Tapetsering och dålig planering

Innan vi började arbeta på skiten. Förarbete inför tapetseringen är dock redan gjort så all terrakotta är borta. Ska lägga upp förebilder på hela rummet när det är klart.
Hårt arbete och så vidare. Mitt livs tredje tapetsering, första gången med EasyUp. Btw är det en såkallad Jutis-kostym jag är klädd i om någon skulle undra.
Tapet som knappt syns, men jag lovar att den sitter där!
Grundmålat
Om jag i detta nuet skulle vara någon typ av livscoach skulle jag tipsa er alla om att inte ha tre dagar på er att tapetsera och måla ett rum samtidigt som en lägenhet ska tömmas. Jag vet inte hur vi ska klara av det här eller om vi verkligen kommer göra det. Att måla och pyssla på är iallafall kul har jag insett. Det är terapi. Det enda man tänker på under tiden man målar eller tapetserar är just det man gör. Jag kanske borde satsa på en karriär som målare, de måste väl ändå vara världens lyckligaste människor? Tänk er att ha ett arbete som är terapi och dessutom bli hög av alla ångor från färgen och dessutom, än en gång, få hjärnan förstörd av all färg. Skämtåsido. Bör nog blivit målare för typ tusen år sedan om min teori skulle stämma.
 
Nu är det dags för mig att slita mig från datorn och gå tillbaka tillarbete - tidigare idag har jag hållt på med rummet i Jutis som är långt ifrån klart, men nu måste jag verkligen ta tag i lägenheten. Fy fan för vår dåliga planering. Önska mig lycka till!

Jag förstår inte hur jag vågar

Meningen jag avslutade mitt förra inlägg med kändes minst sagt ironisk efter övädret som varit. Strömavbrotten igår var väldigt täta. Jag vet inte om jag någonsin varit med om ett sådant åskväder. Ibland kändes det som om hela huset vibrerade. Åskan är dock ingenting som skrämmer mig. Lägenheten ska vara tom om några dagar och jag är rädd. Inte för att tömma lägenheten, utan hur sjukt nära min riktiga flytt är. Jag förstår inte hur jag vågar åka iväg då jag inte ens kommit in på en utbildning, utan bara på en kurs, och är sjukt tveksam på att jag någonsin kommer klara av att ta mig in på utbildningen jag vill läsa. All den här rädslan tar upp den mesta energi jag har. Jag är så jävla rädd för att allting bara ska bli ett enda stort misslyckande.

Ingen rast och ingen vila

Ibland är det rätt smidigt att jobba på samma ställe som min mor, iallafall när vi har planer tillsammans. Hon jobbar ju dock natt, så vi jobbar ju inte med varandra. Jag undrar om det skulle kännas konstigt. Hon har ju jobbat på huset i typ hundra år och jag sedan mars det här året. Saker bli inte alltid som man tänkt sig och tapetplanerna vi hade för dagen gick i krasch när mamma blev inringd för att jobba natten mot idag. Innan hon åkte iväg till jobbet frågade hon mig ifall det var okej att ringa mig ifall någon skulle vara borta. "Ja, ja" svarade jag bara och tänkte att det inte skulle hända och att om den nu skulle bli så, så var ju redan helgens sysselsättning borta med vinden. Jag somnade sent i natt och 06.20 imorse ringde mamma till mig och frågade ifall jag kunde jobba. Snopet värre. Min lediga helg försvann snabbt och hela lägenhetsflytten kommer bli väldigt stressig. Det kommer varken bli rast eller vila på mina lediga dagar då både en make over på rummet i Jutis och lägenhetsflytt ska hinnas med. Jag har iallafall provat på något nytt i sommar och det är att verkligen ha fullt upp.
 
Nåväl, hårt arbete motverkar syndigt leverne som en viss mor brukar säga. Har iallafall gjort perfekta bananpannkakor idag (övning ger färdighet) och gått en promenad upp till öberget (mitt sätt att sola). Sen var det jobbet också såklart, som dessutom börjar om klockan 07.00 imorgonbitti. Godnatt på er, ni som har sommarlov bör ta vara på det, för mig är det historia.
"Vi hade iallafall tur med vädret"
 

Två ägg och en banan

Igår provade jag för första gången på att göra det där som det tjatades så mycket om för ett tag sedan alladeles själv, nämligen bananpannkakor. Jag säger bananpannkakor fastän jag är en sann Arjeplogare. Om det beror på att bananpannkakor inte är regular plättar eller att jag helt enkelt umgåtts för mycket med folkslaget som säger pannkakor istället för plättar, det vet jag inte, men ni behöver inte rätta mig. Pallar inte. Förstår faktiskt inte hur bananpannkakor kan bli bananplättar. Det låter ju bara jätte dumt, men jag håller fast vid att vanliga plättar heter plättar och inte pannkakor. Punkt.
 
Igår började jag jobba 07.00 och jag vaknade lugnt och fridfullt vid 05.50, därav kom jag även på idén att steka pannkakor till frukost. Samma sak gäller idag. Jag jobbar kväll men har ändå tusen alarm ställda på morgonen så att jag ska hinna göra något av dagen. Det första alarmet går av vid 07.00 och jag kliver nästan aldrig upp då. Det brukar inte bli först vid 09.30 men idag var annorlunda. De gånger man vaknar tidigt på morgonen och allt bara står rätt till finns det ingenting som är bättre än en lyxfrukost. För andra dagen i rad blev det bananpannkakor, jordgubbar och kvarg. Kanske får bli min nya standard, hur bra och enkelt som helst ju! Det enda som behövs är två ägg och en banan. Glöm inte heller bort hur bra ägg egentligen är, ett livsmedel som länge legat i det förgågna för min del. Ajabaja, mer ägg till Hena igen..
 
Jag har fortfarande ett par timmar att averka innan jag börjar jobba. Nu ska jag dra på min träningskläderna och plåga benen litegrann, sedan hoppas jag på att få hämta ut ett paket idag. Flyttstädningen skjuter jag upp lite till - 7 dagar kvar!!

Jag och nycklar

Det händer ofta att jag tar fel nyckel när jag ska låsa upp något - nykter som onykter. Vet inte hur många gånger jag försökt låsa upp lägenheten med cykelnyckeln, cykeln med skåpnyckeln och så vidare.
 
Idag jobbade jag ett kvällspass och när jag skulle cykla hem från jobbet förstod jag inte varför cykeln inte gick att låsa upp. "Vad kan det nu ha blivit för fel?" tänkte jag och funderade på att bara lämna cykeln där den stod och gå hem. Då ser jag att jag står och försöker pressa in bilnyckeln i det lilla låset. Det är inte lätt alltid. Vi får helt enkelt se hur det går att börja klockan 07.00 imorgon. Taggar inte tidig uppstigning. Önska mig lycka till med sömnen. Godnatt.

Nästan bäst

Äntligen har även jag en dag ledigt! Jag skulle vilja säga att jag haft det bäst, men tyvärr är det inte riktigt så. De senaste nätterna har jag haft svårt för att somna på kvällarna och när jag väl somnat så har jag sovit oroligt och vaknat var och varannan timma. Som grädde på moset har jag lyckats dra på mig en magkatarr. Igen. Jag måste dock säga att vädret, härligt häng hos Lada, vattenmelon och promenader väger upp över det negativa. Hoppas bara på att det faktiskt kan bli bättre nu, så att jag får sova och känna mig som en människa istället för en zombie. Håller även tummarna på att jag kanske fått lite, liiite färg idag. Jag som aldrig hinner vara ute i solen..

Men vad gör man?

Idag är en sån där dag då jag vill dra en extra lång svordomsramsa. Förstå mig inte fel för jag tycker absolut inte att det låter bra att svära, men jag må skylla på att det är ett kulturarv. I Arjeplog är vi ju speciellt bra på att sätta ihop alla existerande svordomar och sedan dra dem om och om igen. Min grej om att alltid ha med mig matlåda till jobbet fungerar fortfarande utmärkt. Så även idag, då jag hade med mig en matlåda jag packat i all hast. Vad jag däremot tydligen inte gjort tillräckligt noga var att stänga burken så i min väska hade jag kikärtsgryta och ris utkletat - på alla grejer. Min plånbok luktar tomat och lök och mina te-påsar fick jag slänga. Av den anledningen sitter jag just nu hemma och käkar vattenmelon och dricker smoothie till lunch. Visst funkar det också, men att börja en morgon med att bli sådär helvetes jävla satans i helvetes förbannad är inte kul. Allt blir ju bara upp och ned då.
 
Funderar på att bota mitt dåliga humör med en sidensjal, som balsam för själen liksom. Siden är ju bäst och sjalar är ju bra. En gång i tiden hade jag en sidenskjorta men den försvann i det tomma intet och jag saknar den än idag. Att köpa eller inte köpa?
 

En månad

Det är cirka fjorton dagar kvar tills lägenheten ska vara urpackad och städad. Man behöver inte titta på mitt rum en lång stund innan man kan konstatera att jag inte är förberedd på någon flytt. Det är dessutom ungefär en månad kvar tills det bär av söderut för min del. Igår köpte vi tapet till rummet i Jutis som ska fixas till. Det kan ju kännas lite lustigt att tapetsera om och måla ett rum just innan flytt, men de som har sett hur rummet ser ut nu förstår nog tanken med det. Om det bara får stå så kommer det absolut inte hända något, och det rummet skulle behövt nya tapeter och färg för måånga år sedan men det har bara inte blivit av. Min tanke var först att tapetsera mörkbrunt och rosa, men det blev vita tapeter. Golvet är fult och vitt, men det ska inte bytas ut. Alkoven är i trä och är betsad mörkblått vilket jag tänkt måla vitt, men nu när allt i rummet kommer vara vitt, vitt, vitt så vet jag inte riktigt. Jag plockade hem några färgkort på olika vita nyanser och kunde inte hålla fingrarna borta från det rosa. Jag skulle inte utnämna mig som en riktig lover av färgen rosa men det kanske är vad jag är. Kan inte riktigt bestämma mig om jag trots all annan vit färg som kommer dominera rummet ska måla vitt eller om jag faktiskt ska våga mig på lite färg. En liten del av mig säger "JA!" till rosa eller färg men en annan säger nej. Jag borde nog växt ifrån det där med rosa rum - och konstiga färger förövrigt. Om jag inte minns helt fel var det en väldigt ung Helena som tyckte att en trävägg i lekrummet i Jutis skulle målas banangul. Seriöst. Kan jag liksom inte bara hålla mig till stilrent och fräscht bara? Det här med lite konstiga färger och sådant kanske sitter djupt rotat i mig. Ett som är säkert är att banangul åtminstone hör till mitt förflutna. Hur som helst känns det skit kul att ha makten att bestämma över hur ett rum kommer se ut, något jag inte fått göra speciellt ofta, men synd att det inte är det rum jag kommer bo i.

Vilken jävla dag

"Vilken jävla dag" är mitt uttryck för de senaste dagarna och troligtvis, även denna. Jag har inte alls mått bra. Mitt liv har kombinerats med en framtidsångest från helvetet tillsammans med illamående och alldeles för lite sömn. Det känns i både knopp och kropp och jag orkar bara inte. Jag har känt mig så fruktansvärt hopplös och allt har verkligen bara varit jobbigt. Det enda jag kan göra är att dra en djup suck och fortsätta fokusera på både nuet och framtiden. Just nu har jag ett kvällspass kvar till två dagar ledighet och cirka en halv månad kvar tills lägenheten ska packas ur. Jag har mycket att göra och mycket att tänka på, så det är väl inte så konstigt att det blir knas.
 
Livsångest och framtidsångest är väl tyvärr något jag insett att man får tampas med hela livet. Jag vet inte om jag någonsin kommer bli nöjd. Jag vill så mycket och jag vill det så jävla hårt. De dagar jag inte alls tror på mig själv blir det bara för mycket. Jag kan inte låta bli att fundera på om mina drömmar och mål är alldeles för mycket för vad jag egentligen klarar av, men hur vet man egentligen hur mycket man klarar av? Man brukar ju säga att allt är möjligt om man bara vill tillräckligt mycket, om man bara orkar kämpa. Att vara barn samtidigt som man tvingas växa upp är så jobbigt. Att inte ha någon trygghet kvar är så jobbigt. Allt är bara så jävla jobbigt nu. Och jag som var glad för bara några veckor, månader sedan. Inbillade mig att framtiden var ljus och att den var min - om jag bara ville. Det har varit soligt de senaste dagarna men igår kom ett riktigt åskväder. Jag antar att det går att jämföra med mitt humör och mina känslor. Starkt solsken och sedan bara ett sjuhelvetes åskväder. Nu ska jag fortsätta försöka bli kompis med mig själv, men det är svårt.
 
Student i rörelse, vilken ironi.

Ett löfte är ett löfte, en kaka är en kaka

Idag slutade både jag och Lada jobba klockan fem och då bestämde vi att vi skulle gå en promenad senare under kvällen. När vi skildes åt med cyklarna sa Lada att hon skulle övningsköra och sedan höra av sig. Jag hade dessutom lovat att baka en kaka. Som ni ser hör jag av mig till henne och hon tycker att vi kan ses någon annan dag, vilket jag inte håller med om eftersom jag bakat. Alltså, jag vet hur man får ens vänner att vilja umgås med en. Mat, kakor, sötsaker - You name it.

58

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är pappas födelsedag men alla "hurra" hoppar jag över. Idag skulle du blivit 58 år. Det är sju år sedan vi fick fira din födelsedag tillsammans med dig och jag kommer ihåg precis hur din 51 års dag var. Det var inget stort firande som det var när du fyllde 50 med alla olika sorters tårtor man skulle kunna tänka sig och folk från alla olika håll. Det var lugnt, med en gräddtårta, en smörgåstårta och billig engelsk konfekt i en skål. Vi firade tillsammans och på kvällen blev du dålig så du och mamma åkte iväg.
 
Trots att vår sista sommar tillsammans bestod av en sjukdom som gick uppåt och neråt hela tiden, sjukhusbesök hit och dit så hade vi kanske den bästa tillsammans. Jag var 11 år, vilsen och ensam. För det mesta satt jag instäng på mitt rum på Renbergsgatan. Jag var rädd för att gå ut, ville inte visa mig, isolerade mig från omvärlden. De gångerna jag mådde bra var när vi var tillsammans i Jutis. Jag fiskade och du hjälpte mig. "Nästa år ska du få börja köra båten" sa du. Men det blev inget nästa år. I slutet av sommaren kom beskedet om att du inte skulle få leva med oss mer och sex veckor senare dog du.
 
Det finns en dag jag aldrig kommer glömma. Jag, Mica och Meja stod vid bron och fiskade. De plockade upp abborre efter abborre och jag bara kastade och kastade men lyckades inte ens få bottennapp. Efter ett tag tröttnade vi och gick till den gamla bron istället. Jag kastade mitt första kast och satt fast. Jag suckade och försökte slita loss draget från botten. Efter en tids stretande dök två ögon nära kanten vi stod vid upp. Alla tre skrek - det var typ världens största gädda. I paniken ringde jag pappa och sa att han var tvungen att komma, fort fort eftersom jag fått en gädda. Efter en stund kom han och då hade gäddan stuckit iväg med draget. Senare under kvällen gick jag ut och fiskade igen. Samma sak hände då. En stor äcklig gädda var det enda jag fick upp. Även denna gången ringde jag pappa och sa att han var tvungen att skynda sig ut med håven. När han kom hade gäddan stuckit. Och så hände det en gång till... Inga av mina monstergäddor fick jag upp den sommarn, inte ens tack vare att pappa sprang med hoven så fort jag ringde, men vi hade iallafall kul tillsammans och jag önskar så innerligt att det inte tvunget varit vår sista sommar ihop.
 
Grattis på födelsedagen.

Väglöst

"Typical swedish mom/Hej, jag har en hund!"
Det ser ut som att Lada är typ fem gånger större än mig, vilket inte stämmer. Lustigt hur det kan bli på bild! Visst är hon sju centimeter längre, men det är ju inte såå långt..
Poetisk bild på den gamla stugan, som en gång i tiden var vacker (om jag inte drömt det vill säga).
Och på en spegelblank sjö lämnade vi tillsist väglöst land.
 
Man brukar ju säga att man ska ta vara på de fina dagarna under året. Vädret har varit på vår sida idag också och när jag väl slutat jobba tog jag verkligen vara på solskenet. Jag, mamma, Linda och Lada köpte ica-sallad och åkte över till Bukt. Jag hade förväntat mig en lång promenad längs stranden och att få lätta på mitt tunga hjärta. Det blev dock inte riktigt så som jag hade tänkt mig då vattnet var alldeles för högt för att jag skulle komma åt någon strand med mina bara fötter. Dessutom var det fullt med brämsar överallt. Härligt har jag ändå haft utan tvekan! Fastän jag nästan aldrig är i Bukt kan jag intyga till 110% att det måste vara en av Arjeplogs finaste byar. Så skönt med väglöst land. Tänk att jag inser hur mycket fint som finns i Norrland nu, när det bara är cirka en månad kvar till flytt... Kanske kommer det trost all min längtan att bli lite jobbigt att lämna?

Vilken dag!

Sommaren har verkligen kommit till Arjeplog nu. Det är så jävla hett ute och solen har lyst som en galning hela dagen. Jätte kul, verkligen, om man ändå fick ta del av det sköna. Jag tog iallafall vara på mina lediga timmar och åt lunch ute på ballkongen. Riktigt härligt. Äggsallad och smoothie fick det bli. Önskar att det kunde vara så varenda dag, sol, sommar och sallad. Idag var det kvällsjobb som gällde så jag är nyss hemkommen. Imorgon är sista dagen innan jag får vara ledig en enstaka dag. En positiv sak med att jobba 100 % är att man verkligen får se till att ta vara på ledighet. Nu ska jag sätta igång en film och sedan ska jag (försöka)sova, upp 05.50 imorgon!

Kommer inte på någon rubrik

Min helg blev inte riktigt som planerad. Jag har inte hunnit göra alla saker som jag tänkt. Det enda som jag faktiskt påbörjat men inte riktigt ännu avslutat som jag länge tänkt, är att rensa min garderob. Gårdagens natt spenderades i Norge. Vi kom tillbaka till Jutis vid 05.30 och då sov jag redan som en stock. Har sovit bort halva dagen så alla rutiner har blivit konstiga. Jag måste verkligen ordna upp mitt liv och mina rutiner. En sommar som är kaos känns ju inte som en bra start på hösten då jag måste bygga upp ett nytt liv på riktigt. Anyway, har två konstateranden att dela med mig av: Norge är sjukt fint och jag kommer absolut inte sakna alla renar efter vägarna när jag flyttar.

Late night teaparty

Idag jobbade jag till 07.00-17.00 innan jag fick gå på en välbehövd ledig helg. Min ledighet började med att hacka ihop en kyckling sallad som jag skulle bjuda min kära vän Lada på. Hon kom hit. Vi åt. Massor (åtminstone jag). Till efterätt hade vi dessutom jordgubbar och grädde och ja, alla förstår väl hur det slutade. Foodbaby. Efter maten kletade jag på mig lite mascara, bytte tröja men lät haremsbyxorna sitta kvar innan vi började vår vandring runt spångarna. Lada är också klok och bor i haremsbyxor. Hon köpte de som ett slags skämt. Alltså, hon tycker precis som mig att de inte är speciellt snygga, men när man väl känt hur slappa de är så är det svårt att låta bli. Once you go black... typ. Promenaden avslutades hos Lada där vi suttit i flera timmar och druckit te och pratat. Samtalsämnena har gått från allt mellan övernaturligt till Sankt Petersburg och Ryssland. Snacka om att jag är taggad på att åka dit. Vilken turist Lada kommer ta med sig från Sverige. Gud så mycket fint jag ska få se och så många roliga och fina saker jag ska köpa med mig hem. Det jag planerat hittils är en sån där docka som man måste köpa om man åker till Ryssland, något i porslin (titta vilken fin kopp jag fick dricka te i. Ryskt porslin alltså. Materiell kärlek) och en sjal. Det är 10 år sedan jag var utomlands och då var jag i Turkiet med familjen. Till vintern blir det Ryssland och ärligt talat, det känns ju lite tuffare än något så mainstream som Turkiet med familjen? Inte för att värme är att förakta, men vad är väl inte lite rysskyla? ;)

Flytt

Dagarna tills min lägenhet här i Arjeplog ska plockas ur närmar sig. Jag har inte ens börjat fastän jag tänkt rensa garderoben i flera veckor nu. Vad jag däremot gjort är att börja förbereda mig mentalt. Det känns så konstigt att efter att jag flera år gått runt och sagt att efter gymnasiet ska jag flytta till Uppsala och att det nu är kommer ske i slutet av augusti. Boendet från början är löst och när jag väl är där gäller det bara att söka sig vidare. Det känns så konstigt, nervöst men ändå sjukt härligt att jag äntligen ska få påbörja det liv som jag vill. Vart det slutar och om det verkligen blir som planerat vet jag inte ännu, men jag tror att det kommer bli bra. Jag behöver verkligen det här. Jag längtar tills jag kan ha ett eget boende och fixa till det som jag vill ha det, tills jag får ha mitt eget hem. Visst har jag i princip bott ensam sedan jag gick nian, men snart börjar något nytt som jag sett framemot. Jag undrar hur jag egentligen kommer tänka och känna dagen jag åker från Arjeplog till Uppsala. Så läskigt men ändå så kul. Beskedet från universitet känns också jävligt läskigt, men jag hoppas som sagt inte på för mycket. Vad som än händer har jag sjukt mycket roligt och nytt att se framemot, fastän jag fortfarande sitter fast i Arjeplog! I detta nuet är det dock ingen flytt jag ska förbereda mig för, utan en cykeltur till jobbet.

GLHF

Min första tacopaj

 Som sagt kämpar jag ju med att hålla efter matlådor och att komma på saker jag kan laga som är enkla, billiga och så vidare inför mitt liv som fattig student. Igår gjorde jag min första tacopaj ever. Jag må säga att laxpajen jag gjorde blev lite finare eftersom jag faktiskt inte brände kanterna på pajskalet då. Men så kan det gå. Övning ger färdighet brukar man säga. Den gick iallafall att äta, så lyckad blev den iallafall. Den här gången gjorde jag inte ett klassiskt pajskal som är baserat på smör och vetemjöl utan jag försökte göra ett lite nyttigare.
 
Pajskal:
50 g smör
1 dl havregryn
2 dl rådsikt
1 dl kvarg
3 msk vatten
vispa ihop skiten till en deg och låt den vila i kylen
 
Ugnen ska vara på 225 grader celsius. Förgrädda skalet 10 minuter.
 
Fyllning:
Tacofärs (vet inte hur mycket)
1 burk majs
cirka 2 dl finkrossade tomater med chili
½ burk philadelphia
2 ägg
Vispa ihop fyllningen och häll den i pajskalet, toppa med ost och tacochips
Grädda i cirka 25 minuter, ugnen ska fortfarande vara på 225 grader.
 
Klart. Bra restmåltid, bra till matlådor och så vidare. Men gör inte som jag och bränn pajskalet, då blir det nog bättre. Herregud så huslig jag är ändå!
 
 

Gammal vs ny

Okej. Jag gjorde det idag igen - hämtade ut ett paket - det vill säga, shoppade trots mitt shoppingförbud. Jag brukar annars säga att jag är en sådan som inte tror på begränsningar(förbud) och jag har insett att mitt så kallade shoppingförbud är precis som ett godislöfte. När man säger till sig själv att man inte får göra något, så vill man bara göra det mer. Idag hämtade jag ut en plånbok. Jag skulle vilja säga att jag är kär, men det jobbiga är att jag är lite kär i min knallrosa plånbok också. Den rosa plånboken köpte jag i vintras på åhlens (ni som letar efter billiga, fina saker i riktigt skinn bör kika in på WERA avdelningen på åhlens). Jag hade tänkt ha den i typ 100 år för på många sätt och vis så är den alldeles perfekt. Den är i äkta skinn och jag älskar modellen, men, den är knallrosa och det är lätt att tröttna. Jag hade helt enkelt svårt att hålla fingrarna i styr då jag hittade den beiga, istället för 900;- kostade den 450;-. Så nöjd, så len, luktar skinn och nej, tänkte inte dra en sådan historia idag. Tänker vara töntig som attan och avsluta inlägget med: Visst är de väl ändå fina?

RSS 2.0
Bloggare