Distansutbildning

Så nådde även reccepesten mig.
 
Reccepesten är den förkylning som alltid kommer i slutet på sommaren/början på hösten. Reccepest kallas det på grund av att det kommer massa nya studenter. Alltså, alla nya studenter drar hit en massa bakterier och virus och så blir alla sjuka. Det är vetenskapligt bevisat. Typ.
 
Så jag sitter alltså här med femtioelva webbföreläsningar som jag borde titta på. Idag har jag dock varit så seg att jag inte ens orkar sova. Jag blir så jäkla förbannad när jag blir sjuk. Jag skulle egentligen ha jobbat tisdagkvällen, ikväll och imorgon. Men icke sa nicke. Utöver att jag är förkyld och slö så har jag dåligt samvete över att jag inte kan jobba. Jag vet att det inte är mitt fel att jag inte kan jobba, men jag vet också hur svårt det är att få in vikarier (framförallt i förkylningstider) och jag vet också hur jobbigt det är att arbeta ett pass där det är kort om personal. Men hur ska man få bort det här samvetet som säger en att "du kanske faktiskt visst hade orkat jobba" fastän onödig ansträngning enbart förlänger den sjuka tiden. Kommer det alltid vara så? Är det så för alla yrkesgrupper, eller drabbar det vårdpersonal en smula mer än andra? Jag vet ju att om de inte lyckas hitta någon så går det ut över personalen och vårdtagarna. 
 
Jaja, det här dåliga samvetet är väl någonting som vi alla får jobba på. Att man kan bli sjuk är bara att acceptera. Men usch, det känns så. Skulle liksom vilja ringa till jobbet och höra hur det har gått. Och sedan säga att om det verkligen krisar sig kan jag komma in (fastän det bara vore dumt att ta in en sjuk, för alla inblandade).
 
Tillbaka till de där jäkla webbföreläsningarna då: Nästa vecka har jag två saker schemalagda. Totalt tror jag att det är 3 timmar - max 5 iallafall. Detta innebär ju såklart inte att vi är lediga, utan att vi ska lägga upp våra studier på egen hand. Där bland annat massor med föreläsningar utöver inlämningsuppgifterna. Hur fasen ska man ha disciplin till det, framförallt när man är sjuk och trött och ja, vem vet vad. Alltså, att se en webbföreläsning som är en timma lång kan ta tre timmar, beroende på hur ofta man pausar för att koka kaffe och så vidare. Sitter man på salsföreläsning kan man inte springa på toa när man vill eller gå och köpa kaffe när som helst, då får man bara acceptera läget och sitta där och lyssna.
 
Ja. Vilken vecka alltså.

Kommentarer



NAMN:
SPARA UPPGIFTER

E-MAIL: (publiceras ej)

BLOGG/HEMSIDA

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen
RSS 2.0