Facebook

Är det inte lite lustigt hur många verkar tro att man får skriva precis vad man vill på internet? Jag syftar framförallt till Facebook där alla, eller åtminstone de flesta, har sitt riktiga namn och därav kommenterar i sitt riktiga namn. När de som skriver personpåhopp och dylikt får tillrättavisningar hänvisar de vanligen till yttrandefriheten. Många verkar tro att det innebär att man får skriva precis vad man vill, eftersom man får tycka som man vill. Jag läser ofta facebookkommentarer under alla möjliga artiklar och inlägg och förundras många gånger över vad fan folk skriver. Orkar dock inte vara någon som ger mig in i fajten själv, men vad fan, för ett par år sedan var de flesta anonyma när de skrev skit, nu för tiden verkar folk dock inte bry sig alls. Det är klart att det är bra att man står för vad man säger men vad fasen hände med att tänka efter hur man låter, även i text, och var har folk sin egen värdighet?


Ser ut som bajs

Har lunchrast 45 minuter idag. Jag tänkte att jag skulle hinna plugga lite, men ärtsoppan blev så jävla varm att jag har bränt av min tunga typ fem gånger. Idag jobbar jag 8-16 och det känns som en evighet. Förstår inte hur man kan bli bortskämd så fort, hemma jobbade jag ju mest 7-17 pass och då tyckte jag att 7-16 var rena lyxen. Det är ju dock olika på olika ställen. Jag saknar jobbet hemma litegrann men det är nog mest för att jag inte fått koll på detta ställe än. Annars verkar det än så länge bra. Jag är nog bara trött eftersom jag vaknar klockan 4 nästan varje natt. Jag har ju skaffat två katter och i natt kom den ena, min favorit dessutom (om man nu får säga så) och bet mig. Sedan drömde jag mardrömmar om att hon inte alls är en snäll katt utan att det är en demon instängd i katten. Vet inte när jag kommer komma över detta. Fyfan. Nu ska jag äta upp ärtsoppan som ser ut som bajs. Kan på riktigt vara Sveriges billigaste matlådor, så är mycket ärtsoppa alla studenter!

Världens tråkigaste inköp

När jag flyttade till Uppsala var jag tvungen att skaffa en lampa. Inte bara lampskärm utan även en glödlampa. Första gången hade jag tur för då var min mor i stan eftersom hon skjutsade mig hela vägen från Arjeplog, så då köpte hon en. Den andra gången var när jag flyttat till korridor och då fick jag ta tag i besväret själv. För det första fick jag fråga personalen på ica vad jag egentligen skulle ha för det visste inte jag och inte heller tänkte jag på att kolla upp det innan jag cyklade förbi affären. Jag kommer ihåg hur dum jag kände mig. Som en liten snorunge som för första gången var tvungen att klara sig utan sin mamma. Glödlampor är dessutom ganska dyra för att vara ett så tråkigt inköp, men samtidigt någonting man inte kan klara sig utan. Ungefär som toalettpapper, man tar det förgivet.

Sedan jag började äta medicin mot epilepsi har jag dock ändrat min åsikt. Medicin ÄR verkligen världens tråkigaste inköp. DET är dessutom någonting som verkligen är dyrt. Och då äter jag inte en medicin som är dyr på riktigt. Jag tänker att min medicin är extra tråkig eftersom det inte direkt känns som någonting som räddar mig från döden men samtidigt vet jag inte om jag vågar sluta för tiden innan, när jag ser tillbaka på det, var verkligen jobbig. Det jag trodde var blodtrycksfall är någonting som jag verkligen inte vill ha tillbaka då jag nu vet vad det faktiskt kan leda till. Jag tror däremot inte att medicin blir roligare med vetskapen om att det är någonting som kan rädda en ifrån döden. Jag tror att medicin alltid är tråkigt. Dock är det synd att medicin är så dyrt. På min praktik satt jag med under ett samtal där en patient med en diagnos som är mycket allvarlig om den inte behandlas, men patienten hade inte råd att hämta ut sin medicin. Snacka om att hälsa verkligen kan vara en klassfråga. Att sjukdomar som det går att leva ett helt normalt liv med så länge den behandlas kan ta livet av en annan människa bara för att hen inte har råd att hämta ut sin medicin.

Silver

På förmiddagen idag gick jag verkligen runt med en klump i magen. Jag har gjort det den här veckan. Jag antar att det är en kombination av pluggångest men också allt det här med ett nytt jobb. Efter första introduktionsdagen på plats känns det dock inte riktigt lika illa. Jag tror att jobbet på attendo har gjort mig rädd för att börja jobba på sådana ställen här i Uppsala. Hemtjänsten har ju liksom blivit ett big no no på alla sätt och vis. Trodde inte alls att jag skulle bli såhär orolig av att börja jobba på ett äldreboende men den här ångesten tyder nog på att attendos hemtjänst verkligen var hemsk. Jag vill inte ens tänka på det jobbet, usch.

Men apropå annat än jobb, när jag kom hem hade jag ett paket i posten innehållande smycken som jag beställde för ett par dagar sedan. Det är en norska som gör dem och det finns massvis med olika. Jag älskar silver samt den typen av smycken som hon gör så detta blir nog inte sista gången jag köper någonting därifrån. Så snyggt! 

2 år

Idag är det två år sedan jag tog studenten. Det är inte alls längesedan men det känns ändå inte som om "det vore igår". Jag har hunnit med så mycket sedan den dagen så jag har inte direkt någon livsångest över att jag inte gjort något. Jag har pluggat både på universitetet och komvux samt hunnit med en kort tid som arbetslös. Däremot har jag inte gjort någon resa för att "hitta mig själv" men om det behövs så lär jag ju hinna med det senare i livet. Visst, det hade varit kul att resa och jag skulle gärna tågluffa i Europa, åtminstone i teorin. Vet inte om jag faktiskt skulle uppskatta att gå runt och vara skitig och ha begränsade möjligheter att ha på mig rena kläder, men ändå. Jag vill iallafall hinna med en liten resa i sommar men jag får vänta på kommande tentaresultat och se om jag har tid. Jag hamnar i ett jobbigt läge ifall jag har tre omtentor denna sommar. 

Avslut

Jag har intagit sängläge för den sista natten i Arjeplog nu. Förra natten blev den sista i Jutis kanske för all framtid, vad vet jag. Jag trodde att det skulle kännas mycket sorgligare att lämna Arjeplog för denna gången i och med att det är sista gången jag lämnar mitt kära barndomshem, åtminstone för vad det tidigare var. Idag har jag varit ledigt och försökt sälja lite skrot på Facebook. Jag la ut en likörkaraff jag egentligen gärna velat behålla själv för den var så fin. Jag tänkte minsann i den stunden att det inte skulle vara någon som ville köpa sådant skrot men fort var den borta. Å andra sidan var det lika bra, för vad ska jag med alla saker till? Dessutom skulle jag aldrig använda den för 1. Hur ofta dricker man likör egentligen och 2. Jag har ingenstans att ställa den i prydnassyfte.

Imorgon ska jag jobba ända tills flygtaxin kommer och hämtar mig på jobbet. Eksemet har gått ner lite men självklart glömde jag hydrokortisolsalvan så det lär ju inte bli bättre imorgon. Är det någon som vet vad definitionen på "varit i kontakt med kroppsvätskor" är? Hur fanken ska jag kunna dra ner på det då det är så mycket sådana uppdrag som ingår i yrket? Vänjer man sig huden eller kommer jag förevigt få lida av kontakteksem? Det har dock inte hänt tidigare trots att jag jobbat inom vården mycket så jag får vänta och se vad det ska bli av mina stackars händer. 

Och usch fy fan vad jag lidit av pluggångest den senaste veckan. Mitt studiesjälvförtroende ligger verkligen på botten och jag vet inte hur det ska kunna bli bättre. Jag är inte alls säker på att jag klarade den senaste tentan och hur ska anatomin egentligen gå?

Handtvättning och sånt

När jag började inom vården fick jag lära mig att man skulle tvätta och sprita händerna hela tiden, mellan varje person man varit inne hos och mellan varje uppdrag. Alltså, så ofta som möjligt. Jag kan ju ha missförstått allt, för när jag började läsa till sjuksköterska i januari var vårdhygien en av de första sakerna de tog upp med oss inför praktiken. Det var som ett riktigt wake up call för mig att man bara skulle tvätta händerna om de var synligt smutsiga eller om man varit i kontakt med kroppsvätskor. Trots min nya kunskap har jag ändå failat med det under tiden jag jobbat, det vill säga en och halv vecka. Idag upptäckte jag konstiga utslag på mina handleder och armar. Gick in på apoteket men de visste inte riktigt. Skickade en bild till en läkare som sa att det såg ut som kontakteksem - gick in på 1177 och läste och jo visst är det mest troligt det, eftersom man kan få det om man tvättat bort hudens naturliga skydd. Känns skönt, jag hann till och med bli orolig att jag var kattallergiker eftersom det blev värre när jag skulle plocka bort katthår från sängen. Men frågan återstår, hur ska man lyckas dra ned på handtvättningen då man är i kontakt med så mycket kroppsvätskor när man jobbar inom äldreomsorgen? Förresten så låter kroppsvätskor så himla äckligt, kan man inte komma på ett ord som inte låter lika brutalt? 

Se här: Shit happens om man tvättar sig för mycket

Förstört

Jag var så himla pepp på att åka tillbaka till Uppsala, hämta katterna och påbörja ett nytt kapitel med två små bebisar. Som jag längtat! Igår fick jag dock ett meddelande, ägaren till katterna hade ångrat sig och skulle behålla dem. Jag hade ju dock detta i åtanke, man kan aldrig vara helt säkert förens allt verkligen är klart, men jag blev verkligen besviken. Hela min dag blev förstörd men desperat som jag var mailade jag Uppsala Katthem igen och frågade om min adoptionsanmälan försvunnit, vilket den också hade, så nu har jag åtminstone kommit ett steg längre fram där så när jag är tillbaka i Uppsala ska vi åka och kika på två sötisar där istället. Jag hoppas verkligen att det är trevliga katter för på bild är de så himla fina, men som sagt, man kan aldrig vara säker. Att adoptera vuxna katter känns smartast eftersom de inte behöver uppfostras på samma sätt som en unge. Att ha två känns också bäst eftersom de kan underhålla varandra. Hoppas hoppas hoppas!

Många tycker att jag inte borde skaffa någon katt för att man blir bunden och gud vet vart jag kommer vara i livet om ett par år, men ärligt talat, jag blir inte mindre bunden vare sig jag är student eller har fast arbete och det kan alltid hända någonting som gör att man kanske inte kan behålla djuret. Jag som alltid haft djur hemma förutom när jag flyttade till Uppsala tycker att det känns tomt att inte ha det. Såatte, jag orkar inte bry mig mer om vad folk tycker och tänker angående detta för det är ju faktiskt mitt val och på papper är jag vuxen och kan bestämma över mig själv. Så det så. 

Morgonkaffet

En  sak som gör mig stressad på morgonen är morgonkaffet. Jag är inte en sån där tok som klarar av att dricka kokhett kaffe(vem gör ens det?) så jag sitter alltid och väntar på att det ska svalna. Ibland hinner det till och med bli kallt för att jag är lost och vanligtvis kliver jag upp i mycket god tid. Till exempel igår, då började jag gå till jobbet tidigt för att hinna svänga förbi shell för att köpa snus och halstabletter och så var det inte öppet? Fy den som öppnar en mack 5 minuter förens när man är i en krissituation. Nåja, det löste sig iallafall och jag kunde gå dit på lunchen men ändå. 

Just nu är jag osäker på vilken tid jag ska gå. Jag gruvar mig eftersom det är kallt och jag tog inte ens med en jacka från Uppsala och just nu hade jag behövt både det och en halsduk. Just nu hade jag även behövt ligga kvar i värmen i sängen men jobbar man inte så får man inga pengar och har man inga pengar så blir det inte roligt. Saknar när man faktiskt kunde jobba för att tjäna pengar som man kunde spara eller spendera som man ville, inte på hyra och mat. Tänk om man då förstått hur lyxigt det var.

Sådan mor sådan dotter

Visst är jag och kisse lika? Förresten har min feta katt bantat så hon är inte lika fet längre. Förut hade hon expanderat för varje gång jag kom hem. Det var på något sätt konstigt att hon plötsligt är mindre, men jag antar att övervikt är negativt för djur precis som för människor också så jag antar att det är bra. Att träffa mina gamla små älsklingar gör inte längtan efter katter i Uppsala mindre. Jag hoppas verkligen att ägaren till våra eventuella adoptivkatter ångrar sig, men det är nog bäst att inte hoppas på för mycket iallafall. Just nu känner jag att jag hade kunnat boka flyg tillbaka direkt bara för att fortsätta på det projektet. 

Min sista inlämning för terminen är inskickad och nu hoppas jag att det inte blir kompletteringar så att jag kan ta upp anatomiplugget så att jag inte misslyckas igen. Så jävla irriterande och typ sorgligt för en som annars aldrig ens skrev omprov. Jag måste ändå säga att de som inte hade så lätt i skolan faktiskt var mycket duktigare än såna som mig som inte ens ansträngde mig lite förens i gymnasiet. Antagligen lärde de sig mer också.

"Sommarlov"

När jag vaknade i måndags var jag så jävla lycklig. Jag bara kände att "det här kommer bli en bra dag". Sedan cyklade jag till tentan och mötte reaktionen "Oj vad du ser hängig ut!". Mitt gensvar var dock att jag var pepp. Solen sken, min cykel gick att använda och jag hade Freddy K i lurarna. När jag gick på toa och såg mig själv i spegeln förstod jag dock utlåtandet. Under alla veckor jag varit sjuk såg jag som värst ut då. 

Hur som helst fick jag se från min sjuka och fortsätta vara pepp. Tentan blev skriven och även om det blir ytterligare ett nederlag så är den gjord, det är bara att vänta på betyget helt enkelt. De andra planerna för dagen stod fortfarande kvar och de var ju inget annat än fantastiska. På eftermiddagen cyklade vi iväg och kollade på eventuella adoptivkatter och de var såå fina! Detta toppades sedan med bubbel på balkongen och sedan en cykeltur ner på stan för lite party på bryggan. Glädjen dog dock ut där då det för det första inte fanns någon kö att håna och dessutom så var det dött där inne. Vi avslutade utgången med att sura på Orvar över en pommestallrik för att sedan dra hem och titta på serier. 

Igår åkte jag till Arjeplog men allt jag kan tänka på just nu är att jag borde åka tillbaka och kolla läget med katterna. Hittills har jag två arbetspass inbokade i plogen och sedan får jag se. Ett avsked till barndomshemmet blir det också. Och lite gos med djuren såklart.

RSS 2.0
Bloggare