Sommar 2015

I lördags cyklade jag till IKEA för att käka lunch och fynda. Sist jag var där, förutom i lördags, var faktiskt i januari när jag var nyinflyttad på kantorn och skulle fixa alla nödvändigheter. Jag fick med mig lite småsaker hem men mina favoriter blev helt klart mitt nya påslakanset och kuddfodralen. Sommar 2015 kallar IKEA grejerna med hallon på. Det finns även massa andra söta saker och jag får se hur länge jag kan hålla mig från att cykla dit igen. Bland annat fanns det fleeceöverkast och jag gillar ju fleece och överkast kan väl vara bra. Jag köpte ett i januari men det är stort och otympligt så fleece känns ju trevligt. Badlakan med hallon på känns ju också kul. Hallon överallt liksom. Nja, egentligen skulle jag väl inte säga att jag i framtiden skulle vilja ha ett hem köpt från IKEA men nu när jag är student och har nitton kvadratmeter att inreda och leva på känns IKEA som det bästa.
 
Annars då? Tentavecka i veckan. Det innebär att jag inte är schemalagd något alls men att jag har en jäkla massa att ta igen. Klockan åtta på fredagmorgon smäller det och jag hoppas att jag faktiskt gör så bra ifrån mig den här veckan att jag slipper vara lika förbannad som på kortsvarstentan i teorin.

Alla ni som gör såhär i tvättstugan: NI ÄR SÅ HIMLA ÄCKLIGA

Lördag och tenta om mindre än en vecka (addera att jag pluggat alldeles för lite under hela kursen dessutom) innebär såklart att jag gör sådant som man annars skjuter på: Tvättar, städar (nåja, lite åtminstone) och så vidare.

Jag har länge velat säga det här: Tvättstugan på kantorn är ta mig fan både den sämsta och äckligaste jag vet. Det finns inget bokningssystem utan det är meningen att man ska släpa ner all tvätt dit och sedan hoppas på tur. Trots att det är tentatider just nu var i princip hela tvättstugan ledig idag så jag hade tur. Annars brukar det vara nästintill omöjligt. Men till det jag faktiskt undrar över: Ni som vistas i tvättstugan, vilka är ni? Vilka är ni som går ner och tvättar för att sedan bara lämna era textilier till ödet? Vilka är ni som tror att golvet äter upp luddet från torktumlaren? Ni är så jävla konstiga och jag stör mig så jävla mycket på er. Fan rikshem fixa ett bokningssystem. Det är nästan så man känner sig smutsig bara av att gå ner till tvättstugan.

Såhär kul har jag

Min plan idag var för det första att vara frisk och göra massvis med vettiga saker. Ni som läser det här och som inte känner mig speciellt bra tror antagligen att jag är en ful lögnare för jag säger alltid att jag tänkt göra vettiga saker och sedan kommer jag med den ena ursäkten efter den andra till att det inte blev så men alltså... Jag kände mig som ett riktigt as då jag cyklade till EP imorse. Det rann ur ögonen, nästan och halsen kändes ungefär lika fräsch som ett igentäppt avloppsrör. 

Dagens pluggplan var att göra instuderingsfrågor så att tentaplugget kunde börja på riktigt. Väl på plats upptäckte jag att studentportalen låg nere och smidig som jag i vanlig ordning är hade jag inte laddat ner alla nödvändiga filer till datorn så det blev ingenting av det. Istället fick det bli läsning. Inget ont om att läsa kurslitteraturen men tyvärr är det inte mycket till hjälp inför tentan om jag inte får några instuderingsfrågor gjorda. 

Trots att jag sitter och skriver massa skit om hur dålig jag är just nu måste jag ge mig själv en riktig klapp på axeln för jag sitter minnsan kvar i bibblan och läser och planen är att vara kvar minst en timma till. Att cykla hem känns tråkigt för ute lyser solen och fastän jag är sjuk så gör det mig glad. Jag kämpar dock med mitt vanliga problem, det vill säga hitta en kompis som inte heller är schemalagd och som kan gå en sväng med mig på stan. Eftersom jag inte är frisk utan känner mig sjukare än jag gjort tidigare i veckan och därför inte kan träna och vara riktigt duktig känner jag för att leva efter mottot hashtag YOLO idag och shoppa loss.

Nåväl, nåväl. Shoppa loss bör jag inte göra även om det känns rätt för stunden. Mitt cykelköp gjorde veckan mycket dyrare än vad den annars skulle varit men jag vill ha massvis med nya saker. Igårkväll var det hur kallt som helst när jag skulle sova och då kom jag på att jag vill ha en sån där fin luddig jätte gosig fleecetröja. Sedan vill jag ha nya skor, minst två par. Och så lite annat förstås. Jag kanske borde försöka vinna på lotto men antagligen skulle jag ha samma vanliga tur det vill säga ingen tur allt. MEN åter till plugget. Ha det bäst.

Min nya cykel

Sanningen är att gårdagens besök hos biltema gjorde mig lite besviken. Jag var verkligen inställd på att köpa en röd cykel men väl på plats så fanns det bara svart, vit och orange att välja mellan. Jag tänkte att jag kan väl spraya den vita cykeln rosa men blev avrådd från det som jag tyckte var en mycket god idé. 

När jag kom hem igen skickade jag in en anmälan till polisen. Inte för att jag tror att jag kommer få tillbaka min stulna cykel utan för att jag inte förlorar något på att anmäla stölden. Jag har aldrig gjort en sådan anmälan förr men grejen är den att man ska skriva kännetecken för det stulna föremålet. Tyvärr har ju var och varannan person cyklar från biltema vilket betyder att min inte är speciellt unik trots att den har en bucklig cykelkorg och lite skavanker här och där...

Det där med kännetecken fick jag helt enkelt ta tag i på den nya cykeln istället. Det blev ingen rosa spray utan silvertejp med mönster, vilket kändes betydligt skonsammare för mina kläder. 60 kronor på panduro och oj så fin den blev (skämtåsido, men jag känner åtminstone igen den). Vill man vara seriös när man snyggar till sin cykel kan det bli coolt men i vanlig ordning hade jag inget tålamod idag heller.


Nu måste jag verkligen sova, min miniförkylning är förvånansvärt jobbig. Natti


Min cykel blev stulen

Min cykel blev stulen idag och jag vet precis vad ni tänker. Att jag, den sanna pessimisten, som dessutom inte vart i sin toppform de senaste veckorna bara la mig ned på marken och skrek, slog och grät. Men nej, min reaktion blev inte ens som jag själv föreställt mig. Visst var det sjukt frustrerande, irriternade och visst blev jag jävligt sur men alltså... Det fick mig att inse något. Jag har varit så sjukt bitter över massvis med småsaker den senaste tiden. Det har helt enkelt bara känts som att mitt liv har haft något emot mig. När min cykel blev stulen insåg jag hur otroligt onödigt det är att bli så himla arg över saker som jag blir även fast jag inte riktigt kan hjälpa det.
 
Det som hände idag var att jag lämnade cykeln utanför Kvarnen straxt före ett, alltså mitt på ljusa dagen. När jag sedan skulle cykla hem vid fyratiden tänkte jag på hur irriterad jag var på det där cykelstöden som höll på att ramla loss tidigare över dagen. När jag står vid cykelställen försökte jag leta efter gröna faran. Min cykel är vanligtvis inte en jag missar för dess färg gör att den syns rätt tydligt. Jag tyckte att det var konstigt att jag inte hittade den och började fundera på om jag verkligen ställt den där. När jag tittar närmare på cykelstället ser jag bara mitt lås hänga där. Avknipsat. Då förstod jag vad som hänt. Jag vet att alla blir av med cyklar här i Uppsala men jag tänkte att det skulle inte hända mig för jag är alltid ordentlig och låser den och så vidare. Det skulle bara inte hända mig. Kanske alla andra men inte mig.
 
Ikväll har jag köpt en ny cykel och ett ordentligare lås och den här gången hoppas jag på bättre tur. Jag är ett par tusen kronor fattigare men jag orkar inte ha någon pengaångest just nu. Jag har istället börjat bli lite sentimental när jag tänker på all tid jag haft tillsammans med gröna faran. Jag vet att det egentligen inte spelar någon roll att den är borta och jag önskar att jag kunde lova er alla att jag ska sluta vara bitter över småsaker men det känns mycket begärt just nu. Innan jag kan försöka ta tag i den saken måste jag bli frisk och sedan få ordning på mina hormonspöken.
 
Bilderna är till minne av gröna faran/gröna skruttisen/Helenas hatade cykel.

När saker borde vara roliga men ingenting verkar vara roligt

Solen skiner och blommorna börjar kika fram. Jag vet dock inte alls vad de här vårtecken-blommorna heter för där jag kommer från, där har vi inget sådant. Ett vårtecken i Arjeplog är när alla testbilar börjar försvinna och på våren är man ute på skoterutflykt. I Uppsala tror jag faktiskt inte att vår innefattar någon snö överhuvudtaget, men jag får se, år 2015 är ju faktiskt det då jag får uppleva min allra första vår. 

Trots sol och sådana roliga saker är mitt liv inte det allra roligaste just nu. Jag är sjuk och trött som bara den och dessutom måste jag ta tag i plugget om det ens ska vara någon idé att jag skriver tenta om cirka två veckor. Idag åkte jag dock på att barnvakta ett sjukt barn. När jag mutade det ledsna barnet med glass grät hon och sa att det inte är roligt att glass och när hon gör så, då vet man att stackars liten inte alls mår bra. Ärligt talat känner jag lite likadant men för tillfället måste jag åtminstone försöka agera vuxet. Helst av allt skulle jag bara bädda ner mig i min säng hela veckan och glömma allt vad hela livet innebär. Ja, så jobbigt känns det just nu. Min kropp känns liksom som ett spagetti..


En till vecka

Här har ni mig som kokar snor inför fredagens roligheter. Självklart är det inte snor egentligen men gelatin ser faktiskt ut som det innan det blivit som det ska bli.

Jag förstår inte vart den här veckan tog vägen? Det var alldeles just måndag och sedan tisdag som innebar födelsedagskalas och sedan var det onsdag och seminarium och nu är torsdagen snart slut och då är det fredag och helg och sen SLUT? Jag. Förstår. Inte. 

Om ungefär två veckor har jag tenta igen och jag borde se till att ta ett VG på den men just nu går allt segt. När jag är hemma händer det typ alltid att jag råkar somna för att sedan vakna mitt i natten i dagskläder bredvid en urladdad mobil. Dessutom har jag pms-gråtit en hel del. Både när jag provat kläder och inte hittat vad jag sökt men också över min förbannade cykel som jag äntligen fått lagad. Åh, girls, ni vet hur det är. Åtminstone ni som faktiskt också frustrationsgråter, ni vet att det är på riktigt.

Nu tänjer jag titta på dokusåpor (om jag orkar) och sedan ska jag faktiskt sova för imorgon händer det roliga grejer. Och så föreläsning och köksarbete förstås men det kommer nog bli superdupermegabra. (Om allt går vägen, annars kommer jag gråta.)

Här ska det egentligen stå något fyndigt

Alltså, det här med att vara aktiv här känns litegrann som att sluta snusa just nu. Ju längre tid det går desto mer glömmer jag bort att informera er alla om vad som händer i mitt fantastiska liv. Nej, jag vet inte. Jag borde inte direkt känna någon skuld inför er alla som uppenbarligen kikar in här regelbundet i och med att jag för det första inte har någon aning om vilka ni är och för det andra, inte egentligen tjänar något på att sitta här och skriva massor med saker. Å andra sidan har jag haft min lilla skitblogg i sex år så jo, någon slags skuld känner jag ju ändå, men kanske mest för mig själv.

Idag är det den internationella kvinnodagen och man kan väl säga att den firades med kvinnogöra. Det vill säga städdag på nationen. I köket fick jag lära mig nya kodord. Bland annat så betyder "plastpåsar" köttklubba och snöre, så ni alla vet. Nu tänker jag dock inte skriva en roman om städdagen annat än att jag är trött nu. Tyvärr måste jag duscha och plugga för plugget har jag lagt på hyllan alldeles för länge. Jag vill verkligen inte sumpa metoddelen i kursen lika mycket som teorin men det är tydligen enklare att säga än att faktiskt ta tag i skiten. Som vanligt måste jag starta projekt ta-tag-i-livet och det känns precis lika svårt som alltid. 

Det var en sorglig dag

Ni kanske undrar om jag har dött, men så är inte fallet. Antagligen sitter jag inte här lika mycket som jag gjorde förr, eller så vet jag helt enkelt inte vad jag ska skriva. Det är så konstigt hur en så stor del av en själv bara kan dö ut. Jag funderar på det rätt ofta faktiskt, speciellt med tanke på att det mesta jag ägnar mig åt är ren och skär meningslös skit. Men jag har inte dött iallafall, däremot är det någon annan som har det.
 
Det var en sorglig dag igår även om jag aldrig trodde att jag skulle gråta över någon annans katt. Jag som är så himla stor och stark. Lilla Ada fick åka upp till katthimlen igår och det är så hemskt. För några månader sedan följde jag med när hon skulle paras. Tyvärr blev det inga kattungar av det. Men att hon skulle bli sjuk och bara dö?! Det trodde jag inte. Så igår var en sorgens dag. Fina, fina kissekatten.
 

RSS 2.0
Bloggare