When your egg keeps making jokes

Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur tröttsamt det kan vara att vara arbetslös. Att stiga upp om dagarna trots att det inte egentligen finns någon anledning är tungt, och tungt var det idag. Jag steg upp vid sjutiden och jag vet att det inte är speciellt tidigt. Jag låg i sängen i trettio minuter innan jag ens kunde öppna ögonen. Ljudet av mobilens alarm kan ha varit av det värsta slaget, till och med så att jag för en sekund önskade att den enda telefon jag hade är min krossade och trasiga telefon som fortfarande ligger på sängbordet, precis där jag lämnade den innan jag åkte till Arjeplog. Trots att jag har all tid i världen blir ingenting gjort, mina vanor har varit mer eller mindre miserabla sedan vårterminen och det enda jag gör när jag är hemma i mitt korridorsrum är att ligga i sängen och vänta på att tiden ska passera.

I veckan är det dock saker att göra och anledningen till tidig morgon berodde på matleverans till nationen för Älggasquen som äger rum på lördag. Ägg är tydligen en sak som kan vara väldigt roliga när man är trött och hjärnan inte riktigt orkar med. Min hjärna orkar å andra sidan aldrig riktigt med nu för tiden då trötthet är standard och sveriges kanske sämsta humor blivit ett faktum. Jag brukar faktiskt ibland tänka att jag ska försöka bli normal och inte skratta åt massa tråkiga saker samt sluta vara dryg men det går liksom inte. Kommer jag bli en bättre människa då Älggasquen är över och jag påbörjar mitt nya projekt? Jag hoppas verkligen det, min äldsta storasyster sa nämligen att nu när jag inte är tonåring längre så kan jag inte skylla mina dumheter på åldern längre. Ett lite luddigt påstående vill jag säga då en av mina största besvikelser då jag flyttade till Uppsala var upptäckten att vett inte alltid kommer med åldern. Ja, fy fan vad det var sorgligt när jag insåg att människor faktiskt kan vara idioter och att idioti inte enbart är synonymt med att vara omogen.

Feta katter

Dagens skratt tillägnas min katt. Hon ser ut som en fyrkant och när jag lyfter henne tappar jag nästan henne för att hon är så mycket tyngre än väntat. Om det inte vore för att hon är steriliserad skulle jag nog tro att kattungar vore nära. Hon ser ut som heavy breathing katten och det är så himla roligt att det nästan känns elakt att skratta åt henne. Jag menar, man får säga vad man vill om feta katter men faktum är att det bara är ett oskyldigt litet djur. Men alla vet att jag älskar katter så det är okej. Alla vet, framförallt jag själv, att min framtid antagligen inte består av mycket annat än en liten stuga i skogen fullproppad med katter. Sån är jag för jag är chockerande nog rätt värdelös.

Skämtåsido, jag måste bara ta tag i mitt liv. Komvux är över och jag har lärt mig en läxa - behöver jag någonsin igen komplettera mina gymnasiebetyg blir det fan inte genom miroi för det mesta fokuset har legat på att vara arg på hela deras icke befintliga struktur istället för mina såkallade studier. Jag måste börja förbruka min energi på annat än att vara arg nu. Det är dags att skapa struktur. Jag vet att det är olämpligt att skylla ifrån sig men mitt epileptiska anfall i sommar kan på riktigt dra åt helvete. Jag hade en planerad sommar och allt blev förstört bara för att jag råkade ramla ihop på golvet och skaka lite. Samtidigt som jag fick en förklaring till mycket genom ett bevittnat anfall var det både pinsamt och irriterande för alla mina planer för året blev sabbade. 

Så istället för att göra vettiga saker den senaste tiden har jag sovit och levt rövare och det kan man inte göra hur länge som helst. Det är okej att vara trött men för det kan man inte ruttna. Jag kommer ärligt talat inte ihåg när jag senast var lika nedgången som jag är nu. Dock är det väl inte konstigt om en arbetslös ungdom faktiskt lever ut livet som en looser. Har man för mycket fritid blir ingenting gjort men gah, just ikväll är jag pepp så tack, hemskt mycket tack till mig själv för kvällens pepptalk. 

Och förresten, folk som fortfarande besöker min blogg, vilka är ni ens?

20

Hejsan hoppsan
John Blund vill inte hälsa på mig i natt, tyvärr. Igår blev jag tydligen 20 och jag är tveksam till att jag någon gång tidigare känt mig så ung. Menar liksom inte att jag är gammal på något sätt, men förr i tiden trodde man ju att 20åringar var så himla vuxna. 

Hur som helst har jag inte bara ätit tårta idag utan även skrivit slutprov i naturkunskap 2. Jag är nu behörig till sjuksköterskeprogrammet men även en sysslolös ungdom, kan vara kul att prova på det också.

Misären har fått ett ansikte

Alltså, bara för att börja det här enkelt: Jag är sämst. Just nu sitter jag och försöker fokusera på min lilla komvuxkurs som borde vara skitenkel och som antagligen egentligen är just precis det - skitenkel. Men det går inte, det tar stopp. Jag blir bara så himla arg! För det första må jag säga att systemet Arjeplogs kommun betalar massa pengar för suger. Det låter skitfint i teorin att det är på distans, man kan välja själv hur man gör och så vidare men vad fan, de har så mycket de skulle behöva fixa. I alla dessa dokument som man kan ladda ner står det att det ska finnas grejer som inte finns, i uppgiftsbeskrivningarna står det att man skall ha med grejer som lärarna tydligen inte alls vill ha och när man mailar frågor till lärarna får man svar på något helt annat. Jag må alltid ha varit en ganska hemsk elev som ska fråga om precis allt och som inte är så himla sen på att kritisera och ifrågasätta och jag hoppades att jag skulle slippa detta under dessa fem veckor som jag skulle läsa den här kursen men icket. Det går inte. Och jag vet inte ens om jag kommer få ett sketet litet E i den här kursen. Det är rent ut sagt tragiskt.
 
Ännu mer tragiskt är att jag på riktigt nu, för första gången i mitt liv typ är fattig. Jag klarar mig absolut på mina besparingar sen gymnasiet men kommande lön är några ynka kronor över månadshyran och så händer det hela tiden sådana där jobbiga saker som inte behöver hända. I onsdags började min mobil som jag haft i tre månader festa loss lite lätt och jag återställde den och allt blev bra - till på söndag och allt var kört. Jag missade såklart bussen flera gånger när jag skulle åka ut till boländerna på grund av att det var det enda som var öppet och när jag väl kommer dit finns det ingen telefon som jag faktiskt vill ha i laget. Tillslut köpte jag en samsung som kostade 1500 kronor mer än vad den gör på andra ställen. Nu hoppas jag bara att den håller lite mer än tre månader för det där var fan dyrt. Jag skäms lite när jag tänker på att jag i år, på riktigt, har köpt mobiltelefoner för alldeles för många tusenlappar. Nå men det är roligt när det går bra.
 
Tänk om jag bara kunde sluta vara så arg och faktiskt försöka plugga istället. BLÄÄÄ!!

RSS 2.0
Bloggare