Plugg

Fastän det är mitt val att inte direkt plugga i höst känns det lite tråkigt nu när det dragit igång för alla andra och jag sitter här. En gymnasiekurs som tar fem veckor räknar jag inte riktigt, även om det faktiskt innebär plugg men under en kort tid. Jag tror dock att mitt val är det bästa just nu. Det finns ju trots allt en anledning till att jag bestämde mig för att göra såhär och resultatet blir nog bäst av att jag fullföljer den plan jag tänkt mig från början. Men alltså, det är nu när jag inte direkt ska läsa som jag tänker på att det faktiskt är KUL. Alltså visst, det är inte alltid jätteroligt när man måste läsa massa böcker, plugga inför tentor och så vidare men det är roligt att känna att man utvecklas, att man blir lite klokare, att man faktiskt lär sig något. 

Under mina första år i skolan, typ ettan till sexan, så hatade jag verkligen skolan mer än allt annat. Jag trivdes inte där, tyckte att jag likagärna kunde lära mig hemma och jag hade x antal argument för detta. Lärarna jag hade då trodde nog aldrig att jag skulle vilja läsa något mer sen. Förmodligen inte ens gymnasiet. 

Jag är glad att jag inte strejkade på lågstadiet och att jag fortsatte och ändrade min attityd till skolan på senare år. Det gäller ju att förstå att den enda man går skola för är sig själv och att det inte påverkar någon annans liv ett jävla dugg om du struntar i skolan. För även om skolan mer eller mindre är ett måste så finna det ju inte direkt några måsten. Man skulle ju faktiskt bara kunna ligga och ruttna i sängen om det verkligen är vad man känner för. Just nu gör jag det, men upp med tuppen imorgon igen. Godnatt.



Kyla

Imorse när jag vandrade iväg mot jobbet möttes jag av en fruktansvärd syn. Den första frosten. Jag kommer ihåg när jag var liten och man alltid sa att efter den första frosten så är det höst. Jag vet att jag just nu befinner mig väldigt långt norr ut men det känns ändå tidigt. Sommaren kom aldrig till Arjeplog och därför tycker jag att snön åtminstone kan vänta ett litet tag. Än vet vi ju inte hur det blir, men ibland kommer snön i mitten på september. Jag kan ju iallafall konstatera att skinnjackan jag åkte hit i inte var rätt val.

I helgen väntar jobb och på tisdag väntar hemgång eller bortgång eller vad det nu heter. Det blir så tjorvigt när man har två hem. Jag säger ju att jag åker hem när jag åker till Arjeplog men jag säger ju att jag åker hem när jag åker till Uppsala också... Vad är ens hem?

Paradise Hotel

Egentligen var det av misstag jag började titta på paradise hotel förra året. Det var liksom aldrig meningen för det var ju minst sagt under min värdighet att titta på ett sådant skitprogram. Vem fan vill se sådant liksom, inte då jag. Hur som helst så är det något beroendeframkallande över skiten, det blev mer lockande än filosofiplugg under kvällarna och ja, här sitter jag i år igen. Ikväll. Jag väntade på att det skulle komma upp ett nytt avsnitt på TV3 play och inser nu, när klockan är ett par minuter över tio att det inte kommer hända först måndag. Besvikelsen.. 

Det spelar ingen roll om jag konstaterat att årets deltagare är ännu mer pinsamma än fjolårets. Det är underhållande. Och jag vet att jag tänkt att jag ska börja läsa böcker och ägna mig åt mer intellektuella och mer givande aktiviteter men vad fan: jag är inte redo ännu. Jag är inte redo att släppa taget om kosten som är sämre än vad den vart på flera år, livet utan pengar, livet där jag verkligen lever ut som arbetslös. Jag. Är. Inte. Redo. 

By the way ska jag sluta kalla mig för arbetslös och grejer för snart är jag ju faktiskt vuxenstuderande och för det andra så jobbade jag ju faktiskt idag. Trots det satte sig dagens avsnitt av lyxfällan på mitt huvud: är jag en av deras nästa deltagare? Jag förstår på något sätt varför vissa hamnat där de hamnar. Antagligen har de haft lika ont om inkomst som jag kommer ha både denna månad och kanske under nästa, och lär man sig inte leva efter det (eller har sparat undan pengar från gymnasietidens extrajobb), ja då är det inte undra på att man hamnar i skiten. 

Men nu, nu ska jag faktiskt ta och läsa en bok. 

Arjeplog

Det är inte bara på papper eller i information där vi försöker skryta om vår glesbygdskommun som man förstår att det är renare här än i städerna. Det känns direkt när man andas. Allt är mycket renare, lugnare och fräschare. De tre veckor jag varit borta från Arjeplog har känts så länge. Antagligen för att min plan var att komma tillbaka, jag vet inte. Jag har ju varit borta längre förr liksom.

Hittills har det gått bra. Jag har startat på planen jag hade för hösten men också fått tampas med en beslutsångest på ett erbjudande som antagligen skulle gjort mig överlycklig för ett år sedan. Det är konstigt det där, hur man bara ändrar sig hela tiden, men det hör väl till när man är ung och har noll livserfarenhet. 

Jag saknar Uppsala litegrann redan på samma gång som jag vill stanna här föralltid. Jag sover mycket bättre här och det känns bara lättare att vakna upp. Tänk om man kunde få ha de bra delarna från båda ställena på en och samma gång.

RSS 2.0
Bloggare