Epilepsi

Just nu ligger jag i en solstol på Gran Canaria och mår gott. Resan gick till en början fint, men efter cirka en halvtimma sedan start på flyget började jag må så inåt helvetes jävla illa. Vanligtvis är jag aldrig åksjuk, men vad fasen, sådana åkommor kan väl hända alla någon gång. Jag liksom bara väntade tills jag skulle börja spy kaskader, men plötsligt hände det. Min blick bara frös och sedan var jag borta. Vaknade av att jag satt och ryckte i armen och hörseln var ungefär som att jag satt instängd i en burk, min egna lilla värld. Petit mal kallades iallafall den här typen av anfall förut, numera tror jag att det har ett annat namn. 


När jag var i Arjeplog fick jag frågan om hur jag mådde ett flertal gånger. Alltså, frågan om att "visst var det jag som var sjuk?". Det kändes liksom konstigt, för det var två år sedan jag hade ett epileptiskt anfall och däremellan är man väl inte märkvärdigt sjuk. Kanske lite känsligare för vissa saker men det är väl inte något konstigt egentligen. Alla är ju olika.

Jag pratade också med min kusin som också har epilepsi. Att det kändes lite löjligt att det påverkar så många saker fastän man inte är "sjuk". Tillexdmpel anses jag inte lämplig som blodgivare. Ambulansförare är inte heller lämpligt. Och yrkeschaufför är ingen karriär som jag heller bör satsa på.

I augusti, om jag får kallelsen som jag ska, ska jag på återbesök hos neurologen. Tänkte att det besöker skulle gå ut på att prata om att jag kanske borde sluta med medicinen - en onödig utgift tyckte jag.

Men tänk, så plötsligt det kan komma. Och så fruktansvärt olämpligt. 



Spendera

Idag kom lönen och idag har jag shoppat. Mycket. Men, alla mina köp har faktiskt varit antingen på rea eller annat erbjudande. 


Min ögonbrynssminkgrejsimojs försvann spårlöst i Arjeplog och idag köpte jag en ny. Tänkte då att jag skulle prova det som sägs vara bäst på marknaden trots att det kostar 510 (!!) spänn. Jag brukar vanligtvis köpa "vanligt smink", dvs inte superbilligt skit men inte heller svindyrt. Mittemellan. I kassan fick jag dock veta att Åhléns hade ett erbjudande - köpte man 3 skönhetsprodukter så fick man 20% rabatt på hela köpet. Jag har länge velat ha en bodyscrub men har varit för snål och inte heller hittat någon billig som verkar ok. Men med erbjudandet fick jag rituals-scruben för 18 (!!!!) spänn. Bra va?

De övriga erbjudandena var:
Bikinidelar på stadium - ta 3 betala för 2
Resväska - 500 spänn billigare än ordinarie pris

Så, jag må ha spenderat men jag har fasen kammat bra erbjudanden.

Antar att jag skriver detta för att stilla mitt ekonomiska samvete.

Imorgon drar jag iväg till solen och jag har inte tvättat eller packat än, med det vill jag säga att det är dags att sova så att jag hinner med allt jag måste imorgon.

Tack och godnatt 


Sista dagen

Jag har nu avklarat mitt sista arbetspass här uppe i Arjeplog och jösses så skönt det ska bli med ledighet (alltså snacka om att jag är lat. Hur fan ska jag klara mig med 5 veckors semester per år i framtiden?). Nu väntar Uppsala och kissekatterna på mig och sist men inte minst - utlandet! Eftersom det är sånt här skitväder i Sverige nu känns det helt rätt i tiden att åka till solen. Måtte jag bara bli brun den här gången. Har ju i princip ingen färg alls kvar sedan Rhodos. 
 
Jag kommer dock sakna att inte jobba i Arjeplog resten av sommaren. Hade det inte varit för att mitt nuvarande hem med alla dess saker som kommer med så hade jag mer än gärna jobbat här. Inte för att vara nedlåtande mot mitt jobb i Uppsala på något sätt, men Arjeplog når liksom upp till så mycket högre nivåer. När jag talat om detta med kollegor där nere så har de sagt något om "rik kommun" men det är ju inte alls sant. Vad jag vill ha sagt är att det är så otroligt skönt att inte behöva stressa ihjäl sig på grund av att det är lite bemanning, att det finns tillgång till taklyftar istället för de mobila som man får slita sönder ryggen av sig för att dra (som inte är bra för varken patienter eller personal) och för att det finns nitrilehandskar!!!!!!!!!! I Uppsala har de bara vinyl och så har de bara M och L och jag har bebishänder!!! För er som inte själva jobbar inom vården så är det två olika material på plasthandskar och jag föredrar nitrile alla dagar i veckan. Nitrile sitter dessutom bättre på händerna medans vinyl liksom bara glider av händerna och är väldigt mycket svårare att arbeta med än nitrile. Alltså, det fungerar väldigt mycket bättre med stora nitrilehandskar än med stora vinylhandskar. 
 
Jag undrar vad det här beror på. Skillnaderna alltså. Visst förstår jag att vård är en svindyr grej och att om det hade funnits medel så hade det sett annorlunda ut på de allra flesta ställena i Sverige. Inget ställe är ju perfekt, alla ställen skulle kunna bli bättre. Men det är ingen lögn att det finns många saker som är väldigt mycket bättre i Arjeplog än i Uppsala. Är det för att Arjeplog är litet och vi ser personerna som ska få vård. Att det är vår mamma/pappa/mormor/morfar/farmor/farfar? Jag menar inte att man på något sätt skiter i de personer som får vård i Uppsala, men på något sätt blir det ju så nära när "alla känner alla". Eller vad beror det på, tror ni? 
 
Jag sa det till chefen också, att jag tycker det är bra i Arjeplog. Att det inte tar slut förbrukningsmaterial och att det finns nitrilehandskar i alla dess storlekar och att det finns taklyftar till de som är i behov av taklyft. Kanske låter det som en löjlig sak att vara tacksam för, men efter att i princip slitit sönder ryggen förra sommaren så är jag tacksam. 

Min häftiga midsommar

Idag tänkte jag på att jag typ aldrig firar midsommar. Förra året gjorde jag det men då jobbade jag dag. Året innan dess jobbade jag nog också. Jag kommer iallafall inte ihåg att jag skulle gjort något märkvärdigt då heller. Året innan jobbade jag också. Tidigare år var jag inte 18 och därav kunde jag inte jobba på midsommar. 
 
Men, cash is king. Jag har ju blivit en riktig flängfia vilket innebär att jag faktiskt har varit ledig rätt mycket och kommer vara ledig rätt mycket. Jag räknade ihop dagarna från och med måndag och konstaterade att jag inte skulle jobba på 14 dagar. Och fy så skönt det ska bli! Inte för att det blir någon riktig vila då man flänger så som jag kommer göra men jag kommer ju troligtvis inte hinna jobba mig sådär superduper bitter. 
 
Nåja, jag får äta rom åtminstone och det är fan livet. Alltså, skulle jag få ett erbjudande att jag får käka rom (utan att det skulle kosta en miljon) till frukost varje dag om jag skulle sluta snusa så skulle jag tacka ja. Förstår inte hur lite fiskägg kan vara så jävla gott? Och varför stenbitsrom är det vidrigaste som finns? 
 
Annars så måste jag plugga under helgen. I veckan är de allra flesta texter vi ska läsa på svenska vilket underlättar det hela rätt så mycket. Att skriva PM utan att ha en "riktig" frågeställning är dock svårt. Vet inte om jag kanske bör formulera en för mig själv för att underlätta mitt arbete. Men fasen, det är så lätt att bli lat när det är skola man inte "måste" göra.
 
Tack och hej leverpastej
 

Nedräkning

Min nedräkning inför hemgång till Uppsala har börjat. Inte för att jag tycker att det är såå jävligt att vara här men jag saknar kissekatterna och att ha alla mina grejer på ett och samma ställe och så ska det ju förstås bli skönt att sova i min säng igen. Det jag dock inte riktigt har tagit in ännu är att jag endast kommer hinna vara hemma en dag innan det bär av till Gran Canaria? Och när jag väl kommer hem från den resan igen så bär det av till Härnösand på föreningsresa DAGEN EFTER (!!!!). Och dagen efter jag kommit hem från Härnösand så börjar jag jobba i Uppsala?


Hur. Tänkte. Jag.

Meeen, trots att jag kommer vara helt slut kommer jag ju knappast kunna vara bitter i efterhand över att "jag inte gjorde något av sommaren". Hur kul är det om man bara jobbat och inte gjort något annat?

Jag fruktar framtiden då man kommer jaa ett "riktigt" jobb och endast fem veckors ledighet på hela året. Det där ekorrhjulet. Och sedan kommer man behöva ha någon ångest över att man måste maxa ledigheten när den väl kommer. Alltså jösses, jag känner ju redan nu att jag är trött på att jobba (och inte för att jag ogillar jobbet heller). 

Hoppas för gudsskull att jag blir en sån där som kommer älska mitt jobb i framtiden. Må den bli god. Annars flyr jag ut till skogen och bosätter mig under en sten.


Hur tänkte jag?

Sommarkurs. Det låter väl ganska roligt i teorin? "Medicin och makt i historisk belysning" låter väl inte heller särskilt tråkigt? Dessutom är kursen helt på distans och bara 7,5 hp. I fyra veckor ska vi varje söndag skicka in ett kort PM på 1-2 sidor och så ska vi skriva i ett par diskussionsforum. Låter varken svårt eller jobbigt va? 
 
Men här sitter jag och funderar på hur fan jag tänkte med att läsa sommarkurs. Det finns såklart flera argument för. Till exempel måste jag ju tvinga mig att göra någonting efter jobbet, dvs inte bara ligga i sängen och lyssna på poddar. Förhoppningsvis kommer jag lära mig någonting också. Och så är det ju det här med att högskolepoäng utöver sjuksköterskeutbildningen är meriterande om man vill söka en specialist. Inte för att jag har några stora planer på någon särskild specialistutbildning i nuläget, jag har ju för fan två år kvar innan jag ens är grundutbildad, men det är ju skönt att skapa bra förutsättningar för att kunna komma in om jag nu skulle vilja det.
 
Men det är ju det här med disciplinen. Vetenskapliga artiklar känns inte alls kul. Känner mig inte manad på något sätt. Så fort jag försöker formulera någonting i diskussionsforumen så verkar det mest som att jag är helt IQ-befriad. Och kanske är jag det? En tråkig sak med att lämna gymnasiet och börja på universitetet är ju att man kommer underfund med att man inte är så jäkla smart. Jag menar, i gymnasiet trodde man ju att man visste allt och var så himla bra. Framförallt om man lärt sig hur gymnasiet fungerar och hur man gör för att få A i allt. 
 
Att jag överhuvudtaget skriver det här inlägget istället för att faktiskt läsa texterna och sätta igång talar väl lite för sig själv. En sak som jag dock tycker är väldigt irriterande i mina försök är att jag inte har en skrivare. Skrivaren var ju typ Guds gåva för mitt plugg. Hur klarar sig alla som aldrig skriver ut saker? Jag skriver alltid ut allt. Så mycket enklare att läsa då än att sitta framför den här jävla skärmen.
 
Jaja, puss och kram nu ska jag göra någonting åt livet. I mina tankar iallafall.

Arjeplog

Uppenbarligen är jag ju i Arjeplog nu. Här stannar jag i cirka två veckor till. Och det är förjävla fint här, annat kan jag inte säga. Naturens skönhet är ju dock ingenting som jag ansåg vara särskilt märkvärdigt när jag fortfarande var en arjeplogare som bodde i Arjeplog, utan detta är någonting som jag både ser och uppskattar nu när jag flyttat. Bara grejen med att det finns vatten var man än går. Wow.


Tyvärr vet jag inte om jag har särskilt mycket annat att hämta här. Den friska luften och de härliga utsikterna är så klart trevligt. Men annars då? Mitt barndomshem finns ju inte kvar längre. Någon annan bor där nu. Och om det är någonting som jag faktiskt saknar så är det nog just det. Det känns så himla tomt att komma hit till en lägenhet som aldrig har varit och aldrig kommer bli någonting som jag har en relation till. Dessutom var jag ju inte direkt speciellt förtjust i Arjeplog när jag flyttade så jag går ju inte runt med en fet hemlängtan 365 dagar om året annars. I nuläget har jag inte heller några planer på att flytta tillbaka. 

MEN, jag skulle tycka att det var fruktansvärt sorgligt om Arjeplog dog ut på riktigt. Det är ju inte direkt som att befolkningen ökar. Folk flyttar hela tiden från glesbygd till städer och det dör fler ön det föds. Tanken på att Arjeplog skulle kunna komma att bli en liten spökstad känns läskigt. Är det inte lite dubbelmoral över det hela, att "här vill jag inte bo men jag vill att det ska finnas"?


Sushi för halva priset

Jag fick precis ringa och sjukanmäla min mamma. Hon jobbar natt och imorse hade hon tydligen hittat sushi för halva priset på konsum. Hon tjatar ta mig fan jämt om sushi och utnämner det som sin nya livrätt. Efter den här dagen är jag inte så säker på att det kommer vara hennes "livrätt" något mer. Kanske kommer hon aldrig mer vilja äta sushi. 
 
Trots att det är rätt synd om min mamma så tycker jag ju att det hela är lite komiskt på något sätt. Hon brukar minsann tala om att hon är väldigt noggrann med fisk och skaldjur för att det kan man bli så sjuk av och bla bla bla. Om ni inte förstår vad jag vill ha sagt så är hon antagligen matförgiftad och jag har varit tvungen att lyssna på hennes kräkningar x-antal timmar nu eftersom lägenheten både är liten och lyhörd. 
 
Jag trodde aldrig att jag skulle tänka så men jag längtar nästan tillbaka till jobbet litegrann. Jag går introduktion idag, vilken är uppdelad i två pass, 7-12 och 16.30-21.30. På något sätt känns det lite lugnare att vara där än att lyssna på spya efter spya. 
 
Så, tips från mig: Köp för fan inte sushi på halva priset även om det är din såkallade "livrätt"!

Ett glädjande besked

Igårkväll räknade jag ut att jag skulle behöva kliva upp tidigt som satan idag. Precis när jag gick och la mig fick jag ett sms från SAS att flyget var sent. Detta innebar för mig att jag inte behövde vara på Uppsala C klockan 06 utan 08 istället. Tänka sig att ibland kan en försening vara ett glädjande besked.


Nu är jag iallafall i Kalmar och det är fint här. Charmigt. De har dessutom en Ben&Jerry's bar och jag kan inte annat än fundera varför det inte finns i Uppsala. Uppsala är ju både större och coolare. Skämt åsido. Efter sex terminer i Uppsala är jag lite mätt på staden. Visst, det finns rätt fina hus och studentlivet är fantastiskt men det finns ju för fan inget vatten. En skitig å är vad Uppsala har att komma med. Att jag numera tycker att Uppsala är rätt fult är dessutom ganska sorgligt eftersom det varit min favoritstad sedan 2006. Det året blev Uppsala min kärlek och det var också då jag sa att jag skulle flytta dit när jag blev stor. Och nu då?

Tyvärr har jag inte hunnit se så mycket av Kalmar ännu. Dels för att jag laddat ner ett sjukt beroendeframkallande spel men också för att... Ja, vi har inte tittat på speciellt mycket ännu. Examen imorgon  hålls iallafall på slottet så det kommer jag hinna med. Kalmar slott känns väl mer eller mindre obligatoriskt nu när jag väl är här.

Tack och godnatt
Med vänliga hälsningar 
Helena 


RSS 2.0
Bloggare