Trött, sur och hungrig

Vi har sociologi just nu och det enda jag tänker på är den kommande helgen och att få sova utan att höra ett jävla alarm ringa 06.50 på morgonen. Jag är så oerhört trött, sur och bitter och det mesta andra negativa humören man kan komma på just nu att jag vet inte vad. Att reta upp mig i veckan har inte alls varit svårt. För en som undrar så är det inte på grund av den här härliga tjej-veckan som inträffar en gång i månaden. Jag tog mig ju till och med igenom röda syndafloder och mensvärk bättre än vad jag pallar det här. Skoltrött och arjeplogstrött antar jag är namnet på syndromet jag drabbats av nu, typ.
 
Många påstår ju att de bloggar för att kunna skriva av sig och min ursäkt till mina romanlånga klagomål får väl tas för samma sak. Jag är hungrig just nu och om en halvtimma får vi gå över till kyrkholmsskolan och äta. Guld och gröna skogar kanske ni tänker - men icke sa Nicke. Det är ''kökets fisk'' idag vilket jag antar är något nytt namn för fiskgratäng. Jag brukar kunna äta det mesta i nöden, men fiskgratängen har jag fått ännu svårare sedan vi började äta bland massa snoriga dagisbarn. En gång fick vi fiskgratäng med typ morotsstuvning på. Jag ville kräkas för det smakade som kräks. Maten är ofta kall när vi kommer också.
 
Vill någon säga till mig att vi bör vara tacksamma över lunchen som serveras gratis på skolorna så kör på. Det är klart att det är en positiv grej vi har men kom igen, inte när det smakar skit. En rätt ironisk sak är ju också det här med att man i idrottskurserna och hemkunskap lär sig vad en hälsosam kost anses vara. Något som bör vara rödstämplat är ju halvfabrikat. Halvfabrikat är i stort sett det enda som serveras på skolan. Jag förstår självklart att det är för att det är billigare och bla bla bla, men hur fasen ska barnen någonsin kunna förstå att falukorv och makaroner inte är så jäkla bra!?!?
 
Dessutom är jag sådär pinsam och klickar ner hemsidor som inte har med kursen att göra så fort läraren går förbi. Det är ju inte alls genomskinligt. Inte alls.
 
Det var nog allt för mig för den här gången. Vi får hoppas att jag är lite gladare nästa gång jag skriver här.

Du är så yeah yeah wow wow

Duckface
Helgen är över och verkligheten har börjat än en gång. Jag skulle mer än gärna göra som Bixi brukar och gömma mig under min säng, men tyvärr så har jag inte råd med det. Jag skulle vilja säga att jag inte gjorde något speciellt i helgen, men det enda jag gjort är ju saker jag inte brukar göra. I fredags snurrade vi runt, runt i mammas toya. Jag gruvar mig lite för att lämna tillbaka den. Hon hade i stort sett full tank när jag fick låna den och nu.. ja.. inte alls full tank längre. I lördags fick det bli en spontan utgång med några pojkar och flickor. Det var jävligt tyskt uppe på hatten och på harrys var det mest gamlingar. Jag har varit 18 sedan oktober och hunnit gå på krogen i Arjeplog 3-4 gånger? Utelivet i Arjeplog är nog inte riktigt min grej. Livet i Arjeplog överhuvudtaget är inte riktigt vad jag är sugen på just nu. Någon som vill följa med mig någonstans långt, långt borta?

Nu ska jag fortsätta att äta min torra lunch, hoppa in i duschen och sedan bege mig till skolan igen. Tschüss

Körkort

Igår hade jag uppkörning och eftersom jag klarade den betyder det också att jag har körkort nu. Jag borde vara jätte glad och jubla men ärligt talat ville jag börja gråta när jag körde ensam i min 244 för första gången. Jag gillar inte min bil och det var oerhört läskigt att köra ensam. Till att börja med så låstnade ena vindrutetorkaren när jag skulle sopa av bilen och det första jag gjorde när jag skulle backa ut den från parkeringen var att slita knoppen av växelspaken. Lol. Jag har absolut inte kört bil mycket heller. Första gången jag satt bakom ratten på en bil var för ungefär ett halvår sedan och det kanske säger er något. Många börjar övningsköra när de är 16 och många har kört bil mycket längre än så. Inte jag. Jag är typ nybörjarnas nybörjare. Jag har ärligt talat lust att sätta upp en skylt på min bil där det står ''sorrysorry, jag har nyss tagit körkort''.
 
Jag antar att man vänjer sig. Det är ju inte först nu jag börjar öva på riktigt. Men mest tycker jag att det är läskigt. Vill någon köpa min bil?????
 

Kalla mig gris

Om någon skulle leta efter sveriges grisigaste tjej kan jag tala om att hon finns i Arjeplog. Jag lyckas alltid spilla på alla ställen det går. Igår blev måndagmorgon så bra som den bara kunde bli. Jag hade ett sådant fridfullt uppvaknande vid sjutiden. För en gångsskull kände jag mig faktiskt utvilad. I lugnet gick jag till köket i bara underkläder för att fixa en fruktsmoothie till frukost. Det gick tyvärr inte som jag tänkt mig och på fem sekunder hade jag alger, apelsin, mango, blåbär, hallon och allt vad det var över hela mig, köksbänken och golvet. Så, jag fick helt enkelt bara hoppa in i duschen, torka av bänken och sedan rocka vidare. På golvet ser det fortfarande ut som någon spytt. Jag har ju påstått att jag inte kan vara någon riktig kvinna. Jag är ju sämst på matlagning och städning och sådant som kallas kvinnogöra. Jag grisar ju bara ner. Middagen jag gjorde igår var jag inte speciellt stolt över så jag skickade med Malin en matlåda (hehe).
 
När jag ändå är igång att klaga på gårdagens morgon kan jag fortsätta med denna. Jag har knappt sovit något alls eftersom ett billarm stått och tjutit hela natten. Om det inte varit 30 grader kallt hade jag förmodligen gått och slått sönder biljäveln. Som grädde på moset skulle jag upp klockan sex för att hinna äta frukost och så vidare innan det var dags för körlektion.
 
Jag tror att ni förstår mig. Det är liksom menat att jag ska vara så jävla glad hela den här dagen. ARGH

Ögonbryn

I natt drömde jag att jag bara hade ett ögonbryn. I början visste jag inte att jag bara hade ett ögonbryn eftersom jag hade målat dit det, men det hade suddats ut med dagens gång. Som grädde på moset så var det skolfotografering den dagen. I drömmen kom jag på en väldigt klok lösning, såhär såg den ut:
Som tur var behöver jag inte använda mitt hår som verktyg i verkligheten. Jag vaknade med två ögonbryn.
 
 

Lyckad dag

Efter två dagars frånvaro är jag tillbaka med...*trumvirvlar*...POSITIVA NYHETER! Idag var det min tur att skriva för körkortet. Som jag skrivit ungefär femtusen gånger så har jag varit inställd på att jag kommer kugga. Jag fick ett nervöst sammanbrott när jag skulle avsluta provet men blev positivt överraskad. Så nu är jag alltså halvvägs till körkortet. Hur det går med körningen visar sig snart. Tyvärr är jag mer oroad över den än vad jag var inför skrivningen. Det är bara hålla tummarna helt enkelt.
 
Den roliga nyheten nummer två är att Krossa Cancer UFs affärsplan kommit till final i årets affärsplan. Så jag antar att jag och Malin också får hålla tummarna nu då.
 
Det är konstigt det här. Jag har ju faktiskt haft tur idag.
 

Hur många kattpoäng har du?

''There is a person out there for everyone. Your person may happen to be five cats.''
 
Det här skämtet om att jag kommer leva ett liv som ensamstående med fem katter börjar snart likna en sanning. Inte för att jag har flera katter, jag har bara en och min egna lilla kissebebis bor jag inte ens med längre. Tyvärr tror jag inte att jag kan kalla henne min längre, hur mycket jag än vill. Min mamma har liksom tagit över henne.
 
Under mitt jullov träffade jag sjukt många katter. Ärligt talat tror jag att jag träffade fler katter än människor. Jag gillar katter, så länge de är gosiga och snälla. Först var det Pernilla och Alexanders två kattungar, sedan min egna, sedan Kerstins silkesapa, sedan Stinas alla birmor och ja, det bara fortsätter. Det känns som att jag dras till katter, de finns överallt.
 
I detta nuet har jag även fixat kattvakt till en 12årig röd bjässe. Jag vet om att det är sjukt svårt att omplacera vuxna katter, men nu känns det som att jag har ett slags ansvar att göra allt jag kan för att Findus ska få ett nytt lugnt hem. Vad ska annars hända med stackarn?
 
Så om katter får mig att engagera mig nu, hur kommer det bli i framtiden? Jag tror att jag suger på människor. Det blir nog jag och fem katter.
Min alldeles egna stora bebis och två små. Jag älskar hur hon vill vara med nykomlingarna. Älsklingen min.
 

Syster

Jag och min kära syster satt uppe länge igår och pratade. Det är alltid så jäkla kul att prata om gamla tider och hur idiotisk man var som barn. Istället för en lekstuga fick jag och Pernilla leka i mammas och pappas gamla folkvagnsbuss. De hade förmodligen inte tittat vilka föremål som fanns i den innan de lät oss ta över bussen. Vi inspirerades av pippi och tankade den med gammal senap som vi hittat i kylskåpet. Dessutom fann vi någon typ av kniv och massakerade både tak och gardiner. Dessutom hade de gamla tvättsvampar hårda som sten och de fungerade utmärkt att repa bussens utsida med. Tur att det inte var någon fin buss för det hade gjort ont i mitt hjärta dessa dagar om jag hade förstört en sådan. Och tro det eller ej, men mamma fick sälja den gröna skönheten till ett par norskar för några år sedan.
Förbannat ful var den och fulare blev den av våra lekar där man kniiiivade tak och andra grejer. Konstigt nog lät vi sätena förbli hela.Kommer även ihåg att jag tog en titt i mammas gamla DAF. Vet dock inte om jag massakerade den, men det skulle absolut inte förvåna mig. Varför har man inte det där barnasinnet helt utan konsekvenstänk i behåll?

12 Januari

Det var ett tag sedan jag uppdaterade. Jag har helt enkelt inte haft något vettigt (positivt) att skriva. De inlägg som varit på G har jag suddat ut X antal gånger. Min pessimism har börjat sätta sig i kroppen. Jag är trött och har ont. En tid av väntan har infallit. Det är långt kvar innan vintern är över. Det är inte bara vintern som kommer ta slut. Allt kommer ta slut snart och jag börjar känna mig desperat efter en annan vardag än denna. Mitt humör är bara på botten och jag kan inte sluta grubbla vilket är dumt. Jag borde ta vara på den tiden jag har kvar här uppe med mina vänner.
 
Trots min desperation skrämmer framtiden skiten ur mig. Jag är som min hund. Liten men kaxig. Tror mig vara tuff fastän jag helst av allt bara skulle gömma mig. Det känns så fruktansvärt konstigt när jag och mamma pratar om att säga upp lägenheten, vilka möbler som ska vara kvar och så vidare. Jag vet mitt mål men ändå känns det så osäkert. Tänk om jag inte tar mig in på någon linje jag vill gå? Tänk om jag inte har någonstans att bo? Tänk om jag bara fegar ur, stannar kvar här för att sedan ligga bitter på min dödsbädd och undra varför jag tillät mig själv att bli bekväm i Arjeplog?

För att bygga på den här romanen ytterligare så kan jag tala om vad jag gjort idag. Jag vaknade alldeles för sent för att hinna med dagen. Jag åt frukost vid lunchtid, började om att se första sessongen av New Girl och sedan tränade jag litegrann. Sara fyller år idag så senare under dagen bjöd hon på fika. Det var gott och nu avslutar jag den här boken innan det blir på tok för långt.
 
Grattis till Sara och hejdå på er alla. Nu är det dags för körkortsplugg IGEN.
 

Who's that girl?

Att börja skolan blev värre än väntat. Ibland förstår jag inte hur de som håller i skiten verkligen tänker, men för att förtydliga något som inte känns speciellt betryggande angående min sista termin på hornavanskolan: Jag är utan lärare i tre kurser. Jag antar att jag sagt det förut, men jag kan inte släppa kaoset som varit. Jag trodde att trean skulle vara slutet och att det skulle kännas skönt, men det gör det absolut inte när man förlorar läraren man har i flest kurser. Det spelar ju på betygen och för min del känns de rätt viktiga om jag ska kunna göra vad jag vill. Eller åtminstone ha en chans. Jag försöker att inte gräva ner mig i mitt lilla hat mot skolan, men det är svårt. Det finns så mycket att klaga på. Schemat (som dock bara är tillfälligt är av det sämsta), vi ska sluta äta mat på vår skola (å andra sidan verkar ingen ha koll på hur vi ska göra) och allt är bara skit. Min vardag är fylld av missnöje och jag försöker verkligen hitta något som är bra. Jag och Anna har iallafall skrattat gott åt gamla skolkataloger, tittat på klänningar och käkat lax. Laxen som jag åt till middag är det första köttet på ett par dagar. Jag har inte fått för mig att jag ska bli vegetarian. Jag tror liksom inte att det är någon ''idé'' att bli något och sätta begränsningar för sig själv men jag är ändå nöjd. Grönt är bra! För att inte spåra iväg och skriva en lång roman om mina matvanor tänker jag istället säga tack för mig, bädda ner mig i sängen och titta på awkward. Det är fascinerande. Jag tittar varken på film eller tv speciellt mycket men jag tror faktiskt att jag har två(!!!) serier som tagit mitt hjärta ifrån mig. New Girl är dock fortfarande nummer ett och det krävs nog en hel del för att förändra det. Jag vill vara Jess, eller ha en Jess bredvid mig. Pernilla sade dock till mig att jag var som henne, i den meningen att man gärna säger åt mig att inte vara mig själv så mycket. Men jag menar, hon liksom sprider regnbågar omkring sig. Hon är så jävla positiv och pinsam hela tiden. Å andra sidan är typ alla pinsamma och jag älskar det. Hm, spårade visst iväg med min kärlek till Jess istället för att bara avsluta detta. Min sista uppmaning till er blir då alltså: Om ni inte sett New Girl, se den FÖR FAN. Godnatt

Tillbaka till vardagen

Jag antar att jag gjort något riktigt dumt då jag laddat ner tre sessonger av awkward på två dagar (lyckades tyvärr inte hitta New Girl sessong tre och det gör förbannat ont i mitt blödande hjärta). Mitt internet är seg och jag börjar oroa mig för att jag tagit slut på det i början av månaden. Surt sa räven, men inte nog med det. Det är inte alls länge kvar tills jag har skrivning och jag borde absolut plugga körkort. Så icke självgod som jag är tror jag ändå att jag kommer kugga - men det är ju dumt att göra det med flit. Som yngst i familjen blir man ju ibland lite bortskämd och om internet inte ordnar upp sig så kommer jag nog få låna min mammas.
 
Inte nog med att mitt internet knappt fungerar. Skolan börjar imorgon och jag är så sjukt otaggad. Om saker och ting skulle varit som jag velat hade jag befunnit mig på en annan ort just nu. Vill. Inte. Vara. I. Arjeplog. Stundvis inbillar jag mig att jag trivs här, men nu? Nja, inte alls faktiskt. Mitt liv behöver något nytt.
 
En sak att vara glad över är iallafall att vissa gamla vänner inte blir föredetta vänner utan fortsätter finnas där. Det är så tacksamt. Inte för att det någonsin är fel med nya vänner, men ibland är det så otroligt skönt att ha vänner som man känt länge, som vet exakt hur man är och som förstår ens språk (och som man kan prata om gamla minnen med ett par timmar på natten och skratta åt).
 
Idag invarderade ryska maffian lägenheten på daghemsvägen. Jag vet inte hur längesedan det var jag träffade Lada men vi kom fram till att det förmodligen var mer än ett halvår sedan. Hon hade med sig ryskt torrbröd som Anna från borran fick smaka. De som gått i min gamla klass vet förmodligen vad jag pratar om. Det är iallafall asgott och de två små påsarna som åkte med till Sverige blev snabbt uppätna.
Hur avslutar jag detta? Vi ses imorgon på skolan (om jag nu tar mig så långt vill säga).

Tack för att ni lever

Jag var ju glad att alla mina överlevde år 2013, nu får jag bara hålla tummarna för att jag slipper förlora någon år 2014. Pernilla ringde igår vid niotiden och sa att hon hade krockat med en lastbil. Hon hade fått sladd i en kurva och var på fel sida då det kom en lastbil. Som tur var lyckades hon väja undan så pass mycket att det inte blev någon frontalkrock. Hon klarade sig med några skrapsår så hon hade nog änglavakt. Jag måste bara säga att jag är otroligt tacksam för att det gick så bra och att jag fortfarande har mina kära systrar kvar i livet.
 
 
 

Hemma

Idag återvände jag till Lappland med sorg. Jag kan inte säga att bortaveckan varit sådär superduper kul eftersom min syster var okry, men jag tycker om att vara borta. Jag hade inte alls någon lust att åka tillbaka till Arjeplog. Ärligt talat hade jag hellre stannat kvar där åtminstone en vecka och strosat runt ensam i staden. Det är fint där, det är större och det finns mer att se. Hemma är det grått, tråkigt och oerhört tyst att sitta ensam i lägenheten och glo i väggen.
 
Som ni ser försökte jag ta några bilder i mörker. Det blev inte speciellt bra. Kanske för att jag inte är någon talangfull fotograf och kanske för att luften var fuktig. Det var iallafall finare i verkligheten. Jag älskar då det är mörkt och det är massor med lysen. Så fint.
 

True beauty comes from within

 
När det kommer till shopping så är jag en sådan som vill säga att jag inte alls tycker om det. Jag kommer från en norrländsk liten håla där den största butiken är coop. Jag har vant mig att om man behöver något, så beställer man det. Jag trivs med nätshopping. Punkt.
 
Med detta ville jag egentligen säga att jag inte alls tycker särskilt mycket om att gå på stan. Jag var ute den sista dagen på mellandagsrean och ville inte annat än att bara gå där ifrån. Det var så jääävla mycket folk. Idag gav jag staden och dess butiker ett nytt försök, men nja, det gick inte speciellt bra. Jag hittade en tröja jag tyckte väldigt mycket om inne på MQ. Det fanns tre stycken i storlek L och en medium kvar. Jag gav tröjan med M ett försök men den satt som ett tält.
 
Rea må vara apkul om man fyndar i sin egen storlek. För mig var det omöjligt att hitta något fint OCH i rätt storlek. Efter att ha letat efter något fint i träsket började jag bli less på att gå tomhänt. Det enda min plånbok åstadkommit var en ny eyeliner och ett läppstift. Hittade världens finaste bh men tyckte att 300 kronor var liiite väl mycket för min plånbok.  Jag började få panik - VARFÖR KÖPTE JAG INTE BARA NÅGOT? Just i denna stund gick jag förbi en Life butik. Jag gick in där, kikade runt. Hittade inte något intressant direkt. Kvinnan i butiken frågade om jag ville ha hjälp och ehum, eeeh, aaahh, har du något algerpulver frågade jag. Mhm. En Super Booster V1.0 greens för 300 kronor blev det. Ett impulsköp - men inte på rea. Jag fick dock en shaker på köpet och jag är svag för det där med att få något extra på köpet.
 
Nästan tomhänt kom jag hem. Lite dåligt samvete över den där påsen med alger. Nåja, den är säkert bra. På förpackningen står det ''boost yourself to perfection'' så det blir nog en bra start på det nya året. Efter världens äckligaste lunch gav jag stan ytterligare ett försök. Jag släppte på spärrarna den här gången och kom hem med ett par jeans, en hoodtröja, en tröja, en ny plånbok och en ny sjal. För mig tar det ett tag att börja bränna pengar och ett par konstiga köp.
 
Imorgon tänker jag fynda ännu mera! Bodyshop, lush och sådana där saker jag i vanliga fall tycker är hyfsat dyra får gälla. Sedan blir det nätshopping igen, eller så får jag ta det lilla lugna på pengafronten.
 

2014

Jag glömde att posta inlägget jag skrev igår. Jag får helt enkelt skriva något nytt och bättre idag eftersom det är ett nytt år och en ny början. Det blev inga paljetter och inte heller någon brakfest för mig igår, men alla överlevde gårdagen och ibland är det helt enkelt bara sådana saker man får uppskatta. Att åka till Uppsala blev för den här gången inte som väntat. Det enda man kan göra är att göra det bästa av situationen och på den fronten så tja, min nyårsafton må varit den sämsta jag upplevt. Vid tolvslaget var jag tillbaka hos SysterYster. Vi skålade i avslagen, alkoholfri champagne - minst sagt passande för kvällen.
 
För första gången på flera år har jag inga löften för det nya året. För ett år sedan satt jag i Uppsala och gav löften till mig själv, jag skulle bli helt jäkla awesome - supernyttig, superfit och innan åretsslut skulle jag väga under 50 kg. Jag gjorde inget med det där löftet och jag känner inte heller att det skulle göra mig till en bättre person. Visst finns det saker som jag tycker att jag borde ändra med mig själv. Tankar om förbättringar kommer upp då och då, oavsett om det är nyår eller första dagen i en ny månad. Det senaste jag kom på var att jag borde börja läsa och engagera mig i saker så att jag kan bli smart (man duger aldrig, det vet ni om va?)
 
Med eller utan nyårslöften vet jag iallafall att 2014 kommer innebära förändring för mig. Det här är kanske året då jag får ta tummen ur röven och faktiskt göra något åt livet. Det ska bli spännande att se vad som händer - flytta, plugga, jobba? Allt är upp till mig! Jag kanske skulle tackat för 2013 och önskat er ett gott nytt år redan igår, men tyvärr blev det som det blev och därför säger jag det nu: GOTT NYTT ÅR!
 
Btw. Passade ni på innan nyårslöftena? Jag har tryckt i mig skit idag också, så det var nog tur att jag slopade löften om sådant i år.
 

RSS 2.0
Bloggare