Älskade Molly

Efter balhelg och stipendiater på besök är verkligheten tillbaka nu. Om en vecka ska jag å andra sidan flänga igen, men först i tisdags fick jag tid att tänka efter på allt som hänt. Min älskade Molly är död nu. Katten som jag skulle ringa Agria om en billigare försäkring för, eftersom hon var så himla frisk. 

Förra tisdagen skulle jag egentligen ha käkat middag på snerikes med tidningen, men eftersom några stipendiater skulle komma och bo hos oss under vårbalshelgen tyckte jag att det var rimligt att jag drog hem och städade istället. Så, efter jobbet åkte jag hem. Satt mig vid köksbordet och började tugga på en korv. Molly var på lådan, annars brukar hon ju alltid springa direkt till dörren så fort man kommer hem, men inte den här gången. Hon började gå in i köket iallafall, men problemet var att hon inte riktigt kunde gå. Hennes högra framben fungerade inte och både jag och Slagge fick panik. 

Jag trodde att hon brutit benet. Förvisso konstigt i och med att Molly var en innekatt men trots att katter inte ska kunna ramla hur som helst så kunde hon kanske gjort det. Tänkte jag. Klockan var för mycket för att någon veterinär skulle vara öppen vilket gav oss ytterligare panik tills vi kom på att de har ett djursjukhus med akutmottagning ute på SLU, så jag ringde dit och fort åkte vi dit också. Väl där fick vi vänta ett par timmar och stackars Mollys ben var helt vridet. Slutligen så blev hon inlagd. Nervskada eller hjärtfel var det veterinären trodde på. men om så inte var fallet skulle hon få träffa en ortoped.

Dagen efter ringde de upp och berättade att det var hjärtfel. Hjärtfel går inte att fixa vilket innebar att det blev hennes död. Min älskade Molly är död och jag vill inte det. För lite mer än en vecka sedan var hon normal och livlig och nu kommer hon aldrig mer komma hem till mig. 

Jag har inte hunnit tänka på det här först nu eftersom det varit så jäkla fullt upp förra veckan och nu känns det så himla tomt. Jag vet inte när jag ska sluta sätta benet framför dörren när jag kommer hem, det kommer som en vana eftersom Molly ofta smet ut i trapphuset. Eller på morgonen när jag öppnar dörren lite och sakta för att hon inte ska springa in där. 


Kommentarer



NAMN:
SPARA UPPGIFTER

E-MAIL: (publiceras ej)

BLOGG/HEMSIDA

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0