SNARK

Hjälp, vad händer med mig? Jag är så fruktansvärt otaggad på att jobba. Jag känner liksom hur jag börjar dö inombords. En stor anledning till detta är nuvarande schema, alltså inte mitt eget utan att det ibland blir så sjukt lite personal. Idag kommer vi under en stund vara tre personal på 20 vårdtagare(!!!). Kan någon berätta hur detta kan vara försvarbart på något sätt överhuvudtaget?


Det är liksom problem som dessa som gör att jag funderar på om jag verkligen har valt rätt bana i livet. Dessa dagar gör mig så jävla trött och får mig att vilja gå hem. Men det verkar tydligen vara okej.

På allt det här ska man liksom göra allt för alla när man jobbar inom vården. Alltid behålla lugnet fastän man blir kallad diverse fula saker och får man en rak höger ska man stå kvar där och le. För ve den vårdpersonal som skulle säga ifrån på skarpen. Man kan ju inte vara otrevlig liksom. Dessutom så ska vi svara på larm direkt - men vi får inte gå ifrån en vårdtagare som vi håller på att hjälpa. Och fyfan för oss om det någon gång skulle synas att vi är stressade. Glöm inte heller bort att alla vårdtagare har rätt till utevistelse.

Den här ekvationen går ju inte ihop alls. Haha, jag minns en gång när en kompis sa (som aldrig jobbat inom vården) "Men vadå, ni sitter ju typ och fikar med gamlingar - det är inget stressigt jobb".


Kommentarer



NAMN:
SPARA UPPGIFTER

E-MAIL: (publiceras ej)

BLOGG/HEMSIDA

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0