Livet med klocka

Min klocka är fortfarande inte återfunnen. Jag kanske har glömt den på jobbet och då hoppas jag att den ligger i skåpet och att jag inte glömde den på stolen som finns bredvid skåpen för det finns ju tyvärr oärliga människor överallt och tyvärr är ju risken då att någon tagit den. En klocka från Daniel Wellington är ju inte direkt unik så man skulle ju aldrig upptäcka om någon tagit den. Dock rätt äckligt om någon gjort det med tanke på vilket bakterie paradis en klocka är. I stan hade jag inte heller någon vidare framgång faktiskt. Jag tänkte att ur och penn vore lämpligt eftersom de har ganska billiga prylar men deras billiga klockor var ren skit, inget äkta skinn på armbanden och så vidare. Eller så var de alldeles för lika Daniel Wellington och jag hoppas ju faktiskt på att hitta min klocka igen. Hur som helst bytte jag ner mig allt mer och på Clas Ohlssons var det jackpott. En klocka för 200 pix med äkta skinnarmband. Billig och matchade mina preferenser. Inte alls lika fin som den jag hade men man får ju vad man betalar för. Livet är så skönt med en klocka igen. Dessutom börjar jag gilla den allt mer, jag tänkte ju innan att om jag inte hittar min klocka igen ska jag köpa en ny likadan men jag blir osäker på om jag faktiskt kommer göra det. Då kanske det får bli någon rolig i stål istället, har hittat en riktigt fin men för den får man punga ut 2000 spänn, passar inte min budget alls nu faktiskt.


Klocka

Ibland lägger jag upp en plan för vad jag ska köpa. Typ, efter den här sommaren kommer jag få in lite egna icke lånade pengar och då kan jag köpa det och det. I juni tänkte jag nog lite smått att jag trots allt skulle ta mig i kragen och köpa en ny systemkamera och en ny klocka. Men sedan gick mobilen sönder och det blev oerhört dyrt att betala utlandsresa och ny telefon på samma gång, så klockan och den där kameran har fått vänta. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra. En kamera ger så mycket glädje men samtidigt vet jag mycket väl varför den senaste kameran jag köpte var en hybrid istället för en systemkamera. Alltså, att ha en mindre kamera är otroligt mycket smidigare än en tjock systemkamera - jag har, tillskillnad från den gamla systemkameran jag hade, använt min stackars kamera som börjar vara lite sliten mycket mer än vad jag använde systemkameran (hade systemkameran fler år men jag tog inte med den speciellt ofta just på grund av att den var så stor och klumpig). Förövrigt gick mitt 18-55 objektiv sönder år 2011 eller något så that's why jag inte använder min systemkamera längre. 
 
Men just det, klocka var det också. Sedan ett år tillbaka har jag min kära lilla klocka med läderarmband från Daniel Wellington på mig i stort sett varje dag och utan klocka är jag totalt naken och stirrar på min tomma arm typ tusen gånger dagligen. Det är inget fel på den, jag tycker om den, men om man har klocka på sig varenda dag kan det vara lite roligt med variation och jag är sugen på en i stålarmband utan att direkt ha bestämt något särskilt utseende som är det riktiga rätta. Jag har varit inne på romerska siffror, streck, en urtavla som är svart, mörkblå, ljusrosa, vit med pärlemor och så vidare men jag vet inte. Klockdjungeln är svår. Jag har inte ens kommit på vilket pris jag är beredd att betala. Veckans favoriter är dock en enkel klocka från Michael Kors med rosa urtavla och en från Thomas Sabo med fyrkantig urtavla. Så fina båda två, men vilken skulle egentligen vara vinnaren? Totalt meningslöst inlägg men saker som dessa är sådant jag kan fundera på väldigt länge. Om jag har beslutsångest? Jajemen, spelar ingen roll vad det gäller. 
 
 

Nuläget


Jag har ju tänkt så himla många gånger att jag måste ta och bli kreativ igen. Ni vet, göra saker som att läsa, skriva och fotografera. Det var ju lite my cup of tea förr i tiden. Och saken är den att jag funderar på att köpa en systemkamera igen. Jag vet ju varför jag köpte en hybrid förra gången och varför det är så bra men jag är lite kluven: är inte en systemkamera trots allt det optimala? Tyvärr kommer jag ju dock aldrig bli någon skicklig fotograf då jag inte riktigt har tålamodet att lära mig allt vad olika inställningar innebär och för det mesta bara har mina kameror inställda på autoläge. För att inte nämna att jag har haft samma photoshop i 10 år (ja, jag började faktiskt pilla på det för 10 år sedan och hade antagligen kunnat vara riktigt skicklig om jag hängt med i utvecklingen). Ibland skäms jag faktiskt över mitt bristande tålamod. Tålamod måste ju vara en utav de mest lönsamma egenskaperna. Sådana som jag, som saknar tålamod, vi blir ju knappast riktigt bra på saker och ting. Men nog om det, att köpa eller inte köpa det är frågan? Är det värt det? Och vad ska man köpa? Jag vill ju ha Nikon modell enklast på marknaden, tänk er dagslägets D40. 

Nog om det. Upp med tuppen imorgon, dags att jobba jobba jobba. 

Body shop

Hej tuffingar.
Idag har jag suttit på engelska parken och pluggat trots att jag inte hade något schemalagt. Det kan låta väldigt duktigt men tyvärr låg inte 100 % fokus på läsning, instuderingsfrågor och morgondagens seminarieuppgift. Ärligt talat kan jag inte heller säga att jag vet vad jag fokuserade på. Det känns som att det jag tänker allra mest på just nu är hamburgare och choklad.
 
På tal om choklad är det snart alla hjärtansdag vilket innebär att typ nio av tio annonser handlar om denna såkallade kärleksdag. Hur mailen spammas med reklam angående den fjortonde februari är inte heller att förglömma. Ibland blir jag så irriterad på dessa låtsatshögtider som man inte bryr sig ett skit om. Nej, jag ska inte köpa någon alla hjärtansdagspresent till någon annan än till mig själv och tänk för att det har jag redan gjort! För ett par år sedan fick jag en liten parfymtest från body shop och i fredags stod jag länge och velade inne på body shop. Det jag egentligen skulle köpa var ett nytt bronspuder men ja, parfymerna kändes ju också lockande. När jag till slut fick hjälp så berättade jag om min lilla testflaska som jag hållt så hårt vid och då blev jag informerad om att min kärlek var på rea - i en presentask och med både parfym och bodymist. Egentligen var detta inte direkt någon planerad kärlekspresent men kom igen asken var ju formad som ett hjärta så då kan jag ju åtminstone låtsats att det var en slags present. Hur bra som helst att hitta saker man tycker om på extrapris.
 
Nu ska jag borsta tänderna och skalla kudden igen. Jag är såå trött och såå lat.

Klänningar

För ett par dagar sedan reafyndade jag på internet. Det blev en paljettklänning och två tröjor. Jag har velat ha en paljettklänning länge men aldrig hittat någon som jag gillat och till ett pris som jag varit beredd att betala. Tyvärr är de flesta paljettklänningar rätt dyra till ordinariepris om man inte har en riktiginkomst (50% CSN räknas ej) så de gäller att ha tur när rean väl kommer. Nu måste jag dock bara hitta ett tillfälle där jag kan ha min nya kompis. Sedan jag flyttade har antalet klänningar i min garderob växt från noll till åtminstone ett par stycken. Ärligt talat har jag inte ens använt alla (några har etiketter kvar) och några har jag bara använt en gång. När jag bodde i Arjeplog använda jag i princip aldrig klänning, det fanns aldrig tillfälle för det men här i Uppsala, när man är student händer det nu och då att man faktiskt får klä upp sig litegrann. Skit kul om ni frågar mig.
 
Idag har jag även tränat för andra gången i år. Riktigt härligt att röra lite på fläsket igen, men det känns verkligen att det var ett tag sedan. Man hinner tappa väldigt mycket kondition på två månader men GAAAH - det är bara att tvinga sig igenom det. Jag är en person som är lat av naturen så jag är faktiskt väldigt dålig på att pressa mig själv ut i det sista, men när man väl lyckats måsta jag säga att det är en riktigt härlig känsla efteråt. När det kommer till att glömma bort att man lider av latmask är musik en riktigt bra grej, jag måste dock hitta nya pepplåtar för tja, det är inte alla som jag lyssnade på för två år sedan som jag uppskattar lika mycket idag som jag gjorde då.
 
Planer för morgondagen? Måste, måste, måste plugga politisk filosofi inför omtentan och så är det väl dags att bygga ihop mitt sängbord så att jag får någon riktig ordning på rummet någongång. Vi får se vad jag tar mig an, skyller på latmasken just nu. Det tar ju ett tag att komma tillbaka till rutiner (och att skapa nya..).

Hejdå gamla skruttskor

Idag tog jag ett stort beslut. Efter att i många månader gått runt och förträngt hur skabbiga mina skor har blivit fick jag på riktigt erkänna det för mig själv och köpa ett par dugliga ersättare. Det som egentligen hänt med mina ecco-skor är att jag smörjt dem med fel skokräm. Istället för att de hållt sig fina har de sjunkit ihop och spruckit. De är riktigt skabbiga men trots det har jag haft svårt att släppa taget. 

Det där med skor är inte så enkelt att man bara kan gå och köpa vilket par som helst. När jag väl hittat något jag gillar vill jag ha det så länge som det bara går, speciellt vad gäller skor. Skor är viktiga grejer. Mina ersättare kommer iallafall från vagabond. De är riktigt fina men i detta nuet får jag ont av dem. Hoppas att de kan bli mer älskvärda när jag gått in dem. Håller även tummarna för att personalen inte ljög och sålde fel skokräm till mig så att de kan hålla länge. Men ändå, någonstans i mitt hjärta känner jag att jah förmodligen aldrig kommer hitta ett par lika fina, sköna och bra skor som de från ecco var en gång i tiden. 

Rest in peace och välkommen nya skor!

Win-win

I fredags passade jag på att springa lite ärenden. Bland annat skaffade jag ett pass. Senast jag var där var tydligen 2001, vilket inte är så konstigt med tanke på att senast jag var utomlands var i oktober 2004... Och snart är det dags igen, om jag nu lyckas fixa mig ett visum till Ryssland! Jag hann även med att reklamera en jacka som jag köpt. Fodret i fickorna gick sönder vid första användningen och det gick så himla bra och smidigt att reklamera den då jag fick precis som jag ville. Eftersom mig ekonomi i nuläget är kraftigt begränsad vore ju det bästa för mig att få tillbaka lite cash istället för att få en ny jacka och jag fick 25 % avdraget vilket var perfekt. Efter det kunde jag med gott samvete springa förbi make up store och inhandla lite ögonskuggor. Deras erbjudande för oktober är ögonskuggor för 100 kronor styck och jag kunde inte låta bli. Jag är ju tråkig och kör alltid på samma färger så jag hade lust att prova något nytt när de fanns för bra pris. Jag vågade sträcka mig så långt till mer plommonfärgat än bara guldbrun. Vi får se hur jag lyckas när jag ska prova de för första gången, eftersom jag inte är något pro när det gäller smink finns det en viss risk att jag kommer se blåslagen ut vid första försök, men övning ger färdighet som man brukar säga. 

B-day önskelista

Bara för att jag snart fyller år så är det helt tillåtet att sitta och spana på grejer som man kan låtsats att man önskar sig. Visst skulle jag vilja ha precis allt jag la in på denna bild men jag vet ju att det inte vore rimligt att bara gå och inhandla allting med min studentekonomi. De där två prylarna från bodyshop skulle jag bli väldigt glad över, nya kläder är alltid roligt, inbillar mig att jag behöver ett par skinnhandskar och de där så kallade gubbskorna är bara så himla fina. Annars är silversmycken också alltid roligt. Vi får väl se vad det blir av min födelsedag, jag tror dock att jag redan vet vad jag kommer få av min mor - om hon nu ger mig någon överhuvudtaget. 

Jag gillar att köpa presenter till mig själv men jag gillar att shoppa också

Eftersom det bara gått lite mer än ett dygn sedan tentan så har jag fortfarande noll vetskap om hur mitt resultat blev. Är jag godkänd är det fritt fram för mig att köpa ett par nya skor. Jag tycker det är lite roligt att köpa presenter till sig själv, som en belöning för att man gjort något bra. Jag antar att det är det som kallas "att unna sig". Min shopping begränsas dock inte bara till presenter som jag av någon anledning inbillar mig att jag gjort mig förtjänt av, utan jag tycker att nya grejer är skoj. Idag var det dessutom sista dagen som Make Up Stores läppstift kostade 100 kronor och jag kunde helt enkelt inte låta bli. Läppstift är inget som jag använder speciellt ofta men jag tycker att det är kul att ha, dessutom är Make Up Store fina grejer så om de har något att erbjuda till bra pris vore det dumt att hålla tillbaka. Att jag skulle hålla mig undan något ljusrosa är ju också ytterligare en historia i hela köpet. 
 
Inlägg som dessa får er förmodligen att fundera på om jag är helt knäpp, vilket jag kanske är. För mig går det inte heller riktigt ihop det här med att vara en väldigt fattig student och att shoppa. Som sagt kan jag fortfarande leva på lite plus eftersom jag fått min sista lön, men sedan får jag nästan minska mitt konto för shopping till minimum innan jag skaffat ett jobb. Jag vill verkligen skaffa ett extrajobb. Efter att ha fått lön varje månad i cirka två års tid så känns det lite läskigt att inte längre få in några egna pengar, men något som också känns läskigt är just jobbsökandet. Alla människor som varit på skolan och snackat om att skaffa jobb, skriva CV och personligt brev har skrämt upp mig. Jag vet att de talat till oss elever med välmening, men tyvärr skräms de när de verkligen får det att verka helt omöjligt att skriva ett CV och personligt brev som arbetsgivare faktiskt vill läsa. Kanske har de rätt och förmodligen ligger det endel sanning i vad alla säger, vilket gör det sjukt läskigt. Man vill ju ha ett tillräckligt bra CV och ett personligt brev som inte slängs i pappersinsamlingen direkt..

Skor för varje tillfälle

Något jag aldrig shoppat i överflöd är skor. Jag ser inte meningen med att köpa massvis med skor från typ skopunkten. När jag väl köper skor vill jag ha skor som håller bra, som är fina och som är bekväma. Med detta vill jag säga att även skor med klack ska vara så bekväma som de kan vara. Och att converse verkligen inte klassas som bekväma skor. Nä, skinnskor och skor med hyfsad sula. Även pumpsen jag använt två gånger och kommer ha användning för på fredag. För det första är modellen bara bäst och sedan är de faktiskt förvånansvärt sköna för att ha en klack på 10 cm. Platå ska det vara. 
 
På fredag är det reccegask på Norrlandsnation, vilket jag ska gå på. Då ska man ha klänning och grejer och det betyder också att jag ska ha mina pumps. Problemet med detta är dock att hela tillställningen börjar 15.00 och slutar inte först 02.00. Jag, 10 cm klack i princip en hel dag?! Det skulle aldrig hända. Skulle jag ens tvinga mig in i den situationen skulle det sluta med att jag antingen skulle gå barfota eller hitta en avlägsen plats där jag kan gråta över mina onda fötter. Har jag några lämpliga alternativ att ta med i en väska? Nja, röda converse eller vita(numera gråa) sneakers känns ju inte speciellt lämpligt till en klänning som är ljuslila. Därför tänkte jag köra på den bästa och billigaste lösningen och traska iväg till H&M imorgon och köpa ett par billiga ballerinaskor. Huruvida de håller eller inte spelar inte så stor roll då de bara kostar 99;-. Hellre ett par engångsskor än en outhärdlig smärta. Jag vet att man brukar säga att om man vill vara fin, så får man lida pin men jag vet verkligen inte om det är värt mödan. Mina fötter och ben är ju på många sätt en sorglig historia och jag vill behandla den delen av min kropp som bär upp mig varje dag med respekt (lol). 
 
Under balen bytte jag kläder senare under kvällen. Jag ska verkligen inte klaga så mycket på mina pumps för jag klarade mig mycket längre än vad jag trodde att jag skulle göra, men senare under kvällen efter mycket spring och dans fick jag skavsår på tårna. Jag tittade igenom bilderna och funderade på hur jag egentligen härdade ut så länge. Kunde inte låta bli att skratta ihjäl mig inombords. Det var helt klart en väldigt rolig kväll, men alltså... En del bilder borde man kanske inte titta på, eller åtminstone enbart titta på när man är ensam.
Fan, snart verkar det ju som om jag verkligen saknar Arjeplog av hela mitt hjärta!
 

Vagabond

Självklart blev det en sväng till stan idag också. Nu när skolan inte dragit igång och jag är arbetslös har jag inte så mycket att göra om dagarna här i Uppsala. Nu är jag ju dessutom inte den enda arjeplogarn i stan (i min ålder) längre, vilket betyder att jag till och med hade shoppingsällskap idag. Som den vana nätshopparen jag är sitter jag ofta och kollar på fina saker jag vill ha eller enligt mig - behöver. Mina älskade, älskade ecco stövletter håller på att gå sönder och jag har länge letat efter ett par fina ersättare när den dagen väl kommer. Blev glatt överraskad då jag tittade på vagabond eftersom jag hittade precis sådana klackskor som jag vill ha plus ett par eventuella ersättare till mina kära ecooskor. Idag blev det dock klackarna som jag kom hem med. Jag skulle nog kunna räkna antalet gånger jag haft klackar till vardags i lilla Arjeplog, men jag ger stan ett försök. De är ju så fina och faktiskt rätt sköna. Har ju dock inte provat gå med dem annat än i butiken och lite här hemma, men det kommer. Man får vänja sig helt enkelt. Jag är iallafall nöjd med mitt köp men jag antar att det är dags att sätta upp någon slags budget där shopping tyvärr inte kommer få ett så stort utrymme. Vagabond var dock en grym upptäckt. Trodde aldrig att jag skulle hitta något i klass med ecco. Bästa ecco. Kanske får jag ytterligare en favorit, men det får vi se. Må bästa skorna vinna. Lol. 

Sagaform, äntligen är ni mina

När jag flyttade in hos Lada tog hon fram en mugg när vi skulle dricka te och sa att jag skulle älska den. Jag förstod liksom inte riktigt varför. Jag är personen som har MIN mugg och det ska vara DEN muggen. Jag har ju alltid haft mina standardmuggar som jag dricker te och kaffe i. Det är bara så, det är också då bara den muggen jag använder. Mina gamla muggar har alltid varit billiga muggar. Kommer ihåg muggarna jag hade från 2008-2013, de var två för tio kronor på dollarstore men sedan råkade jag slå bort ett öra och ja, där dog den eran ut. Min senaste mugg försvann i flytten och ligger just nu i någon låda, den kostade väl sisådär femton spänn och kom från IKEA. Det dröjde dock inte länge för min förälskelse för den genomskinliga muggen att komma och jag insåg att jag behöver en egen sån som kan bli min nya standard. Mamma hittade precis likadana sagaform muggar på järnaffärn här i Arjeplog och nu är jag ägare av två stycken. Det känns riktigt bra. Som att jag åstadkommit något som jag velat under de senaste veckorna. Den med blått handtag har dock blivit min standard för tillfället, men vi får se hur länge de ens kommer ha färg på handtagen.
 
Intresseklubben antecknar... Men alltså, om ni skulle prova dricka i dem skulle ni förstå.

Men vad gör man?

Idag är en sån där dag då jag vill dra en extra lång svordomsramsa. Förstå mig inte fel för jag tycker absolut inte att det låter bra att svära, men jag må skylla på att det är ett kulturarv. I Arjeplog är vi ju speciellt bra på att sätta ihop alla existerande svordomar och sedan dra dem om och om igen. Min grej om att alltid ha med mig matlåda till jobbet fungerar fortfarande utmärkt. Så även idag, då jag hade med mig en matlåda jag packat i all hast. Vad jag däremot tydligen inte gjort tillräckligt noga var att stänga burken så i min väska hade jag kikärtsgryta och ris utkletat - på alla grejer. Min plånbok luktar tomat och lök och mina te-påsar fick jag slänga. Av den anledningen sitter jag just nu hemma och käkar vattenmelon och dricker smoothie till lunch. Visst funkar det också, men att börja en morgon med att bli sådär helvetes jävla satans i helvetes förbannad är inte kul. Allt blir ju bara upp och ned då.
 
Funderar på att bota mitt dåliga humör med en sidensjal, som balsam för själen liksom. Siden är ju bäst och sjalar är ju bra. En gång i tiden hade jag en sidenskjorta men den försvann i det tomma intet och jag saknar den än idag. Att köpa eller inte köpa?
 

Gammal vs ny

Okej. Jag gjorde det idag igen - hämtade ut ett paket - det vill säga, shoppade trots mitt shoppingförbud. Jag brukar annars säga att jag är en sådan som inte tror på begränsningar(förbud) och jag har insett att mitt så kallade shoppingförbud är precis som ett godislöfte. När man säger till sig själv att man inte får göra något, så vill man bara göra det mer. Idag hämtade jag ut en plånbok. Jag skulle vilja säga att jag är kär, men det jobbiga är att jag är lite kär i min knallrosa plånbok också. Den rosa plånboken köpte jag i vintras på åhlens (ni som letar efter billiga, fina saker i riktigt skinn bör kika in på WERA avdelningen på åhlens). Jag hade tänkt ha den i typ 100 år för på många sätt och vis så är den alldeles perfekt. Den är i äkta skinn och jag älskar modellen, men, den är knallrosa och det är lätt att tröttna. Jag hade helt enkelt svårt att hålla fingrarna i styr då jag hittade den beiga, istället för 900;- kostade den 450;-. Så nöjd, så len, luktar skinn och nej, tänkte inte dra en sådan historia idag. Tänker vara töntig som attan och avsluta inlägget med: Visst är de väl ändå fina?

Y U SO CHEAP

Det rätta tillfället. Allting måste handla om att hitta det rätta tillfället, då allt bara är meant to be. Shoppingförbud eller shopping, det finns inte ett ont ord att säga om detta. Sedan jag köpte mina blå Lee jeans förra året har jag letat efter den modellen utan resultat - förutom idag, och då var de på halva priset. Jag hade just skickat ett sms och talat om för Anna att jag brutit vår pakt genom att köpa en t-shirt på Gina Tricot. Hennes svar var "Onödigt köp. Köp något med kvalitet istället.", varpå jag svarar att jag just köpt jeans. Anna är förmodligen den största jeansnörd jag känner, så besvikelsen från min ginavisit jämnade ut sig och jag kan inte annat än att hålla med. Det jag helst gör när jag är inne på gina är att titta på hur många plagg som är felsydda (och det är fruktansvärt många), men jag kunde inte hålla mig från att köpa en t-shirt som bara kostade 99 kronor. Den får väl gå sönder bäst den vill, jag behöver bara t-shirtar ifall det skulle råka bli varmt i Arjeplog igen liksom. Jeansen däremot, det var det rätta tillfället. Inte nog med att jag hittade skyler på halva priset, när jag skulle prova dem spelades Jake Bugg ur Carlings högtalare och då förstod jag att det här tillfället var som gjort för mig. Lika mycket som jag förstod att melonen jag hade hemma inte skulle ätas då den smakade Explorer vodka. Allt handlar om det rätta tillfället, det måste vara så och den som väntar på något gott...

Presenter, inte shopping

Innan ni dömer, så vill jag att ni ska tänka presenter och inte shopping. Den där så kallade shoppingrundan som jag pratade om igår, blev av idag istället. Inte med sällskap från någon kompis, utan mamma, men hon duger gott och väl ibland hon också. Jag har hunnit använda två presentkort, varav ett på viltbutiken och ett på silvermuseet. På viltbutiken var jag förvånansvärt vettig och köpte något som jag kommer behöva i framtiden. Jag är så fruktansvärt rädd för att bränna mig i ugnar och liknande att jag knappt kan använda vanliga grytlappar. Jag kikade på en grillvante och funderade på den och då sa mamma "så nojig som du är om ugnar och sånt där borde du ju köpa två." Sagt och gjort. 118 kronor blev det och nu har jag 82 kronor kvar att spendera där. Kanske blir det grytlappar, eller torrkött (det beror på om jag är hungrig när jag ska handla).
På silvermuseet blev det ett par örhängen. Ni vet sånt där som inte är lika nödvändigt när man ska växa upp och flytta iväg och bla bla bla... Jag gillar dem. Tidigare har jag ju bara haft ett par jag faktiskt tycker om och det är ringar och det är så lätt att fastna i saker. Dessa är enkla och hänger inte vilket gör att jag kan ha dem hela tiden, då jag inte känner för att se ut som ett troll. Mina norrbottenringar är fortfarande mina favoriter.
 
Tro inte att hela historien slutar med ett par örhängen. Idag fick jag sms om att mitt Thomas Sabo armband hade kommit, så jag har även hunnit hämta ut det. Dessutom hittade jag en ring på presentstugan (där jag hade pengar och ett tillgodokvitto att spendera) som tyvärr inte fanns i min storlek, men den är beställd så jag ska hämta ut den nästa vecka. Sist men inte minst, beställde jag en telefon idag. Precis samma som jag haft men ändå. Så, till nästa vecka kommer mina ägodelar öka med:
 
1. Foton som jag beställt.
2. En ny telefon.
3. En ring.
4. Förmodligen en mixer om det finns någon som faller mig i smaken på Järnia.
5. Kanske något mer från viltbutiken.
6. Sedan hoppas jag att min shopping slutar där. Tyvärr (eller vad man nu säger i dessa shoppingsförbudstider) så fick jag lite mer presentpengar nu...
 
Döm mig inte. Tänk presenter, inte shopping. PRESENTER.

Irriterande nyheter och en klocka

Idag kom det brev till mig på posten. Ett mycket trevligt och ett sjukt irriterande. Jag började självklart med de dåliga nyheterna. Där stod det att min telefon var trasig på grund av att jag misshandlat den och att garantin därför inte gällde och massa annan skit som jag inte alls ville läsa. Det enda jag ville var ju att få min telefon tillbaka, men uppenbarligen ska de vara motsträviga och tvinga mig att betala 2000 kronor för lagning. Suck. Igår, eller i förrgår (jag minns inte) fick jag ett sms av min kära vän där hon berättade att hon skulle lugna ner sig med shoppingen och börja använda kläder hon har hemma istället. Jag hakade snabbt på. Jag kan acceptera att det inte blir någon mer shopping på ett tag, men vad som gör mig än mer ledsen är att jag då måste lägga pengar som jag skulle sparat på en dum mobilreparation. Just nu har jag min gamla Xperia Ray som jag köpte hösten 2011. Den är självklart mycket sämre än min Xperia Z, men jag har aldrig någonsin behövt skicka in den på reparation. Det känns ju som att ny elektronik är gjort för att det ska gå sönder och det gör mig så sjukt irriterad.
 
Den andra posten öppnade jag direkt efter att jag läst de förargande nyheterna. Redan då jag plockade ut asken till klockan kändes det bra. Lukten av äkta skinn spred sig och så visste jag ju att innehållet inte skulle göra mig besviken. Så liten, så fin och så stilren. Tack mamma, denna klocka ska jag bära med glädje, detta är materiell kärlek (till skillnad från min Xperia Z at the moment). 

Thomas Sabo

Precis som mitt förra inlägg handlar även detta om en studentpresent. Jag vill dock tillägga att det här paketet förmodligen skapat mer spänning än vad nästa kommer göra. Den här berlocken fick jag av min kära kompis Lisa. Beställningen blev dock inte riktigt som tänkt och min mail blev felstavad i beställningen så vi alla har tvivlat på att jordgloben verkligen skulle anlända till Arjeplog, men idag fick jag en sms-avisering och efter jobbet hämtade jag ut den. Är helt kär. Har velat ha något smycke från ts länge. Vad jag inte vetat tidigare var att det inte bara är smyckena som är sjukt söta utan även förpackningarna. Är det någon som tänkt charma någon inom en snar framtid så satsa på Thomas Sabo - de verkar ha stor koll på det där lilla extra. Mitt nästa steg är ett armband att samla berlocker, men fram tills dess får jordgloben sitta på en halskedja. Om någon känner för att bara ge mig en present sådär, så vet ni vad som gör mig glad.
 
Btw. fick jag den lilla berlocken i världens största kartong. Kändes verkligen...vettigt.

Studentpresent

Nu väntar jag på en fin studentpresent från min mor. En klocka är ju en sån där sak man bara måste ha och som man kommer köpa någon gång i livet. Jag köpte ju min fina kartklocka från ebay för 20 kronor, men som priset kanske säger - den var inte speciellt hållbar och har gått sönder. DW klockan lär ju hålla lite bättre kvalitet åtminstone, sedan får vi ju inte bortse från hur fin den är.

Från att ha varit väsklös

Från att ha varit väsklös under en lång, lång tid har jag blivit med två på mindre än en vecka. Tennbroderier har ju blivit ballt igen och även fallit i mitt intresse. Klok som jag är, talar jag om sådant för mamma fastän hon inte bryr sig ett skit om vad jag gillar och inte gillar när det kommer till kläder och saker i den kategorin. När jag började prata om tennbroderi fick jag veta att mormor hade en väska med tennbroderi. Mamma nappar på vissa grejer och har vänt upp och ned på huset för att hitta mormors gamla väska. Den har dock varit spårlöst försvunnen fram tills helgen, då jag ifrågasatte vart min sidenskjorta tagit vägen. Sidenskjortan är fortfarande borta men i jakten på den så fann mamma väskan, högst upp i en garderob, utan någon som helst vetskap om varför den låg där. Glad och tacksam blev jag i alla fall. Jag gillar när man kan använda gamla saker igen. Förmodligen skulle även min mormor tycka att det var kul om hon nu visste att jag faktiskt använder saker som hon hade förr.
 
När vi ändå pratar om saker i ett sådant stuk kan jag ju fortsätta på denna berättelse. Förutom att det förmodligen är min sista riktiga skoldag på Hornavanskolan så är det även löningsdag. Jag har fått min största lön någonsin (på samma gång alltså). Jag pratar dock inte om någon dunderlön på riktigt, utan om en sådan som är bra för en 18-åring som pluggar och jobbar kvällar och helger. Jag är så sugen på att beställa ett par näbbskor men jag vet inte. De kostar 1250 och jag kan inte bestämma mig om det är för mycket för ett så udda par skor. Det är ju liksom ett okej skopris, men samtidigt är de udda. Pengar är så jobbigt. Jag vet att det är bra att spara till framtiden, men man vill ju unna sig något också och jag har ju pengar till att göra det också. Det måste ju ändå löna sig att jobba. Vad är okej och inte okej? Det finns inte ens några bra svar. Jag och Anna brukar vara duktiga på att komma på ursäkter och berätta att det är okej att köpa saker. Att man måste få ha fina saker. Men jag vet inte. Att köpa eller inte köpa. Förmodligen är det bäst om jag sparar ett tag nu. Det blir ju snart flytt. Och i vinter blir det Ryssland och Sankt Petersburg. Nä, jag får komma fram till något vettigt sedan. Nu blir det skola först och främst. Sedan får jag komma fram till om näbbskor verkligen är någonting för mig. De är ju fula men ändå söta och nya saker är alltid kul. Speciellt om det är saker av fin kvalitet som håller länge.

Tidigare inlägg
RSS 2.0 www.cocoo.se - 
Massor av trendiga halsband, armband, örhängen, ringar och klockor!
Cocoo.se - Massor av trendiga smycken, klockor, ringar, örhängen, halsband och armband! Matbloggstoppen