Jag läste

Jag läste i tidningen att hornavanskolan blivit utsatt för skadegörelse. Även fast jag på många sätt lagt Arjeplog bakom mig blir jag så himla irriterad på sådant. Inte ens när jag var en fjortis och trodde att jag var ball höll jag på att förstöra grejer och jag kan inte på något sätt förstå varför det skulle vara varken okej, roligt eller coolt. Hornavanskolan känns ju redan som ett sjunkande skepp, och att förstöra grejer hjälper inte vår stackars lilla fattiga kommun på något sätt. Jag förstår alla som är less på Arjeplog, jag var där i många år. Jag var less och ville inget annat än att dra iväg men oavsett hur man känner borde man väl förstå att det inte hjälper på något sätt att förstöra grejer. Att förstöra grejer kommer inte på något magiskt sätt skapa en flytt till Pite eller whatever personer bosatta i Arjeplog nu önskar, det kommer inte heller göra Arjeplog till en mer spännande plats. Det drar bara ner. 

Jag lärde mig inte riktigt att uppskatta det fina med min hemkommun först jag bosatte mig på annan ort. Sedan jag flyttade ser jag så många fler positiva sidor än vad jag gjorde då, men tyvärr ännu mer förstående för hur stor skillnad det är på stad och glesbygd. Många klagar på vår gymnasieskola. Saker och ting har antagligen förändrats endel trots att det bara är lite mer än ett år sedan jag tog studenten men trots att mitt första år var stört med massa dumma grejer som lärare sade och så vidare så var jag nöjd med skolan. Vi var otroligt små grupper vilket gjorde att det var lätt att hålla bra och nära kontakt med lärare och att komplettera prov och uppgifter var aldrig något problem. Dessutom tyckte jag om åtminstone 8/10 lärare för de allra flesta var enligt mitt tycke, tro det eller ej, toppen. Hade det dock funnits bättre koll på GY11 och hade de skippat att dra den där förbannade helvetes jävla lögnen om att A var ett betyg man inte kunde få hade jag tyckt bättre om skolan som verkligen är ett sjunkande skepp numera. Vet inte vad man ska skylla på egentligen. Fy fan för Arjeplog eller fy fan för alla förstör och som är dumma i huvudet.

Den paniken

Jag tänker på alla som inte vet vad de ska göra i höst. De som just tagit studenten och inte längre får det där schemat serverat på silverfat varje höst. De som inte vet om de vill plugga eller jobba och de som inte ens får något jobb. Skönt, självklart men obehagligt, ännu mer självklart. Jag har aldrig varit i den situationen först nu. När jag gick ut gymnasiet visste jag att jag skulle jobba hela sommaren och att jag sedan skulle flytta till den staden jag alltid velat flytta till och att jag skulle plugga vid det universitet jag ville. Visst, jag kom inte in på den utbildningen jag trodde var min högsta dröm men det kändes inte som något problem. 

Att påstå att jag är där nu är egentligen lite missvisande. Jag vet vad jag ska göra i höst men hela sjukhushistorian gör det hela mer komplicerat. Jag har sökt jobb och faktum är att jag egentligen bara varit arbetslös en kort tid och att jag redan börjat söka jobb. Dessutom ska jag plugga i höst, inte någonting som ger mig högskolepoäng men något som ökar mina möjligheter otroligt mycket. Det jobbiga handlar nog egentligen inte om att jag inte riktigt vet vad jag ska göra, utan att jag för en gångsskull släppt kontrollen lite och inte riktigt vet HUR allt kommer gå till. Att flytta har varit en bra prövning som gjort mig otroligt mycket rikare på erfarenheter och lite kunskap, men kanske blir slutet på detta år än ännu bättre prövning. Vad som kommer hända väntar att se, men jag ska inte klaga: Detta är mitt eget val, och trots att jag är orolig är det här antagligen det bästa jag kan göra just nu.

Godnatt 

Vad är packa?

Imorgon åker jag hem igen. Det är lite dubbelt. Att vara i värmen och chilla är så härligt men jag vill gärna förstå pengar igen, slippa jobbiga försäljare och kunna prata med folk som förstår vad jag säger. Ja, jag vet att det där sista lät jävligt illa men alltså personalen i receptionen här på hotellet är verkligen inte den bästa. För det första är de flesta rätt dåliga på engelska, sämre än mig till och med och för det andra har de noll sinne för service. Varför jobbar man ens på ett hotell om man inte kan ta hand om gästerna och enbart dumförklarar gästerna? Jag förstår att de antagligen lessnar på alla dumma frågor men ärligt talat? Nä, servicen här är verkligen inte toppen. Men jag är nöjd med resmålet ändå. Side är fint och hotellet är bra så länge man inte frågar personalen om någonting.

Vi åker inte först på natten imorgon men måste ändå checka ut vid tolv. Härligt med lite extra tid i solen men att loda på ett hotell,utan dusch och liknande känns lite drygt. Jag är förövrigt i princip pank just nu så vi får se hur det går imorgon. Det ska bli skönt att komma hem till lilla lugna Sverige men livet därefter kommer ju bli rätt spännande då jag har en plan men ändå inte. Uppsala, sjukhusbesök, Arjeplog, kompletteringar av gymnasiekurser och gud vet vad mer jag ska göra.

När jag bestämde mig för att inte plugga i höst var jag så glad över det. Jag är totalbränd i huvudet efter sommaren, egentligen sedan våren, så en paus känns skönt. Men jag har ju inte tänkt flytta hem ett halvår. Jag känner mig ju nyinflyttad i Uppsala nu bara efter att jag varit i Arjeplog i två månader. All ångest jag lämnade i rummet när jag åkte över sommaren satt kvar i väggarna och allt känns så awkward, så konstigt. Idag är det faktiskt ett år sedan jag flyttade till Uppsala, det som alltid varit mitt mål. 

Allt var nytt och spännande. Obekvämt såklart, men spännande. För tillfället känns det mest obekvämt. Vad gör jag här? Ska jag ens vara här? FÅR jag ens vara här? Jag vet att man måste utmana sig själv och bla bla men när det känns sådär vill jag bara att någon vuxen ska hålla femåringen inom mig i handen och säga att det kommer ordna sig till slut, på ett eller annat sätt.

Känslan när...

...Man återfinner sitt gamla winning kladdkakerecept, nedskrivet i mammas receptbok. Ibland har jag haft mina ljusa stunder.

Kisse

Det regnar fortfarande. Eftersom jag jobbat mellan 11.30-21.30 har jag ingen aning om det varit uppehåll överhuvudtaget. Imorgon har jag min sista lediga dag här i Arjeplog för den här sommaren innan jag drar vidare. Det ska bli skönt att få vara ledig ett tag och bara ta det lugnt men tyvärr är inte ens det en garanti för att jag kommer känna mig piggare. Jag är så trött på att vara trött. 

Att ha varit kattvakt i en vecka har fungerat fint. Jag gillar katter men det är ju inte direkt något nytt. Jävlar vad jag tjatade om att få skaffa katt. Jag tror att det började redan då pappa levde trots att han var allergisk (hallå, finns ju sådana raser som även allergiker tål?) men ingen annan i hushållet var förstås lika förtjust i djuren som jag var. En av katterna jag skötte är vit med blå ögon. Så snygg. Tänk om man själv kunde vara lika snygg som en vit kissemiss. Eller en siames förstås. Ibland saknar jag faktiskt Ada fastän det inte var min katt. I början av mars i år fick hon flyga upp till katthimlen. Fastän döden är det absolut enda vi kan vara säkra på här i livet är det så sorgligt. Och ofta alldeles för tidigt.

Ada var så cool, snygg och verkligen speciell. Det är klart att hon var jobbig också, framförallt när hon öppnade dörren och kom in och skrek. Men i slutändan kompenserar ju förstås allt det bra det dåliga. Så helt plötsligt var hon sjuk och skulle inte få leva mer. Så det kan bli.

Spyfärdig

Idag har jag varit så trött att en kollaps känts väldigt nära. Att jobba kväll dagen innan och sedan vara i princip sömnlös under natten och börja jobba igen klockan sju är ingen hit. Jag gick delad tur och när jag gick från jobbet klockan tolv trodde jag ärligt talat att jag skulle kräkas. Jag åt mat och tittade på matprogram och det finns inga ord för hur vidrig den kombinationen var just då. Jag har en ovana av att bli så hungrig så att jag bara mår illa när jag väl äter. Men nog om det, jag mår illa bara av att tänka på hur illa jag mådde tidigare idag så för stunden lägger jag det bakom mig. 
 
Det har regnat hela dagen och det verkar som att det dåliga vädret ska fortsätta. Jag tror verkligen inte att vi får någon sommar alls i år och jag hoppas verkligen att det är bra väder på utlandsresan för annars var det ju onödigt att lämna det pissiga vädret här om det är samma skrot och korn som bjuds där. Hur som helst längtar jag tills jag får åka iväg och ta det lugnt. Jag förstår inte hur jag i framtiden ska orka med ett heltidsjobb. Jag är så trött hela tiden och jobbet är antagligen en av de bidragande orsakerna. Undersköterskor och vårdbiträden som jobbar heltid, året runt, vilka tappra människor alltså. 
 
Nä, nu ska jag lägga huvudet på kudden för jösses vad trött jag fortfarande är. Allra käraste John Blund, låt mig sova i natt. Snälla snälla. 

RSS 2.0
Bloggare