Resting bitch face

Det kommer bli ännu en lång natt (eller kort beroende på hur man ser det). Jag vet inte varför detta alltid händer mig men jag kan vara trött på kvällen men så fort jag lägger mig i sängen så blir jag pigg igen. Tidigare hade jag skrivit ytterligare ett kapitel till min bok som kommer handlar om illamåendet och känslorna kring mat som jag haft den senaste tiden, men jag raderade det då jag hittade mycket roligare saker såhär när jag inte kan sova. Min syster skickade en länk om 22 saker som bara händer oss som har resting bitch face. Ja, jag är en av dom. Ni som känner mig vet nog redan det. Så fort jag slappnar av i ansiktet ser jag väldigt arg ut och jag visar inte speciellt många olika känslor med mitt ansikte. Folk som inte känner mig tror alltid att jag hatar dem. Det allra värsta är dock när man borde visa att man är glad för något men det bara går inte. Även fast man blir glad så ser man arg ut och det är inte mycket att göra åt det. Tidigare har jag trott att mitt resting bitch face kanske enbart berott på att jag faktiskt är en bitch, men så är nog inte fallet. Jag har haft perioder i mitt liv då jag utmanat mig själv med att gå runt och le en hel dag. Det är väldigt svårt. För det första så ser en person som har resting face ut inte speciellt glad eller trevlig ut om hen går runt och låtsats le hela tiden, utan snarare läskig. Jag är en av dom. I vardagligt språk kallas ett sådant leende ofta peddo-smile. Ett peddo-smile innebär att man enbart kröker munnen uppåt utan att le med ögonen, och tja. Sanningen om det är att det bara ser otroligt läskigt ut. 
 
Jag är ofta avslappnad i ansiktet, vilket jag tror att de flesta är. Varför skulle man gå runt och känna massor av olika saker i alla möjliga sammanhang. När jag går till universiteten är det ju inte direkt som att tio olika känslor skiftar inom mig. Neutralt är mitt standard humör. Ibland händer det att jag går omkring och skrattar för mig själv om jag råkar tänka på något roligt, men jag vet inte om det är mer positivt än resting bitch face. Att gå omkring och skratta för sig själv kan ju också uppfattas som läskigt eller åtminstone väldigt, väldigt konstigt. 
 
Jag känner ett par stycken som har resting bitch face och vi alla som har det är så olika. Jag har känt personer med resting bitch face som varit typiska söta, snälla, gulliga personer och sådana som är mer lika mig - det vill säga inte den söta-snälla-gulliga-stereotypen. Jag är inte riktigt säker på att det är tydligt vad jag menar när jag skriver det där, men jag kan försöka förklara hur jag menar kortfattat: Den söta-snälla-gulliga-stereotypen är en person som är väldigt snäll, trevlig och gullig mot alla och det är väldigt viktigt att vara omtyckt av alla. För en sådan person kan det vara oerhört jobbigt att ha någon slags egenskap som gör att andra inte tycker om en. Med andra kan det handla om ett fåtal personer som kanske bara simpelt stör sig på en liten detalj, eller att man sagt emot när man tyckt att något varit fel och därför uppfattats som en "suris". Sådana personer unviker så gott det går att uttrycka någon form av åsikt om den motsäger majoritetens. Med den andra kategorin syftar jag på personer som har starkare åsikter och som säger till när något är fel, bryr sig om att accepteras av sina nära och kära men när det gäller andra har de personerna mer en attityd att alla inte kan gilla alla, det vill säga - jag tycker inte om alla och alla tycker inte om mig. Dessa två kategorier av människor är grova generaliseringar och det finns såklart miljontals andra typer av människor - vilket ni redan vet, ni är ju inte dumma i huvudet. 
 
Mitt avslut på det här får bli ett klipp, för att det var kul och för att alla med resting bitch face förmodligen känner igen sig: 
 

Skräckfilm

Jag vet att det finns människor som tittar på skräckfilmer och som uppenbarligen gillar det, annars skulle de väl inte fortsätta producera sådan skit? Jag klarar iallafall inte av skräckfilmer. Jag kan typ titta på en skräckfilm per år och sedan är det nog. I sommar såg jag och Lada på en skräckfilm. Det hela började faktiskt med att hon tidigare under sommaren sa att hon ville se the conjuring och undrade om jag också ville se den. Jag sa såklart nej, varför i hela friden skulle jag vilja titta på något sådant? Sommaren gick iallafall och sedan bodde jag ju hos Lada under några veckor. En av alla våra springturer/promenader slutade med att vi cyklade till konsum och köpte massa godis som vi skulle trycka i oss då vi såg på film. Vi hade inte bestämt någon film innan vi satt oss i soffan men om jag minns rätt, så gav jag förslaget om att vi skulle se the conjuring - skräckfilmen som hon tidigare pratat om. Och det gjorde vi. När vi bara sett kanske 10 minuter av filmen ville Lada stänga av men jag sa nej. Hallå, man kan ju inte börja titta på en film för att sedan stänga av? Karaktärslöst skulle jag säga. Eller så blir man, om man heter Helena, helt enkelt för nyfiken när man börjat titta på en film så man vill fortsätta. Hur som helst har denna film satt djupa spår i mig. Min rädsla finns inte inom mig endast under filmens gång, utan den förföljer mig. Jag kan liksom tänka på den där förbannade filmen idag, flera månader senare och fortfarande bli lika mörkrädd som under kvällen/natten då vi faktiskt såg den. Nu går det ju någon trailer om en ny film med dockan Annabelle. Mår dåligt bara av att se henne. Hur som helst uppstod det en lite rolig diskussion mellan mig och Lada om vem som egentligen ville se filmen och så vidare. Den ledde absolut ingenstans, annat än att jag satt och skrattade i min ensamhet under en föreläsning. Men jag vet inte, det här med skräckfilmer alltså... På något sätt känner jag ändå att jag vill se filmen om Annabelle. Inte för att jag vill vara mörkrädd under ytterligare ett år utan för att det här med skräck och rädsla på något konstigt sätt fascinerar mig. Jag har i hela mitt liv varit fruktansvärt mörkrädd, när jag var yngre var jag även rädd för övernaturligt och så vidare samtidigt som jag tyckte att det var sjukt spännande. Dubbla känslor det här alltså. Jag kanske måste se om jag kan släpa med mig någon för att se Annabelle på bio. Fast nä, det vore ju bara ett dåligt och mycket, mycket sorgligt och smärtsamt skämt.

Klippa sig och skaffa jobb

För tillfället har jag två issues. För det första kan jag inte sluta tänka på hur risigt mitt hår är. Det har blivit långt och ofräscht. Jag gillar långt hår men jag gillar inte mitt långa hår för tillfället. Jag vill ha lent, fint och fräscht hår som man kan dra fingrarna genom utan att fastna. Jag har som oavana att sitta och granska mitt eget går, speciellt när det är slitet, vilket gör mig ännu mer irriterad över mitt hår än vad jag skulle vara om jag bara lät det vara. Jag har ju klippt mig själv i flera år med blandade resultat. Nu är jag däremot skeptisk. I mitt gamla rum hade jag två speglar så att jag kunde se min rygg också vilket gjorde det hela lite enklare. Hittade iallafall en video med någon brud som får det att låta så enkelt att klippa sig själv. "Don't cut your fingers" men alltså de misslyckanden jag gjort när jag klippt mig själv har aldrig handlat om blod eller att jag klippt mig i fingrarna utan det värsta jag gjort var när jag slant med saxen för cirka ett år sedan och klippte en dm för mycket och snett. När den olyckan skedde hade jag dock Pernilla inom räckhåll så hon fick rätta till det. Men nu? Jag antar att jag bara har mig själv att lita på. Om ni undrar varför jag inte bara går och bokar en klipptid så är det för att 1. det är dyrt och 2. jag litar inte på frisörer för 3. jag har varit missnöjd med klippningar såå många gånger. Det känns på något sätt bättre om jag sabbar mitt eget hår. 
 
Mitt andra lilla projekt nu på morgonen handlar om att söka jobb. Tänkte ta tummen ur röven och skriva CV och personligt brev men det gick inte så bra. Allt slutade med ett enda hjärnsläpp och att jag råkade stänga ner internet-fönstret när jag hade allt (förbannade jävla google chrome). Jag har egentligen aldrig sökt ett jobb på riktigt. Det mesta jobb jag sökt var när jag lämnade ett papper med namn och mobilnummer i postlådan på kyrkogården, men då var jag i Arjeplog och det var ett par år sedan. De andra jobben jag haft har jag ju faktiskt inte sökt utan fått på andra sätt. Så, ytterligare ett steg i att bli vuxen - söka jobb, hur svårt kan det egentligen vara? 

Så bra

Borde sluta lyssna innan det blir tjatigt, men inte än. Så bra, så jävla bra.

Sömnlösa nätter

Av någon anledning har det blivit omöjligt för mig att sova och jag ligger vaken halva nätterna. Det är inte som förr heller, då man var inne på MSN och pratade med folk i flera timmar. Nu för tiden är det ensamt. Jag känner mig lite som den här tjejen: (Förutom att alla vet att Helena är "känslokall")
''I JUST HAVE A LOT OF FEELINGS!''

Att välja bort kött

Vi såg en film på naturkunskapen idag som handlade om dagens köttkonsumering och köttindustrin. Jag blir så himla ledsen. Sverige är ett av länderna där vi äter kött varenda dag till varenda måltid. Sedan jag började förstå att kött kanske inte bara är guld och gröna ängar har jag imponerats av de som väljer att äta mindre kött. Det kött som är mest känt för att vara dåligt, eftersom det är cancerframkallande och fruktansvärt omiljövänligt, är det röda. Många har därför istället för att käka rött som standard, börjat äta fågel istället. Sedan ett par år tillbaka har det blivit standard. När jag började bo ensam och laga min egen mat har det framförallt varit kyckling. Kyckling är billigt, gott, lätt att tillaga och man kan göra så många olika rätter av det.
 
I filmen kastade de omkring små, gula, söta kycklingar som om det vore skräp. Så är det även i klipper som jag bäddat in här. Jag blir äcklad. Det är som att kött inte längre handlar om djur, dödande eller slakt. Det är en proteinkälla, en produkt och allt vi verkar tänka på är att det ska vara billigt och lättillgängligt.
 
Jag har länge sagt att jag ska börja äta mer vegetariskt och grejer, för det är ju bra, det är billigt och man får mer variation i kosten. Inte först det nya året har jag faktiskt tagit tag i saken. Jag har dock aldrig tänkt börja kalla mig för vegetarian eller sådant eftersom jag inte riktigt tror på begränsningar i livet. För min del skulle det nog inte funka att säga att jag aldrig mer ska äta kött. Jag ser inte heller något fel i att äta kött och det är många som väljer bort kött helt och hållet som inte tycker att just köttätandet är felet. MEN något som jag helt och hållet håller med om, som många icke-köttare säger är att vi som äter kött borde ta ansvar för vilket kött vi väljer att äta. Det är så jäkla rätt. Borde inte alla lägga lite eftertanke på vad vi faktiskt proppar i oss, både för vår egen, miljön och djurens skull?
 
Imorse skrev jag en inköpslista. Kyckling och mjölk. Jag känner mig som världens hycklare då jag sitter och tycker så synd om de små söta dunbollarna som åker iväg på ett band, som är sjuka och ihop packade som om det faktiskt inte handlade om små liv. Att tycka att köttindustrin suger, att känna medlidande för djuren men att inte ta ställning själv kommer inte påverka någonting. Jag säger inte att man inte får äta kött eller att jag inte kommer göra det. Däremot vet jag inte om jag kommer vara så jäkla sugen på att ta fram en kycklingfilé ur frysen, tillaga den och äta den inom den närmsta framtiden. Jag vill göra rätt för mig. Både äta mindre kött överhuvudtaget men också ta ansvar för vilket kött jag äter.
 
Jag har däremot en fruktansvärd tur när det kommer till kött eftersom mamma jagar. Vi har en frys med älgkött. Älgarna som ligger i frysen har haft ett bra och naturligt liv innan de hade oturen att träffa på en jägare och bli skjuten. Det är ju liksom så det ska vara, inte djur på löpande band och grejer.
 
Vad tycker ni? Och hur tar man reda på vilken kyckling som är okej?

Komik

Det är rätt typiskt mig att börja blogginlägg med ''Igår gjorde jag...''. Det verkar dock inte bara vara jag, men jag vet inte, det liksom bara blir så.
 
Igår såg vi på ''Johan Glans world tour of scandinavia'' hos Tobbe. Kvällen innan låg jag och såg på Hjälp! Och där snackar vi om bra komik där det faktiskt är roligt utan att vara enbart fjantigt. Hjälp är ju helt underbart. Speciellt Örjan Lax. Han är så jävla arg hela tiden och ibland känner jag faktiskt att det är precis så jag är i mina tankar. De absoluta favoriterna med honom är ju när han handlar och kassan är seg samt när han bestämmer sig för att gå på skrattläger. 
 
Johan Glans är ju Johan Glans, mer behöver jag väl inte säga? Rock n' Roll under ansvar liksom. När Johan Glans var slut var det Partaj som gällde. Jag har nog aldrig sett något så dåligt. Tänk er att byta bra komik mot något som bara är pinsamt. Jag blev nästan arg. Tycker folk verkligen att sådant är roligt eller är det bara jag som är en torrboll? 
 
Ibland kan jag bara, som Örjan Lax skulle säga, hata, hata, hata, hata, HATA folk. Och så säger folk att partaj brukar vara roligt. Det skulle jag vilja ha bevisat. Känner djupt inom mig att det här inlägget var lika tråkigt som partaj. Hoppas att Örjan Lax iallafall kan få er att tycka att det var liiiiiite roligt.

Så himla bra!

Alltså den här låten går typ på replay hos mig. Så himla bra. Kan inte heller fatta att Birdy bara är 96a.
 
Om några minuter måste jag cykla iväg till jobbet. Jag tog mig upp idag. Såg lite på nyheterna. Åt upp min frukost. Osäker på om jag somnade eller inte, men det sista av nyhetsmorgon uppfattade jag inte, så jag måste somnat en liten stund. Jag och Annica for och tränade vid 11 men det kändes segt. Halsen var jobbig imorse också. Kanske är det en förkylning ändå.. Håller tummarna för att jag har fel, och håller tummarna för att jag snart får paket på posten! Solen skiner idag och jag behöver knappast någon halsduk. Härlig dag!

Pippi är smart

Klockan är tio över elva och jag har redan hunnit springa en mil och lite andra övningar, duschat, målat naglarna, busat lite och ska snart laga mat. Jag är ledig idag, från jobbet alltså, men knappast ledig som i ledig. Klockan två ska jag köra bil och ja, jag är nervös. Fullständigt inställd på att det inte är något för mig. Tjabba tjena hallå PRESTATIONSÅNGEST!
 
Jag var så himla trött imorse när jag vaknade men tvingade mig upp iallafall. Jag var inte alls så mycket piggare när jag skulle träna men tvingade mig igenom det ändå, trots ovanligt täta pauser. Det var härligt att jag klarade målet fastän jag var så trött. ;)
 
Nu sitter jag och väntar på att mitt hår ska torka. Jag har gjort som Pippi Långstrump, eller Jennifer, och haft ägg i håret och jag tror fan i mig att det är en mirakelkur. jag brukar ta bort äggulan när jag äter ägg men igår sparade jag två stycken i ett glas för att ha som inpackning. Ni borde testa själv, men spola inte ur det med så varmt vatten för då kan det bli äggröra. Haha.
 
Förövrigt känns det helt otroligt att jag målat naglarna. Jag är skit ful på sommaren. Även fast jag har kläder som är helt okej tar jag typ på mig det fulaste som finns i min garderob. Håret får bara hänga i en tofs och sminket får torka ihop, i förpackningarna alltså. Sommar i Arjeplog är inte min tid på något sätt alltså. Inte för att jag är någon beautyqueen i vanliga fall heller, men jag är nog åtminstone lite bättre än vad jag är nu, hehe. Men skit i det, det otroliga är egentligen inte att jag ''brytt mig om mitt utseende'' utan att jag faktiskt ska lämna Arjeplog för en jävligt syndig helg. Pernillas pojkvän har fyllt år och eftersom mitt liv i Arjeplog suger kunde jag inte låta bli att fråga om jag också fick komma. Eller, för att vara korrekt, så frågade Pernilla åt mig. Men ni fattar. Jag kommer eventuellt att vara människa för en helg och då föredrar jag inte att se ut som en grottmänniska. Fantastiskt. Kan påpeka att jag redan nu känner mig som en helt ny människa. Att lite nagellack kan göra en sådan skillnad.
 
Bara för att:
 

American pancakes

 
Mjölmat varje dag, det är väl så det ska vara eller? Nä. Jag tror inte det, inte egentligen. Men som jag brukar säga: Inga regler när man är sjuk. Idag provade jag på en ny sak som jag velat göra länge, nämligen american pancakes. Jag gjorde dock en lite nyttigare variant på dem om man nu ens får säga så... Recpetet jag utgick från är det i videon. Istället för vetemjöl använde jag mitt fullkornsdinkelmjöl (min nya standard) och stevia istället för socker.
 
Det jag hade i, som blev ca 3 pannkakor (rätt stora ändå, 1 räcker till en person enligt mig om man har något annat tillbehör):
2,5 dl dinkelmjöl fullkorn
0,5 tsk salt
2 msk stevia
2 tsk bakpulver
1 ägg
1,5 dl mjölk
2 msk smör
 
Tydligen ska man inte vispa smeten egentligen men det gjorde jag minnsann ändå. Den blev väldigt tjock, vilket den också ska vara tydligen, men enligt min magkänslade hade jag helt klart kunnat hälla i en dl vätska till. Det kanske hade blivit bättre då. Till pannkakskalaset blandade jag lite vispgrädde med keso, och ja, det är en sjukt konstig kombination men jag gillar båda grejorna och det blev nästan lite som risalamalta. Vill man vara eller låtsats att man är nyttig bör man nog skippa den där grädden dock. Jag hade även micrat lite frysta hallon och blåbär. På pannkakorna hade jag lite kokosflingor och honung bara för syns skull. Men ja, det blev rätt gott ändå men jag hade sjukt fel då jag trodde att jag skulle orka två pannkakor. Men vad fan, varför ha pannkakskalas ensam då man kan dela med sig till hunden?
 
Nu, mina kära vänner, är det dags för Helena att lägga sig, imorgon är en ny dag. Förhoppningsvis är jag inte frisk då heller. Jäkla virus.
 
Btw borde jag typ göra en ny matkategori, det är ju det mesta som ligger här, mat, mat och mat. Märks det att jag gillar mat eller?
 

Sur eftersmak

Bjussar på en liten bild från tisdagen.
 
Godmorgon eller något.
Jag är sjukt dagavild och vet knappt vilken dag det är, men det är lätt hänt då man är ledig mitt i veckan. Imorse när jag vaknade ville jag bara stanna kvar i sängen. Jag snoozade en halvtimma och tvingade mig sedan upp för att gå till skolan. Direkt på morgonen hade vi nationella i engelska 6, skrivdelen, och japp, jag tror att det gick åt helvete. Sedan jag kom på att jag förmdoligen skrivit helt vrickat har jag varit smått grinig över det. Planen för  helgen var att åka till Norge. När jag vaknade imorse kom jag på den idéen. Det var som om den föll från himlen, så jag håller både tummar och tår på att det blir av. Annars måste jag skaffa en plan-B (som kanske är att utan anmälning vara med på något på besökshelgen, hehe).
 
Dagen har varit så otroligt seg, smärtor i både tänder och mage och ett misslyckat försök till träning. Frågar ni mig så kan jag tala om att jag inte är så taggad på livet. Jag antar att det bara inte är min vecka i veckan. Jag håller både tummar och tår att Norge svängen blir av, jag behöver se något som jag inte sett på ett tag NU. Annars kommer jag förvandlas till det här, men inte lika lyckligt, utan deprimerat:
 
Ursäkta mitt utbrott, men när man vaknar upp med ett varningsljus i pannan är det svårt att vara positiv...

Hm?

 
Inte för att man borde förvånas egentligen, men jag har aldrig tänkt på att det skulle finnas kvinnliga sexturister. Vet inte vad man ska säga förutom ''wtf'' och att det är sjukt snuskigt att man kan köpa någon på det där sättet och att vissa inte har något annnat val än att sälja sig själva för att tjäna pengar. Visst har man sett vissa klipp där de intervjuat kvinnliga prostituerade, men nu när det gäller kvinnor som köper män verkar det vara mycket fredligare och mer okej? Nej, usch, jag tycker iallafall inte att det är okej. Jag förstår inte ens hur man kan vilja syssla med sånt från något av hållen. Det är ju synd om alla inblandade. Synd om de som är tvunga att sälja sig själv och synd om de som har moralen att köpa någon annan sådär. Äckligt.

Det här är jag idag

Idag känner jag mig ungefär som denna pangbrutta. Mina ben gör fruktansvärt ont och varje gång jag ska försöka mig på att gå säger mina knän ifrån. Låt mig även tillägga att mina visdomständer jävlas och oj vad det klias. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag antar att det blir något så underbart som att dö i sängen ett tag. Min hjärna är svart och vit, jag är sjukt tyst och jag har inte någon aptit heller. När min aptit försvinner bör man oroa sig. Jag älskar mat, både att laga och att äta. Dessutom är jag i princip jämt hungrig. Förutom de senaste dagarna, blir nästan rädd för mig själv.

Efter månader av beslutsångest

Om beslutsångest var en person, skulle det förmodligen vara jag. Sedan december eller möjligtvis i början av detta år har jag tänkt köpa en ny telefon, velat mellan Samsung, Xperia och Iphone men i slutändan tänkt att min ''fina'' telefon kanske kan hålla tills den fyller två år. Men alltså, nej, det är inte charmigt eller roligt att ha en telefon som är tejpad och som inte har något lagringsutrymme för nya appar och som inte vill funka när jag ska ansluta den till det internet som vi har hemma.
 
Så, igår tog jag steget och beställde hem en ny telefon. Det blev varken en Samsung S3, Iphone 5 eller Xperia V som jag funderat på utan en Xperia Z. Det ska bli spännande att se hur länge jag kan ha den utan att krossa den. Eller om jag kommer kunna använda den överhuvudtaget. Det är ju lite skillnad på en 3,3 tums skärm som jag har nu och en 5 tums skärm som denna Z har.
 
Det ska bli kul även fast det sved i min stackars plånbok. Sjukt kul. Typ såhär kul.

Jag blev full på min coca cola

Såhär på en lördagskväll sitter det riktigt fint med gamla goda youtube-klipp som var hur roliga som helst en gång i tiden. Just denna låt, om man får kalla den det, passar ju riktigt bra. Förutom att varken jag, Sandra eller Emma blev speciellt fulla av cola. Johans 18-årskalas var iallafall helt okej och tårtan ännu mer än okej! Jag tror dock att jag gjorde rätt val som valde att gå hem innan colan slått alldeles för hårt. ;)
 
Får hoppas att de andra har så trevligt, för jag funderar på om jag ska välkomna en supertrevlig sömn om en liten stund. Det skulle nästan sitta lika fint som tårtan gjorde, men bara nästan.

I need you to be here

Onsdag med ont ben och ond mage. Vecka 11 där det är synd om mig. Vad jag vet är vi rätt många det är synd om också, jag har en känsla av att många haft ont i huvudet, men vad vet jag egentligen. Idag var jag taggad på att simma men lyckades inte få något sällskap dit så jag beslutade mig för att skjuta upp det till imorgon och nöja mig med en promenad idag, vilket betyder att mina ben typ får vila två dagar. Just nu brinner det på grund av liniment, ja herregud vad drygt det är.
 
Jag följde tre tappra tjejor som skulle läsa på tyska för dagisbarnen till dagis idag. De är verkligen tappra. När man är barn vet man ju inte riktigt vad vara tyst och visa hänsyn är alla gånger. Jag hejdade mig iallafall från att säga åt dem. Jag är inte alltid jätte duktig på att hålla inne min irritation och faktiskt, så är de ju bara barn.
 
Mitt rum behöver en rejäl omgång. Det flyger hundhår överallt och jag tror att både mitt ben och min mage gör snäppet ondare då jag vistas bland all skit. Jag ska fortsätta lyssna på dagens låt också, alltså den i videon. Herregud vilket hår och vilka tuttar den bruden har alltså. Nicki Minaj style men inte riktigt lika bra? Vet inte. Låten är iallafall bra, videon sämre.

Hungry for change

Eftersom jag klev upp klockan åtta imorse och inte har något att göra för tillfället tänkte jag passa på att tipsa om dessa två dokumentärer. Jag vet inte riktigt om jag kan sätta fingret på en viss punkt och säga att ''det här handlar dom om'', men jag kan ju iallafall säga att de handlar om kost och hälsa framförallt. De pekar inte på någon viss diet eller bantning och fick iallafall mig att tänka på saker jag inte tänkt på tidigare.
 
Om jag äter något onyttigt så kan jag ofta inte sluta, som choklad tillexempel, har jag tagit en bit har jag förmodligen, inom fem minuter ätit upp halva kakan. Jag kan se mig själv som grymt överviktig i framtiden om jag inte tänker mig för. Vissa säger att man inte behöver tänka så mycket på det när man är ung, men jag tror att det är bra om man lägger en grund. Jag tycker att mycket av den mat vi konsumerar bör räknas som en drog som många har mer eller mindre lätt att falla för.
 
Inte bara för min egna del, eftersom jag är en riktig tjockis i mitt sinne och inte har någon gräns, tycker jag att detta är väldigt intressant. Att det finns anledningar till att man inte vill sluta äta gör det iallafall enklare för mig att tänka mig för vissa gånger. För några dagar sedan kikade jag på en föreläsning också. Den är inte alls lika skoj att titta på som dokumentärerna men om någon skulle vilja se så hittar ni den här.

Food makes me happy

Jag vet egentligen inte hur jag hittade till den här videon, men jag kände mig bara tvungen att kolla på den. Jag förstår inte hur en människa kan trycka i sig så mycket skit och fortfarande leva. Det kan ju inte vara möjligt att ha ett normalt liv på något sätt överhuvudtaget. Att det kan gå så långt alltså... Det är hemskt.
 
Har iallafall haft en helt okej helg, dock lite väl onyttig, men så får det bli ibland. Vaknade alldeles för tidigt idag och kunde inte somna om, så jag har varit uppe och gjort i stort sett ingenting. Jag som hade tänkt göra massa vettiga saker av den här helgen, typ städa, rensa min garderob och så vidare men det enda jag åstadkommit idag är en skoluppgift som inte var speciellt svår alls. Nåja, bättre det än ingenting.
Bjuder på en mycket söt (hehe) bild också.

Put your ass in the air

Är det verkligen bara onsdag? Min hjärna skuttade nog till lite alldeles nyss och för en minut kändes det som att det var torsdag och därav fredag imorgon. Men visst är det väl sällan man har sådan tur? Onsdagen, har bestått av bland annat teaterrep, en sjuk mensvärk, föreläsning och lite höjd puls. Jag var en mycket snäll flicka och bjöd Lisa på mat, fast snällast tycker jag hon var som höll mig i sällskap. Visserligen var även mamma på besök, men ni vet, föräldrar, eller mammor kanske jag ska säga, är inte riktigt samma sak. Efter det gick vi en väldigt syndig promenad där jag inhandlade ett lypsyl, torrschampo och en hudkräm. Inget godis, bara så att ni vet. ;) Att gå med på ett godislöfte måste ha varit bland de dummare saker jag gjort under januarimånad. Det där intet i inte-äta-godis försvinner så lätt och jag kan inte sluta tänka på det och bara viiilll haaaaa och när man verkligen vill ha något så känns det som om man redan syndat.
 
Förövrigt så tittade jag på tv-shop eller vad det nu heter när jag var hemma på lunch och för första gången tror jag att jag verkligen tänkt ''men fyfan vad smart!'' när jag hört den där irriterande opersonliga rösten prata sjukt hetsigt om någon produkt som ska vara så sjukt jävla bra.
Fatta vilken superkock jag skulle bli med den där alltså!

You're wrong when it's right

Igår, idag eller i natt, kikade jag på Katy Perry filmen. Kikade och kikade. Jag somnade nog efter en kvart. Flera bitar föll iallafall på plats gällande Katy Perry The Sims 3 paketet, för det är precis likadana kläder. Jag tyckte det var coolt, men hade jag varit lite mer insatt kanske jag hade vetat det tidigare. Jag blev även påmind om hur många bra låtar hon faktiskt har gjort. Tidigare på kvällen hade jag besök av Latiffa och Johanna som spelade kort och var hyper medans jag satt och var sjuk och tråkig. Det var trevligt iallafall. För mig alltså. Jag vet inte hur många gånger jag talade om för Latiffa att hon är den konstigaste människan jag känner, för det är hon nog. Den energin hon har alltså! Shit! Jag tror att det är väldigt svårt att vara uttråkad när man är med henne. Ja, jag kommer nog ha rätt tråkigt när vi hyr ut lägenheten i år då Latiffa inte längre bor i Jutis...
 
Snart ska jag möta upp Sandra och så ska vi traska iväg mot Amandas place för födelsedagskalas. Amanda och Elin fyller 18 om några dagar så de bjuder på middag och fika. Jag tror att det blir både gott och trevligt. Känns lite trist att jag ska ha sådan mensvärk och huvudvärk när jag ska vistas bland folk. Nåja. Det kanske går över efter ett tag. Får passa på att önska nästan-födelsedagsbarnen grattis i förskott!
 
Nu ska jag kila, pusshej!

Tidigare inlägg
RSS 2.0 www.cocoo.se - 
Massor av trendiga halsband, armband, örhängen, ringar och klockor!
Cocoo.se - Massor av trendiga smycken, klockor, ringar, örhängen, halsband och armband! Matbloggstoppen