen. Det ska bli spännande och se vad det blir av denna müsli. Jag hade i mycket kokos och kakao så den kommer kanske bli lite efterrättsliknande, om man inte behöver så förskräckligt mycket sött i sig vill säga. ;) En vild gissning på vad jag hade i (självklart skrev jag inte upp det fastän jag tänkt det): 5-7 dl olika gryner, ½ dl rapsolja, 2 dl kokosflingor, 1 dl linfrön, ½ dl psylliumfrön, ½ dl linser, ½ dl solroskärnor, 3-4 msk kakao, ½ dl stevia, 3 msk honung, 2-3 dl vatten (det blev alldeles för mycket vätska), 1 ägg och så var det nog inget mer! Det ska bli spännande att se resultatet så länge jag inte glömmer bort att jag har den i ugnen. Då kommer jag gråta.

Frukost

Godmorgon.
Idag hade SABET en lååång sovmorgon eftersom vi slapp ha kommunikation som är en dubbeltimma. Det är cirka 45 minuter kvar av sovmorgonen och jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva den. Sovmorgon för mig betyder inte alltid att jag sover längre. Idag snoozade jag en halvtimma, eller, 5 minuter gånger 6, vilket var rätt drygt egentligen, sedan råkade jag somna en halvtimma till och klev sedan upp 07.30 och åt frukost.
 
Jag åt min müsli som jag gjorde alldeles själv på natten mellan lördag och söndag. Att greja i köket är terapi om man är ensammast i världen, rastlös och inte kan sova. Jag råkade bränna den så den hade kunnat bli bättre. Jag gillar att laga mat men jag hatar recept. Jag vill göra på mitt egna sätt, inte vara tråkig och följa något facit så det gjorde jag även med müslin. Jag läste litegrann på internet om hur man brukar göra och sedan gjorde jag utifrån det. Gradantalet jag hade var nog på tok för högt (200) så det borde jag nog tänka på nästa gång. Det jag hade i var: massor med olika gryn, pumpakärnor, sesamfrön, linfrön, kokosflingor, olja, honung, ägg, salt, vatten.
 
Malin smakade den igår efter våran långpromenad och av henne tror jag att den fick toppbetyg. Hon sa att hon inte brukar äta müsli men att min var skit god. Det är verkligen inte illa med tanke på att alla crunchy müslis man köper innehåller typ 50 % socker och det gjorde inte min! Jag funderar på att göra en ny sats idag. Det är bra att ha lite olika saker så man har en valmöjlighet. För mig brukar det funka att äta samma sak i någon månad och sen går det bara inte. Om någon har papper och penna tillgängligt så kan ni anteckna att jag just nu är väldigt trött på havregrynsgröt.
 
Hoppas ni haft en fin morgon. Puss

Bröllop (stavning?)

Idag är det inte vilken dag som helst. För tredje gången i mitt liv var jag på ett bröllop. Den här gången var det min fasters tur. De flesta vet nog vad som händer på bröllop, vigsel, mat och...mat. Jag sa till Pernilla men Pernilla sa inte till mig att hon tyckte att jag såg ut som en slampa (men det var det hon menade). ''Fint att man ser in i din blus'' sa hon. När man har saker med knäppning brukar det ju alltid bli ett litet hål men jag hade aldrig fattat hur bra det syntes. Så jag bjuder på bilden fastän man ser in i min blus. Det var iallafall trevligt. Maten var god och jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av att springa efteråt men det gjorde jag minsann! Jag sprang ett par kilometer och gick sedan dubbelt så många, men sällskap av Malin.
 
Det är alltid trevligt med motionssällskap fastän jag inte tror att Annica tyckte att jag var speciellt roligt. Ska man springa tillsammans bör man nog starta samtidigt. Jag fick ont i huvudet idag också. Jag vet inte om det är vätskebrist eller pågrund av solen. Något av det, antar jag. Jag måste inskaffa något att ha mobilen i när jag springer. I fredags hade jag den i min bh och jag säger bara, tacka gud att den är vattentät. Hade den inte varit det hade jag förmodligen svettat sönder den och hade jag inte haft sönder den under springturen hade den gått sönder då jag sköljt av den. Idag tog jag en tröja med fickor men det var inte heller så smidigt då det bara guppar och har sig. Fan. Jag måste hitta en lösning som antingen är förbannat smidiga träningskläder eller en sån där ficka som man sätter på armen. Undra om det finns någon som passar min 5tums skärm? Btw, om man springer efter man ätit tårta, är man en hurtbulle eller en köttbulle då?
 
Sist men inte minst får jag ju inte glömma att skriva, fastän jag sagt det face to face - Stort grattis till brudparet! Och grattis till farfadern som fyller 95!

Jag glömde visst bort mitt ursprung

Sommaren är verkligen här, jag kan inte påstå något annat. Det är så sjukt varmt att man nästan (verkligen bara nästan) saknar vintern. Jag tror att jag glömt bort vilken etnicitet jag har. Att jag är svensk, vit, blond och framförallt att jag därav inte tål solen så himla bra. Speciellt inte den första. Jag har i alla tider intalat mig själv att jag inte kan bli brun. Jag var aldrig brun förut. På senare år har jag insett att det inte alls berodde på att jag inte kan bli brun, utan snarare att jag knappt var ute.
 
Bilden längst ner var inte menad att visa upp min läkta tattoo (jag glömmer typ bort att jag har den nu när den är läkt) utan att jag bränt mig. Efter två dagar. Helt otroligt, det betyder att jag verkligen varit ute och det har jag absolut varit idag. Jag och Anna gick en promenad runt spångarna vid 9-10 tiden och badade Bixi, sedan var vi ett gäng som drog till kalles. Att hänga på kalles är riktigt coolt. Eftersom jag fortfarande tror att jag är 14 år så måste jag säga att när jag hänger på kalles fördubblas de känslorna.
 
Nu inväntar jag min syster och hennes bf. Vi ska till Jutis och käka middag. Sedan ska jag tillbaka till plogen ikväll. Då borde jag verkligen städa. Mitt rum är så himla stökigt. Jag är verkligen dålig på att vara kvinna. Jag städar typ aldrig. Det värsta är att jag verkligen tycker att mitt rum är äckligt och jag mår dåligt över det - men gör inget åt det.
 
Hoppas ni andra haft en fin och solig dag. För er skull hoppas jag att ni inte bränt er, men för skadeglädjensskull vore det iaf lite skoj.
 
Puss

Jag trodde att huvudvärken skulle döda mig

Vilken dag! Jag tror inte ens att arjeplogs sommrar brukar vara så varma som de två senaste dagarna. Idag tog jag min första springut utomhus och den allra första i de nya skorna. Jag har alltid intala mig själv att jag inte tycker om att springa ute. Att löpband är mycket bättre. Speciellt om man har det hemma. Då behöver man aldrig någonsin röra fläsket bland folk. Men ack så fel jag hade, om jag ska bortse från den jävulska huvudvärken jag drabbades av var det faktiskt otroligt härligt. Helt klart något som jag tänker göra om! Jag fick även lite sällskap och måste erkänna att jag förmodligen var det sämsta sällskapet Annica kunnat tänka mig. Innan jag och Annica gav oss ut hade jag varit ute i 50 minuter och hunnit få huvudvärk. Dessutom är jag en sådan som springer, går, springer, går och hon är en sådan som springer och springer lite saktare. Ni fattar.
 
Som jag sa sist så skulle jag äta jasmine ris och kyckling och det har jag också gjort. Dock gjorde huvudvärken det svårt. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. När jag satt där vid bordet och hjärnan bara pulserade och så skulle jag försöka äta den där maten som jag sett framemot men kände att jag bara ville spy. Det var väldigt otrevligt.
 
Senare delen av kvällen spenderades hos Josef. Anna, Jennifer, Tobbe och Josef grillade och jag tittade på. Diskuterat har vi också gjort, allt mellan himmel och jord. Det har varit trevligt. En riktig sommardag. 2013s första sommardag i Arjeplog. Jag hade till och med shorts på mig. Jag är verkligen ingen shortsmänniska. Jag har nog aldrig riktigt varit bekväm i det. Alltid har det varit någonting, för tjocka lår eller på tog för bleka men idag kändes det okej förutom på cykelturen hem. Då var det alldels för kallt.
Idag hade jag på mig de där shortsen som fick ligga i garderoben hela förra sommaren. Jag kommer ihåg hur mycket jag vantrives i de. Jag tror fasen jag slet sönder linnet då jag gick och drog ner det hela tiden. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna tycka att de eller några andra shorts var okej överhuvudtaget. Skönt att det förändras. Jag funderar starkt på att beställa hem kortärmade tröjor och shorts. Det är ju onödigt att klä sig för vinter under den korta svenska sommaren. Värmen i Arjeplog är värdefull och bör tas vara på!

Ny energi

Trots att jag började min dag med några hostattacker på gymmet så har jag friskförklarat mig själv och det känns alldeles underbart. Idag tränade jag en halvtimma på idrotten och det känns bra. Jag lovade mig själv att ta det lugnt eftersom jag förmodligen inte än är 100 % frisk. Jag undrar om man som idrottslärare någon gång tänker på att man vissa gånger är ''jätte sjuk'' och inte kan vara med fastän man ser helt frisk ut och att man vissa gånger kommer och hostar och envisas om att vara med? Svettningar hit och dit har dagen också bestått av. Jag vägrar dock tro att det beror på att jag fortfarande är sjuk utan jag intalar mig själv att det är förkylningen som håller på att lämna min kropp.
 
Jag känner mig helt fylld med ny energi. Mina glädjerus kommer oftare nu. De har haft ett relativt långt uppehåll. Men nu besöker de mig och jag känner mig som en ny människa. Det känns som om jag brinner och som om jag verkligen lever för något. Jag kan förstå om det låter töntigt, men i stunden är det så jäkla härligt. Efter en och en halv vecka stillasittande, ätandes på massa halvfabrikat och skit ska jag fortsätta sikta på mitt mål som jag egentligen inte vet vad det är. Jag vet inte om jag har något mål. Den där midjan på 60 centimeter har jag i princip glömt bort och hur som haver vet jag att jag inte kommer ha den om 25 dagar. Det gör inget för mig. Jag har inga planer på att direkt visa magen hela sommaren och då gör det inget om den kommer lite senare än vad jag tänkt. Jag gillar liksom inte att springa omkring lättklädd och jag tror inte att det har med allt mitt underhudsfett att göra. Inte ens om jag hade min drömkropp tror jag att jag skulle gilla att vara lättklädd. Nej, alltså nej, det känns bara inte som mig.
 
Nu babblade jag bort det jag egentligen skulle skriva. Självklart glömde jag bort det också. Jag har varit jätte duktig ikväll och lekt hemmafru, dvs. marinerat kyckling. Jag är astaggad på att käka kyckling och jasmine ris. Dessutom har jag börjat älska äggnudlar. Dock vet jag inte om det är så bra. Jag kan liksom alldeles för lite om sådant för att göra en egen uppfattning om vad som är bra och inte bra för mig och alla andra säger olika. Antingen ska man äta kolhydrater eller så ska man inte göra det. Jag tror dock att det är nödvändigt att äta det, speciellt om man tränar. Men nu till min fundering, om jag ska gå ner i vikt (helst fett) bör jag äta kolhydrater då?
 
Jag har inte tänkt börja om att räkna kalorier, det pallar jag inte, men om någon annan vill gå ner i vikt och inte vet hur de ska göra rekomenderar jag absolut att räkna kalorier ett litet tag iallafall. Det ger en begrepp om hur mycket mat man kan lägga på tallriken, vad man kan ta mer av och vad man kanske ska ta mindre av. För tillfället känner jag dock inte riktigt att jag orkar sitta och pilla bort massa äggulor. Det negativa med kaloriräkning är väl att man räknar just kalorier, vilket betyder att man egentligen kan äta vad som helst så länge man inte tar för mycket av det. Jag har för mig att tillexempel mjölk och coca cola innehåller lika mycket kalorier..
 
Nåja, i helgen ska jag iallafall äta kyckling och jasmineris och om det är någon som förstår sig på sånt här får ni gärna svara på min fråga. Det skulle uppskattas. Puss

Ny förälskelse varje vecka

De säger ju att man blir som sin mamma/pappa vare sig man vill eller inte och att när man blir äldre kommer man märka att man gör saker som man stör sig på när dom gör. Jag vill ha skor. Jag har velat ha det länge. När det var palladium som ägde mitt hjärta, så trodde jag att det var det enda. Jag hade ju liksom velat ha sådana länge, men sedan blev det dr. martens. Låga dr martens, helst med blommor. Jag trodde att de var det ultimata för mig, att de skulle göra mig till världens lyckligaste tjej.
 
Men icket. Jag måste ärvt denna fetisch från min mamma. Det som för tillfället får mitt hjärta att slå några extra slag när jag tänker på dom är gummistövlar. Ett par låga hunters skulle sitta fint tänkte jag först. Sedan tittade jag på kontot och insåg att jag inte ville lägga ner så mycket pengar på ett par gummistövlar. Då tittade jag på tretorn och blev kär i den ljusrosa färgen i kombination med att de ser så himla bondiga ut. Snörningen gillade jag dock inte, de borde haft fler hål och varit lite lägre. Igår länkade Anna några stövlar och hon borde staffas. Ilse Jacobsen. Finns i massvis med olika färger, jätte låga, låga, höga och med snörning. Så jäkla fina. Jag vill ha, jag vill ha och ååh vad jag vill ha ett par gummistövlar. När jag ser dom vill jag bara ut och hoppa i vattenpölar. Undra hur länge denna förälskelse kommer hålla i sig?
 
Tänk er de låga blå med vita snören eller de röda, fast med vita snören. Eller låga hunters. Fan vad man skulle rocka regnet och skogen alltså.
 
Btw måste jag försöka tänka efter lite mer innan jag skriver. När jag läser igenom det jag skrivit så känns det inte helt 100 % okej att använda ordet fetisch och mamma i samma mening. Alltså nej, avslutar detta nu innan jag spårar på riktigt. Nu ska jag ladda om för jobb! Njut av solen!

Företagare för en dag

Då man planerat får man göra vad man kan så detta kan man verkligen kalla företagare för en dag. Jag var ju som att inte där igår och det var inte Tobbe heller så imorse var vi i princip ensamma på skolan och våran mentor sade åt oss att komma på något snabbt. Marknadsnougat fick det bli och slutsålt blev det ganska snabbt. Hade vi haft tid att planera hade det förmodligen blivit lite bättre men utan planering tyckte jag ändå att vi lyckades helt okej. ;) Lite creds måste jag ge till Anna som knorrade snören och Ante som hjälpte till med försäljningen! Nu är det bara vänta ett par timmar och så är det redovisningen som gäller. Woho!

I-landsproblem

1. Jag har suttit och pysslat med min bloggdesign de senaste minuterna och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är nöjd eller inte. Ska jag behålla denna eller ska jag byta tillbaka till den jag hade innan? Egentligen vill jag inte ha någon av dem, jag vill ha en ny men har inga nya bilder vilket resulterade i att jag tog en bild som jag tog 2008. Dessutom tycker jag att det är lite personligare om man har en bild på sig själv på headern. Men inte vet jag. Kan inte bestämma mig. Gaah. Ni kan ju gärna säga vad ni tycker, om ni nu tycker något. Det skulle verkligen uppskattas. :)
 
2. Vad är det för fel på mig? Alltså. Jag spydde på skolan. Hann typ må illa i 5 minuter och sen kom det där otrevliga. Gick hem. Kände mig faktiskt helt okej. Sedan blev det samma sak, illamående i 5 minuter, kräkning och sedan bra igen. Jag kan tala om att jag avslutade min kväll med lite galla. Why oh why? Jag känner mig inte alls sjuk men tittar jag mig själv i spegeln ser jag ovanligt ofräsch ut. Jag trodde inte att jag kunde bli blekare än vad jag redan är men jag är lika vit som det vita den här texten ligger på. Vi får se vad det blir av det här. Vill faktiskt inte säga att jag är sjuk för jag känner mig verkligen inte så. Fortsätter det såhär imorgon måste jag nog kolla upp det. Nåja, en positiv grej är iallafall att jag knappt känner mig förkyld. ;)

Godnatt på er och förlåt för den andra informationen. Jag borde inte delat med mig.

Hur man får en hund att bli bra på bild:

"Prisa Gud om jag blivit frisk imorgon"
Jag kan direkt intyga att jag inte är frisk. Nationella i engelska hann jag göra bort, samt äta lunch men inte så mycket mer innan jag fick gå hem. När jag och några andra tuffingar satt och tryckte på en bänk kände jag mig lite slö, så som man kan bli av cociliana. Sen blev det värre. Jag fick den där känslan som jag fick i Luleå då jag bara rasade ihop och allting snurrade och jag bara skakade. Typ som att man kommer att svimma eller att en riktigt snuskig frossa är på väg. Sen kom det. Mitt maginnehåll. Fel väg. Jag har inte hostat så att jag spytt, vilket vore mindre konstigt än ett akut illamående. Men nej. Idag har jag provat på något nytt - att spy på skolan, en mindre trevlig känsla. Samtidigt som jag vet att man inte kan rå för sådant själv skäms jag. Besviken är jag också för den delen. Vi skulle ju göra sånt där "företag för en dag"...
 
Why oh why? Jag vill inte vara sjuk och jag ville vara med på det där. Som tröst och ersättning tog jag en plätta när jag kom hem. Passade även på att fresta Bixi lite för hon var så himla söt. Jag hoppas att den stannar där den ska vara. 
 
Nu tänker jag fortsätta krya på mig och hålla tummarna för att det bara var ett tillfälligt illamående. Ha det bäst!

13 Maj 2013

Det är så otroligt härligt att se någon vara sjukt nöjd och glad över något de gjort! De stunder jag träffat Malin har hon utstrålat en helt annan energi än vad hon brukar göra och jag blir själv så himla inspirerad till att göra något liknande. Jag vill också dra igång något, engagera mig i något, hålla tummarna för det bästa och kanske bli nöjd över resultatet. Hennes loppis var ett grymt bra initiativ och det är grymt kul att se henne så nöjd och glad över resultatet. Självklart är jag också fortfarande nöjd över min finfina jacka som jag fick med mig hem därifrån. ;)
 
De flesta måndagar spenderar jag i skolan och så även denna. Jag slutade egentligen två men satt kvar till halv fem. De sista minuterna jag var där var jag allt annat än glad. Jag kan inte annat än känna en stor tacksamhet till att jag inte har någon schemalagd lektion så sent. Nä fy fasen. Jag hoppas verkligen på att trean också ser bra ut. Annars, så kommer jag få huvudvärk som inte kommer lindra plötsligt.
 
En till bra sak med dagen är att jag fått en ny flaska cociliana, eller hur det nu stavas. Jag har aldrig fattat om det heter cocilana eller cociliana eller cocilocilana. Tänk om de skulle göra mediciner som man faktiskt kan uttala. Typ som alvedon, molipect och sådant man käkade då man var barn, men nej, de ska ha alla möjliga skumma namn...
 
Nu taggar jag snart sömn för att palla nationella imorgon. Prisa gud om jag är frisk imorgon.

Standard

Varför lär jag mig aldrig att titta hur det är tänkt att man ska öppna förpackningar? Nu fick jag ett nytt morgonsirrations objekt..

Söndag

Instagram är verkligen suveränt. Speciellt när man hittar dessa extraordinära användare att följa så man bara vill dööö eller typ smälta. Ni vet den där bruna hunden som typ är missbildad? Jag hittade åt den instan igår och jag är förälskad. Idag försökte jag mig på att ta ett par fantastiska bilder på Bixi men hon blev absolut inte lika bra som denna Tuna.
 
Just nu sitter jag i en tobaksfriduo t-shirt som bara känns fel. Jag hade velat ha en Tuna t-shirt. Det finns så förbannat mycket jag vill ha och ännu mer stressad blir jag då jag inte vet hur det kommer se ut för mig i sommar. Jag vill mer än allt bort från Arjeplog, men utan pengar kan man inte åka bort. Så enkelt är det. Pengar behövs till allt man vill ha och allt man vill göra. Jag måste få någon typ av struktur i mitt liv. Jävlar vad jobbigt att vilja så mycket och samtidigt inte riktigt veta vad man vill. Är det okej att skylla på hormoner i ett sådant tillfälle också?
 
Jag vet inte heller vad jag ska äta. Potatissallad och köttbullar eller plättar med glass och sylt? Båda alternativen lät helt okej men samtidigt känns det inte helt okej att äta överhuvudtaget. Natten var jobbig, hostan var dryg, halsen var ond... Ja, ni fattar. Jag tror iallafall inte att jag behöver oroa mig över konditionen. Den kommer ju vara på topp när jag blivit frisk så som jag hostar och har mig! Tillåt mig att länga efter morgondagen. För mig betyder det hostmedicin.

Dat fynd

Nej. Jag är ingen loppismänniska och jag hade absolut inte tänkt bli det heller, men efter dagen är det tveksamt. Malin har ju jobbat med ett litet projekt - en loppis där man får hyra bord, som en insamling till ungcancer.
 
Efter att ha haft världens sämsta natt där jag vaknade klockan fyra utan att somna om tills det att klockan var sex pågrund av min djävulshosta trodde jag absolut inte att det skulle finnas något på hela dagen som skulle kunna få mig på bra humör, men tydligen. Självklart hade jag ju tänkt titta förbi på Malins loppis, det är ju ett måste när ens vänner dragit igång något. Mamma hade ett bord där och självklart hade hon spanat in andra loppisbord också. Hon kom hem vid lunchtid och sa att det fanns en likadan fjällräven jacka som jag har. Jag kan inte påstå att jag var speciellt intresserad. De är ju dyra och jag är liksom pank. När jag kom till loppisen kunde jag ändå inte låta bli att prova den.
 
Det var precis samma modell som min blåa och jag tror inte alls att de finns att få tag på längre, om man inte ärver eller hittar åt en gammal och enligt mitt tycke är de mycket finare än de nya. Jag frågade vad den kostade. 40 spänn. Fattar ni? 40 jävla spänn för en så fin jacka i riktigt fint skick. Underbart.
 
Jag var bara tvungen att skryta.

Bildbomb

Tjabba tjena hallå!
Jag tänkte ägna ett inlägg till att berätta om gårdagens sjukt spännande norgeresa med lite bilder:
Det var sjukt dåligt väder på fjället. Så nej, jag är inte mongolid, en snöflinga träffade mitt öga vid fel tillfälle...
Över gränsen tog vi oss iallafall och i Norge var det liite bättre väder.
Mamma fotade sina extremt vackra *host* barn.
Och så ljusfabriken som man bara måste besöka när man åker till Norge. De hade många saker som de inte haft när jag varit där förut. Tillexempel snoppljus. Älskar att de har gjort dem ''fina''.
Sist men inte minst, en bild på havet. Norge är ju typ fint även fast det är dåligt väder. Varför är inte Sverige Norge och Norge Sverige? Suck..

Så oförståeligt trött

Överallt står det att det är den tionde maj idag. Jag tror att det är fel, för det känns som att det är höst. Kanske september, oktober eller till och med november. Jag hoppades på sol, eftersom jag äntligen ska få komma iväg från Arjeplog en stund, även om det bara är under dagen. Det blev tjaffs. Om vi skulle åka och vart vi skulle åka, men det blir iallafall Norge så nu sitter jag och väntar på att min mamma ska komma till Arjeplog och hämta mig, sedan beger vi oss.
 
Som en gammal familjeresa typ. Vi brukade alltid åka till Norge åtminstone en gång om året, över dagen, bara för att se oss om. Nu är det dock längesen jag var där, typ sommaren mellan 9an och 1an tror jag, med kusin. Nåja, fastän vädret suger, jag är helt galet trött och min hals gör ondare än vad den gjort på hela veckan är jag glad. Jag borde ha åkt iväg någonstans för länge sedan. Nååja, ett år kvar, ett år kvar.
 
Så sjukt trött. Tur att man kan sova så bra i bil då!

American pancakes

 
Mjölmat varje dag, det är väl så det ska vara eller? Nä. Jag tror inte det, inte egentligen. Men som jag brukar säga: Inga regler när man är sjuk. Idag provade jag på en ny sak som jag velat göra länge, nämligen american pancakes. Jag gjorde dock en lite nyttigare variant på dem om man nu ens får säga så... Recpetet jag utgick från är det i videon. Istället för vetemjöl använde jag mitt fullkornsdinkelmjöl (min nya standard) och stevia istället för socker.
 
Det jag hade i, som blev ca 3 pannkakor (rätt stora ändå, 1 räcker till en person enligt mig om man har något annat tillbehör):
2,5 dl dinkelmjöl fullkorn
0,5 tsk salt
2 msk stevia
2 tsk bakpulver
1 ägg
1,5 dl mjölk
2 msk smör
 
Tydligen ska man inte vispa smeten egentligen men det gjorde jag minnsann ändå. Den blev väldigt tjock, vilket den också ska vara tydligen, men enligt min magkänslade hade jag helt klart kunnat hälla i en dl vätska till. Det kanske hade blivit bättre då. Till pannkakskalaset blandade jag lite vispgrädde med keso, och ja, det är en sjukt konstig kombination men jag gillar båda grejorna och det blev nästan lite som risalamalta. Vill man vara eller låtsats att man är nyttig bör man nog skippa den där grädden dock. Jag hade även micrat lite frysta hallon och blåbär. På pannkakorna hade jag lite kokosflingor och honung bara för syns skull. Men ja, det blev rätt gott ändå men jag hade sjukt fel då jag trodde att jag skulle orka två pannkakor. Men vad fan, varför ha pannkakskalas ensam då man kan dela med sig till hunden?
 
Nu, mina kära vänner, är det dags för Helena att lägga sig, imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis är jag inte frisk då heller. Jäkla virus.
 
Btw borde jag typ göra en ny matkategori, det är ju det mesta som ligger här, mat, mat och mat. Märks det att jag gillar mat eller?
 

Hög på halstabletter

Idag var jag sämre än väntat och dagen har spenderats i sängen och i köket. Dagens kost har bestått av glass och krämbulle. Halsen ska vi inte ens tala om. Jag trodde att jag hade nackspärr men insåg lite senare att det förmodligen inte är det som är mitt problem utan massor med uppsvullna grunkor i min stackars hals. Nä, på topp är jag absolut inte och mitt ovanliga val att stanna hemma från skolan var nog helt rätt trots att jag nu på kvällen nästan gråtit över den förbannade samhällsuppgiften som jag behöver hjäääälp med. Ibland får vi alldeles för lite tid till vissa uppgifter och ibland tycker jag att lärare kan vara alldeles för hårda. Det är så trist när det ska vara så, det är mycket bättre med flexibla lärare som förstår att det kan komma hinder. Nåja, det är bara att bita ihop och hålla tummarna och se till att det går.
 
Ytterligare ett bevis på att jag mår skit, förutom att jag stannade hemma från skolan (för er som inte vet så går jag oftast till skolan även om jag typ är dödssjuk) var att jag drog till ica i min bäbisdräkt. Jag trodde aldrig att jag skulle röra mig längre än 1 kilometer från lägenheten i den där saken som var så skön att ha på sig idag. Men det gjorde jag och det ångrade jag. Jag skämdes, det var mycket mer folk ute än vad jag trodde. Undra om jag någonsin kommer tycka att det är okej att gå runt i den där? Det vore ju asnice om jag skulle acceptera det, jag menar, det är ju världens skönaste men också världens fulaste plagg.
 
Hur ska jag säga detta? Mitt huvud är fortfarande tungt som en sten men jag känner mig nästan frisk. Jag hann prata en liten stund med Pernilla idag. Trots att samtalet bröts var femteminut var det härligt. Att säga att jag är avundsjuk på henne vore fel, men jag tycker att hon är duktig. Självklart är vi åtminstone lite lika, vi är ju systrar, men hon är knappast lika dålig förlorare som mig. Alltså, har jag en dålig vecka eller kanske bara en dålig dag känns det som att jag sumpat allt. Jag får känslan av att Pernilla accepterar sådant mer, att hon har en bättre balans än vad jag har, liksom: det är okej att ha skitveckor, motivationen kommer komma tillbaka istället för att tänka som mig: ALLT ÄR FÖRSTÖRT! Så, det jag ville säga är att trots att jag känner mig fet som en falukorv just nu, har käkat glass och allt onyttigt och förbjudet som bara finns ska jag inte sluta här, vad jag än nu försöker uppnå så ska jag fortsätta och det är faktiskt okej att vara dålig ibland.
 
Det är okej att vara dålig bara man blir bra igen och det ska jag bli. Nu när jag mår dåligt och inte är frisk är det okej att jag inte bryr mig så fasligt mycket. Så, förkylning eller vad det nu är - lämna mig imorgon eller om några dagar, för då jäklar ska jag göra mig själv glad istället för nedstämd.
 
Vilken känsla att lägga sig glad efter en skitdag. Wow.

Just do it

Äntligen kommer jag förmodligen sluta tjata om att jag måste köpa ett par nya löparskor, för idag blev jag minsann ett par kronor fattigare men ett par skor rikare! Det tog tid, men dessa kändes otroligt bra och jag hoppas att de kommer vara det. Jag provade olika skor i cirka en timma men någonstans tror jag att det var värt den tiden. Snubben som hjälpte mig var duktig och sa något jag håller med om till 100 %: Det är inte träningskläderna man borde lägga pengarna på utan skorna och det är så sant. Det var inte förens jag började springa regelbundet som jag såg något värde i skor på ett sådant sätt. Att gå flera mil långa promenader i tillexempel converse är inte bra och så är det bara. 
 
Jag har typ haft problem med benen sedan december och trots att jag både älskar och trodde att mina lunarglide var bra så är de nog inte det allra bästa för mig. Idag blev jag lite mer medveten om vad det innebär att pronera då jag fick se hur jag viker mina fötter med egna ögon och hur olika det ser ut i olika skor. Jag rekomenderar verkligen alla som tänkt löpa att prova ut ett par skor som passar er, för benhinneinflammation hit och dit är inte alls roligt och det kan bli värre och till och med börja ta uppe i ryggen. Ska man bara promenera vet jag inte om man behöver tänka så jätte mycket på pronationsstöd och liknande, jag tror att det är viktigast när det gäller löpning, jag vill åtminstone tro det då jag äälskar att gå i easytones.
 
Hur mina nya skor känns kan jag inte säga ännu. Jag har bara provat dem på intersport men de kändes bra. Dessutom är det nike. Jag vet inte varför, men jag älskar det av någon anledning. De har så roliga färger på både kläder och skor och så får vi ju inte glömma deras helt otroliga motto - Just do it.
 
...Dock blir det inte något jävla just do it på ett tag, vet att jag skrev att jag skulle börja om idag men den där jävulsförkylningen som smyger omkring på hornavanskolan har även nått lilla mig. Men sen, då blir det Nike zoom structure+16 premiär!
 
Oj, detta blev ett riktigt nördigt inlägg och nästan positivt för att vara mig. Fascinerande! Nu måste jag sova och sedan får jag se vad morgondagen bjuder på, kanske blir jag sängliggandes, kanske inte.
 

Jag börjar om på måndag

Igår bestämde jag mig för att jag skulle börja om, bli jätte seriös och regelbunden med allt idag men det gick inte riktigt som tänkt. Visst, jag har tränat och ätit kycklingsallad tillsammans med vitlöksbrödet precis som jag bestämde igår och det var riktigt gott. Träningen var inte lika go, mina ben gör rätt ont än en gång... Jag undrar vad jag egentligen gjort, för jag har knappt sprungit i veckan, senast det borde räknas förutom idag var i måndags, sedan har jag varit alldeles för omotiverad. Min puls är lägre än vad den brukar och vill inte komma upp lika högt, jag vet inte varför det skulle vara dåligt egentligen, kanske över att jag tror på dessa två alternativen: 1. Mitt rosa band går saktare än vad det ska, eller 2. Min pulsklocka jävlas, istället för det tredje: Jag har fått bättre kondition.
 
Jag tror att det är dags att börja springa ute istället för att stanna i vardagsrummet, men först måste jag inskaffa ett par skor. Jag ska till Piteå imorgon så då kanske jag får kika på några. Imorgon börjar jag om helt enkelt. Det är verkligen inte rätt tid nu, min mensmage är inte alls peppande och imorse, innan jag började träna trodde jag att jag skulle avlida. Vidriga, vidriga mensvärk... Dock insåg jag att motion måste vara det ultimata mot mensvärk. Efter en springtur i vardagsrummet och en låång promenad med Annica ute har jag inte märkt av att det är helt fel vecka utan kroppen mår på topp (förutom att den känns 10 kg tyngre än i vanliga fall). Det enda som sviktar nu är mitt psyke, Lisas kommentar till mitt hat mot mitt liv var att jag verkligen hade pms. Det stämmer nog. Jag var tre sekunder ifrån att gråta innan jag mötte upp Lisa...
 
Allt är bara så fel. Man blir svullen, arg, sur, ledsen och får ont i magen. Ytterst sällan önskar jag att jag vore kille och idag är det en av dom dagarna. Fyfan. Jag och Lisa har bakat kakor. Jag har än inte rört dem, för hon är inte här just nu, men snart så. Jag hoppas verkligen att kakorna gör livet, eller dagen, lite enklare.
 
Äh, fy fasen. Jag måste låta som världens dubbelmoralkärring men det har jag verkligen varit i veckan. Jag har gått ner två kilo men det känns eller syns verkligen inte. Mina favoritjeans sitter dock lite lösare men jag vet inte om det är för att jag töjt ut dom eller om det beror på de där kilona. Jag kan inte tro att det skulle vara på grund av någon viktminskning då jag är så jäkla svullen och knappt har tränat i veckan, men jag vet inte. Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte. Ja, jag har mens och är jävligt slapp i huvudet. Ni med ett kvinnligt könsorgan förstår mig säkert.
 
Typ, ska gå ner i vikt men överäter dagen innan och äter sedan kakor dagen efter. Stabilt och så vidare. YES!!!!!
Lisas mormors recept. Mycket nyttiga. Innehåller socker, smör (massoooor med socker och smör), ägg, mjöl och choklad.
 
 

Inte tredje gången gillt

Gårdagen var väl sisådär. Det är min tredje besökshelg och detta är nog den dödaste jag varit på. Jag kommer inte riktigt ihåg hur många som var där när jag gick i 9an men jag vet att det var fler än vad det var nu. På lekarna kom det runt 10 så det blev inte riktigt som tänkt. Anna hade kommit på en sjuuukt *host* bra lek som gick ut på att man skulle käka godissnören, kex och dricka vatten. Lite svårt att förklara såhär snabbt, men när vi som hållt i lekarna skulle tävla spårade det ut när Anna insåg att hon inte skulle vinna. Jag tror aldrig att jag sett en sån dålig förlorare tidigare i mitt liv.
 
Jag var på skolan från morgon till kväll och det känns som att jag inte gjorde annat än att äta. Jag glodde på när boxarna fixade till deras monter till minimässan men annars var det bara lekarna som jag hjälpte till på. Det var lite pinsamt, jag kan ju inte påstå att vi var speciellt förberedda, jag tror nog att vi lockade de få som kom på lekarna att börja på skolan...
 
Det känns som att det mest livade på hela dagen var all mat. Det börjar med frukost, sedan lunch, några timmar senare hamburgare och sist men inte minst den klassiska besökshelgsmiddagen. Jag tror inte att jag överätit så sedan typ nyår. Det var hemskt. Ändå tycker jag inte att maten var så överdrivet god. Klart att den var god, men inte så att det är värt att må illa för. Förresten får vi inte glömma all jäkla chips och dipp som de hade på stugan på kvällen... Mat, mat och mat överallt.
 
Helgen var ungefär lika livad som detta blogginlägg, alltså inte speciellt. Jag undrar om skolan kommer dö ut helt och hållet eller om det bara är ett dött år? Jag förstår verkligen varför de funderade på att inte ta in några ettor. Är det verkligen det att 97orna är en liten kull eller är det så att det inte finns något intresse för skolan längre? Väldigt tråkigt hur som helst, det känns som att en kommun utan skola inte är speciellt långlivad.

Mot skolan på en lördag

Godmorgon.
Jag är inte på väg till Norge och kommer inte vara den här helgen heller utan det blev plan-B (besökshelgen). Solen ser ut att kika fram nu och jag hoppas det håller i sig, förra året var det riktigt skitväder under besöksbelgen. När 95orna var på besök var det typ sommar och sol, så som det borde vara när skolan ska visas upp. Trots att jag inte fått vara med och bestämma någon brilijant lek som jag var förra året så blir det säkert bra. Förra året var det ballongleken som gällde, den då man ska krama sönder en ballong mellan varandra. Lite taskigt, men ändå roligt att se, många blev så sjukt obekväma.
 
Klippte av mig håret för några dagar sedan. Imorse plattade jag det och då såg jag att det inte var speciellt jämnt. Ibland får jag för mig saker och bara gör det, jag har inte ångrat att jag klippte bort typ en decimeter för det var en jävligt ofräscha 10 centimetrar, däremot ångrar jag att jag inte lät någon kunnig göra det. Men vafan, man vänjer sig och håret växer ut igen. ;) Förstår mig inte på frisörer egentligen, de måste ju vara riktiga talanger, det är ju sjukt svårt att få till det riktigt bra.
 
Nu taggar jag frukost på skolan.
Ha en fin lördag.

Sur eftersmak

Bjussar på en liten bild från tisdagen.
 
Godmorgon eller något.
Jag är sjukt dagavild och vet knappt vilken dag det är, men det är lätt hänt då man är ledig mitt i veckan. Imorse när jag vaknade ville jag bara stanna kvar i sängen. Jag snoozade en halvtimma och tvingade mig sedan upp för att gå till skolan. Direkt på morgonen hade vi nationella i engelska 6, skrivdelen, och japp, jag tror att det gick åt helvete. Sedan jag kom på att jag förmdoligen skrivit helt vrickat har jag varit smått grinig över det. Planen för  helgen var att åka till Norge. När jag vaknade imorse kom jag på den idéen. Det var som om den föll från himlen, så jag håller både tummar och tår på att det blir av. Annars måste jag skaffa en plan-B (som kanske är att utan anmälning vara med på något på besökshelgen, hehe).
 
Dagen har varit så otroligt seg, smärtor i både tänder och mage och ett misslyckat försök till träning. Frågar ni mig så kan jag tala om att jag inte är så taggad på livet. Jag antar att det bara inte är min vecka i veckan. Jag håller både tummar och tår att Norge svängen blir av, jag behöver se något som jag inte sett på ett tag NU. Annars kommer jag förvandlas till det här, men inte lika lyckligt, utan deprimerat:
 
Ursäkta mitt utbrott, men när man vaknar upp med ett varningsljus i pannan är det svårt att vara positiv...

RSS 2.0
Bloggare