På tal om namn

Jag heter Johansson i efternamn. Enbart Johansson utgör mitt efternamn, men folk verkar alltid tro att jag faktiskt heter Westerlund Johansson i efternamn - alltså bägge två. Jag har själv länge trott att jag faktiskt heter både Westerlund och Johansson i efternamn men så enkelt är det inte. Det som kommer sist är efternamn, och det som kommer först är bara ett mellannamn. Jag trodde dock inte att tron att jag faktiskt heter båda efternamnen skulle sträcka sig så långt som till universitetet och min nya arbetsplats. När jag flyttade hit till Uppsala tyckte jag att det var förvirrande att jag plötsligt var Helena Johansson då jag alltid varit Helena Westerlund Johansson, men jag förstod ju att det inte var något fel i det iochmed att Johansson och bara Johansson är mitt efternamn. 
 
Nu verkar jag dock inte vara Helena Johansson längre. För ett tag sedan ändrades min mail och hur jag står skriven på studentportalen från Helena Johansson till Helena Westerlund Johansson. Det har ju självklart inte varit något problem med det alls. Varför skulle det vara det? Det handlar ju bara om namn. Idag var första gången detta faktiskt skapade en förvirrning hos mig. På den nya kursen delas vi in i fyra olika seminariegrupper utifrån våra efternamn. Om jag heter Westerlund så ska jag vara i den fjärde gruppen, men om jag heter Johansson ska jag vara i den andra? Hur ska jag veta vad de tänker att jag heter? Jag hoppas att gruppindelningen kommer upp på studentportalen snart så att jag vet vilken tid jag ska vara där! Sedan hade jag faktiskt tyckt att det underlättade det hela om jag kunde få ha ett efternamn, och eftersom Johansson nu är mitt efternamn så kan ni väl låta mig heta det. 
 
På tal om att ha flera efternamn, alltså att ha ett efternamn som mellannamn, så tycker jag att det är väldigt onödigt. Min mor är medveten om min åsikt kring detta. Att jag dessutom heter Johansson istället för Westerlund i efternamn tycker jag också är konstigt. Det är ju vanligast att man får sin pappas efternamn så i den meningen är det ju inte konstigt att jag har min pappas efternamn, men vad fan, Johansson är ju det vanligaste efternamnet i Sverige och förutom jag själv så finns det typ sjuttioelva miljoner andra som har precis samma namn som mig. När jag flyttade hit började jag fundera på att byta efternamn. Helena Westerlund vore ju betydigt smidigare men samtidigt känns det konstigt att byta namn. Man heter ju det man heter, det man alltid hetat och så vidare. Jag vet att det finns personer som byter förnamn och jag förstår inte hur ni klarar av det. Det blir ju bara jätte konstigt. Byta alla kort man har, alla legitimationer och så vidare.. Men vi får se, Helena Westerlund kanske är bättre. Alla kallar mig ju ändå för Helena Westerlund bara för att det namnet står före mitt faktiska efternamn. Känner mig nog dessutom mer Westerlund än Johansson. Nog om det, nu ska jag läsa lite politisk filosofi!

Snabbnudlar

Det här med att få några vettiga vanor, det är verkligen inte lätt det. Idag tog jag mig i kragen och pallrade mig ner till friskis&svettis för att köra ett spinningpass. Då jag kom hem igen var det dags att laga mat. Jag har endel mat i frysen men jag kommer aldrig på vad jag vill äta. Idag fick det bli snabbnudlar och ja, jag skäms faktiskt litegrann. Snabbnudlar är ju liksom bottenskrapet när det kommer till mat. För att göra det hela åtminstone lite näringsrikt slängde jag i lite grönsaker, men det känns ändå inte speciellt bra på något sätt.
 
Jag är ju egentligen inte en pastamänniska överhuvudtaget och snabbnudlar är en grej jag helst undviker. Samtidigt som jag har ett inre hat för dessa nudlar så kan jag inte heller förneka att det är smidigt att ha hemma. Då fantasin brister eller kontot är helt tomt kan de vara till stor hjälp.. På sätt och vis får man ju en hel måltid genom en liten påse med skräp i. Att det är just skräp är väl det jag ogillar mest med det hela. Snabbnudlar innehåller ingen näring överhuvudtaget vilket gör det fullkomligt onödigt att äta dem. En påse snabbnudlar innehåller cirka 450 kalorier vilket är rätt mycket för att vara totalt utan näring. Alltså, att äta snabbnudlar ger oss ungefär lika mycket som att trycka i oss 450 kalorier godis. 
 
Hur löser man egentligen sådana där matproblem? Jag tycker att mat är roligt egentligen och jag älskar att äta men nu gör jag inte det överhuvudtaget. Att få vettiga matvanor ser jag dessutom som en del av att få vettiga vanor överhuvudtaget. Ni andra studenter, hur gör ni egentligen? Är ni som jag och käkar lite tomma kalorier då och då eller lagar ni ordentlig mat? Huuuur?

25 November

Jag vet att jag skrivit det tidigare, men jag gör det igen: Det är så himla fint i Uppsala nu med alla ljus de satt upp.Tyvärr tycker jag inte riktigt att mobilbilderna ger det hela rättvisa men jag lyckades tyvärr inte få speciellt mycket finare bilder men min kamera heller, tyvärr. Dagsljus är det jag lyckas behärska oftare, men mörker. Nej, det enda jag kan göra är att dra en djup suck. Jag tycker att foto och redigering är väldigt kul men jag är absolut inte insatt i det hela till tusen. Jag har ärligt talat inte tålamod till att skaffa en systemkamera, massor med olika objektiv och sedan lära mig om sluttider och dittan och datten. Ni fotografer och hobbyfotografer som tar grymma bilder, ni är verkligen tappra. Tålamod är verkligen inte min starka sida.
 
På tal om tålamod somnade jag inte först halv sex imorse. Jag förstår inte varför jag blir pigg så fort jag lägger mig i sängen. Jag är trött på att ligga vaken halva nätterna för jag gör ingenting då och det resulterar bara i att jag är trött i hela min kropp och själ under dagtid. Just nu har jag inga vettiga rutiner alls och jag är allmänt omotiverad på livet. Vet inte heller hur jag ska få ordning på det heller, det enda jag verkligen vill göra nu är att åka hem på en paus från allt det nya. Alla känslor jag har just nu är nog inte speciellt konstiga egentligen, jag har ju verkligen ställt om hela mitt liv helt och hållet. 
 
CSN kom idag och snart är det slut igen! Idag har jag hunnit fynda ute i boländerna samt köpa kursboken till politisk filosofi. Ytterligare en sak jag måste lära mig är att sluta stressa upp mig över pengar. Jag tycker verkligen att det är jobbigt att jag inte klarar mig på ett halvt CSN men samtidigt vore det nästintill omöjligt om man vill leva lite också. Dessutom vaknas det ju faktiskt 18-års fest hemma i Arjeplog och två veckor efter det är det ju faktiskt jul, vilket innebär att jag faktiskt måste köpa lite presenter!
 
Nu ska jag fortsätta titta på Svenska Hollywood Fruar, ha det bäst!

Sista tentan innan jul

Godkväll. 
Idag skrev jag sista tentan innan jul. Om jag inte blir godkänd kommer jag krypa ihop i fosterställning och gråta lite, dels för att det kändes bra idag men också för att det skulle innebära att jag måste vänta länge, länge innan jag får åka hem. Är faktiskt ganska peppad på att åka hem nu. Det ska bli skönt. Ikväll upptäckte jag dock till min glädje (eller inte) att mitt seminariedeltagande inte registrerats och om inte det blir fixat blir jag inte godkänd. Förmodligen har mitt namn bara ramlat mellan stolarna och jag hoppas att det inte kommer vara något problem att få det fixat. Skulle dock bli väldigt sur om jag tvingas göra restuppgifter då jag varit deltagande och detta bara är ett misstag av vår seminarieledare, men men, slut tjatat. Ska försöka att lugna ner mig lite men ni vet ju hur jag är, stressar upp mig och tror att det värsta kommer hända, att jag aldrig blir godkänd och att vi alla kommer dö. Bara falla pang boom platt på marken. Ska försöka göra det nu, fast i sängen då då. Skönt med en ledig dag imorgon. På onsdag får jag se hur sista kursen filosofi kommer se ut. 

Natti natti 

Hamburgare


En sak som är jävligt bra med att gå ut i en stad är att det finns massor med snabbmatsställen som är öppna halva natten och en billig hamburgare, lite pommes och fetdipp är ju perfekt innan man ska gå och lägga sig. Något lite mindre skoj igår var dock att en snubbe verkade se Burger King som stället där man raggar men inte vet jag, de flesta som kommer dit vill förmodligen bara få i sig lite fett och sedan gå hem och lägga sig. Hur som helst finns det en hel del freaks på stan vid tre tiden och jag har än inte lärt mig hur man ska undvika dem riktigt. Kanske genom att inte gå ut överhuvudtaget men hur kul är det? Jag hade iallafall kul igår och idag har jag bara slöat. Ätit godis, pluggat litegrann och snart är det dags att sova igen. Imorgon är det plugg som gäller om jag ska klara tentan. Måtte jag ändå bli godkänd så jag får komma hem någon gång!! 

Jaha

Hejhopp.
Jag har alldeles just sminkat mig trots att jag har eksem i hela ansiktet. Vet egentligen inte om det är eksem men i onsdags började det klia på händerna och igår hade jag nässelutslag lite här och var. Det mesta har som tur är gått ner nu men ansiktet är fortfarande förjävligt - inte ens smink lyckades dölja skiten. Beror förmodligen på att jag är svullen i ansiktet eller något. Tråkigt hur som helst men har inte riktigt tid att bry mig om det. Om en liten stund ska jag lyfta på arslet och pallra mig mot Linda för att se vilka spännande saker kvällen bjuder på. Min dag har som sagt inte varit speciellt spännande. Jag hade pyamas största delen av dagen, bytte till myskläder och sedan till långklänning. Resten av helgen är det plugg som gäller, annars kommer konsekvenserna absolut inte maxiemera min lycka.
 
 

Folk som är dumma i huvudet

Känner bara för att dela med mig av lite sjukt irriterande saker som hänt mig i veckan. I onsdags hade jag mitt sista seminarium i värdeteori. Vi har delats in i små grupper i den här kursen har jag inte haft någon aning om vad mina gruppmedlemmar hetat överhuvudtaget. I tisdags frågade iallafall en av dessa snubbar mig om vi skulle ses en timma tidigare på onsdagen för att gå igenom frågorna. Jag tykckte att det lät okej så jag såg till att vara på engelska parken vid 10-tiden. Efter att jag suttit och väntat i glasentren en halvtimma utan att se till någon alls gick jag och satte mig ensam för att gå igenom frågorna. Efter att jag suttit ensam en liten stund dök en av killarna upp. Jag frågade om han hade svarat på alla frågor och han sa att han inte ens tittat på dem (eh okej?). Jag fortsatte att jobba själv, försökte få igång en diskussion men det var i princip omöjligt. Efter att han suttit tyst på en stol och glott en liten stund frågade han mig om han fick titta på mina svar (HALLÅ VAAA????). Kort därefter dök den andra killen upp. Han hade dock missat bussen vilket är en acceptabel ursäkt till att komma försent. När killen som kom sist ursäktar sig för att han missat bussen så talar den första om varför han var sen, vilket löd: "Det tar så länge att koka kaffe hemma. Jag kanske har lite skeva prioriteringar." Japp. Det har du. Och om du är så dum att du seriöst stannar hemma för att koka kaffe istället för att dyka upp på bestämd tid, VARFÖR BERÄTTAR DU DET? Något som stör mig något så fruktansvärt mycket är när folk anser att deras egen tid är viktigare än andras, och detta är ett utmärkt exempel på det. Visst kan det ibland hända att det dykter upp hinder på vägen och sådant kan hända alla, men att man kommer sent för att man prioriterat sådant som att tillexempel koka kaffe är man en väldigt dum person. Att man då dessutom tror att man ska få titta på andras svar, nej, bara nej. Det är sjukt fult gjort och sjukt irriterande. Men slut på det, låt mig komma till del två av "folk som är dumma i huvudet":
 
Jag har ju som sagt fått jobb inom hemtjänsten. Ibland innebär det att man får handla åt brukare vilket jag fick göra igår. Jag kom ut från ICA med två stora kassar som knappt gick att lasta på cykeln. När jag tillslut lyckats få fast båda kassarna skulle jag försiktigt backa ut cykeln från parkeringen och då råkar jag backa på en gubbe som blir skit arg. Jag förstår väl att det inte är så roligt att någon råkar backa en cykel i en, men om man ser att en person har en fullpackad cykel kanske man bör förstå att de har sitt fokus på annat just för den stunden. Iallafall så svor han åt mig att man minsann inte får cykla på trottoaren (vilket jag är medveten om och vilket jag inte heller gjorde, jag ledde cykeln vilket är fullt tillåtet). Jag låtsades bara som att jag inte hörde vilket jag knappt gjorde på grund av att jag hade mitt headset i så att jag skulle höra vad GPS:en sade till mig. Några sekunder senare svor han ytterligare åt mig att det var förbjudet att parkera cykeln på cykel parkeringen (haha, va?) och när han gått över gatan hörde jag att han svor ännu en gång. 
 
Kände för att avreagera mig lite. Nu bör jag återgå till plugg om jag vill åka hem till Arjeplog den 12e istället för senare. 

Hur blir man en riktig plugghäst?

Det är väldigt fint på kvällarna nu. Ljuset som sitter på Carolina lurade mig dock första kvällen då jag vid första ögonkastet trodde att det var (ett väldigt, väldigt) rakt norrsken. Efter ett par sekunder insåg jag min egen dumhet och förstod att det bara var uppsatta ljusgrejer. 

Jag har inte fått mycket gjort idag, tyvärr. Jag hade min sista föreläsning i värdeteori och med det insåg jag också att det är mindre än en vecka kvar till tentan. Förra tentan lyckades jag ju glida igenom på något sätt men jag tror inte att man kan ha tur så många gånger. Problemet med att inte klara tentan den här gången är inte bara omtenta utan att jag inte kommer kunna åka hem på planerat datum. Med detta vill jag säga att jag måste ta mig i kragen och plugga. "Det är väl inte så svårt" tänker ni, men grejen är den att jag hamnat i dåliga vanor vad gäller plugget. Jag har aldrig egentligen varit en pluggperson och jag är inte van vid att plugga hemma. Tyvärr fungerar det inte riktigt likadant på universitetet som på gymnasiet och jag har inte hunnit skaffa någon awesome studieteknik ännu. Jag inser ju så klart att jag måste skärpa mig men det är svårt. Den enda motivationen jag har just nu är ju att jag vill åka hem på planerat datum och jag hoppas att den är stark nog.

Ett försök till att bli människa igen

I natt sov jag knappt någonting alls och jag började jobba tidigt imorse. Låt mig säga att ett stressigt jobb inte är super kul när man går runt med magkatarren från helvetet. Efter jobbet tog jag tummen ur röven och inhandlade omeprazol. Nu håller jag tummarna för att en två veckors kur är lösningen på problemet och att jag kan få bli människa igen. Vore skönt att kunna äta utan spykänsla, slippa alla sura uppstötningar och inte hela tiden gå runt med magont.

Igår kämpade jag igenom ett spinningpass men jag mådde inte bra så det blev ingen core för min del. Jag får helt enkelt prova det när jag fått pli på fetmagan och slipper ha massvis med magsyra som rinner runt i allt mitt blod och mitt sinne, hehe. Idag gick det lite bättre och jag hoppas hoppas att det är omeprazolens förtjänst. 

Annars längtar jag faktiskt efter att få komma hem hem på en liten semester och ta det lugnt lugnt. Träffa folk som jag inte träffat sedan jag stack, jobba på jobb jag känner till, sova bort dagarna (ja, annat finns inte att göra i Jutis). Ska även bli kul att se hur mitt nya rum ser ut och hur jag kan fixa till det. Lägenheten på daghemsvägen är ju faktiskt ett minne blott fastän det är där jag tänker att jag ska sova när jag kommer hem. Från avstånd glömmer man lätt bort att ens gamla liv inte står och väntar på att man ska komma tillbaka. 

Nu ska jag duscha bort spinningsvett och rocka vidare. Kanske läsa filosofi, jag har ju trots allt tenta om en vecka. Roligt att jag glömt bort att studentliv inte bara innebär roliga fester, tomt bankkonto, ny stad utan PLUGG också. Lathet är inte en dygd och det borde jag väl ändå ha lärt mig efter etikkursen??

Söndag

I fredags åkte jag pendeltåg för första gången i mitt liv. Latiffa fyllde nämligen 18 i onsdags och bjöd på kalas i fredags. Efter att vi ätit tacos och grejer hemma hos Latiffa drog vi in till huvudstaden för utgång. Det var en trevlig kväll och det var kul att se hur hon har det här i södern. Jag har aldrig hälsat på henne här förut utan bara i vårt gamla goa Jutis. Hur som helst är det skönt att träffa någon som känt en i alla evigheter då och då, ibland behövs lite sådant i vardagen. 
 
Idag är jag trött som en jag-vet-inte-vad och hoppas att det går över efter ett tag för jag har faktiskt bokat in två(!) träningspass idag. Jag börjar med spinning och sedan tänkte jag prova på core också. Det känns som att det är god tid att prova på någonting annat än bara spinning (något annat än konditionsträning överhuvudaget). Inget ont om spinningen(och annan konditionsträning) alltså, det är sjukt jobbigt och ofta vill jag bara gå hem redan i uppvärmningen för att jag inte känner att jag orkar fortsätta. Alltså ja, jag tränar förvisso regelbundet och har gjort det ett bra tag nu men det förändrar inte latheten som flyter runt i mitt blod. Jag är en lat person och det är nog svårt att ändra på det faktumet. 
 
Nu ska jag dricka kaffe och invänta piggare tider. 

Resting bitch face

Det kommer bli ännu en lång natt (eller kort beroende på hur man ser det). Jag vet inte varför detta alltid händer mig men jag kan vara trött på kvällen men så fort jag lägger mig i sängen så blir jag pigg igen. Tidigare hade jag skrivit ytterligare ett kapitel till min bok som kommer handlar om illamåendet och känslorna kring mat som jag haft den senaste tiden, men jag raderade det då jag hittade mycket roligare saker såhär när jag inte kan sova. Min syster skickade en länk om 22 saker som bara händer oss som har resting bitch face. Ja, jag är en av dom. Ni som känner mig vet nog redan det. Så fort jag slappnar av i ansiktet ser jag väldigt arg ut och jag visar inte speciellt många olika känslor med mitt ansikte. Folk som inte känner mig tror alltid att jag hatar dem. Det allra värsta är dock när man borde visa att man är glad för något men det bara går inte. Även fast man blir glad så ser man arg ut och det är inte mycket att göra åt det. Tidigare har jag trott att mitt resting bitch face kanske enbart berott på att jag faktiskt är en bitch, men så är nog inte fallet. Jag har haft perioder i mitt liv då jag utmanat mig själv med att gå runt och le en hel dag. Det är väldigt svårt. För det första så ser en person som har resting face ut inte speciellt glad eller trevlig ut om hen går runt och låtsats le hela tiden, utan snarare läskig. Jag är en av dom. I vardagligt språk kallas ett sådant leende ofta peddo-smile. Ett peddo-smile innebär att man enbart kröker munnen uppåt utan att le med ögonen, och tja. Sanningen om det är att det bara ser otroligt läskigt ut. 
 
Jag är ofta avslappnad i ansiktet, vilket jag tror att de flesta är. Varför skulle man gå runt och känna massor av olika saker i alla möjliga sammanhang. När jag går till universiteten är det ju inte direkt som att tio olika känslor skiftar inom mig. Neutralt är mitt standard humör. Ibland händer det att jag går omkring och skrattar för mig själv om jag råkar tänka på något roligt, men jag vet inte om det är mer positivt än resting bitch face. Att gå omkring och skratta för sig själv kan ju också uppfattas som läskigt eller åtminstone väldigt, väldigt konstigt. 
 
Jag känner ett par stycken som har resting bitch face och vi alla som har det är så olika. Jag har känt personer med resting bitch face som varit typiska söta, snälla, gulliga personer och sådana som är mer lika mig - det vill säga inte den söta-snälla-gulliga-stereotypen. Jag är inte riktigt säker på att det är tydligt vad jag menar när jag skriver det där, men jag kan försöka förklara hur jag menar kortfattat: Den söta-snälla-gulliga-stereotypen är en person som är väldigt snäll, trevlig och gullig mot alla och det är väldigt viktigt att vara omtyckt av alla. För en sådan person kan det vara oerhört jobbigt att ha någon slags egenskap som gör att andra inte tycker om en. Med andra kan det handla om ett fåtal personer som kanske bara simpelt stör sig på en liten detalj, eller att man sagt emot när man tyckt att något varit fel och därför uppfattats som en "suris". Sådana personer unviker så gott det går att uttrycka någon form av åsikt om den motsäger majoritetens. Med den andra kategorin syftar jag på personer som har starkare åsikter och som säger till när något är fel, bryr sig om att accepteras av sina nära och kära men när det gäller andra har de personerna mer en attityd att alla inte kan gilla alla, det vill säga - jag tycker inte om alla och alla tycker inte om mig. Dessa två kategorier av människor är grova generaliseringar och det finns såklart miljontals andra typer av människor - vilket ni redan vet, ni är ju inte dumma i huvudet. 
 
Mitt avslut på det här får bli ett klipp, för att det var kul och för att alla med resting bitch face förmodligen känner igen sig: 
 

Om någon undrar

Jag slog nyss skallen i väggen när jag skulle lägga mig. Jag brukar tåla att slå huvudet men den här gången gjorde det faktiskt ont. Jag blev yr och nu har jag ont i huvudet. Applåder tack! På tal om smärta är jag verkligen värsta mesen. Jag vågar i princip inte göra något alls som innebär att man lätt ramlar och slår sig eller dylikt. Med farligt inkluderar jag även att cykla fort - vad som helst kan ju hända?? Förut var jag snarare en tuff tjej. Jag vågade cykla fort, klättra i träd och massor med andra saker som jag idag blir ängslig bara av att tänka på. Jag antar att det bara är ännu en del av att växa upp. Tron över att man är kung över världen upphör att existera och man vågar inte göra lika mycket. Min rädsla och ängslan är dock nästan överdriven ibland, lite så att det gör mig till en mycket tråkig person. 

Om jag hade skrivit det här inlägget för några år sedan skulle jag säga att jag ligger och filosoferar men med tanke på att det är filosofi jag pluggar känns det fel. För att jag inte läser kurslitteraturen trots att jag borde. För att jag istället letar musik som gör en nostalgisk. För att jag funderar på saker jag borde sluta tänka på. Och så vidare. Jag vet inte riktigt när jag ska vänja mig vid att jag inte längre är en liten unge som någon annan ska bestämma åt. 

Som jag skrivit tusen gånger längtar jag hem men ändå inte. Om ungefär en månad ska jag åka hem till Arjeplog för första gången sedan jag flyttade och det känns mest konstigt och läskigt. Det ska självklart bli skönt att komma hem och få äta gratis, gosa med Bixi och sådär, men annars?  Jag vet inte. Jag vet inte alls faktiskt. Nu när jag varit ifrån stället ett tag så tänker jag mycket på det. Både det bra och det dåliga. Ibland inbillar jag mig att det är himlen på jorden och ibland påminns jag bara om allt som varit jobbigt, som jag helst av allt bara vill komma över och aldrig mer behöva ägna en enda tanke på. 

Om det är någonting jag verkligen är bra på är det iallafall att ta ut känslor i förväg. Tillexempel som den att jag redan nu inbillar mig att det kommer bli sjukt jobbigt att åka hem. Hur slutar man göra så egentligen? En sak som stör mig väldigt mycket är att psykiska mönster är otroligt svåra att bryta. Hallå det borde ju vara mycket roligare att vara happyface all day och inte gå omkring utan att oroa sig i onödan men nää, jag heter Helena och det är tydligen min grej.

Ska iallafall sluta svamla här nu och återgå till sökandet av musik. Önskar er alla lycka till att somna i natt. Tschuss 

Ljusfest

Hejhopp!
Ikväll har jag varit på ljusfest som tydligen är någon Waldorf grej. Det var rätt häftigt men däremot svårt att fånga på bild (därav de två sista bilderna) och dessutom fullt med folk. Som den arjeplogaren jag är så tycker jag att det är lite jobbigt när det är fullt med folk som trängs och så vidare, men jag tog mig iallafall igenom den här tillställningen fastän jag var väldigt, väldigt trött på slutet. Trött är jag å andra sidan de flesta timmarna på dygnet numera. Illamående är också vardag, speciellt efter att jag ätit - då kan jag knappt titta på mat utan att få kväljningar. Misstanken går mot magkatarr vilket jag ska försöka bli av med nu. Usch, hatar verkligen när det blir såhär. Det resulterar i jobbiga dagar och noll fokus på föreläsningen. Kursen jag läser nu är väldigt svår att förstå och det blir ju verkligen inte bättre när jag mår som jag gör. Jag hade iallafall tur och klarade (tydligen) den förra tentan med en halv poängs marginal. Var ju helt inställd på omtenta men uppenbarligen lyckades jag glida igenom tentan. Jag är absolut inte nöjd, det känns tråkigt då man vet att man gjort dåligt ifrån sig och att man faktiskt egentligen inte lärt sig något av kursen. För två veckor sedan hade jag dock lite för mycket inbokat och det blev som det blev. Att det inte gick toppenbra påverkar ju inte direkt min framtida karriär (vad den än är) något heller.
 
Nu ska jag fortsätta titta på Paradise hotel (alltså varför tittar jag ens på skiten?!) och sedan är det tack och godnatt. Hoppas ni haft en trevlig dag. 

9 november 2014

Det har varit en konstig helg. Helgen började toppenbra med en rolig fest. På lördag skulle jag för första gången jobba på mitt nya jobb vilket slutade i panik. Att jag kom hem levande(fysiskt alltså) var ett under. Psykisk kände jag mig faktiskt rätt död. Imorse kände jag mig sjuk, vilket förmodligen var för att gårdagen verkligen tog kål på mig. Jag åt till och med snabbnudlar. Det där med nudlarna förstod jag ju skulle hända någon gång, antingen i ekonomisk kris eller på grund av obefintlig ork. Måste dock tillägga att jag INTE köper nudlarna själv utan att jag fick dem av socialdemokrater utanför univetsitetshuset i augusti på välkomstmottagningen (mycket viktigt tillägg).

Jag trodde inte att jag skulle klara av ytterligare en kväll med jobb men idag gick det faktiskt rätt bra. Min telefon åkte dock i backen några gånger men jag är mycket hellre med om det än att jag själv måste genomgå en lång tid med panik och ångest.

Resterande tid av kvällen tänkte jag försöka läsa lite filosofi. Jag känner att jag ligger efter med det där alltså.. Dessutom har jag ingen aning om när jag får veta mitt resultat på förra tentan! Det vore ju bra att veta om jag måste plugga inför omtenta också..

Känner mig lite ball faktiskt.

Min lilla blogg fick plötsligt många besökare och jag förstod inte riktigt varför först jag tittade på blogg.se's startsida där min kladdkaka var med. Det var ju kladdkakans dag igår. Känns faktiskt lite tufft att just mitt bakverk av alla miljarder det finns fick vara med! Creds till både jag och Pernilla. Såg även att någon skrivit att de måste prova nummer två för att den såg sjukt god ut. Kan tydligen baka OCH få det att se bra ut på bild. Vadå överdriven stolthet för en liten sak? 

Bakis

Att det är olämpligt att dricka dagen innan man ska jobba, det är jag fullt medveten om. Igår var det älggasquesexa. Det är då alltså en fest för de som jobbade på älggasquen. Vi böjds på middag, dricka och massa annat smått och gott. Att jobba som glasplock är ingenting jag gärna gör om, det var sjukt jobbigt och jag var så sjukt less där på slutet, med detta vill jag poängtera att jag var värd att få festa igår, faktiskt! Sexan var så rolig att jag nästan skulle kunna tänka mig att göra något skitgöra igen! Idag har jag tvingat mig själv att stiga upp, dricka vatten, äta och så vidare. Jag är ju av den typen som blir bajs-bakis och då vill jag enbart ligga i sängen en hel dag, inte äta något och kanske dricka ett glas vatten (det finns dock en stor risk att jag spyr upp vattnet, men men). Idag har jag druckit massvis med vätskeersättning, käkat mackor, avocado och fetaost, druckit kaffe och knarkat paracetamol. Hatar ju egentligen medicin men jag måste ju försöka leka vuxen trots mitt tillstånd. By the way vet jag att bilden är skitful och lite ofräsch. Vem tar kort på en uppdrucken kaffekopp och en halväten portion mat? Jag tydligen. Men det är jag idag. Jag är varken snygg eller fräsch eller speciellt pigg. Att jag inte är pigg märks förmodligen på sättet jag skriver på. Vet inte ens om det finns något sammanhang alls i det här inlägget. Dags att taktikvila lite mer då. 

Magkänsla

Hejhopp!
Idag fick Uppsala sin första snö, vilket betyder att det är förfärligt blött ute. Jag tänkte att mina vinterkängor skulle passa perfa eftersom de har bra ordentliga sulor och så vidare men det stämde inte riktigt utan jag höll på att halka ett flertal gånger. Hade enbart tur att mina små glidningar inte blev fullföljda halkningar med avslut på backen. Kul att ramla på en skitig blöt gata liksom. Bortsett från att det är lite pinsamt då. 

Tänkte ge ut lite överflödig information och tala om mitt illamående. Jag har under ett par veckor trott att jag drabbats av någon konstig sjukdom och att jag typ är döende på grund av smärtor i bröstkorgen. Det kommer liksom då och då likt ilningar. Gör riktigt ont faktiskt. Jag fick dock veta att det inte är något farligt utan bara halsbränna. Jag trodde att halsbränna bara kunde vara att man får upp magsyra i käften men tydligen kan det vara mer än så. Visst känns det skönt att det inte är något farligt men det är ändå sjukt irriterande. Vet inte heller varför jag mår illa oftare nu eller varför jag har halsbränna så ofta som jag har det. Som grädde på moset har jag börjat få ont i magen igen och dessutom är jag trött hela tiden. Är det mörkret som berövar mig på all energi eller vad är detta?  Känner att jag vill åka bort på en lång semester och bara ta det väldigt, väldigt lugnt en stund. 

För att spinna vidare på mina problem tänkte jag nämna det här med magkänsla. Jag är nog ingen magkänsleperson egentligen men nu har jag en som inte alls är bra. Men nog talat on det. Jag får vänta och se hur saker och ting fortsätter och vara mig själv trogen. Att vara trogen sig själv är nog alltid det bästa i situationer där magkänslan visar sig. Punkt.



Ägg och PH

Min matfantasi ligger fortfarande på botten men idag var jag åtminstone lite duktig och kokade två ägg efter ett sent spinningpass istället för att inte äta något alls. Kände verkligen inte för att röra mig överhuvudtaget idag men för mig är det viktigt att behålla vanan att åtminstone träna ett par gånger i veckan. Jag är egentligen en väldigt lat person av mig (vilket folk förmodligen inte tror hehe) och hade gärna suttit still 7 dagar i veckan om jag inte var medveten om att det inte är bra. När jag tränar och käkar nyttigt känner jag mig duktig och jag mår bra när jag känner mig duktig. Mina matvanor suger för tillfället och jag känner mig inte speciellt duktig, vilket förmodligen är den främsta anledningen till att jag knappt har lust att träna överhuvudtaget. Hur fixar man bra matvanor?? Hjälp mig. Alltså jag har ju kunnat det där förut..

Förövrigt tittar jag på paradise hotel just nu. Lite pinsamt men det är svårt att låta bli när man väl börjat. Egentligen borde jag plugga och bli smartare men istället tittar jag på ett program som drar ner ens IQ sjukt mycket. Ingen logik jag alls, jag vet, men just nu känner jag mig lite lost. Den nya kursen är sjukt komplicerad och jag är fruktansvärt trött den mesta tiden av dygnet. Jag får skylla på att höstmörkret stjäl all min energi. Ursäkter är ju min grej när det handlar om min egen brist på ork eller motivation. 

Ha det!

Hemlängtan del 100

Enligt instagram är det 11 veckor sedan jag åkte från min barndomsby till Uppsala. Det känns konstigt när allt som var och är i Arjeplog inte längre känns som en självklar del av mitt liv. Numera är jag ju bara en av alla de där som åkte därifrån. Jag börjar känna av bondläppen (eller arjeplogaren) i mig allt mer. Jag förstår mig inte på vissa grejer som så kallade statsmänniskor anser vara självklara och än mindre vet dom om livet i en liten, liten kommun. En grej jag tycker är lite roligt är att personer som kommer från små städer verkar anse precis samma sak om deras lilla stad som jag ansåg om Arjeplog - alltså att det ibland kunde bli jobbigt att aldrig vara anonym och alltid stöta på folk de kände. Jag kan ju visserligen förstå att det kan bli så i en liten stad, men då har ändå det som de kallar för liten stad typ tjugo gånger så många invånare som Arjeplog. Arjeplog ÄR ju verkligen litet. Men vem är jag att säga att det skulle vara väldigt stor skillnad på att tillexempel bo i Piteå än att bo i Arjeplog? Jag har ju inte direkt testat det. De enda ställena jag bott på är ju Arjeplog i 18,5 år och Uppsala i lite mer än 2 månader.
 
Jag ska inte förneka min hemlängtan. Jag tror att det är den som gör att jag känner att jag inte passar in här överhuvudtaget, att jag kan längta litegrann efter typiska byfånar fastän jag var trött på hela den där grejen tidigare. Det här är nog den längsta tiden jag inte varit hemma på och ja, det känns verkligen. Jag saknar mina vänner, min mor och min hund. Jag saknar lägenheten på dagshemsvägen, min skrotiga bil och alla varv runt samhället i min skrotiga bil. Allting där känns så himla nära samtidigt som det känns väldigt långt bort, det är konstigt. 
 
Visst är det klart att en flytt har både bra och dåliga sidor. Jag längtar tills Uppsala börjar kännas mindre ensamt och mer hemma på riktigt. En tripp hem till Arjeplog skulle dock passa fint nu. 
 

Halloween

Hej. Jag vet inte om det var halloween igår eller i förrgår. Det verkar som att ingen vet det heller. Folk var utklädda förra helgen, i fredags och igår. Jag valde igår och min utklädnad (eller vad man ska kalla det) såg förmodligen mer planerad ut än vad den var eftersom klänningen och masken matchade perfekt! Tyvärr tog jag inga ordentliga bilder alls så jag bjussar på ett fult mobilcollage. 

Idag har jag mått som jag förtjänar det vill säga räv. Hatar att vara bakis. Tycker så fruktansvärt synd om mig själv men det är ju inte synd om mig. SUCK. Har iallafall druckit resorb, tagit en Alvedon och en ipren, ätit kakor och massa ostkrokar. Kaloriöverflöd naaanting men sådant får jag tänka mer på en annan dag.

Nu ska jag äta lite mer ostkrokar och vänta på bättre tider. Tschuss!


RSS 2.0
Bloggare